Julfastan

I Ortodoxa Kyrkan firar vi inte advent på samma sätt som i väst. Vi har, istället, julfastan som varar från 15/11 till och med liturgin på juldagen. Det är med Kristi Födelse (som jul egentligen ju heter) som med Påsk; att vi förbereder oss inför helgen genom att rena våra sinnen och genom att be.

När man i väst tänker på “fasta” eller “askes” kan man omedelbart börja associera till sådana koncept som “späka”, “straff”, “mea-culpa” eller “självplågeri”. Man har set bilder på asketer som piskar sig blodigt, som sitter på en spikmatta eller som låter bli helt att äta eller dricka.

Fasta är inte lika med smärta för oss. Fasta är inte heller lika med svält. Fasta är tiden för bön. “Fasta utan bön är djävulens fasta,” säger fäderna. Djävulen äter aldrig mat heller, och han ber aldrig. Vi låter bli viss mat för att kunna be mer.

Om man bara ser till maten har man missat merparten av vad fastan handlar om. Fastan handlar om att förbruka mindre av jordens resurser. Vi låter bli kött och mjölkprodukter bland annat under fastan, och dessa är mycket mer resurskrävande än vegetabiliska produkter. De är arbetsintensiva matkällor. De är lyxiga.

2014-10-01 12.14.56-1Genom att äta enkel mat, mindre mat, lättlagad mat visar vi att all mat har ett enda syfte: att göra livet med Gud möjligt. Mat, liksom hela skapelsen, är inget självändamål, bara ett underlag för vårt liv med Gud.

Vi äter paradisets mat – maten som människan åt innan fallet. Den maten räckte gott och väl för människan som gick med Gud i paradiset. Dit vill vi igen.

Fastan är till för att bereda mer plats åt bön. Du skall förbereda dig inför kommunion med Gud. Fastan är till för att skapa förutsättningarna för att du skall kunna få störst vinning utav att du firar Kristi människoblivande (eller vilken fest det nu handlar om); för att du skall kunna förändras av Kristi Kropp i kommunionen.

Under fastan avstår vi även underhållning såsom biograf, teater, filmer, facebook, dataspel, skvallertidningar, sport, TV och annat som tar upp vår tid och mentala energi. Rena ditt sinne! Inget av de ovannämnda är fel i sig. Men genom att fasta börjar du inse att inget av de ovannämnda kan ge dig evigt liv heller.

Askes (grekiska för träning) går ut på en mängd metoder (ordet METOD kommer från grekiska: meta [= med] + odos [=stig]; alltså den gemensamma stigen). Tillsammans blir vi frälsta genom den gemensamma vägen. Vi fastar på samma sätt som hela kyrkan därför att det är bara tillsammans med hela kyrkan som vi kan bli frälsta.

Synd är också som en stig. Synd är som när alla har gått samma väg över gräsmattan och marken har till och med sjunkit ner något. Den som går där för första gången går på samma plats därför att det är lättast där. Gräset växer inte där. Foten hittar stigen utan att man ens tänker på det.

Vi måste gå på nya stigar, trampa ner gräset och marken där istället. Vi måste gå den vägen som inte är styrd av begär till mat, begär till pengar, begär till högmod eller vadsomhelst förutom Gud. När vi trampar ner gräset, när vi har gått på stigen tillräckligt mycket blir det naturligt för oss. Fastan är en tid att öva ödmjukhet, stillhet, självbehärskning, vaksamhet.

Ortodoxa nunna ber: all askes och i synnerhet fastan är till för att be mer.

En nunna i Egypten fick ta över som abbedissa på ett kloster. Hon införde regeln att alla systrar skulle falla ner på marken framför varandra varje morgon i kyrkan och säga, “jag har syndat. Förlåt mig!” En dag fick en syster en vision då hon såg en demon i fjättrar och kedjor. Demonen förklarade att det var så synd om honom därför att hans avsikt var att fylla varje nunnas huvud med anklagelser mot de andra nunnor och på så vis skapa osämja. Men nunnornas ödmjukhet var ett starkt vapen, och demonen kunde inte röra dem.

Nunnorna hade gått på den rätta stigen så mycket att det blev naturligt för dem, även när de hade riktiga klagomål mot en annan syster. De blev vana, de tränade (askes betyder ju bara träning) på den gemensamma vägen (metoden).

