Nikolaos av Myra

På söndag firar vi den helige Nikolaos av Myra.

Nikolaus av Myra 2Den helige Nikolaos levde under kejsar Konstantin den stores regeringstid och dog år 330. Som yngling önskade han leva som munk. Han reste på pilgrimsresa till det heliga staden Jerusalem där han hittade en plats att dra sig undan på och ägna sig åt bön. Snart stod det dock klart för honom att detta inte var Guds väg för honom, utan att han skulle återvända till sitt hemland och bli mångas räddning. Han återvände till Myra och vigdes till biskop.

Den helige Nikolaos blev känd för sin överväldigande barmhärtighet, i det att han försåg de fattiga med det de behövde, och i att han befriade de som anklagats på falska grunder. Han var lika känd för sin iver för sanningen. Han var närvarande vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325. Det berättas att när han hörde Arios hädelser yttras mot Guds Son slog Nikolaos till honom i ansiktet. Eftersom Kyrkans kyrkorätt förbjuder någon ur prästerskapet att slå någon människa blev hans biskopskollegor förvirrade över vilken disciplinär åtgärd man skulle vidta mot denne hierark som man vördade så mycket. Under natten uppenbarade sig vår Herre Jesus Kristus och Guds Moder för somliga av biskoparna och lät dem förstå att biskop Nikolaos handlande inte kommit sig av synd och lidelse, utan av stark kärlek och fromhet, och därför skulle inga disciplinära åtgärder följa.

Avskedshymnen för heliga biskopar skrevs ursprungligen för den helige Nikolaos. Han är alla resandes skyddshelgon, speciellt för sjöfarare. Han är också ett av de mest kända helgonen och mest älskade.

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

 

Vad är en typika?

Många kanske frågar sig vad en typika är för något? Ibland kallar vi det för typikagudstjänst eller bönegudstjänst också (gr. τυπικα ; sl. Обедница [Obednitsa eller Obednitza] eller Изобразительны). Här ger vi en enkel förklaring till vad det är och varför vi firar denna gudstjänsten ibland.

En typika är en gudstjänst som kan firas när ingen präst är närvarande. Den innehåller alltså inte firande av Eukaristin (nattvarden), men den typika vi ber i församlingen innehåller många delar från den Gudomliga Liturgin. På så vis får vi dels ta del av somligt ur liturgins ordning, dels träna oss på delar ur liturgin inför de gånger då en präst är hos oss.

Delar som är med i typikan är bl.a. läsningar ur episteln och evangeliet, antifonerna, troparier och kontakier samt många förböner.

Vi firar typikan de söndagar då vi inte har en präst hos oss. Det gör vi för att samlas som församling ändå, och knyta ihop vår gemenskap som församling. Typikan kan ledas av en diakon, en subdiakon, en läsare eller av en ortodox lekman. Den beds utanför ikonostasen. Man kan också be typikan i sitt hem om man inte har möjlighet att ta sig till kyrkan.

Ordningen för typikan finner du här: Typika / Bönegudstjänst.

Schemat för församlingen finner du här: Gudstjänster & Kalender.

typikabön

Invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag:

På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag. På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan (i väst känd som gravkyrkan) som byggdes av de heliga Konstantin den store och hans mor, kejsarinnan Helena.

Efter vår Herre och Frälsare Jesus Kristi frivilliga lidande och död på korset hade den heliga platsen för hans lidande länge trampas på av hedningar. När den romerske kejsaren Titus erövrade Jerusalem år 70, raserade han staden och förstörde Salomos tempel på berget Moria, där det inte lämnades sten på sten, som även Frälsaren förutsade (Matt 13:1-2).

Senare byggde den nitisk hedniska kejsaren Hadrianus (117-138) en ny stad vid namn Aelia Capitolina till sin egen ära (Hadrianus Aelius), på platsen där Jerusalem låg. Det var förbjudet att kalla staden vid dess gamla namn.

