Hans salighet John X tal vid hans eminens Josef Zehlaoui troninstallation New York den 6/12 2014.

Ers Eminens Metropolit Josef,

Mina bröder biskoparna och mina älskade präster,
Ärade gäster och älskade bröder och systrar i Kristus,

Jag talar till er i Kristi frid. Jag talar till er med Ordets ord, han som bodde ibland oss: “Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er.” (Joh 14:27). En troninstallation av en biskop i kyrkan är en installation av fred och kärlek i hennes mitt. Nu uttrycker kyrkan sitt fulla väsen som en gemenskap som styrs av kärlek. Sayedna Josef, jag talar till er personligen, i alla dina bröder i den Antiokenska Ortodoxa Kyrkans namn:

Här står vi nu inför kyrkans tron. Denna tron kommer att hedras av din kärlek, täckas av din visdom och hållas glödande med din apostoliska antiokenska iver. Välsigna denna tron, vara välsignad av den genom din uppoffrande tjänst och välsigna kyrkan som anförtrotts din faderliga omsorg. Din föregångare, Metropolit Philip av salig åminnelse, som du kände mycket väl och som vi uppskattar högt, offrade hela sitt liv och gav det för kyrkans väl. Vi är helt övertygade om att ers eminens ska fortsätta Metropolit Philips arbete och samarbeta med de andra biskoparna i ärkestiftet, vilka vi sänder våra hjärtliga hälsningar. Vi tar också tillfället i akt att nämna vikten av utvecklingen av missionen, socialt- och pedagogiskt arbete, klosterliv och kulturellt arbete genom ett väletablerade centra i ärkestiftet.

Den Antiokenska Kyrkan är Ordets Kyrka. Hon är det inkarnerade Ordets och den tillämpade teologins Kyrka. Denna Kyrka stäckte ut sina grenar här i Amerika och riktade sig till sina barn och till världen med tidningen “Ordet” (el-Kalima/the Word) år 1904 och framåt. Alla dessa fakta understryker att Antiokia är ett sanningens ord. Antiokia är beväpnad med fridens ord, fredens ord. Detta fredens ord har en östlig identitet. Denna östliga identitet motsäger inte det faktum att Antiokias trogna är utspridda över hela världen. Antiokias Kyrka har en rättighet och en skyldighet, i alla tider och på alla platser, att ta hand om sina barn var de än finns och närhelst behov dyker upp.

För över hundra år sedan sade vår föregångare, patriarken Meletius II detta: “Hur mycket jublar en människas hjärta när, efter att ha planterat ett träd, han ser det växa, blomstra och bära frukt. Eller bättre, hur glad är hjärtat hos en far som har arbetat för att fostra sin son, när han ser att hans son uppfyller hans förhoppningar, liksom som sina bröders och vänners förhoppningar! På samma sätt gläder sig hjärtat i den heliga Kyrkan av Antiokia idag.” Dessa var de ord vår föregångare sde för så länge sedan, när han var stolt över att se de ansträngningar som en stor man, Raphael (Hawaweeny), gjort. Låt mig nu säga, kära bröder och systrar, att samma ord är sanna idag. De uttrycker den stolthet moderkyrkan i Antiokia har när hon ser det planterade trädet, ärkestiftet i New York och hela Nordamerika, blomstrande och bära frukt. Detta träd kom att blomma genom den gudomliga nåd som hennes fromma män tidigare sänt: Raphael Hawaweeny, Victor Abou-Assali, Antonios Bashir, Philip Saliba och nu Joseph Zehlaoui, vars tronbestigning vi firar.

Jag kommer till dig från Mariakyrkan i Damaskus, från “strada recta”, “raka gatan” (Apg 9:11). Jag kommer till er och bär i mitt hjärta den symfoni av kärlek, uthållighet och styrka i hoppet från kyrkklockorna i våra kyrkor i öst. Jag kommer för att säga att det historiska område som är Antiokias patriarkat inte bara är en symbolisk aspekt i våra liv. Det är en viktig del av vår identitet. Denna identitet döptes med Peter och Paul och nedsänktes i de heliga martyrernas blod. Denna identitet började med de första stegen av de lärjungar som kallade kristna i Antiokia (Apg 11:26), fortsatte med våra förfäder som bevarade sin tro intakt, och fortsätter nu, och kommer att fortsätta så, trots alla tragedier som äger rum i vårt hemland. Denna identitet är huggen i Libanons berg och implanterad i hennes kuster och dalar. Denna identitet omfamnar soluppgången i Syrien och soluppgången av Syriens historia. Denna identitet kommer från trakten av Betlehem. Den kommer från det kristna Jerusalem. Den forsar fram med floderna Eufrat, Jordan, Nilen och Tigris, och med dem ger den liv till jorden i Irak, Egypten, Palestina och Jordanien.

