Helige Polycarpos av Smyrna, 23 februari

polycarpos, martyr, smyrna, ikonHelige Polycarpos, biskop i Smyrna, som var “fruktbar i alla goda gärningar” (Kol. 1:10), föddes innan 100-talet efter Kristus, och bodde i Smyrna i Mindre Asien. Han blev föräldralös tidigt men en from änka, Kallista, fick en uppenbarelse av en ängel att hon skulle ta in Polycarpos och uppfostra honom. Efter hans adoptiva moder dog skänkte Polycarpos alla sina ägodelar till fattiga, och började leva ett kyskt liv. Han sörjde för sjuka och döende. Han var god vän med Helige Bucolus, biskop av Smyrna (firas 6/2). Denne vigde Polycarpos till diakon och gav honom i uppgift att predika Guds Ord i kyrkan. Han vigde Polycarpos även till präst senare. Aposteln Johannes levde ännu vid denna tid. Polycarpos var mycket nära vän med Aposteln och ibland åkte med aposteln på apostoliska resor.

Innan Bucolus dog uttryckte han en önskan om att Polycarpos skulle bli biskop i Smyrna. När Polycarpos blev biskop kom Herren Jesus Kristus till honom i en syn. Polycarpos ledde sin församling med apostolisk iver, och han älskades mycket av prästerskapet. Helige Ignatios, Gudbäraren av Antiokia (20/12) hade också stor respekt för Polycarpos. Då Ignatios skulle resa till Rom för att lida martyrdöd, skrev han till Polycarpos att, ”du behövs nu i denna tidsålder om vi skall nå Gud, precis som en lots behöver vind, och precis som en sjöman i stormande hav behöver en hamn.”

Kejsaren Markus Aurelius (161-180) började en fruktansvärd förföljelse mot kristna. Hedningarna krävde att en domare skulle söka upp Helige Polycarpos eftersom han ansågs vara ”alla kristnas fader” och ”Asiens förförare”.

Vid den bodde Polycarpos utanför staden i en liten by, då hans församling var rädda för hans säkerhet. När soldaterna kom för att arrestera honom gick han ut till dem, bjöd in dem och gav dem mat. Han bad om att få en stund över för att be, för att förbereda sig inför sin martyrdöd. Berättelsen om hans lidande och död har nedtecknats i ”Brevet från Smyrnakyrkans kristna till andra kyrkor” – en av de äldste åminnelsetexter i kristendomen.

Då han ställdes inför rätten bekände Polycarpos öppet att han trodde å Kristus, och han dömdes till att bli bränd. Bödeln skulle spika fast honom vid bålen men Polycarpos hävdade att Gud skulle ge honom styrka att stå ut med lågorna, så att det räckte med att de band fast honom. Lågorna kom upp runtomkring helgonet, men brände honom inte. Lågorna kom tillsammans igen ovanför hans huvud i formen av ett valv. Hedningarna märkte att elden inte kunde skada honom, därför stack de honom med en kniv. Det kom så mycket blod ur såret att elden släktes. Biskopsmartyren Polycarpos kremerades sedan. De kristna i Smyrna tog emot hans heliga reliker med vördnad, och de firar hans martyrdöd varje år ännu.

Troparion (Ton 4)

Då du delat Apostlarnas livsstil ärvde du deras tron. Och du hittade vägen till gudomlig kontemplation genom att utöva dygder.
O du som av Gud är inspirerad, genom att undervisa sanningens ord felfritthar du försvarat vår Tro, till och med genom att utgjuta blod.
Biskopsmartyr Polycarpos, bed till Kristus Gud att våra själar må frälsas!

Kontakion (Ton 1)

Genom dygder offrade du upp en andlig frukt åt Herren,därför förhärligades du som en värdig ärkepräst, kloke Polycarpos.
Idag upphöjer vi ditt ärbara minne med sång som har blivit upplysta av dina ord,
och ger därmed ära åt Herren.

Korsets upphöjelse; en reflektion

Korsets upphöjelse; en reflektion

Symbolens seger: ungefär så uppfattar Ortodoxa Kyrkan dagens fest - korsets upphöjelse

Symbolens seger: ungefär så uppfattar Ortodoxa Kyrkan dagens fest – korsets upphöjelse

Idag firar vi den traditionen som säger att Heliga Helena, mor till kejsaren Konstantinos, hittade Kristi Kors i Jerusalem. Detta är på ett sätt en symbolisk stund, en vändpunkt, i kristendomens historia. Detta var slutet på en 300-årig period då kristna förföljdes av romarna. Nu river romerska kungligheter hedniska tempel istället för att döda kristna som vägrade offra till de hedniska gudarna. Ett hedniskt tempel hade byggts på Golgota som ett hån mot de kristna, men nu river St. Helena ner den. Äntligen används romarrikets makt för att skydda de kristna istället för att döda dem. Detta var en stor seger för kristna – något som kanske kan jämföras med ett självständighetskrig eller ett lyckat intåg i ockuperad mark.