Han gav order om att täcka Herrens heliga grav med jord och stenar, och att på samma plats upprätta inrätta ett avgudatempel. På Golgata, där Frälsaren korsfästes, byggde han ett hedniskt tempel tillägnat gudinnan Venus år 119. Inför statyerna frambar man offer till demoner och utförde hedniska riter, ackompanjerade av hänsynslösa handlingar.

I Betlehem, på den plats Frälsaren föddes av den rena jungfrun, reste den hedniske kejsaren upp en avbild av Adonis. Han gjorde allt detta avsiktligt, så att folk helt skulle glömma Kristus Frälsaren och att de inte längre skulle minnas de platser där han bodde, undervisade, led och uppstod i härlighet.

Korsets upphöjelse

Korsets upphöjelse

Under kejsar Konstantins (306-337) regering, den första av de romerska kejsarna att erkänna den kristna tron, beslutade han och hans mor kejsarinnan Helena, att återuppbygga staden Jerusalem. De planerade också att bygga en kyrka på platsen för Herrens lidande och uppståndelse, i syfte att återhelga och rena platserna där man mindes Frälsaren och glömma de hedniska kulternas orenhet.

Kejsarinnan Helena färdades till Jerusalem med en stor mängd guld och den helige Konstantin den store skrev ett brev till patriarken Makarios I (313-323) där han bad honom hjälpa henne på alla tänkbara sätt med sin uppgift att förnya de kristna heliga platserna.

Efter hennes ankomst i Jerusalem förstörde den heliga kejsarinnan Helena alla de hedniska templen och återhelgade platserna som skändats av hedningar. Hon var ivrig att hitta vår Herre Jesus Kristi kors, och hon ordnade med en utgrävning av den plats där Venustemplet stod. Där fann man Herrens grav och Golgata. De hittade också tre kors och några spikar.

För att avgöra på vilken av de tre korsen Frälsaren korsfästes, gav patriarken Makarios order om att lägga en död person, som bars till kyrkogården, på varje kors i tur och ordning. När den döde lades på Kristi kors kom han genast till liv igen. Med största glädje lyfte kejsarinnan Helena och patriarken Makarios upp det livgivande korset och visade det för alla de människor som stod runt omkring dem.

Den heliga kejsarinnan började snabbt bygga en stor kyrka vilken inneslöt inom dess väggar Golgata, platsen för Frälsarens korsfästelse, och Herrens grav, som båda ligger nära varandra. Den heliga Aposteln och evangelisten Johannes skrev om detta: “Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära”(Joh 19:41-42). Uppståndelsekyrkan tog tio år att bygga, och den heliga kejsarinnan Helen levde inte så länge att hon fick se den är klar. Hon återvände till Konstantinopel och dog år 327. Efter sin ankomst i Jerusalem byggde den heliga kejsarinnan kyrkor i Betlehem, på Olivberget, i Getsemane och på många andra ställen med anknytning till Frälsarens liv och andra händelser i Nya Testamentet.

Byggandet av Uppståndelsekyrkan, som kallades “Martyrion” till minne av Frälsarens lidande, avslutades samma år som konciliet i Tyros och det trettionde året av hl. Konstantin den stores regering. Därför, vid sammankomsten den 13 september år 335, var invigningen av kyrkan särskilt högtidlig. Biskopar från kristna kyrkor i många länder närvarade: från Bythnien, Thrakien, Kilikien, Kappadokien, Syrien, Mesopotamien, Fenicien, Arabien, Palestina och Egypten. Alla deltog de i invigningen av kyrkan. De biskopar som deltog i konciliet i Tyros, samt många andra, närvarade vid invigningen i Jerusalem. På denna dag invigdes också hela staden Jerusalem. Kyrkans fäder beslutade att den 13:e september skulle firas till minne av denna fantastiska händelse.

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

På söndag firar vi den heliga himmelska härföraren och ärkeängeln Mikaels mirakel vid Kolosse.

