Predikan: Evangelium i fullt mått!

Predikan: Evangelium i fullt mått!

Gud är trofast när Sonen blir människa. Han är sann Gud och sann människa, och han kom inte för att döma världen men för att rädda den. Var och en som tror på honom ska få evigt liv. Men vad är tro? Det är att bli en ny skapelse i samarbete med Gud och i Kyrkans gemenskap. Predikan över Joh 3:13-17.

Predikan: Evangelium i fullt mått!
Predikan

 
 
00:00 / 12:32
 
1X
 
Predikan: i Kristus

Predikan: i Kristus

Fader Mikaels predikan på alla heligas dag, första söndagen efter pingst. Vad är helighet, och hur blir man helig?

Predikan: i Kristus
Predikan

 
 

00:00 / 11:51
 

1X

 

Bilder från prästvigningen söndagen 21:a maj.

Predikan: “I vilken kraft går vi?”

Predikan: “I vilken kraft går vi?”

Fader Mikael predikar dels utifrån tacksamheten över att ha vigts till präst, dels över Kristi himmelsfärd och vilken innebörd dessa båda har för vår lokala församling.

Predikan: “I vilken kraft går vi?”
Predikan

 
 

00:00 / 12:53
 

1X

 

Predikan på lame mannens (Joh 5:1-15) söndag 2016

Fader Mikaels predikan på lame mannens söndag 2016. Episteln var från Apostlagärningarna 9:32-42. Evangelieläsningen var ur Johannesevangeliet 5:1-15. Läs gärna söndagens texter innan du lyssnar till predikan.

Podcast logotyp

Predikan på lame mannens (Joh 5:1-15) söndag 2016

 
 

00:00 /
 

1X

 

Program för fastan

Program för stora fastan:

Lördag 19/3 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Ortodoxins seger. Styrelsemöte efteråt.

Söndag 27/3 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Gregorios Palamas söndag.

Lördag 2/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Korsärandets söndag.

Lördag 9/4 – Liturgi i Kortedala 10:00, S:t Johannes Klimakos söndag.

Söndag 17/4 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Maria av Egyptens söndag.

Lördag 23/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Palmsöndagen.

Söndagarna i stora fastan

Söndagarna i stora fastan

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

På söndag firar vi den heliga himmelska härföraren och ärkeängeln Mikaels mirakel vid Kolosse.

I Frygien, inte långt från staden Hieropolis, på en plats som kallas Cheretopos, fanns det en kyrka helgad åt ärkeängeln Mikael. Den var byggd över en helig källa.

Denna kyrka var byggd av en invånare från staden Laodikeia i tacksamhet till Gud som helat has stumma dotter. Den himmelska härföraren Mikael visade sig för denne man i en dröm och talade om för honom att hans dotter skulle få talets gåva efter att hon druckit ur källan. Så skedde också, när hon drack kunde hon tala igen. Efter detta mirakel lät fadern, dottern och hela familjen döpa sig. I stor och ivrig tacksamhet byggde fadern kyrkan till ärkeängeln Mikaels ära. Så småningom kom inte bara kristna till källan för att söka läkedom, men även hedningar. På detta sätt vände många om från avgudadyrkan och kom till tro på Kristus.

En from man, Arkippos hette han, hade varit vaktmästare i denna kyrka i 60 år. Genom sitt vittnesbörd och sin heliga levnad omvände han många hedningar till Kristus. På grund av den allmänna illviljan mot kristna vid den här tiden, och mot Arkippos i synnerhet, försökte hedningarna förstöra kyrkan för att på så vis hindra folk att ta sig till denna läkedomens plats. I samma veva skulle de även döda Arkippos.

Med detta som mål förde de samman de båda floderna Lykokaperos och Kufos och riktade deras gemensamma flöde mot kyrkan. Den helige Arkippos bad ivrigt till ärkeängeln Mikael att han skulle avvärja faran. Genom dessa böner visade sig ärkeängeln Mikael vid helgedomen, och med ett slag med sin stav öppnade han en bred klyfta i berget och befallde de forsande strömmarna att rinna ner där. Kyrkan förblev oskadd. När hedningarna såg ett sådant förfärande mirakel flydde de i panik. Arkippos och de kristna samlades i kyrkan och prisade Gud och tackade den heliga ärkeängeln Mikael för hjälpen. Platsen där floderna störtade ner i klyftan fick namnet “Chonae” som betyder “att störta.”

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Upplev och måla ikoner i Grekland

Upplev och måla ikoner i Grekland

Notering:  Upplev och måla ikoner i Grekland – en vecka i ortodox miljö i Preveza Kursen omfattar totalt åtta dagar i den vackra och kulturrika kuststaden Preveza i nordvästra Grekland. Preveza ligger nära ön Lefkas som vi kommer att besöka.

Dagsprogrammet startar kl.08.00 med frukost på strandhotellet. Förmiddagen ägnas åt ikonmålning fram till siestan, ca kl.14.00. Eftermiddagen disponeras fritt för vila, bad och eget ansvar för lunch. Kvällarna ägnas åt gemensamma aktiviteter, till exempel turer till olika kyrkor, kloster, muséer och andra sevärdheter i området.

I kursen ingår
– Resa tur och retur med flyg från Stockholm till Preveza.
– Transfer med bilar
– Logi i dubbelrum på strandhotellet i Preveza.
– Frukost och middag.

