Ytterligare en söndag som syftar till förberedelserna inför den stora fastan innan påsk är “den förlorade sonens söndag.” Det är med anledning av den liknelsen, som Jesus berättar i Luk 15:11-32, som vi firar gudstjänst på söndag. I Ortodox Tidning nr. 2 årg. 49 (s. 24) kan man läsa följande om den förlorade sonen:
Den förlorade sonen tog tidigt ut sitt fadersarv, slösade bort det och fann sig slutligen som en icke-person i ett främmande land. Han återvände till sin fader och sitt hem och hoppades att åtminstone bli mottagen som en tjänare. I stället välkomnades han av sin fader, som återställde honom i sin tidigare ställning som en älskad son. På samma sätt återupprättar Gud inte bara en ångrande syndare i den nåd han kan ha innehaft innan han syndade. Han skänker honom den största nåd som han kunde mottaga. Som vi fortsätter på vägen mot Stora fastan, kallas vi även att återvända till Gud i ånger, och Gud kommer att acceptera oss som sina älskade barn.
I en kommentar till Lukasevangeliet skriver den helige Kyrillos av Alexandria följande:
Jag ger mig av hem till min far (15:18). […] Du kanske tänker: Jag är nedsmutsad av många synder. Hur skall jag kunna bli ren som fått så många fläckar? Hör då vad jag säger: “Du vet att du har syndat i allt? Du känner din sjukdom? Du minns hur du föll? Då är du nära räddningen. Syndabekännelsen är början till reningen. Ty det står skrivet: Tala först om dina synder för att du skall bli frikänd (Jes 43:26 LXX). Ty allas herre är inte hård och obeveklig utan mild och förbarmande och god.
—
Välkommen på Typika nu på söndag kl. 1o i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.