Kyrkans fäder och hymnskrivare har i sin vishet tolkat festen på ett envist kristocentriskt sätt. Detta är en mycket behövlig säkerhet mot alla tendenser som kan finnas till att tolka korsets upphöjelse nationalistiskt, eller som den stunden då Guds kungarike uppnådde sin uppfyllelse i det kristna romarriket. Guds kungarike finns i de kristnas hjärtan och själar, och inget jordiskt rike, hur heliga deras kungar än må vara, utgör helheten av det riket (Johannes 4:23). Romarriket finns inte längre, men Guds Kungarike finns för alltid.

Istället firar vi på denna dag den segrande Kristus som har nederlagt döden med sin död. Vi firar alla kristnas kallelse till att bära ett kors, till att bli kärlekens segrare, tjänstens segrare, inte krigets segrare. Det är lämpligt att vi fastar på denna dag då vår kamp är andlig och inte militär.

Jag blir påmind idag om en predikan som jag hörde nyligen i USA på Williamsburg Community Chapel. Pastor Rich Sylvester pratade om Gideon som blev kallad, av Guds ängel, för en ”tapper stridsman” (Domarboken 6.12). Pastor Rich påpekade ironin med detta utifrån vad det var som Gideon höll på med just då: han klappade ut vete i en vinpress.

Vind behövs för att klappa ut vete

Vind behövs för att klappa ut vete

Jag har aldrig klappat ut vete, och jag använder inte vinpress. Därför förstod jag inte det löjliga med vad Gideon gjorde. Jag lärde mig något nytt av Pastor Rich. När man klappar ut vete vill man helst stå uppe på en backe där det blåser. Då blåser agnarna bort, meden vetet faller ner. En vinpress däremot var ett stort hål som hade huggits ur klippan, och om man stod längst ner i den gömde man ju sig från vinden som behövdes för att kunna klappa ut vetet. Gideon gömde sig i just den stunden för en fientlig stam som hotade med att ta hans vete. Då gjorde han något i smyg som man annars behöver göra i det öppna. Han hukade sig i rädsla, och Guds Ängel kallar honom för ”tappre krigsman.”

Guds Ord kommer till oss för att visa oss vilka tappra krigsmän vi kan bli – utan at nödvändigtvis ta hänsyn till vår nuvarande ynkliga verklighet. Det är en kallelse, inte en iakttagelse. Den tapperheten som Gud kallade Gideon till kan också få uttryck i det ryska ordet podvig som samtidigt betyder seger i strid och en stor andlig kamp. En förebedjare, en martyr, en vardaglig troende kristen utövar sin podvig på samma sätt som ett kompani soldater går till attack. Det är denna seger som vi ser när korset upphöjs.

I Gideons fall blev trons andliga seger nyckeln till en faktisk militär seger: han fick ju strida med så få soldater så att det bara kunde tolkas som Guds seger. Han segrade i tro. I våra fall blir våra andliga seger över feghet och själviskhet ett uttryck för det eviga livets eviga seger som Jesus har gett oss.

Vinpress i Israel

Vinpress i Israel

På denna dag läser vi ur 1 Korinierbrevet 1,

Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag skall göra de visas visdom om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ner. … Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.

På denna dag firar vi kontrasten mellan krigslystna romarriket och den fredfulla kristna tron som segrade över det fredligt. De kristna segrade inte militärt över romarna. Men de kristna blev till slut så många, rörelsen hade ett sådant momentum att den som ville bli kejsare valde med fördel att åka med i strömmen istället för att strida emot den. Vi firar de fredsammas seger.