Kostnad: 10 900kr (7 000kr för dig som är ledare i Bilda)
Anmälan: Fyll i dina uppgifter här nedanför senast 29 april Begränsat antal platser, så först till kvarn gäller!
Mer info. Kontakta Maria Makdesi-Elias på Studieförbundet Bilda, 08-727 18 03, maria.makdesi-elias@bilda.nu

Obligatorisk förträff: 20 maj kl.18.00-21.00 i Efti Papadopoulou-Georlins ateljé, Sabbatsbergsvägen 3 nära Vasaparken. Träffen är för att du som deltagare ska få mer information om vistelsen i Preveza, träffa gruppen samt få ikonplattan och föra över motivet på den.

Varmt Välkommen!

Ämne:  Religionskunskap
Cirkelnummer:  137050
Lokal:  Efti Papadopoulou-Georlins atélje, Sabbatsbergsvägen 3, 11361, Stockholm
Cirkelledare:  Efti Papadoupolo Georlin
Start:  20 maj
Dag och tid:  Onsdag, 18:00 – 21:00
Timmar:  32
Tillfällen:  8

Mer information och anmälan här: http://www.bilda.nu/sv/Amne/Cirkelinformation/?circle=712930&g=0

 

Helige Polycarpos av Smyrna, 23 februari

polycarpos, martyr, smyrna, ikonHelige Polycarpos, biskop i Smyrna, som var “fruktbar i alla goda gärningar” (Kol. 1:10), föddes innan 100-talet efter Kristus, och bodde i Smyrna i Mindre Asien. Han blev föräldralös tidigt men en from änka, Kallista, fick en uppenbarelse av en ängel att hon skulle ta in Polycarpos och uppfostra honom. Efter hans adoptiva moder dog skänkte Polycarpos alla sina ägodelar till fattiga, och började leva ett kyskt liv. Han sörjde för sjuka och döende. Han var god vän med Helige Bucolus, biskop av Smyrna (firas 6/2). Denne vigde Polycarpos till diakon och gav honom i uppgift att predika Guds Ord i kyrkan. Han vigde Polycarpos även till präst senare. Aposteln Johannes levde ännu vid denna tid. Polycarpos var mycket nära vän med Aposteln och ibland åkte med aposteln på apostoliska resor.

Innan Bucolus dog uttryckte han en önskan om att Polycarpos skulle bli biskop i Smyrna. När Polycarpos blev biskop kom Herren Jesus Kristus till honom i en syn. Polycarpos ledde sin församling med apostolisk iver, och han älskades mycket av prästerskapet. Helige Ignatios, Gudbäraren av Antiokia (20/12) hade också stor respekt för Polycarpos. Då Ignatios skulle resa till Rom för att lida martyrdöd, skrev han till Polycarpos att, ”du behövs nu i denna tidsålder om vi skall nå Gud, precis som en lots behöver vind, och precis som en sjöman i stormande hav behöver en hamn.”

Kejsaren Markus Aurelius (161-180) började en fruktansvärd förföljelse mot kristna. Hedningarna krävde att en domare skulle söka upp Helige Polycarpos eftersom han ansågs vara ”alla kristnas fader” och ”Asiens förförare”.

Vid den bodde Polycarpos utanför staden i en liten by, då hans församling var rädda för hans säkerhet. När soldaterna kom för att arrestera honom gick han ut till dem, bjöd in dem och gav dem mat. Han bad om att få en stund över för att be, för att förbereda sig inför sin martyrdöd. Berättelsen om hans lidande och död har nedtecknats i ”Brevet från Smyrnakyrkans kristna till andra kyrkor” – en av de äldste åminnelsetexter i kristendomen.

Då han ställdes inför rätten bekände Polycarpos öppet att han trodde å Kristus, och han dömdes till att bli bränd. Bödeln skulle spika fast honom vid bålen men Polycarpos hävdade att Gud skulle ge honom styrka att stå ut med lågorna, så att det räckte med att de band fast honom. Lågorna kom upp runtomkring helgonet, men brände honom inte. Lågorna kom tillsammans igen ovanför hans huvud i formen av ett valv. Hedningarna märkte att elden inte kunde skada honom, därför stack de honom med en kniv. Det kom så mycket blod ur såret att elden släktes. Biskopsmartyren Polycarpos kremerades sedan. De kristna i Smyrna tog emot hans heliga reliker med vördnad, och de firar hans martyrdöd varje år ännu.

Troparion (Ton 4)

Då du delat Apostlarnas livsstil ärvde du deras tron. Och du hittade vägen till gudomlig kontemplation genom att utöva dygder.
O du som av Gud är inspirerad, genom att undervisa sanningens ord felfritthar du försvarat vår Tro, till och med genom att utgjuta blod.
Biskopsmartyr Polycarpos, bed till Kristus Gud att våra själar må frälsas!

Kontakion (Ton 1)

Genom dygder offrade du upp en andlig frukt åt Herren,därför förhärligades du som en värdig ärkepräst, kloke Polycarpos.
Idag upphöjer vi ditt ärbara minne med sång som har blivit upplysta av dina ord,
och ger därmed ära åt Herren.

Sackeus i trädet

På söndag firar vi Sackeus’ söndag med typika kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Söndagens evangelieläsning är hämtad från den helige evangelisten Lukas 19:1-10.

Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: “Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: “Han tog in hos en syndare.”
 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen .” Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.”


Sackeus publikanen

Varmt välkommen!