Vi kommer till USA för att berikas av vår älskade gemenskaps närvaro. Femte och sjätte generationen amerikaner, men ändå av Antiokia, Antiokias Kyrka och Antiokias hemland i varje enskild individs hjärta som samlas i den eukaristiska gemenskapen.

I denna älskade gemenskap löses dess hemlands gränser upp i brinnande kärlek till varandra och i bön för fred i vår älskade hemland. I detta älskade ärkestift fullkomnas evangelisationen som är Antiokias historiska missionskallelse. Detta ärkestift känner inte någon skillnad mellan konvertit och vagga (alltså de som vuxit upp i ortodoxa familjer), utan hon erkänner verkligen en bägare av kärlek, där alla är en del av den förhärligade Kristus. Vårt folk och präster erkänner och lever sin kristendom genom att upprätthålla en god och djup inbördes gemenskap, och ett broderskap med andra kristna bekännelser som är närvarande här.

Östern, hela världens fyr, är sårad. Istället för fred hör vi krigstrummor. I stället för en politik som släcka konflikter hör vi om att stödja en specifik grupp militanta. Vår vädjan når ut till hela mänskligheten.

Låt vårt folk leva! Låt Syrien leva! Låt Libanon leva! Låt Irak leva! Låt Jordanien leva! Låt det sårade Palestina bli helat och låt henne leva! Låt Egypten leva! Vissa säger att krisen i Syrien bara har en inhemsk karaktär, att det är inbördeskrig. Men ingen i världen tror verkligen att denna förmodade inhemska karaktär av krisen kan förklara den uppenbara utländska karaktären av det. Låt mig tala vara mer ärligt: våra barn dödas med bomber som skickas från andra länder. Bespara våra barn från extrema ideologiers hjärntvätt. Låt dem se ansträngningarna att upprätta fred. De behöver inte örlogsfartyg, eller fartyg för transport utomlands. De behöver en olivkvist och en vilja för fred. Våra barn är trötta på plattityder som används som slagord. Våra barn behöver inte gränslinjer, utan snarare respekt för sina grannländers gränser. Våra barn föddes för att känna det vackra i vårt Östern, inte terrorism. Takfirism råder; dvs bruket att fördöma en annan mans religion som lögn eller en otrohet. Denna attityd, i kombination med blind religiositet råder. Nu kan hela världen se vad som händer i Syrien och i alla östern. Fallet med de kidnappade ärkebiskoparna i Aleppo, Youhanna Ibrahim och Paul Yazigi, tillsammans med många andra, ställer en tydlig scen inför våra ögon av vad som händer i vårt hemland. Den internationella tystnaden kring denna kidnappning är en djup skam som ordlöst fördömer dem som är ovilliga att se vad som händer. Låt världen se denna konkreta och verkliga tragedi så som det verkligen är. Låt världen se med båda ögon vidöppna, inte genom något särskilt intresses perspektiv. När vi tänker på USA, lyfter vi principen om självbestämmande som antogs i denna nation från dess grundande. Denna princip, självbestämmande för alla folk på denna jord, är dyrbar för oss Antiokener. Vi ber, arbetar och hoppas att denna princip om respekt för alla människor upprätthålls överallt.
Kära bröder, jag tar tillfället i akt i denna underbara församling att tacka hans eminens Metropolit Josef som samlat oss alla här tillsammans. Jag tar tillfället i akt att uttrycka min faderliga kärlek till alla våra trogna i Amerika och Kanada. Jag tar tillfället i akt att hälsa alla våra bröder, företrädare för systerkyrkorna. Jag ger dig de varmaste hälsningarna och brinnande bön från dina syskon i vårt hemland. Må vår barmhärtige Gud välsigna era familjer och välsigna oss alla att följa alltmer i kärlekens symfoni och med en enhet i vårt stöd till våra hemländer, till den heliga apostoliska Kyrkan av Antiokia och hela Östern. Du kan lita på, älskade, att din moder kyrka är en stöttepelare för dig och du är en styrka för henne. Må Herren göra det möjligt för oss att leva i harmoni med varandra alltid.  Honom tillhör äran och makten, nu och alltid och i evigheternas evigheter. Amen.