Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.