Gudaföderskans införande i templet

Denna fest är en av kyrkoårets 12 stora högtider. Den firas till minnet av av jungfru Marias inträde i templet som treåring. Joakim och Anna, Herrens morföräldrar och Marias föräldrar, kunde inte få barn. De bad till Gud om ett under, och gav ett löfte: om de fick ett barn skulle de helga det barnet till Guds tjänst. Gud hörde deras bön och de fick jungfru Maria.

När barnet var tre år gammalt överlämnades hon till Sackarias, Johannes döparens blivande far, i templet. Hon gick gladeligen dit, och levde där fram till dess hon var tolv år gammal då Sackarias trolovade henne med Josef.

Festens innebörd är i all korthet att visa på Gudsmoderns fullkomliga hängivelse till Gud, vilket var förutsättningen för att hon skulle blir Herren Jesu Kristi moder.

Klicka på denna länken för att lyssna till ett 39 minuter långt föredrag om festens innebörd i Kyrkan.

 

Gudsmoderns införande i templet

Välkommen till typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

Gudomlig Liturgi 1:a November

Gudomliga Liturgin firas i Vasakyrkans församlingshem på lördag den 1:a november kl. 10:00.

Välkommen till den Gudomliga Liturgin i Vasakyrkans församlingshem tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Fader Jean och fader diakon Mikael kommer att celebrera. Kör från församlingen.

Efter gudstjänsten är det knytkalas där alla bidrar med något gott!

Välkommen!

Församlingen

Stormartyren Demetrios

Demetrios av ThessalonikiPå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios.

Den helige Demetrios kom från Thessaloniki och var son till fromma föräldrar från samhällets toppskikt. När Maximianus kom till Thessaloniki första gången år 290 befodrade han helgonet till hertig av staden. När det uppdagades att helgonet var en kristen blev han arresterad och bands fast i ett badhus. När det var tävling i staden var Maximianus en av åskådarna, och en av hans vänner – en barbar som var en duktig brottare vid namn Lyaeus – som hade ett tilltagande högmod för sin storlek och styrka, började skryta på stadion och utmana innvånarna att kämpa mot honom. Alla som gjorde så blev besegrade. En yngling vid namn Nestor, en bekant till Demetrios, såg detta och kom till helgonet i badhuset och bad om hans välsignelse att kämpa mot Lyaeus ensam. Då han fått denna välsignelse och tecknat sig med korsets tecken ställde han sig mitt i stadion och sade: “Demetrios Gud, hjälp mig!” och sedan började han genast kämpa mot Lyaeus och slog honom med ett dödligt slag mot hjärtat. Han som skrytit så mycket låg nu livlös på marken. Maximianus blev djupt bedrövad över detta och när han fått veta vem som orsakat denna förlust befallde han genast att Demetrios skulle genomborras av spjut medan han var i badhuset. Så skedde också. Maximianus befallde också att Nestor skulle dödas med sitt eget svärd. Så vann Kyrkan två nya martyrer för Kristi skull.

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 26-39:

De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”,* eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Profeten Joel

imagePå söndag firar vi profeten Joels festdag. Joel betyder “Herren är Gud”, och profeten var av Rubens stam, son till Bathuel, och levde på 700-talet f.Kr. (somliga säger 600-talet). Joels bok är bara tre kapitel lång och är den andra i ordningen bland de mindre profeternas. Han förutsade den Helige Andes nedstigande på Pingstdagen (Joel 2:28, citerat av Petrus i Apg 2:17), och även vår Herre Jesus Kristus frälsande namn i Joel 2:32: “Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.

 

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas sjunde kapitel, vers 11-16:

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: “En stor profet har trätt fram ibland oss”, och: “Gud har besökt sitt folk.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Ortodox undervisning på nätet

Ortodox undervisning på nätet

vi gillar att lyssna på podcasts

Alla kan ha nytta av att lyssna på en podcast!

I USA bor det många flera ortodoxa än i Sverige, många av dem konvertiter. De har, på grund av de stora resurserna och missionsanda, möjlighet att producera mängder med bra undervisning. En plats med otroligt mycket nyttigt är Ancient Faith Radio.  Ibland kan man uppleva att podcast-inspelningarna produceras lite väl i Disney-andan, men innehållet är 100% ortodoxt kan jag lova. Det är inte bara en radiokanal, dvs du måste inte lyssna på det som spelas just för tillfället. Man kan även bläddra bland deras podcasts och upptäcka en talare (ofta en präst) som har en stil som passar just dig. Jag har valt ut några som jag vill rekommendera.

För dem som vill ha en fördjupning av den ortodoxa tron har jag samlat några länkar på vad ni kan läsa och höra på. Först på listan är Fader Stephen Freeman i USA som skriver och talar om ortodox tro på en blogg (klicka här) och på en podcast-serie som har varat nu i ca sju år (klicka här). Fr. Stephen’s podcasts är korta, ca en kvart var, och kommer veckovis.

Den första inspelningen handlar om hur vårt samhälle har ett koncept om universum där vi och Gud finns i varsin avskilda del. Vi tror (och hoppas) på att Gud finns där uppe i vindsvåningen, men vi är i varje fall ensamma på markplan. Fr. Stephen berättar om hur Ortodox Kristendom ser bara en enda våning, så att säga, där Kristus är mitt ibland oss. Lyssna på del 1 (klicka här) och del 2 (klicka här).

