Aposteln Andreas den förstkallade

Aposteln AndreasAposteln Andreas kom från Betsaida i Galliléen. Han var son till Jona och bror till Petrus, apostlarnas ledare. Andreas hade först varit lärjunge till Johannes Döparen. När han fick höra Döparens vittnesbörd om Jesus, då han såg Jesus komma till honom och sade: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29, 36), då gick han omedelbart att följa Kristus och blev så den förste lärjungen (varför han kallas “den förstkallade” bland apostlarna).

Efter Kristi himmelsfärd förkunnade han det glada budskapet i många länder. Han fick lida mycket för Kristi namns skull, och till slut dog han i Patras i Akacien. Där korsfästes han på ett kors som såg ut som ett “X”, den första bokstaven i “Kristus” på grekiska (Xristos). Detta är också symbolen för den helige Andreas (se ikonen till vänster).

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Johannes första kapitel, vers 35-51:

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma sade han: “Se Guds lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: “Rabbi” – det betyder lärare – “var bor du?” Han sade till dem: “Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: “Följ mig!” Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippus fann Natanael och sade till honom: “Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: “Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: “Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: “Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: “Amen, amen. säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Demetrios

Demetrios av ThessalonikiPå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios.

Den helige Demetrios kom från Thessaloniki och var son till fromma föräldrar från samhällets toppskikt. När Maximianus kom till Thessaloniki första gången år 290 befodrade han helgonet till hertig av staden. När det uppdagades att helgonet var en kristen blev han arresterad och bands fast i ett badhus. När det var tävling i staden var Maximianus en av åskådarna, och en av hans vänner – en barbar som var en duktig brottare vid namn Lyaeus – som hade ett tilltagande högmod för sin storlek och styrka, började skryta på stadion och utmana innvånarna att kämpa mot honom. Alla som gjorde så blev besegrade. En yngling vid namn Nestor, en bekant till Demetrios, såg detta och kom till helgonet i badhuset och bad om hans välsignelse att kämpa mot Lyaeus ensam. Då han fått denna välsignelse och tecknat sig med korsets tecken ställde han sig mitt i stadion och sade: “Demetrios Gud, hjälp mig!” och sedan började han genast kämpa mot Lyaeus och slog honom med ett dödligt slag mot hjärtat. Han som skrytit så mycket låg nu livlös på marken. Maximianus blev djupt bedrövad över detta och när han fått veta vem som orsakat denna förlust befallde han genast att Demetrios skulle genomborras av spjut medan han var i badhuset. Så skedde också. Maximianus befallde också att Nestor skulle dödas med sitt eget svärd. Så vann Kyrkan två nya martyrer för Kristi skull.

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 26-39:

De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”,* eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Profeten Joel

imagePå söndag firar vi profeten Joels festdag. Joel betyder “Herren är Gud”, och profeten var av Rubens stam, son till Bathuel, och levde på 700-talet f.Kr. (somliga säger 600-talet). Joels bok är bara tre kapitel lång och är den andra i ordningen bland de mindre profeternas. Han förutsade den Helige Andes nedstigande på Pingstdagen (Joel 2:28, citerat av Petrus i Apg 2:17), och även vår Herre Jesus Kristus frälsande namn i Joel 2:32: “Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.

 

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas sjunde kapitel, vers 11-16:

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: “En stor profet har trätt fram ibland oss”, och: “Gud har besökt sitt folk.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Chariton Bekännaren

Chariton BekännarenPå söndag firar vi minnet av den helige Chariton Bekännaren, klosterföreståndare i Palestina. Den helige Chariton föddes i staden Ikonium under kejsar Aurelius regeringstid, runt år 274. Han blev arresterad, torterad och dömd till döden för sin kristna tro, men blev till slut frisläppt genom ett kejserligt edikt. Han kom till Palestina där han levde ett asketiskt liv. Han förde många judar och hedningar till tro på Kristus. Efter att ha levt i Juda öken under lång tid och där grundat flera kloster i området somnade han in i frid.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Alla Heligas Dag

På söndag firar vi terminens sista aftongudstjänst. Den helige Theofanes Eremiten undervisar om Alla Helgons Dag:

