Fader Mikaels predikan om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:19-31). Hur skiljde de sig åt? Kom den ena till helvetet på grund av sin rikedom? Och den andre till himmelen på grund av sin fattigdom? Nej, men deras karaktär skiljde sig kraftigt åt, och dygdens skola finner vi i Skriften.
Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, sägs det. Men vad betyder det? Är svensken mindre troende? Eller tror hon på ett annat sätt än tidigare? Vad var det som gjorde att alla trodde på Gud för 500 år sedan, men idag är det nästan en orimlighet att tro på Gud? Hur ska vi analysera läget för kristendomen i Sverige idag? Vilka fallgropar finns, och vilka möjligheter? Fader Mikael föreläste på Studieförbundet Bildas ungdomskonferens 2019-10-26. Temat på föreläsningen var filosofen Charles Taylors perspektiv på sekularisering, samt vilka särskilda möjligheter den Ortodoxa Kyrkan har att verka i ett sekulariserat samhälle.
Mannen som mötte Jesus och blev botad av honom “var vid sina sinnen” (Luk 8:26-39). Folkhopen som mötte Jesus och blev hotade i sin bekvämlighet drabbades av stor fruktan. Hur vill du ha det? Vill du bli “vid dina sinnen” eller vill du drabbas av fobi?
Liknelsen om såningsmannen (Luk 8:5-15) är en berättelse om hur människor tar emot Guds evangelium. En del är hårda som vägkanten och kan aldrig tro. Somliga är steniga och förmår inte få trons rötter att växa. Ytterligare andra låter ogräs växa upp i hjärtat och vilseförs av det. Men en del har berett sitt hjärtas åker genom ödmjukhet, ett aktivt liv i Kyrkans gemenskap, och omvändelse. Dessa bär god frukt!
“Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig”, säger Jesus. Hur är det möjligt? Vår tid präglas mest av vrede och missunnsamhet. Vreden är ett gift i hjärtat. Det finns bara ett enda rättfärdigt skäl att bli vred, och det är på den egna synden! Om vi tror oss ha rätt att bli vreda lurar vi oss själva och bjuder in stolthet, högmod och självrättfärdighet i våra hjärtan, och då kan vi inte se Gud. Istället: “Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig” (Luk 6:31-36).
Fader Mikael predikar om korsets två centrala sidor i kristen tro: Kristi död på korset och vår egen död på korset. Ta ditt kors och följ mig, säger Herre, och Paulus säger: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. En stötesten och dårskap, en skam som en del kristna inte ens vill befatta sig med. Markion och framgångsteologin får sig en omgång, så även egot. Markus evangelium 8:34-9:1, samt Galaterbrevet 2:16-20.
Det är lätt att förlora tron i denna kontrasternas svekfulla värld: än går allt vägen för oss, än går det åt skogen. Ibland vore det som om vi var i himmelen, men oftare slår kanske svårmodets vågor mot oss. Hur bevara tron, om än blott som ett senapskorn? Det är frågan. Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 17:14-23).
På det svensk-ortodoxa familjelägret predikade fader Mikael över texten i Matteus evangelium 4:18-23. Då kallar Jesus sina första fyra lärjungar och uppmanar dem: “Följ mig!” Samma kallelse ljuder än idag för alla döpta ortodoxa kristna: “Följ mig!” säger Herren. Vi kan bli lika apostlarna! Det enda som står i vägen är vår ovilja att hörsamma kallelsen och följa Jesus.
Fader Mikaels predikan på pingstdagen 16 Juni 2019. Läsningar från Apostlagärningarna 2:1-11 och Johannesevangeliet 7:37-52; 8:12. Frälsningen är fullbordad, Anden har stigit ner över apostlarna och oss. Må vi inte bygga dämmen för de strömmar av levande vatten som flödar i de troendes hjärtan. Må vi istället växa till som andliga människor och bli en pingstens blommande äng där Guds Ande gör oss till dem vi är skapta att vara.
Fader Mikaels predikan från liturgin på Kristi Himmelsfärd 6/6 2019. Episteln hämtades från Apostlagärningarna 1:1-12. Evangeliet från Lukas 24:36-53. Kristus fullkomnar sin jordiska tjänst och tar vår mänskliga natur med sig till Faderns högra sida i himmelen. Så öppnas vägen för var och en av oss. Men vi behöver fortfarande Guds hjälp. Därför väntar vi på att “rustas med kraft från höjden”, dvs. ta emot den Helige Ande. Denne steg ned över apostlarna på pingstdagen, och över var och en ortodox kristen vid myrrasmörjelsens mysterion.