Fader Stephen skriver och talar på ett sätt som jag upplever som mycket trovärdigt, lugnt, moget, kortfattat, inte fundamentalistiskt eller provocerande alls, och mycket pedagogiskt. Hans podcasts är en glädje att lyssna på – och tro mig när jag säger att jag är kräsen. Rekommenderas högt.

Nästa rekommendation är Fader Michael Gillis från Kanada. Han serie heter “Praying in the rain” (svenska: att be i regnet) (klicka här). Namnet hänvisar till klimatet där han bor, på Kanadas västkust. Vi i Göteborg känner igen oss! Och han skriver även en blogg (klicka här).

Ett exempel på en av Fader Michaels podcasts är en 15-minuters inspelning där Fr. Michael pratar om hur man ibland har en tendens att ta sig an mer “rättfärdighet” än vad man klarar av. Regler, stora ansträngningar, stora uppoffringar, kan ibland vara ett uttryck för att man inte har en ödmjuk frid inombords, att man behöver bevisa något. Ibland behöver vi istället fokusera på att göra något litet men att göra det konsekvent. Lyssna här

Sedan har vi Fr. Thomas Hopko som är en mycket känd författare i Ortodoxa kyrkan. Han har två podcast-serier som man kan lyssna på. Den första heter “Worship in Spirit and Truth” (svenska: att tillbe i Ande och Sanning) (klicka här); och “Speaking the Truth in Love” (svenska: att tala sanningen i kärlek) (klicka här).

“Worship in Spirit and Truth” handlar om en grundlig och systematisk studie av vad bön och tillbedjan är, med djupdykningar i bibelns alla delar. Podcasternas längd kan vara från 30-75 minuter. “Speaking the Truth in Love” är en serie där Fr. Thomas tar upp aktuella frågor, ibland kontroversiella frågor. Underrrubriken är “Providing compelling commentary on Christian belief and behavior” – alltså att man kommenterar Kristen tro och beteende.

Sankt Lars (Laurentius på latin) hävdar att de fattiga och sjuka är kyrkans sanna skatt! Inte undra på att han har vördats så kärt i Sverige under många sekel.

Sankt Lars (Laurentius på latin) hävdar att de fattiga och sjuka är kyrkans sanna skatt! Inte undra på att han har vördats så kärt i Sverige under många sekel.

En till Kanadensare är Fr. Lawrence Farley (Lawrence, förresten, är den engelska versionen av namnet Lars – ett helgon från 200-talet). Hans blog heter “No Other Foundation” – (svenska: ingen annan grund) (klicka här för att läsa hans blogg). Fr. Lawrence är präst i St. Herman’s Ortodoxa kyrka i Langley (nära Vancouver) i västra Kanada. Han är också författare av en serie böcker som kommenterar bibelns böcker (beställ här). Han spelar in korta podcasts, 5-10 minuter, där han diskuterar specifika delar ur bibeln. Serien heter “Kaffekopskommentarer” – alltså korta kommentarer som du kan höra under tiden det tar att dricka upp morgonkaffet. Lyssna här.

Håll till godo.

Korsets upphöjelse; en reflektion

Korsets upphöjelse; en reflektion

Symbolens seger: ungefär så uppfattar Ortodoxa Kyrkan dagens fest - korsets upphöjelse

Symbolens seger: ungefär så uppfattar Ortodoxa Kyrkan dagens fest – korsets upphöjelse

Idag firar vi den traditionen som säger att Heliga Helena, mor till kejsaren Konstantinos, hittade Kristi Kors i Jerusalem. Detta är på ett sätt en symbolisk stund, en vändpunkt, i kristendomens historia. Detta var slutet på en 300-årig period då kristna förföljdes av romarna. Nu river romerska kungligheter hedniska tempel istället för att döda kristna som vägrade offra till de hedniska gudarna. Ett hedniskt tempel hade byggts på Golgota som ett hån mot de kristna, men nu river St. Helena ner den. Äntligen används romarrikets makt för att skydda de kristna istället för att döda dem. Detta var en stor seger för kristna – något som kanske kan jämföras med ett självständighetskrig eller ett lyckat intåg i ockuperad mark.

Kyrkans fäder och hymnskrivare har i sin vishet tolkat festen på ett envist kristocentriskt sätt. Detta är en mycket behövlig säkerhet mot alla tendenser som kan finnas till att tolka korsets upphöjelse nationalistiskt, eller som den stunden då Guds kungarike uppnådde sin uppfyllelse i det kristna romarriket. Guds kungarike finns i de kristnas hjärtan och själar, och inget jordiskt rike, hur heliga deras kungar än må vara, utgör helheten av det riket (Johannes 4:23). Romarriket finns inte längre, men Guds Kungarike finns för alltid.

Istället firar vi på denna dag den segrande Kristus som har nederlagt döden med sin död. Vi firar alla kristnas kallelse till att bära ett kors, till att bli kärlekens segrare, tjänstens segrare, inte krigets segrare. Det är lämpligt att vi fastar på denna dag då vår kamp är andlig och inte militär.

Jag blir påmind idag om en predikan som jag hörde nyligen i USA på Williamsburg Community Chapel. Pastor Rich Sylvester pratade om Gideon som blev kallad, av Guds ängel, för en ”tapper stridsman” (Domarboken 6.12). Pastor Rich påpekade ironin med detta utifrån vad det var som Gideon höll på med just då: han klappade ut vete i en vinpress.