“Den Heliga Kyrkan firar helgon varje dag. Dock har det funnits Gudi behagliga människor som kämpat på i hemlighet och som inte uppenbarats för den Heliga Kyrkan. Därför har Kyrkan bestämt en dag då hon firar alla dem som behagat Gud genom seklerna, så att ingen ska glömmas bort att vördas av Kyrkan. Kyrkan bestämde att detta skulle ske direkt efter den Helige Andes nedstigandes fest, eftersom det är genom den Helige Andes nåd som helgon formas och än idag fortsätter att formas. Den Helige Andes nåd föder ånger och syndernas förlåtelse. Den för människan i kamp mot lidelser och lusta och kröner ansträngningarna med renhet och lidelsefrihet. Så framträder en ny skapelse, lämpad för en ny himmel och en ny jord. Låt oss vara ivriga att följa Guds helgon. Dagens evangelieläsning undervisar oss att göra detta: den kräver trons orädda bekännelse på Herren och odelad kärlek till honom, att ta på sig självförsakelsens kors och från djupet av hjärtat avsäga sig allt. Låt oss börja enligt dessa instruktioner.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Det Första Ekumeniska Konciliet

På söndag är det söndagen efter Kristi Himmelsfärd och vi firar minnet av de heliga fäderna vid det första ekumeniska konciliet år 325 i staden Nicea.

Första Ekumeniska KoncilietKonciliet kom att få en enormt central betydelse i Kyrkans historia, och där skedde mycket som var intressant inte bara ur teologisk synvinkel – bl.a. berättas det om hur den helige biskopen av Myra, Nikolaos Undergöraren, lär ha slagit prästen Arios på käften av ren ilska över dennes irrläror. Mer  om dem senare. Mötet sammankallades av Kejsaren Konstantin för att stilla den strid som pågått i Kyrkan en tid och som gällde frågan om huruvida Sonen var av samma väsen som Fadern i den Heliga Treenigheten. Prästen Arios hade vunnit framgång i Alexandria med sin lära som skulle försvara tron på en Gud och således hävdade att Sonen blott var ett skapat väsen – visserligen det främsta bland dem – men alltjämt skapad. Hur kunde Gud vara en, om Sonen också var Gud? Frågan är logisk och Arios lära skrämmande aktuell än idag (de flesta villolärorna går igen under olika skepnader genom historien).

Den Helige Athanasios, sedemera biskop i Alexandria, stred ivrigt mot Arios irrlära då han insåg att om Sonen blott är ett skapat väsen och inte Gud, då är vår gemenskap med Gud för evigt förlorad. Om Sonen inte antog vårt kött och blev människa, levde bland oss, dog för oss, uppstod för oss och besegrade döden, då är vår tro fåfäng, ja rent av löjlig. Som skapad varelse äger Sonen ingen auktoritet att vara medlaren mellan Skaparen och det skapade, och ingen auktoritet att nedtrampa döden och skänka liv till människorna. Vi människor skulle då inte ha någon chans att någonsin kunna återfå den gudslikhet vi skapades till, vi skulle inte kunna bli gudomliggjorda! Athanasios kämpade för den sanna ortodoxa tron mot Arios och menade att Sonen visst var Gud fullt ut, evig med Fadern. Sonen är född av Fadern “före all tid” och innebär en relation mellan Fadern och Sonen snarare än en linjär tidslinjes skeenden i evigheten. Sonen relation till Fadern, menade Athanasios, var att han var född av Fadern, inte skapad av honom. Den helige Athanasios lära kan sammanfattas i hans ord ur boken “Om Inkarnationen” där han skriver att “Gud blev människa så att människan skulle kunna bli gudomliggjord.”

Problemet mer Arios lära är att det logiska och rationella resonemanget används i ett försök att förstå den Heliga Treenigheten, som måste vara och förbli ett mysterium. Förstår vi Gud har vi fångat in honom i en liten låda som passar vårt förnuft, och “Puff! Så försvinner han i ett moln av logiskt resonemang.” för att parafrasera Douglas Adams. Kort och gott: om vi förstår Gud är han inte Gud utan blott en mänsklig tankekonstruktion eller en avgud som speglar vår egen person. Treenigheten måste förbli ett mysterium.