Fader Mikaels predikan sjätte söndagen efter påsk, om den blindfödde mannen och att skåda ljuset (Joh 9:1-38). Tvätta dig i Siloam, den utsände, dvs. Kristus. Låt din andliga blick klarna i dopets sakrament så att du kan skåda Kristus, det sanna ljuset!
Fader Mikaels predikan utifrån berättelsen om när Jesus botar den lame mannen vid Betesdadammen vid fårporten i Jerusalem (Joh 5:1-15). Vid en första läsning ser vi barmhärtighetens Herre, Gudsmänniskan Jesus Kristus, möta en människa i nöd och lyfta denne ur en hopplös situation. Vid en djupare läsning skönjer vi hela mänsklighetens potentiella frälsning i denne lame man. Läkaren besöker de sjuka, och efterfrågar deras frivilliga gensvar.
Under läsåret 2019-2020 anordnar vi en kurs i Göteborg där vi går igenom den Gudomliga Liturgin (alltså vår högmässa). Syftet är att lära oss mer om hur gudstjänsten ser ut och varför, så att vi bättre ska kunna delta och tillbe Gud. Många vittnar om att en bättre förståelse av gudstjänstordningen hjälpt dem ta steg framåt i tron.
Kursen arrangeras i samarbete med Studieförbundet Bilda. Anmälan sker till kristiuppstandelse(a)gmail.com (infoga korrekt @ i adressen). Schemat ser ut enligt följande (datum och ev. gästföreläsare kommer i maj):
15/9 – Introduktion och proskomodin (förberedelsegudstjänsten)
13/10 Inledningsbönerna, fridsektenin och antifonerna
3/11 – Lilla intåget, trishagion och Skriftläsningarna (samt predikan)
1/12 – Förbönerna, stora intåget med kerubhymnen
VT-20 – Fridshälsningen och Anaforan (nattvardsbönen)
VT-20 – Herrens bön, folkets böjda huvuden och kommunionen
VT-20 – Avslutande riter
VT-20 – “Liturgin efter liturgin” – om vardagen i Eukaristins ljus
Fr. Mikael predikar utifrån söndagens evangelietext, Markus 10:32-45. Om Jesu frivilliga lidande för sin självutgivande kärleks skull, och om vårt gensvar i omvändelse. Dessutom en lektion i kristen maktanalys: den främste bland er är den som tjänar sin nästa – precis som människosonen gjorde!
Fader Mikaels predikan tredje söndagen i fastan, korsärandets söndag. Markus evangelium 8:34-9:1. Som efterföljare av Kristus, som frivilligt accepterade korset för vår frälsnings skull, så är vi som är kristna också kallade att frivilligt bära våra kors efter Herren. Korset är livgivande genom den självutgivande kärleken.
Fader Mikaels predikan på första söndagen i fastan, även kallad ortodoxins seger. Om vikten av att låta ortodoxin segra i ens eget liv så att vi blir sanna tillbedjare av Gud. Och i den strävan är fastan fundamental!
Fader Mikaels predikan över Jesu liknelse om den förlorade sonen. Det viktigaste vi kan ta med oss från liknelsen är att Gud vill ha gemenskap med oss, att Gud möter oss med överflödande kärlek när vi vänder om till honom, och att vi inte ska döma någon enda av våra medmänniskor.
Fader Mikaels predikan om den Kananeiska kvinnan som uthålligt bad om Jesu förbarmande, och som genom sin uthållighet och tro fick undervisa apostlarna och oss. Be så ska ni få, sök så ska ni finna, bulta och dörren ska öppnas för er.
Fader Mikaels predikan om Sackeus, syndaren som alla hade gett upp hoppet om. En kortvuxen rik tullindrivare som skämmer ut sig i ett träd, men som söker sanning och förlåtelse med ett ödmjukt hjärta. Vi människor ska inte döma, för vi ser bara synden. Gud ser graden av omvändelse och ödmjuk strävan, och Gud kan frälsa!
Fader Mikaels predikan över de tio spetälska som blev botade av Jesus i Lukasevangeliet 17:2-19. Enbart en av dem återvände och prisade Gud och tackade Jesus – och denne var dessutom Samarit, en främling och hedning! Vad lär oss detta stycket om tacksamhet?