Vind behövs för att klappa ut vete

Vind behövs för att klappa ut vete

Jag har aldrig klappat ut vete, och jag använder inte vinpress. Därför förstod jag inte det löjliga med vad Gideon gjorde. Jag lärde mig något nytt av Pastor Rich. När man klappar ut vete vill man helst stå uppe på en backe där det blåser. Då blåser agnarna bort, meden vetet faller ner. En vinpress däremot var ett stort hål som hade huggits ur klippan, och om man stod längst ner i den gömde man ju sig från vinden som behövdes för att kunna klappa ut vetet. Gideon gömde sig i just den stunden för en fientlig stam som hotade med att ta hans vete. Då gjorde han något i smyg som man annars behöver göra i det öppna. Han hukade sig i rädsla, och Guds Ängel kallar honom för ”tappre krigsman.”

Guds Ord kommer till oss för att visa oss vilka tappra krigsmän vi kan bli – utan at nödvändigtvis ta hänsyn till vår nuvarande ynkliga verklighet. Det är en kallelse, inte en iakttagelse. Den tapperheten som Gud kallade Gideon till kan också få uttryck i det ryska ordet podvig som samtidigt betyder seger i strid och en stor andlig kamp. En förebedjare, en martyr, en vardaglig troende kristen utövar sin podvig på samma sätt som ett kompani soldater går till attack. Det är denna seger som vi ser när korset upphöjs.

I Gideons fall blev trons andliga seger nyckeln till en faktisk militär seger: han fick ju strida med så få soldater så att det bara kunde tolkas som Guds seger. Han segrade i tro. I våra fall blir våra andliga seger över feghet och själviskhet ett uttryck för det eviga livets eviga seger som Jesus har gett oss.

Vinpress i Israel

Vinpress i Israel

På denna dag läser vi ur 1 Korinierbrevet 1,

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. … Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.

På denna dag firar vi kontrasten mellan krigslystna romarriket och den fredfulla kristna tron som segrade över det fredligt. De kristna segrade inte militärt över romarna. Men de kristna blev till slut så många, rörelsen hade ett sådant momentum att den som ville bli kejsare valde med fördel att åka med i strömmen istället för att strida emot den. Vi firar de fredsammas seger.

Vi reflekterar också på gamla testamentets frälsningshistoria då vi läser bland annat om hur Mose lyfte sina armar när Israeliterna stred mot Amalek (2 Mosebok 17) och på så vis symboliserade Jesus som sträckte ut sina armar på korset. Om gamla testamentet vore ett land rinner alla strömmar i landet mot Jesu kärleks hav. Israels utvaldhet handlar om Kristi inkarnation. När Israel segrade kunde hon göra det enbart genom att omfamna hennes öde – ett öde som alltid rusade mot Jesu liv, död och uppståndelse. Den osynliga Guden som levde bland sitt folk i tabernaklet är samma Gud som blev kött och bodde mitt ibland oss. Israels nederlag, misslyckande och tragedier blev ett mikrokosmos av världens synd. De som levde i exil, och som längtade, gav uttryck till samma orubbliga tro som vi också ser hos Jesus när han lovar rövaren inträde i paradis.

Den segrande konungen som är korsfäst för världen synder

Den segrande konungen som är korsfäst för världen synder

Vi firar även de besegrades seger. Ortodoxa kristna ser inte Jesus Kristus som en tragisk figur. Jesus lät sig frivilligt korsfästas så att syndens och dödens makt kunde besegras. Bedragaren blev bedragen då han trodde att han segrat över Guds Son. Men när Guds Son, den levande Guden, kom in i graven blev döden, synd och lidande alla permanent besegrade. Makten fanns hos Jesus hela tiden.

Vi firar uppståndelsens seger när vi ser på korset därför att den inkarnerade Gudens segerrika kraft är lika kraftfull när den får uttryck i tro och tålamod som när den uttrycks i blixtar. Den som biter sin tunga är lika segerrik som Simpson som fällde Filistéernas tempel (Domarboken 16). Mamman som tålmodigt gungar på ett skrikande barn mitt i natten fastän hon längtar efter att få sova är en hjältinna lika mycket som Jael som hamrade in en tältsplugg i huvudet på fienden (Domarboken 4). Fienden är synd, lättja, själviskhet, trolöshet. Med Guds kraft, som uppväckte Jesus från de döda, blir vi nya skapelser varje dag När vi delar Jesu uppoffrande och självuttömmande tar vi ”del av gudomlig natur” (2 Peter 1:4).

Det som följer är ett urval (på engelska) av hymner som Ortodoxa Kyrkan sjunger idag för att fira Jesu seger över våra vardagliga svagheter och synd. Må våra liv lysa med uppståndelsens ljus då vi tar upp våra kors och följer honom!


 

O Christ God, Who at the ninth hour tasted death in the flesh for our sake, put to death the arrogance of our flesh and save us!

When the Thief saw the Author of Life hanging on the cross he said: If God had not become flesh, He would not have been crucified with us, nor would the sun have hidden its rays. Nor would the earth quake. But You O Lord, Who are the upholder of all, remember me in Your Kingdom.