Vi reflekterar också på gamla testamentets frälsningshistoria då vi läser bland annat om hur Mose lyfte sina armar när Israeliterna stred mot Amalek (2 Mosebok 17) och på så vis symboliserade Jesus som sträckte ut sina armar på korset. Om gamla testamentet vore ett land rinner alla strömmar i landet mot Jesu kärleks hav. Israels utvaldhet handlar om Kristi inkarnation. När Israel segrade kunde hon göra det enbart genom att omfamna hennes öde – ett öde som alltid rusade mot Jesu liv, död och uppståndelse. Den osynliga Guden som levde bland sitt folk i tabernaklet är samma Gud som blev kött och bodde mitt ibland oss. Israels nederlag, misslyckande och tragedier blev ett mikrokosmos av världens synd. De som levde i exil, och som längtade, gav uttryck till samma orubbliga tro som vi också ser hos Jesus när han lovar rövaren inträde i paradis.

Den segrande konungen som är korsfäst för världen synder

Den segrande konungen som är korsfäst för världen synder

Vi firar även de besegrades seger. Ortodoxa kristna ser inte Jesus Kristus som en tragisk figur. Jesus lät sig frivilligt korsfästas så att syndens och dödens makt kunde besegras. Bedragaren blev bedragen då han trodde att han segrat över Guds Son. Men när Guds Son, den levande Guden, kom in i graven blev döden, synd och lidande alla permanent besegrade. Makten fanns hos Jesus hela tiden.

Vi firar uppståndelsens seger när vi ser på korset därför att den inkarnerade Gudens segerrika kraft är lika kraftfull när den får uttryck i tro och tålamod som när den uttrycks i blixtar. Den som biter sin tunga är lika segerrik som Simpson som fällde Filistéernas tempel (Domarboken 16). Mamman som tålmodigt gungar på ett skrikande barn mitt i natten fastän hon längtar efter att få sova är en hjältinna lika mycket som Jael som hamrade in en tältsplugg i huvudet på fienden (Domarboken 4). Fienden är synd, lättja, själviskhet, trolöshet. Med Guds kraft, som uppväckte Jesus från de döda, blir vi nya skapelser varje dag När vi delar Jesu uppoffrande och självuttömmande tar vi ”del av gudomlig natur” (2 Peter 1:4).

Det som följer är ett urval (på engelska) av hymner som Ortodoxa Kyrkan sjunger idag för att fira Jesu seger över våra vardagliga svagheter och synd. Må våra liv lysa med uppståndelsens ljus då vi tar upp våra kors och följer honom!


 

O Christ God, Who at the ninth hour tasted death in the flesh for our sake, put to death the arrogance of our flesh and save us!

When the Thief saw the Author of Life hanging on the cross he said: If God had not become flesh, He would not have been crucified with us, nor would the sun have hidden its rays. Nor would the earth quake. But You O Lord, Who are the upholder of all, remember me in Your Kingdom.

Prayer of St. Basil the Great

God, Lord of hosts and Maker of all creation, who in Your great compassion and mercy sent down Your Only-Begotten Son, our Lord Jesus Christ, for the redemption of mankind and by His precious Cross destroyed the record of our sins, triumphing over the source and power of darkness: O Lord and Lover of mankind, accept also the thanksgiving and fervent prayers of us sinners. Deliver us from every dark and harmful transgression and from all the visible and invisible enemies that seek to destroy us. Nail our flesh to the fear of You, and do not incline our hearts to deceitful words or thoughts, but wound our souls with love for You, that always looking to You, guided by Your light, and seeing You, the eternal and ineffable Light, we may give You unceasing praise and thanksgiving: to the Father without beginning, with Your Only-Begotten Son and Your all-holy, good and life-giving Spirit, now and ever and unto ages of ages. Amen.

As the Cross is lifted on high, it urges all of creation to praise the undefiled Passion of Christ, Who was lifted up on it. For by the Cross He killed the one who killed us, and brought us back to life when we were dead. He adorned us in beauty, and in His compassion made us worthy to live in heaven. Therefore we rejoice and exalt His name, and magnify His infinite condescension.

Moses prefigured you, O precious Cross, when he stretched out his hands on high, and put the tyrant Amalek to flight. You are the boast of the faithful, the support of those who suffer, the glory of the Apostles, the champion of the Righteous, and the preservation of all the Saints. Therefore, beholding you raised on high, creation rejoices and celebrates, glorifying Christ Who has joined together through you that which was divided in His infinite goodness.

O most venerable Cross, attended by ranks of rejoicing Angels, as you are exalted today at the divine command, may you lift up again all those who through the stolen food had been cast out and were sunk in death. Therefore, as we venerate you in faith with heart and lips, we draw sanctification from you and cry aloud: “Exalt Christ, the God transcendent in goodness.