Vid det första ekumeniska konciliet slog man fast att Sonen är av samma väsen som Fadern, inte av ett liknande väsen. Somliga menar att det var ingen mindre än Athanasios själv som författade texten till vad som idag kallas den Nicenska Trosbekännelsen och som i stort är samma i alla kristna samfund världen över idag. De som skiljer sig från denna bekännelse kan med rätta ifrågasättas om de verkligen borde kalla sig kristna, eftersom denna Trosbekännelse utgör den grundläggande basen i den kristna tron.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Bp. Kallistos Ware predikar om den förlorade sonen

Nu på söndag firar vi den förlorade sonens söndag, en söndag som förbereder oss för den stora fastan inför Herrens Påsk, och som vittnar om att vi måste vända tillbaka till Gud oavsett hur illa ställt det är med oss och våra liv. Gud väntar alltjämt på oss och kommer att ta emot oss med öppna armar bara vi vänder om och rusar till honom och ber om barmhärtighet. Berättelsen hittar du i Lukasevangeliet 15:11-32. Metropolit Kallistos (Ware) predikar på temat:

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Predikan med anledning av Publikanen & Farisén

På söndag firar vi Publikanen och Fariséns söndag, en av söndagarna som förbereder oss för stora fastan inför Herren Påsk. Söndagens evangelium är Lukas 18:10-14. Här är en predikan från fr. Philip Hall, präst i All Saints of Lincolnshire Antiochian Orthodox Church, Lincoln, England. Predikan är på engelska och mindre än 8 minuter lång.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Kristi frambärande i templet

Den 2:a Februari firar Kyrkan en festdag: Kristi frambärande i templet. Dagens evangelietext är hämtad från Lukasevangeliet 2:22-40. Den helige Teofanes Eremiten skriver om denna festdag:

Vid denna högtid omges Herren på ena sidan av Symeon – rättfärdighet som väntar på frälsning, men inte av sig självt; och Anna – ett liv levt i strikt fasta och bön som levandegjorts av tro; och på andra sidan av genuin, omfattande och trogen renhet – Josef, den trolovade. Överför alla dessa andliga förhållningssätt till ditt eget hjärta och du kommer att få skåda Herren – inte som en som bärs fram till dig, men som en som kommer till dig i egen hög person. Du kommer att innesluta honom i ditt hjärta och sjunga en sång som hörs genom himlarna och gläder alla änglar och helgon.

Kristi frambärande i templet. Jesus och Guds Moder i mitten, flankerade av Symeon och Anna på ena sidan och Josef på den andra.

Kristi frambärande i templet. Jesus och Guds Moder i mitten, flankerade av Symeon och Anna på ena sidan och Josef på den andra.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Munken Xenofon, hans fru och barn

Xenofon och hans familj

Xenofon och hans familj

Munken Xenofon, hans maka Maria och deras söner Arkadios och Johannes var uppskattade medborgare i Konstantinopel på 400-talet. Trots sin rikedom och höga ställning utmärkte de sig genom sin enkelhet och godhet. Då Xenofon och Maria ville ge sina söner en mer komplett utbildning skickade de dem till den feniciska staden Beirut. Genom Guds försyn förliste det fartyg de båda bröderna seglade med. Bröderna fördes av vågorna till olika platser på stranden. Ledsna över att ha skiljts åtbestämde bröderna sig för att fullt ut ägna sig åt Gud och gå i kloster. Under lång tid fick föräldrarna inga nyheter om sina barn och förmodade att de hade omkommit. Xenofon, som redan var ganska gammal, hade dock ett fast hopp på Herren och tröstade sin hustru Maria och sade åt henne att inte sörja utan att tro på att deras barn blev skyddade av Herren. Flera år senare åkte de båda makarna på pilgrimsfärd till de heliga platserna, och i Jerusalem fick de träffa sina söner som ägnade sig åt andlig träning i två olika kloster. De lyckliga föräldrarna tackade Herren som återförenat hela familjen. Återstoden av sina liv ägnade Xenofon och Maria sig åt Gud och gick även de i kloster. Munkarna Arkadios och Johannes tog farväl av sina föräldrar och gick ut i öknen där de efter lång andlig träning och kamp belönades med undergörandets och proftians gåvor. Munkåldringen Xenofon och Maria fick även de undergörandets gåva efter att ha bedrivit andlig kamp i tystnad och strikt fasta.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Makarios den store

20140116-150003.jpg

Makarios den store, koptisk ikon från 1700-talet.

Den helige Makarios den Store var från Thebaid i Egypten, enligt somliga en lärjunge till den helige Antonios den store. Han föddes omkring år 331 och kämpade i asketism i öknen vid Sketis. Som ung kallades han “det åldriga barnet” på grund av sin stora visdom och strama livsföring. Han vigdes till präst och dog 391, vid sextio års ålder. Det finns femtio andliga homilier som skrivits honom och som bl.a. utgivits på svenska (Artos 2001).