Prayer of St. Basil the Great

God, Lord of hosts and Maker of all creation, who in Your great compassion and mercy sent down Your Only-Begotten Son, our Lord Jesus Christ, for the redemption of mankind and by His precious Cross destroyed the record of our sins, triumphing over the source and power of darkness: O Lord and Lover of mankind, accept also the thanksgiving and fervent prayers of us sinners. Deliver us from every dark and harmful transgression and from all the visible and invisible enemies that seek to destroy us. Nail our flesh to the fear of You, and do not incline our hearts to deceitful words or thoughts, but wound our souls with love for You, that always looking to You, guided by Your light, and seeing You, the eternal and ineffable Light, we may give You unceasing praise and thanksgiving: to the Father without beginning, with Your Only-Begotten Son and Your all-holy, good and life-giving Spirit, now and ever and unto ages of ages. Amen.

As the Cross is lifted on high, it urges all of creation to praise the undefiled Passion of Christ, Who was lifted up on it. For by the Cross He killed the one who killed us, and brought us back to life when we were dead. He adorned us in beauty, and in His compassion made us worthy to live in heaven. Therefore we rejoice and exalt His name, and magnify His infinite condescension.

Moses prefigured you, O precious Cross, when he stretched out his hands on high, and put the tyrant Amalek to flight. You are the boast of the faithful, the support of those who suffer, the glory of the Apostles, the champion of the Righteous, and the preservation of all the Saints. Therefore, beholding you raised on high, creation rejoices and celebrates, glorifying Christ Who has joined together through you that which was divided in His infinite goodness.

O most venerable Cross, attended by ranks of rejoicing Angels, as you are exalted today at the divine command, may you lift up again all those who through the stolen food had been cast out and were sunk in death. Therefore, as we venerate you in faith with heart and lips, we draw sanctification from you and cry aloud: “Exalt Christ, the God transcendent in goodness.

Come, all you nations, let us fall down in worship before the blessed Tree, by which eternal justice has come to pass! For he who deceived Adam by a Tree is caught by the lure of the Cross; and he who held under his tyranny the creature endowed by God with royal dignity is brought down in a headlong fall. The serpent’s venom is washed away by the blood of God, and the curse of just condemnation is undone when the Just One is condemned by an unjust judgment. For it was fitting that the Tree should be healed by a Tree, and that by the Passion of the passionless God what was wrought on the Tree should destroy the passions of man, who was condemned. But glory to Your dread dispensation for our sakes, O Christ the King, through which You have saved us all since You are good and the Lover of mankind!

Today the holy saying of David truly has come to pass, for behold, in the sight of all, we venerate the footstool of Your undefiled feet, and, putting our hope in the shadow of Your wings, we cry aloud to You, O all-compassionate Lord: “May the light of Your countenance be marked as a sign upon us! Exalt the horn of Your people by the Exaltation of Your precious Cross, O Christ of many mercies!”

The Tree of True Life was planted in the Place of the Skull and upon it the eternal King has worked salvation in the midst of the earth. Exalted today, it sanctifies the ends of the world, and the church of the Resurrection celebrates its consecration. Angels in heaven rejoice, and men upon earth are glad, crying out and saying in David’s words: “Exalt the Lord our God and worship at the footstool of His feet, for He is holy and grants the world great mercy!”

When the Patriarch Jacob crossed his hands while blessing his children, he foreshadowed the mighty symbol of Your Cross. Having this as our unshakable safeguard, we drive out with almighty strength the ranks of demons; and, casting down by it the arrogance of Belial, we put to flight the all-destroying power of hateful Amalek. Now as the Cross is lifted on high, we the faithful piously offer it to Your goodness for the cleansing of our sins, crying out in a loud voice: “Have mercy, O Lord, Who took flesh of the Virgin; take pity, O Good One, on the wise creation of Your hands!”

Let us proclaim today a festival of song, and with radiant faces and with our tongues let us cry aloud: “O Christ, You have accepted condemnation for us,

and, being spat upon, and scourged, You were robed in purple and ascended the Cross. Seeing You, the sun and the moon hid their light, the earth quaked in fear,

and the veil of the Temple was torn in two. Grant us Your precious Cross as our guardian and protector, driving demons away, that we may all embrace it and cry out: ‘Save us by your power, O Cross! Sanctify us by your radiance, O precious Cross, and strengthen us through your Exaltation; for you have been given to us as the light and salvation of our souls!’”

Moses prefigured the power of Your precious Cross, O Christ, when he put to flight his adversary, Amalek, in the wilderness of Sinai; for when he stretched out his arms in the form of a cross, the people prevailed. Now the outcome of these deeds has come to pass for us. Today the Cross is exalted, and the demons are put to flight. Today all creation has been set free from corruption, for through the Cross all the gifts of grace have shone upon us. Therefore, rejoicing, we all fall before You and cry: “How marvelous are Your works, O Lord! Glory to You!”

Rejoice, O Life-bearing Cross, the invincible trophy of godliness, door to Paradise, firm support of the faithful, a wall that encompasses the Church! Through you corruption has been destroyed and abolished. The power of death has been swallowed up, and we are raised from earth to Heaven. You are a weapon that cannot be vanquished, the adversary of demons, the glory of the martyrs, the true adornment of saints, and the haven of salvation, which grant the world great mercy.

Rejoice, O Cross of the Lord, through which mankind has been delivered from the curse! You are a sign of true joy, you that shatter our enemies by your Elevation.

O Cross, worthy of all honor, you are our help, You are the strength of kings.

