Uppståndelsekyrkans invigning

Idag, den 13/9, infaller vår kyrkas festhögtid: Uppståndelsekyrkans invigning i Jerusalem år 336.

Den kyrkobyggnad som vördas långt mer än alla andra är den heliga uppståndelsens kyrka som S:t Konstantin den store lät bygga på Golgata, den plats där vår Frälsare korsfästes och begravdes. Under lång tid låg denna plats dold under jord eftersom både judar och hedningar ville gömma undan den. Under kejsar Hadrianus regering (117-138) byggdes dessutom ett tempel till Afrodite på platsen så att denna heliga plats skulle ytterligare vanhelgad och falla i glömska. Det var där korset låg gömt. Den fromme kejsar Konstantin lät dock befalla att man skulle göra utgrävningar på platsen, och man fann lämningar av Kristi frälsande lidande.

Det var alltså på denna plats som den stora och magnifika kyrkan byggdes, den som fick namn efter Kristus vår Guds uppståndelse: Anastasis (grek: uppståndelsen). Kejsarinnan Helena ledde arbetet, och det skedde när Dracilianus var Exark över Palestina och MaKarios var ärkebiskop av Jerusalem. Den sistnämnde var densamme som höjde upp det ärevördiga korset och invigde kyrkan år 336.

Apolytikion för Uppståndelsekyrkans invigning, ton 4:

Du har uppenbarat din bonings heliga härlighet i dess jordiska majestät, såsom det höga himlavalvets prakt, o Herre. Befäst den i evigheter evigheter, och ta emot vår bön som oupphörligt offras till dig däri, genom Gudaföderskan, o du som är allas liv och uppståndelse.

Apolytikion för Uppståndelsekyrkans invigning, ton 4:

Kyrkan visar sig som en himmel med många ljus vilka skiner och vägleder alla de troende. När vi står däri ropar vi högt: ”Stadfäst du själv detta hus, Herre!”