Det sägs om den helige Makarios att han blev så som en gud på jorden, för precis som Gud skyddar hela världen, så han överskylde Makarios de fel som han såg som om han inte såg dem. När han kom tillbaka till sin cell hittade en tjuv som höll på att ta hans saker och packa dem på en kamel. Makarios likgiltighet för ägande var så stor att han hjälpte tjuven lasta kamelen. När kamelen vägrade att resa på sig återvände Makarios återvände till sin cell och tog fram en liten hacka, sade att kamelen ville visst ha hackan också, lastade på den och knuffade upp kamelen. Kamelen lydde Makarios, men snart lade den sig ner igen, och ville inte flytta sig förrän allt hade återbördats till Makarios igen. Den helige Makarios den Store kallas också “av Egypten,” eftersom han tillhörde den gamla ursprungsbefolkningen i Egypten, kopterna.


Välkommen på aftongudstjänst i “Kryptan”, Vasakyrkan nu på söndag kl. 17.

 

Profeten Nahum

På söndag firar vi minnet av en av de tolv sk. “mindre profeterna” från det gamla förbundet. Den heliga profeten Nahum, vars namn betyder “Gud tröstar,” var från byn Elkosh (Galileen). Han levde under det sjunde århundradet f.Kr. Profeten Nahum profeterade om den assyriska staden Nineves förstörelse på grund av dess många ogärningar som bl.a. var förstörelsen av den israelitiska riket, och kung Sanheribs hädelse mot Gud. Den assyriska kungen Ashurbanipal dog 632 f.Kr., och under de kommande två decennierna började hans imperium att falla sönder. Nineve föll 612 f.Kr.

Nahum skiljer sig från de flesta av profeterna i det att han inte lämnar någon uppmaning till omvändelse. Han fördömer inte heller Israel för otrohet till Gud.

Detaljer om profetens liv är okända. Han dog vid fyrtiofem års ålder och begravdes i sin hemstad. Han är den sjunde av de tolv mindre profeterna i Gamla Testamentet.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Gregorios Undergöraren

ImageVälkommen på söndag. Vi firar den helige Gregorios Undergöraren, född år 203 i provinsen Pontus av hedniska föräldrar. I sin ungdom studerade han hednisk filosofi men blev alltmer medveten om dess otillräcklighet. Han vände sig då till Origenes, som under flera år undervisade honom i den kristna tron och till sist döpte honom. Gregorios levde en tid som eremit innan han år 240 vigdes till biskop av Neocaesarea. Det berättas att han hade endast 17 kristna att ansvara för vid sitt tillträde som biskop, men att det bara fanns 17 hedningar kvar i området då han lämnade biskopsstolen. Sitt tillnamn – “Undergöraren” – fick han för de oräkneliga  mirakel som tillskrivits honom. Han dog runt år 270.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Demetrios av Thessaloniki

ImagePå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios festdag. Detta härliga och undergörande helgon föddes i Thessaloniki av fromma föräldrar. De hade bett till Gud om ett barn, ty de var barnlösa. Demetrios var deras ende son, och fostrades och utbildades under stor omsorg. Demetrios far var befälhavare i Thessaloniki.

När hans far dog utsåg kejsaren Maximianus Demetrios till befälhavare i hans ställe. När Maximianus, en motståndare till Kristus, utsåg honom befallde han särskilt att Demetrios skulle förfölja och utrota de kristna i Thessaloniki. Demetrios trotsade inte bara kejsaren utan erkände öppet och predikade Herren Jesus Kristus i staden. När kejsaren hörde detta blev han rasande på Demetrios. När han strax återvände från en strid mot sarmaterna stannade Maximianus vid Thessaloniki för att undersöka saken.

Kejsaren kallade på Demetrios och frågade ut honom om hans tro. Demetrios erkände öppet sin kristna tro för kejsaren och fördömde även kejsarens avgudadyrkan. Maximian kastade då Demetrios i fängelse. Då han förstod vad som väntade honom gav Demetrios alla sina ägodelar till sin trogne tjänare Lupus för att dela ut till de fattiga, och inväntade med glädje hans förestående lidande för Herren Kristus.