You are the power of the righteous. You are the majesty of priests. All who sign themselves with you are freed from danger. O rod of strength, under which we like sheep are tended, you are a weapon of peace around which the Angels stand in fear. You are the divine glory of Christ, Who grants the world great mercy.

Rejoice, O guide of the blind, physician of the sick and resurrection of all the dead; you have raised us up when we were fallen into mortality, O precious Cross! Through you corruption has been destroyed, and incorruption has blossomed forth. We mortals have been deified, and the Devil is completely overthrown. Today, as we see you exalted by the hands of bishops, we exalt Him Who was lifted up upon you, and we fall down in worship before you, drawing rich streams of great mercy.

Your precious Cross, O Christ God, which Moses of old prefigured in his own person when he overthrew Amalek and put him to flight; which David commanded to be worshipped, calling it your footstool. This Cross we sinners worship today with unworthy lips, and praise You, Who deigned to be nailed upon it, and we cry to You: “With the thief, make us worthy of Your Kingdom, O Lord!”

The First Antiphon

God, my God, attend to me! Why have You forsaken me? Why are You so far from helping me, from the words of my groaning? O my God, I cry by day, but You do not answer; and by night, but find no rest. You dwell in the sanctuary, the praise of Israel. (Ps. 22:1-3)

Refrain: Through the intercessions of the Theotokos, Savior save us!

 

The Second Antiphon

O God, why have You cast us off forever? (Ps 74:1)

Refrain:   O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

Remember Your congregation, which You have purchased of old! (Ps 74:2)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

Remember Mount Zion, where You have dwelt! (Ps 74:2b)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

God is our King before the ages; He has worked salvation in the midst of the earth. (Ps 74:12)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

The Lord reigns, let the people tremble! He sits enthroned upon the Cherubim; let the earth quake! (Ps 99:1)

The Lord is great in Zion; He is exalted over all the people. (Ps 99:2)

Bow down in worship to the Lord in His holy court! (Ps 99:9)

Extol the Lord our God: worship at His footstool for He is holy! (Ps 99:5)

As You were voluntarily raised upon the Cross for our sake, grant mercy to those who are called by Your Name, O Christ God; make all Christians glad by your power, granting them victories over their adversaries by bestowing on them the invincible trophy, Your weapon of peace!

 

Alla Heligas Dag

På söndag firar vi terminens sista aftongudstjänst. Den helige Theofanes Eremiten undervisar om Alla Helgons Dag:

“Den Heliga Kyrkan firar helgon varje dag. Dock har det funnits Gudi behagliga människor som kämpat på i hemlighet och som inte uppenbarats för den Heliga Kyrkan. Därför har Kyrkan bestämt en dag då hon firar alla dem som behagat Gud genom seklerna, så att ingen ska glömmas bort att vördas av Kyrkan. Kyrkan bestämde att detta skulle ske direkt efter den Helige Andes nedstigandes fest, eftersom det är genom den Helige Andes nåd som helgon formas och än idag fortsätter att formas. Den Helige Andes nåd föder ånger och syndernas förlåtelse. Den för människan i kamp mot lidelser och lusta och kröner ansträngningarna med renhet och lidelsefrihet. Så framträder en ny skapelse, lämpad för en ny himmel och en ny jord. Låt oss vara ivriga att följa Guds helgon. Dagens evangelieläsning undervisar oss att göra detta: den kräver trons orädda bekännelse på Herren och odelad kärlek till honom, att ta på sig självförsakelsens kors och från djupet av hjärtat avsäga sig allt. Låt oss börja enligt dessa instruktioner.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Gudomlig Liturgi 2:a November

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag den 2:a November i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen.

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest!

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image

Heliga Fursten Rostislav av Mähren

Image
Helgonförklarade 1994 av Tjeckiens Ortodoxa Kyrka

När vi tänker på den bysantinska missionen som Hl. Kyrilos och Hl. Metodios ledde i Stora Mähren*, bör vi ihågkomma Heliga Fursten Rostislav som står tillsamman med dem i början på de slaviska nationernas andliga, kulturella och politiska liv. Vi bör komma ihåg den belysta regenten som ville ha ”en sådan lärare som kunde förklara de Kristna lärdomarna på ett förståeligt sätt” hos landsmännen. Det var han som tog initiativet och bad den bysantinska kejsaren Michaelos III och patriarken i Konstantinopel, Hl. Fotios, att skicka den lärda ”filosofen” Hl. Kyrilos och den kapabla organisatören Hl. Metodios till Mähren.

Hl. Rostislav kom förmodligen att regera över Stora Mähren ca år 846 och snart insåg att förutsättningarna för att Kristendomen skulle bli accepterad av mährerna var dels att Kristendomen måste predikas av missionärer som inte använde missionen i politiskt syfte, och dels att de som predikade måste bli förstådda av folket. Efter misslyckade försök till att hitta lämpliga lärare från Rom, bad han om lärare från Konstantinopel 862. De heliga bröder som skickades av den bysantinska kejsaren var lärda förebedjare som besatt rika erfarenheter, och som var fullt införstådda i Hl. Rostislavs avsikter. De uppfann en alfabet och översatt merparten av bibeln och liturgierna till det slaviska språket. Man förstår ju varför deras mission lyckades så bra med tanke på allt arbete, och på hur de levde som ett föredöme.

