Fader Mikael predikar utifrån dagens episteltext (Rom 10:1-10). Kristus är lagens slut och varje kristens centrum. Eller borde vara i alla fall, eller hur? För vad händer när vi byter ut Kristus mot annat? Mot lag? Mot flyktig moral? Mot etnicitet? Vi går vilse, och när vi missar ett så viktigt mål innebär vår vilsenhet slutligen död.
Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 6:22-33). Jesus säger att “ingen kan tjäna två herrar”, dvs. “du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.” Den kristnes ende herre är Herren Jesus Kristus själv. Men vi frestas att tillbe andra gudar: Mammon, ideologier, sex, acceptans, osv. När vi byter ut Herren mot någon av dessa falska gudar går vi vilse, och vilseför. “Sök först Guds rike och hans rättfärdighet…”
I evangeliet för alla helgons dag (Matt 10:32-33, 37-38, 19:27-30) talar Jesus kärva ord: “Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.”
Hur ska vi förstå dessa ord? Vad innebär det egentligen att vara kristen, att följa Jesus? Hur ska man tänka om nation, familj, ideologier och andra engagemang som möter oss i världen? Detta handlar denna predikan om.
Mitt i fastan ställer Kyrkan ett kors inför de troende, till uppmuntran och till utmaning. Uppmuntran, i vetskapen att vi nu är halvvägs genom fastan och skådar uppståndelsen några veckor bort. Utmaning i evangeliets text om att ta sitt kors och följa Herre Jesus Kristus (Mark 8:34-9:1). Men vilket kors är det vi ska ta upp? Om detta predika fader Mikael idag.
Första söndagen i fastan kallas för “Ortodoxins seger”, eftersom ett kyrkomöte år 843 försvarade ikonernas plats i kyrkan. Ikonerna vittnar om att Gud blev sann människa, han lät sig ses. Filippos drar med sig Natanael i dagens evangelietext (Joh 1:43-51) med orden “Följ med och se!” Och Jesus säger till Natanael att “jag såg dig” redan innan de möttes. Gud ser oss, och älskar oss så mycket att han låter sig bli sedd av oss.
Fader Mikael predikar om yttersta domen. I dagens evangelietext berättas att Herren skiljer de rättfärdiga från de orättfärdiga (Matt 25:31-46). Redan nu dömer vi oss själva genom de livsval vi gör. Vandrar vi på dödens eller livets väg? Idag får vi stanna upp och reflektera över våra livsval och på allvar fråga oss vart hän det barkar.
Fader Mikaels predikan 12:e Lukassöndagen. Om de nio otacksamma spetälska, och den ende som återvände för att prisa och tacka Gud (Luk 17:12-19). “Han var samarit”, skriver Lukas, som om han ville poängtera att det etniska ursprunget inte hindrar någon från att leva ett liv som behagar Gud. Paulus tar upp samma tema i episteln: “Här är ingen längre grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri…” (Kul 3:4-11). Vi är alla spetälska, orena av synd. Vi har alla blivit botade av Jesus. Både grek och svensk, både libanes och amerikan. Vad som spelar roll är om vi lever som den ende: i lovprisning och tacksägelse.
…dvs. utan att förvänta dig någonting tillbaka! På Juldagens liturgi läser vi Matteusevangeliet 2:1-12. Det är berättelsen om när de vise männen kommer först till Herodes och sedan till Kristus och Gudaföderskan. Vilket var deras ärende? Att tillbe. Så ska vi också leva.
Fader Mikael predikar med anledning av en nyligen upplyst broder genom myrrasmörjelsens sakrament. Predikan utgår från Paulus andra brev till Timoteus 1:8-18. Finns ett bättre tillfälle att påminnas om den första kärleken till Kristus? En själ innesluts i Kyrkans gemenskap. Änglarna gläds i himnmelen! Låt oss kristna inte svalna till ljumhet i vår kärlek till Gud och varandra. Vi bär ju hoppet, hopp för oss själva och för världen.
Fader Mikael predikar över den gångna söndagens evangelietext (Luk 18:35-43). Den blinde mannen ropar desperat vid Jerikos port. Andligen blinda människor ropar efter förbarmande idag. Hur ska vi svara dem: genom att räddhågset be dem hålla tyst, eller låta dem upplysas av Kristi ljus?