Om du är van vid att se dina egna fel tydligare än någon annans kan du också lära dig att inte döma andra. Det kan bli naturligt för dig att svara otrevliga människor på ett kärleksfullt sätt. Men du måste börja gå på den stigen redan nu när det växer högt gräs. Snart finns en stig som du kan gå på utan att tänka på det.

Ortodoxa fastan är inte en buffé. Man väljer inte godtyckligt en aspekt före en annan efter smak. Men samtidigt handlar det inte bara om mat. Fastan handlar om bön. Börja be. Be mer än vanligt. Avsätt tid (genom att avstå något annat) och be. Om du bara skulle observera en enda aspekt av fastan (fast vi har ju sagt att du inte borde välja godtyckligt) borde det vara bönen, och du borde aldrig observera resten tills du har etablerat den vanan.

Fastan handlar också om att avstå mjölk, kött och på vissa dagar fisk olja eller vin. Underhållning undviks. Somliga låter bli att ens läsa sekulära böcker och läser istället enbart kristna böcker under fasteperioder. Somliga äter färre måltider.

Fasta gör man gemensamt. Fråga din präst hur du skall, tillsammans med kyrkan, fasta.

Fastan skapar utrymme: mentalt utrymme, tidsutrymme, ekonomisk utrymme, för att du skall kunna leva ut din kallelse som kristen. Du förbereder dig för kommunion genom fastan – när Gud lever i dig vad kommer du göra då? Fastan är till för att förbereda dig inför den uppgiften som ju förmodligen kommer först och främst handla om förbön. Fastan ger dig möjlighet till att göra något bra av det du har fått.

Fastan är inte en sorgtid. Jesus sade ju att man inte skulle, såsom hycklarna, visa ett sorgset min när man fastar. Man skall inte klaga, man skall inte gärna berätta för andra att man fastar. Man skall inte kommentera till sina ortodoxa vänner, “visst är det jobbigt med fastan!” när man träffas i kyrkan. Man skall inte göra en stor sak av det. Tänk på att vi firar helgon varje dag. Varje dag i kyrkans kalender är en fest – också fastedagar.

Vi fastar för att vi längtar. Vi fastar för att vi vill att vår tro skall prägla våra liv mer och mer. Vi fastar för att vi tror det står i psalm 102 (103): “Han mättar ditt begär med sitt goda.”

Mission i 1800-talets Alaska

Heliga Innokenti, Amerikas Apostel och första biskop.

Helige Innokenti är en av våra främsta förebilder i missionsarbete. I denna artikel på OCAs (Orthodox Church in America) hemsida resonerar man kring instruktioner som Helige Innokenti gav till sina predikanter som sändes ut i Alaska till ställen där kristendomen aldrig predikats. Följande är några utdrag ur hans brev:

Från första stunden när du ger dig ut försöka genom värdigt uppförande och dygder att vinna allas respekt och att bli omtyckt – inte bara bland urinvånarna men även bland de ryska invandrarna också. Ett gott rykte inger respekt och en som respekteras blir också hörd.

Visa aldrig förakt för deras sed och livsstil oavsett hur mycket du finner dem stöttande för ingenting förolämpar och irriterar urinvånarna lika mycket som när man fnissar åt dem eller deras ägodelar.

När du undervisar och samtalar med dem var varsam, behaglig, enkel och anspråkslös. Förhåll dig inte till dem som en översittare eller skolmagister därför att om du gör det kan du allvarligt äventyra ditt arbetes framgång.

När urinvånarna talar med dig lyssna ordentligt, artigt, tålmodigt, och svara på frågan på ett övertygande, försiktigt och omtänksamt sätt. Alla frågor som de ställer om andliga ting är oerhört viktiga för dig som predikant; de visar på den sökandes andliga tillstånd och förmåga, samt hans vilja att lära sig. Om du inte svarar när han frågar, eller om du svara på ett sätt som får honom att känna sig stött, riskerar du att tysta ner honom för alltid.

Läs hela artikeln om Helige Innokentis missionslära här.

Överförandet av hl. Ignatios Theoforos reliker:

Den Helige Ignatios Gudsbärarens martyrium

På söndag firar vi minnet av biskopsmartyren Ignatios Theoforos, och hans relikers överförande till Antiokia: Efter att den Helige biskopsmartyren Ignatios kastats till de vilda djuren i Rom år 107, på kejsar Trajanus order, samlade de kristna ihop hans ben och bevarade dem i Rom. Under år 108 överfördes de till utkanten av Antiokia. En andra överföring, in i själva staden Antiokia, utfördes under år 438. Efter det att Antiokia erövrats av perserna flyttades biskopsmartyren Ignatios reliker åter till Rom och förvarades i en kyrka där.

Den Helige Ignatios Theoforos har efterlämnat sju pastorala brev i vilka han ger instruktioner i saker som rör tro, kärlek och goda gärningar. Där betonar han starkt att bevara enheten i tron ​​och att akta sig för villolärare, och uppmanar sina läsare att lyda och hedra biskoparna: ”Liksom Herren aldrig själv eller genom apostlarna gjorde något utan fadern som han är ett med, så skall ni inte heller göra något utan biskopen och presbytererna. Försök inte att få något att tyckas klokt som ni gör på egen hand, utan gör allting tillsammans: en bön, en åkallan, ett sinne, ett hopp i kärlek, i fläckfri glädje. Detta är Jesus Kristus som står över allting annat. Slut er samman som till ett enda Guds tempel, som till ett enda altare, till Jesus Kristus, den ende. Han utgick från den ende Fadern, han var i den Ende och återvände till honom” (Ign. Magn. 7), och
Gör ingenting utan biskopen, bevara er kropp som ett Guds tempel, älska enheten, undvik splittringar, var Kristi efterföljare liksom han är Faderns” (Ign. Filad. 7).

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Aposteln Timotheos & Anastasios Persiern:

Välkomna på söndag. Vi firar gudstjänst kl. 17 och högtidhåller minnet av Aposteln Timotheos av de 70, samt av en martyr från 600-talet: Anastasios Persiern. Läs mer om de båda här nedan:

Den Helige Timotheos

Den Helige Lärjungen Timotheos var från staden Lystra i Mindre Asien. Den Helige Timotheos omvändes till Kristus år 52 av den Helige Aposteln Paulus (död omkr. år 67, firas den 29:e Juni). När Aposteln Paulus och Barnabas första gången besökte staden Lystra, helade Aposteln Paulus en man som varit handikappad från födseln, och många av stadens invånare kom då till tro på Kristus. Bland dem fanns den framtida lärjungen Timotheos, hans mor Eunice och mormor Loida (Lois) (Apg 14:6-12, 2 Tim 1:5). Det lilla frö av tro, som Aposteln Paulus planterade i den Helige Timotheos själ, bar rikligt med frukt. Han blev en ivrig lärjunge hos Aposteln Paulus, och senare en av hans ständiga följeslagare och medarbetare i att predika Evangeliet. Aposteln Paulus älskade den Helige Timotheos och i hans brev kallade han honom för sin älskade son, och mindes hans hängivenhet och trohet med tacksamhet. Han skrev till Timotheos: ”Du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra” (2 Tim 3:10-11). Under år 65 ordinerade Aposteln Paulus den Helige Timotheos till biskop i kyrkan i Efesos, och där var helgonet verksam i 15 år. När den Heliga Aposteln Paulus satt i fängelse och visste att han snart skulle lida martyrium, tillkallade han sin trogna elev och vän, lärjungen Timotheos, till sig för ett sista farväl (2 Tim 4:9).
Den Helige Timotheos slutade också sitt liv som martyr. I Efesus hade hedningarna en högtidsdag för att hedra sina avgudar. De bar dem genom staden, under gudlösa ceremonier och sånger. Den Helige biskop Timotheos, som ivrade för Guds ära, försökte stoppa procession och resonera med de andligt blinda avgudadyrkarna genom att predika den sanna tron ​​på Kristus. Hedningarna gav sig då argt på den heliga lärjungen, slog honom, och släpade honom längs marken. Slutligen stenade de honom. Den helige lärjungen Timotheos dog en martyrdöd år 80. På 300-talet överfördes den Helige Timotheos reliker till Konstantinopel och lades i ”De Heliga Apostlarnas Kyrka”. Den Heliga Ortodoxa Kyrkan vördar den Helige Timotheos som en av de sjuttio lärjungarna.

Den Helige Anastasios Persiern

Munkmartyren Anastasios Persiern  var son till en persisk trollkarl som hette Babo. Som hedning bar han namnet Magundates och tjänstgjorde i den persiska kejsaren Chosroes II armé. I ett segerrikt krig mot grekerna år 614 ödelade de staden Jerusalem och förde bort Herrens livgivande Kors till Persien. Stora mirakel inträffade från Herrens kors, och perserna var förvånade. Den unge Magundates hjärta flammade upp med en önskan att lära sig mer om detta heliga föremål i detalj. Han frågade alla om det heliga Korset, och lärde sig på så sätt att Herren själv uthärdat korsfästelse på det för att frälsa mänskligheten. Han blev ytterligare bekant med sanningar i den kristna tron ​​i staden Chalcedon, där Chosroes armé slagit läger för en viss tid. Han döptes med namnet Anastasios, gick sedan i kloster och bodde sju år och arbetade i ett av Jerusalems kloster.
Då han läste de heliga martyrernas levnadsöden blev den Helige Anastasios inspirerad av en önskan att efterlikna dem. En mystisk dröm, som han hade på natten till Stora Lördagen – dagen innan Kristi Uppståndelses Fest – uppmanade honom att göra detta. Efter att ha somnat efter sina dagliga sysslor, såg han en strålande människa som gav honom en gyllene bägare fylld med vin, med orden ”tag och drick”. Vid åsynen av kalken fylldes han av glädje. Den Helige Anastasios uppfattade då att denna vision var ett förebud om sitt egen martyrium. Han gick i hemlighet från klostret till palestinska Caesarea. Där arresterade man honom för att han var en kristen och förde honom till rätten. Guvernören försökte på alla sätt och vis att få den Helige Anastasios att förneka Kristus. Han hotade honom med tortyr och död och lovande honom heder och jordiska välsignelser, men helgonet var orubbligt. Då utsatte de honom för tortyr: de slog honom med käppar, sargade hans knän, hängde upp honom i händerna och knöt en tung sten vid hans fötter, de gjorde honom utmattad genom isolering, och sedan bar de ner honom till ett tungt arbete i ett stenbrott tillsammans med andra fångar.
Slutligen kallade guvernören den Helige Anastasios till sig och krävde att han bara skulle säga orden: ”Jag är inte en kristen”. Om han sade det skulle han bli fri. Den helige martyren svarade: ”Låt mig vara som jag är. Varken inför dig eller inför någon annan kommer jag att förneka min Herre, varken öppet eller i hemlighet – inte ens i sömnen! Ingen någonstans och på inget sätt kommer kunna förmå mig att göra det så länge jag är vid mina sinnen.” Senare, på order av kejsar Chosroes, ströp de den Helige martyren Anastasios (+ 628). Munkmartyren Anastasios reliker överfördes till Palestina, till Anastasios klostret.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Ortodox Konferens i England

Antiokias Ortodoxa Prosteri i Storbritannien har konferens i Swanwick 2012
måndag 30:e april – onsdag 2:e maj 

Tema: Lärjungeskap

Ladda ner anmälningsblankett här

Välkommen till en härlig 3-dagars konferens där man träffar ortodoxa lekmän från alla möjliga delar av England; konvertiter, folk som är uppvuxna inom ortodoxa kyrkan – alla möjliga. Det firas morgon- och aftongudstjänst samt liturgi på sista dagen vanligtvis. Vi ber tillsammans, lyssnar på föreläsare, fikar och umgås. Det blir som ett kurortsbesök för själen! Konferenscentrum i Swanwick är verkligen trevligt – modern hotellstandard på rummen och god mat (ingår i priset).

Pris per person: £130 ( = ca 1450 kronor) men stipendier finns för dem som har svårt ekonomiskt (skriv i så fall till Fader Gregory Hallam: orthodox [at] clara.net).

Metropoliten Johannes avser att närvara vid konferensen och kommer att föreläsa om andlig ledarskap / andlig föräldraskap.

Alla är välkomna: ortodoxa, icke-ortodoxa, från alla stift och jurisdiktion. Anmälan gör man till Fader Gregory: orthodox [snabel-A] clara.net.  I och med att det är krångligt med att skicka betalningar till England kan vi i församlingen samordna betalningen. Kontakta Herman: hermanfields.79 [at] gmail.com om du vill ha hjälp med att betala avgiften.

Förra år var vi två som åkte tillsammans till konferensen. Vi åkte Ryan Air på förmiddagen den dagen konferensen började, och åkte hem samma dag den avslutades eftersom första dagens aktiviteter börjar inte förrän kl 15, och slutar redan vid lunchtid på sista dagen. Vi hyrde bil och körde 2,5 timmar till Swanwick vilket var både snabbare och billigare än tåg eller annan kollektivtrafik. Om vi blir flera som åker från Sverige i år borde vi på samma sätt kunna samåka från flygplatsen till konferensen och tillbaka, och på så vis spara mycket pengar. Hör av dig till hHerman via e-postadressen ovan om du är intresserad.

Berätta för dina vänner på facebook!