Dock komplicerades deras missionsarbete av det att missionärer också kom ifrån det frankiska* kungariket. De insåg att Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete skulle kunna bli till en grund för Stora Mährens självständighet både politiskt och andligt. Det uppfattades om ett hot. De anklagade bröderna falskt, och påstådd att det slaviska språket var ”ohelgat” eller ”oauktoriserat”. De försökte dessutom att vid sidan av Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete sprida fillioque-doktrinen.

Hl. Metodios van en känd dispyt med de latinska prästerna i Venedig, år 867, när han var på väg till Konstantinopel. Han och brodern Hl. Kyrilos ville nämligen få några av sina lärjungar utsedda till positioner av hierarkin i Konstantinopel, som en förstärkning för missionen. Från Venedig bjöds dem in av Påven Nikolaus I. Bröderna fick återigen försvara sitt missionsarbete. Hl. Kyrilos dog i Rom den 14:e februari, 868 efter det att han avlagt löften för att bli munk. Men han bad sin bror Hl. Metodius att fortsätta arbetet bland slaverna.

Men situationen i Stora Mähren hade förändrats under tiden. Fastän Rostislav hade lyckats försvara sitt rike mot frankiska attacker blev han förrådd av sin brorson Svatopluk, hertigen i Nitra*. Svatopluk fängslade Hl. Rostislav och överlämnade honom till frankerna. Hl. Rostislav drogs inför rätten och torterades i Regensburg för kärleken till sitt land, till Kristus och till de sanna apostoliska lärdomarna. Han dömdes av frankerna till döden, men efteråt bara förblindades och fängslades. Han dog mot slutet av 870 på okänd ort efter att ha lidit fruktansvärt. Hl. Metodios blev också fängslad på väg tillbaka till Stora Mähren. Han blev dömd och slagen av de franska biskparna, och Stora Mähren erövrades och plundrades av frankerna. Svatopluk, som tidigare stött frankiska intressen i Mähren, förrådde nu frankerna och återinförde självständighet för Stora Mähren. Men de latinska och frankiska intressen som fick förespråkare i hovet och bland prästerna, påverkade honom ändå starkt. När Svatopluk hade åstadkommit sina politiska mål år 873 kom påven ihåg den fängslade Metodios och bad Svatopluk att låta Metodios återgå till sin hjord för att fullfölja det apostoliska arbetet som hade påbörjats under Hl. Rostislavs tid.

Helige Fursten Rostislav arbetade med Hl. Kyrilos och led med Hl. Metodios. Han dog för sitt land och för Kristi sanna lära. Senare blev hans heliga liv och de heliga brödernas apostoliska arbete helt underminerade av utländska inflytanden i Mähren. Hl. Metodios lärjungar blev landsförvisade eller sålda i slaveri efter deras lärare dog, men Guds försyn räddade deras liv för att de skulle få fortsätta det apostoliska arbete i de södra och östra slaviska nationerna. Hl. Rostislavs ansträngning gav frukt i den florerande slaviska kyrkorna bland bulgarerna, ryssarna och serberna m.fl.

*Förklaringar:

Mähren: (engelska: Moravia) är en historisk region som idag utgör den östra delen av Tjeckien. Dess historiska huvudstad var Olomouc, som ligger utmed floden Morava, men allt sedan trettioåriga kriget är Brno (tyska Brünn) regionens centralort. Landet är uppkallat efter dess viktigaste flod Morava (tyska March).

Nitra: regionen öster om Mähren som kan ha ingått i ”Stora Mähren”. Idag utgör området västra delen av Slovakien. Uppkallad efter floden Nitra. Dagens stad Nitra ligger i området.

Franker var en grupp av samlade germanska stammar som utgick från ett område kring floden Rhen vid början av vår tideräkning och utvidgade under tusen år sitt maktområde till att periodvis omfatta stora delar av Europa. Namnet franker har givit Frankrike dess svenska namn och betydde förmodligen ”fri” på frankiska. Frankerna skilde sig från andra germaner på två viktiga sätt: De släppte aldrig kontakten med sin ursprungliga hemvist, bredde ut sig snarare än att vandra till nya områden. Och de blev katoliker i motsats till de flesta andra germanska stammar som bekände sig till den arianska kristendomen. I Rom refererade Romersk-katolska kyrkan till Frankrike som ”Roms äldsta syster”. (källa för alla tre termer: wikipedia)

O Glädjens ljus

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=3FTdccHbMA0?feature=player_embedded]

O Glädjens ljus
Musik av Metropolit Hilarion Alfayev

O Glädjens Ljus, Du heliga avglans, av den Odödlige Faderns Härlighet, Helig Salig Jesus Kristus. Nu då vi är här och då solen sjunker och vi skådar aftonljuset vi lovprisar Fadern och Sonen och Guds Helige Ande. Du är värdig att varje stund besjungas av heliga röster. Du Guds Son, är den som ger liv. Därför ger världen Dig ära.

Hymnen sjungs varje kväll under aftongudstjänsten. Den kommer ihåg den judiska seden där man tänder ett ljus vi Sabbatens ingång, dvs. fredagskvällen vid solnedgången. Vi tror att ljuse är Jesus själv, som strålar med det oskapade ljuset.

Bilderna mot slutet av sången visar en stor kyrka. Det är kyrkan som byggts kring Kristi Grav, där de troende tänder sina ljust på Påsknatten från den heliga elden som kommer ur graven.

Sång av Gudsmoderns Beskydds Ryskortodoxa Kyrkans kör. Vi sjung i Landala Kapell på västerländska långfredagen.