I Frygien, inte långt från staden Hieropolis, på en plats som kallas Cheretopos, fanns det en kyrka helgad åt ärkeängeln Mikael. Den var byggd över en helig källa.

Denna kyrka var byggd av en invånare från staden Laodikeia i tacksamhet till Gud som helat has stumma dotter. Den himmelska härföraren Mikael visade sig för denne man i en dröm och talade om för honom att hans dotter skulle få talets gåva efter att hon druckit ur källan. Så skedde också, när hon drack kunde hon tala igen. Efter detta mirakel lät fadern, dottern och hela familjen döpa sig. I stor och ivrig tacksamhet byggde fadern kyrkan till ärkeängeln Mikaels ära. Så småningom kom inte bara kristna till källan för att söka läkedom, men även hedningar. På detta sätt vände många om från avgudadyrkan och kom till tro på Kristus.

En from man, Arkippos hette han, hade varit vaktmästare i denna kyrka i 60 år. Genom sitt vittnesbörd och sin heliga levnad omvände han många hedningar till Kristus. På grund av den allmänna illviljan mot kristna vid den här tiden, och mot Arkippos i synnerhet, försökte hedningarna förstöra kyrkan för att på så vis hindra folk att ta sig till denna läkedomens plats. I samma veva skulle de även döda Arkippos.

Med detta som mål förde de samman de båda floderna Lykokaperos och Kufos och riktade deras gemensamma flöde mot kyrkan. Den helige Arkippos bad ivrigt till ärkeängeln Mikael att han skulle avvärja faran. Genom dessa böner visade sig ärkeängeln Mikael vid helgedomen, och med ett slag med sin stav öppnade han en bred klyfta i berget och befallde de forsande strömmarna att rinna ner där. Kyrkan förblev oskadd. När hedningarna såg ett sådant förfärande mirakel flydde de i panik. Arkippos och de kristna samlades i kyrkan och prisade Gud och tackade den heliga ärkeängeln Mikael för hjälpen. Platsen där floderna störtade ner i klyftan fick namnet “Chonae” som betyder “att störta.”

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Sackeus i trädet

På söndag firar vi Sackeus’ söndag med typika kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Söndagens evangelieläsning är hämtad från den helige evangelisten Lukas 19:1-10.

Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: “Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: “Han tog in hos en syndare.”
 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen .” Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.”


Sackeus publikanen

Varmt välkommen!

Söndagen efter Theofania

Välkommen att på söndag fira bönegudstjänst (typika) med oss kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan. Vi firar söndagen efter Theofania, alltså söndagen efter Kristi dop i floden Jordan. Under predikan ställs frågan: “Vad är egentligen Guds rike?”

Söndagens evangelietext är från hl. evangelisten Matteus kap. 4:12-17

När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
 Sebulons och Naftalis land,
havsvägen ,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen – det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp. Från den tiden började Jesus predika och säga: “Omvänd er! Himmelriket är här.” 

Kristi dop

 

Gudaföderskans införande i templet

Denna fest är en av kyrkoårets 12 stora högtider. Den firas till minnet av av jungfru Marias inträde i templet som treåring. Joakim och Anna, Herrens morföräldrar och Marias föräldrar, kunde inte få barn. De bad till Gud om ett under, och gav ett löfte: om de fick ett barn skulle de helga det barnet till Guds tjänst. Gud hörde deras bön och de fick jungfru Maria.

När barnet var tre år gammalt överlämnades hon till Sackarias, Johannes döparens blivande far, i templet. Hon gick gladeligen dit, och levde där fram till dess hon var tolv år gammal då Sackarias trolovade henne med Josef.

Festens innebörd är i all korthet att visa på Gudsmoderns fullkomliga hängivelse till Gud, vilket var förutsättningen för att hon skulle blir Herren Jesu Kristi moder.

Klicka på denna länken för att lyssna till ett 39 minuter långt föredrag om festens innebörd i Kyrkan.

 

Gudsmoderns införande i templet

Välkommen till typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.