En Guds ängel visade sig för honom i fängelset och sade: “Frid vare med dig, du som lider för Kristus. Vara modig och stark!” Efter flera dagar sände kejsaren soldater till fängelset för att döda Demetrios. Soldaterna hittade helgonet i bön till Gud och spetsade då honom med sina lansar. Detta var runt år 306. De kristna tog sedan i hemlighet hans kropp och begravde den med stor heder. Läkande myrra flödade från Kristi martyrs kropp och bota många sjuka. Snart byggdes en liten kyrka över hans reliker.

En illyrisk adelsman, Leontius, bar på en obotlig sjukdom. Han skyndade i bön till den helige Demetrios reliker och blev helt läkt. Av tacksamhet uppfördes Leontius en mycket större kyrka på platsen för den gamla kyrkan. Helgonet uppenbarade sig för honom vid två tillfällen .

När kejsar Justinianus ville överföra helgonets reliker från Thessaloniki till Konstantinopel sprang glödande gnistor från graven och en röst hördes: “Stopp , rör inget!” Således har den helige Demetrios reliker förblivit i Thessaloniki nu och kommer vara där för alltid.

Av den helige Nikolai Velimirovich.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Artemios

ImagePå söndag firar vi minnet av den helige stormartyren Artemios (+363). Han var en hög officer i den romerska armén under Konstantin den Stores tid. Han utnämndes till prefekt för Egypten. Under kejsaren Julianus Avfällingens regering protesterade han mot dennes avfall från den kristna tron, och försökte bl.a. stoppa misshandeln av två präster i Antiokia. Upprörd över situationen gick han till kejsaren och klagade: “Varför pinar du så skoningslöst dessa oskyldiga och hängivna män, och varför försöker du tvinga dem att vända ryggen till den kristna tron?”

Artemios medling räddade de båda prästerna från döden och de skickades istället i exil till ett annat land. Artemios själv förlorade sin militära ställning, blev slagen och fängslad. I fängelset blev han torterad och slutligen halshuggen år 363.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Publikanen & Fariséens söndag:

Vespern på söndag är en del i förberedelserna inför fastan. Förra söndagen handlade om Sackeus, som ödmjukade sig i mötet med Herre Jesus och omvände sig. Nu på söndag handlar texterna om Publikanen och Fariséen som bad i templet. Fariséen bad i sitt högmod och tackade för att han inte var som syndarna. Han följde religionens regler till punkt och pricka, men var förblindad av sitt skådespel. Han misslyckades med att se sitt behov av Gud, och var sig själv nog. Publikanen, en klassisk syndare i sin tid, bad på ett helt annat sätt: istället för att skryta inför Gud och andra människor bad han stilla inför Gud om förbarmande. Han var ödmjuk och insåg sitt behov av Guds nåd och barmhärtighet, och genom sin bön – ”Gud, var nådig mot mig syndare” – gick han därifrån rättfärdig (Luk 18:9-14).

Inför stora fastan måste vi komma ihåg detta, att vi inte fastar för religionens skull (av denna anledning skippar Kyrkan de två vanliga fastedagarna i nästkommande vecka, dvs. ingen fasta nu på onsdag och fredag). Om vi, mot förmodan, skulle lyckas hålla fastan felfritt är vi likväl inte rättfärdiga för det. Om vi tror att fastan handlar om kostregler och måltidsbegränsningar, då har vi inte förstått någonting. Nej, fastan är ett hjälpmedel i gudomliggörelsen, bränsle för bönen, och underlättar för oss att likna Gud mer och mer. Fastan inför påsken påminner oss om hur tillvaron var en gång, när synd och död inte fanns hos oss. Fastan lär oss att inte låta oss bli styrda av lidelser och impulser. Fastan lär oss att måttligheten är en dygd, och måttligheten har konsekvenser för hela världen. De fattiga skulle kunna hjälpas, om västvärlden övervann sitt liv i överflöd. Biskop Kallistos Ware skriver att den som inte fastar inte kan festa! Framförallt undervisar oss fastan om vårt behov av Gud – ständigt, sekund efter sekund.

Låt oss stämma in i orden från söndagens vesper: “Bröder, låt oss inte be som fariséen; ty den som upphöjer sig själv ska bli förödmjukad. Låt oss istället ödmjuka oss själva inför Gud, fasta och ropa med publikanens ord och säga: Gud, förlåt oss syndare” (Stichir i ton 1).

Låt oss bära dessa ord inom oss under hela fastan!

Vesper på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkomna!