Fader Mikaels predikan om Sackeus, syndaren som alla hade gett upp hoppet om. En kortvuxen rik tullindrivare som skämmer ut sig i ett träd, men som söker sanning och förlåtelse med ett ödmjukt hjärta. Vi människor ska inte döma, för vi ser bara synden. Gud ser graden av omvändelse och ödmjuk strävan, och Gud kan frälsa!
Fader Mikael predikar om när Jesus kallar Simon Petrus och andra att följa honom i Luk 5:1-11. Om hur Simon i mötet vem Jesus ser vem han själv är – syndaren i behov av barmhärtighet – och vem Jesus är – skapelsens Herre, helig Gud. En sann omvändelse måste även prägla våra liv som kristna.
Fader Mikaels predikan på den förlorade sonens söndag 2018. Om att inte döma någon, om att världens lockelser är kompost, och om att Gud möter oss med öppen famn när vi omvänder oss till honom.
Fader Mikaels predikan om Sackeus, hur han fattade mod när Jesus ville stanna i hans hem och bli Herre över hans liv. Då agerade Sackeus på sin omvändelse och handlade kristligt, modigt, rättrådigt och klokt.
Nästa liturgi som vi firar i vår församling äger rum lördagen 1:a April med anledning av Maria av Egyptens söndag (läs hennes levnadsskildring här). Denna söndag undervisar oss kristna om att omvändelse aldrig är försent och att omvändelse alltid är nyttig oavsett vilka synder man begått. I en hymn som sjunges vid aftongudstjänsten står följande:
Med avhållsamhetens svärd högg du av själens snaror och skilde lidelserna från kroppen, du rättfärdiga Maria. Genom den asketiska tystnaden kvävde du tankens synder. Genom dina tårars strömmar vattnade du hela ödemarken och gav oss ångerns frukter.
Hon som levde som prostituerad under lång tid mötte Herren Jesus och omvände sig för att sträva efter gemenskap med honom. Låt oss lära av henne och ta efter hennes exempel, oavsett vilka synder och felsteg vi har i vår personliga historia.
Välkommen till den Gudomliga Liturgin lördagen 1:a April kl. 11:00 i Grekiska Kyrkan på Sehlstedtsgatan 10, Hisingen.
Fader Mikaels predikan på den gudomliga liturgin lördagen 20170211. Söndagens evangelium var Jesu liknelse om den förlorade sonen ur Luk 15:11-32.
I liknelsen står tre gestalter: den förlorade sonen med sin omvändelse; fadern med sin oändliga kärlek och barmhärtighet; och den andre sonen som inte var så glad över att återse sin broder. Vad kan vi lära oss av dessa tre?
På söndag firar vi femte söndagen i stora fastan, och minnet av den heliga Maria av Egypten. Traditionen kring den heliga Maria av Egypten säger så här:
Den egyptiska Maria , även kallad ”synderskan,” levde under 47 år ett strängt asketiskt liv i öknen under 300-talet. En gammal abbot, Zosima, färdades över floden Jordan och in i öknen för att beska en gammal helig fader. Plötsligt såg han en gestalt som vandrade i öknen alldeles naken och svartbränd av solen. Detta var Maria av Egypten. De två samtalade, och Maria berättade för fader Zosima om sitt liv:
”Jag är född i Egypten. När jag var tolv år gammal kom jag till Alexandria. Där förde jag under sjutton år fritt och öppet ett liderligt leverne – ingen nekade jag att njuta min kropp. När sedermera människorna där i trakten allmänt började fara upp till Jerusalem för att där tillbedja det heliga korset, bad jag några sjömän ta mig med på resan. Då det blev fråga om färdpenningen, sade jag: Någon anna färdpenning kan jag inte erlägga än denna; att ni må förfoga över min kropp.’ Så blev det. Vi anlände i Jerusalem, och tillsammans med andra pilgrimer skulle vi gå in genom kyrkporten för att tillbe det heliga korset. Då kände jag mig plötsligt stött tillbaka av en osynlig makt, och fann mig alldeles ur stånd att träda in i kyrkan. Gång på gång försökte jag gå över tröskeln, men jag kom inte längre än så trots att alla andra inte verkade hindras på något sätt. Då gick jag in i mig själv och genast stod den tanken klar för mig att det berodde på mina gruvliga synders skull. Jag började slå mig för mitt bröst, gråta bittert och sucka från djupet av mitt hjärta. Jag vände mig om och såg en ikon av Gudaföderskan Maria. Då bad jag till henne om hjälp att få träda in i kyrkan. Samtidigt lovade jag henne att avsäga mig världen och leva i kyskhet från och med nu. Efter denna bön provade jag att träda in i kyrkan igen, och denna gång gick det. I djup andakt tillbad jag det heliga korset. Sedan hörde jag en röst som sade till mig: ‘Gå över Jordan, så ska du bli frälst.’ Alltså gick jag över Jordan och kom till denna öken. Här har jag nu levt i 47 år utan att träffa en enda människa. I sjutton år var jag hårt ansatt av köttets anfäktelser, men nu har jag med Guds hjälp besegrat dem. Detta är min historia. Bed nu för mig!”
Nu föll den gamle Zosima ned och prisade Gud för vad han fått höra, och hur Gud hade verkat i sin tjänarinna. Maria bad honom komma tillbaka till floden Jordan med Herrens heliga Kropp och Blod nästa gång han skulle fira den heliga Eukaristin. Så gjorde han, och såg henne då på andra sidan stranden, och sedan hon gjort korstecknet gick hon över floden. Ho tog emot gåvorna, och bad honom komma tillbaka ett år senare igen. Sagt och gjort, Zosima kom tillbaka nästa år, och fann då Maria död på platsen där de skulle ses. Han begravde henne i öknen och återvände sedan till sitt kloster och prisade Gud.