Var inte som den rike dåren i dagens evangelietext (Luk 12:16-21): han samlade skatter för sig själv. Hans sökande efter trygghet i jordisk rikedom fick honom att tillbe egot. Den tillbedjan består av pengar, sex, konsumism. Men tillbedjan av sann Gud består i barmhärtighet, medlidande, ödmjukhet. Genom dessa dygder är man rik inför Gud. Rikedom kan både fria och fälla, beroende på hur den används. Bli rik inför Gud! ge dig ut på dygdens och omvändelsens väg, så möter Gud upp med förberedda goda gärningar. Valet är ditt!
Fader Mikaels predikan om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:19-31). Hur skiljde de sig åt? Kom den ena till helvetet på grund av sin rikedom? Och den andre till himmelen på grund av sin fattigdom? Nej, men deras karaktär skiljde sig kraftigt åt, och dygdens skola finner vi i Skriften.
Mannen som mötte Jesus och blev botad av honom “var vid sina sinnen” (Luk 8:26-39). Folkhopen som mötte Jesus och blev hotade i sin bekvämlighet drabbades av stor fruktan. Hur vill du ha det? Vill du bli “vid dina sinnen” eller vill du drabbas av fobi?
Liknelsen om såningsmannen (Luk 8:5-15) är en berättelse om hur människor tar emot Guds evangelium. En del är hårda som vägkanten och kan aldrig tro. Somliga är steniga och förmår inte få trons rötter att växa. Ytterligare andra låter ogräs växa upp i hjärtat och vilseförs av det. Men en del har berett sitt hjärtas åker genom ödmjukhet, ett aktivt liv i Kyrkans gemenskap, och omvändelse. Dessa bär god frukt!
“Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig”, säger Jesus. Hur är det möjligt? Vår tid präglas mest av vrede och missunnsamhet. Vreden är ett gift i hjärtat. Det finns bara ett enda rättfärdigt skäl att bli vred, och det är på den egna synden! Om vi tror oss ha rätt att bli vreda lurar vi oss själva och bjuder in stolthet, högmod och självrättfärdighet i våra hjärtan, och då kan vi inte se Gud. Istället: “Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig” (Luk 6:31-36).
Fader Mikael predikar om korsets två centrala sidor i kristen tro: Kristi död på korset och vår egen död på korset. Ta ditt kors och följ mig, säger Herre, och Paulus säger: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. En stötesten och dårskap, en skam som en del kristna inte ens vill befatta sig med. Markion och framgångsteologin får sig en omgång, så även egot. Markus evangelium 8:34-9:1, samt Galaterbrevet 2:16-20.
Det är lätt att förlora tron i denna kontrasternas svekfulla värld: än går allt vägen för oss, än går det åt skogen. Ibland vore det som om vi var i himmelen, men oftare slår kanske svårmodets vågor mot oss. Hur bevara tron, om än blott som ett senapskorn? Det är frågan. Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 17:14-23).
Evangeliet för denna söndag är Matt 9:27-35. Jesus botar två blinda personer och driver ut en demon ur en stum så att han kan tala igen. Utöver miraklet att tre personer blir läkta kan vi också ta till oss av vad det innebär att vara andligt blind och stum. Då ser vi inte det sanna Ljuset och hör inte Guds Ord. Det är ett fruktansvärt öde!
Fader Mikaels predikan 21/7 2019, femte Matteussöndagen. Evangelium: Matt 8:28-9:1. Om Skaparens sorg vid åsynen av hur demonerna våldför sig på människorna, och hur han talar ett ord av auktoritet och kraft för att befria dem. Om människors andliga skygglappar och feghet inför mötet med den Herren som kastar omkull tillvaron.
På det svensk-ortodoxa familjelägret predikade fader Mikael över texten i Matteus evangelium 4:18-23. Då kallar Jesus sina första fyra lärjungar och uppmanar dem: “Följ mig!” Samma kallelse ljuder än idag för alla döpta ortodoxa kristna: “Följ mig!” säger Herren. Vi kan bli lika apostlarna! Det enda som står i vägen är vår ovilja att hörsamma kallelsen och följa Jesus.