Predikan på den förlorade sonens söndag (Luk 15:11-32): om människans jakt i främmande land, avlägset Gud, efter förgängliga ting som inte kan mätta hennes själv. Om hur till och med en halvdan omvändelse väcker Guds omsorg. Om faran i självrättfärdighet. Och om Guds gränslösa barmhärtighet.
Liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15:11-32) är hela evangeliet i kortformat. I berättelsen om sonen som tar ut sitt arv i förskott ser vi Adam och Eva som brådmoget sträcker sig efter vad de blivit utlovade men inte är redo för ännu. Istället för samarbete med Gud till frälsning och gudomliggörelse försöker sonen sig på att gudimliggöra sig själv genom att följa sina impulser. Dock, oavsett hur tragiskt detta egoistiska och otacksamma fall är, så är Faderns barmhärtighet och bemötande själva huvudpoängen i texten.
Lukasevangeliet 15:11-32 berättar Jesus liknelsen om den förlorade sonen. Vad hade hänt om vi berättade den liknelsen, hur hade den låtit då? Vår bild av vem Gud är påverkar hur vi förhåller oss till honom, och hur vi omvänder oss (om ens alls?). Därför är det så viktigt att få höra om den kärleksfulle Fadern.
Fader Mikael predikar om den förlorade sonen och den oöndligt älskande barmhärtige Fadern (Luk 15:11-32). Vi var en gång förlorade, både som “hedningar” och som personer. Genom Guds nåd har vi fått komma tillbaka till Faderns hus, där vi hör hemma!
Fader Mikaels predikan över Jesu liknelse om den förlorade sonen. Det viktigaste vi kan ta med oss från liknelsen är att Gud vill ha gemenskap med oss, att Gud möter oss med överflödande kärlek när vi vänder om till honom, och att vi inte ska döma någon enda av våra medmänniskor.
Fader Mikaels predikan på den förlorade sonens söndag 2018. Om att inte döma någon, om att världens lockelser är kompost, och om att Gud möter oss med öppen famn när vi omvänder oss till honom.
Fader Mikaels predikan på den gudomliga liturgin lördagen 20170211. Söndagens evangelium var Jesu liknelse om den förlorade sonen ur Luk 15:11-32.
I liknelsen står tre gestalter: den förlorade sonen med sin omvändelse; fadern med sin oändliga kärlek och barmhärtighet; och den andre sonen som inte var så glad över att återse sin broder. Vad kan vi lära oss av dessa tre?