Come, all you nations, let us fall down in worship before the blessed Tree, by which eternal justice has come to pass! For he who deceived Adam by a Tree is caught by the lure of the Cross; and he who held under his tyranny the creature endowed by God with royal dignity is brought down in a headlong fall. The serpent’s venom is washed away by the blood of God, and the curse of just condemnation is undone when the Just One is condemned by an unjust judgment. For it was fitting that the Tree should be healed by a Tree, and that by the Passion of the passionless God what was wrought on the Tree should destroy the passions of man, who was condemned. But glory to Your dread dispensation for our sakes, O Christ the King, through which You have saved us all since You are good and the Lover of mankind!

Today the holy saying of David truly has come to pass, for behold, in the sight of all, we venerate the footstool of Your undefiled feet, and, putting our hope in the shadow of Your wings, we cry aloud to You, O all-compassionate Lord: “May the light of Your countenance be marked as a sign upon us! Exalt the horn of Your people by the Exaltation of Your precious Cross, O Christ of many mercies!”

The Tree of True Life was planted in the Place of the Skull and upon it the eternal King has worked salvation in the midst of the earth. Exalted today, it sanctifies the ends of the world, and the church of the Resurrection celebrates its consecration. Angels in heaven rejoice, and men upon earth are glad, crying out and saying in David’s words: “Exalt the Lord our God and worship at the footstool of His feet, for He is holy and grants the world great mercy!”

When the Patriarch Jacob crossed his hands while blessing his children, he foreshadowed the mighty symbol of Your Cross. Having this as our unshakable safeguard, we drive out with almighty strength the ranks of demons; and, casting down by it the arrogance of Belial, we put to flight the all-destroying power of hateful Amalek. Now as the Cross is lifted on high, we the faithful piously offer it to Your goodness for the cleansing of our sins, crying out in a loud voice: “Have mercy, O Lord, Who took flesh of the Virgin; take pity, O Good One, on the wise creation of Your hands!”

Let us proclaim today a festival of song, and with radiant faces and with our tongues let us cry aloud: “O Christ, You have accepted condemnation for us,

and, being spat upon, and scourged, You were robed in purple and ascended the Cross. Seeing You, the sun and the moon hid their light, the earth quaked in fear,

and the veil of the Temple was torn in two. Grant us Your precious Cross as our guardian and protector, driving demons away, that we may all embrace it and cry out: ‘Save us by your power, O Cross! Sanctify us by your radiance, O precious Cross, and strengthen us through your Exaltation; for you have been given to us as the light and salvation of our souls!’”

Moses prefigured the power of Your precious Cross, O Christ, when he put to flight his adversary, Amalek, in the wilderness of Sinai; for when he stretched out his arms in the form of a cross, the people prevailed. Now the outcome of these deeds has come to pass for us. Today the Cross is exalted, and the demons are put to flight. Today all creation has been set free from corruption, for through the Cross all the gifts of grace have shone upon us. Therefore, rejoicing, we all fall before You and cry: “How marvelous are Your works, O Lord! Glory to You!”

Rejoice, O Life-bearing Cross, the invincible trophy of godliness, door to Paradise, firm support of the faithful, a wall that encompasses the Church! Through you corruption has been destroyed and abolished. The power of death has been swallowed up, and we are raised from earth to Heaven. You are a weapon that cannot be vanquished, the adversary of demons, the glory of the martyrs, the true adornment of saints, and the haven of salvation, which grant the world great mercy.

Rejoice, O Cross of the Lord, through which mankind has been delivered from the curse! You are a sign of true joy, you that shatter our enemies by your Elevation.

O Cross, worthy of all honor, you are our help, You are the strength of kings.

You are the power of the righteous. You are the majesty of priests. All who sign themselves with you are freed from danger. O rod of strength, under which we like sheep are tended, you are a weapon of peace around which the Angels stand in fear. You are the divine glory of Christ, Who grants the world great mercy.

Rejoice, O guide of the blind, physician of the sick and resurrection of all the dead; you have raised us up when we were fallen into mortality, O precious Cross! Through you corruption has been destroyed, and incorruption has blossomed forth. We mortals have been deified, and the Devil is completely overthrown. Today, as we see you exalted by the hands of bishops, we exalt Him Who was lifted up upon you, and we fall down in worship before you, drawing rich streams of great mercy.

Your precious Cross, O Christ God, which Moses of old prefigured in his own person when he overthrew Amalek and put him to flight; which David commanded to be worshipped, calling it your footstool. This Cross we sinners worship today with unworthy lips, and praise You, Who deigned to be nailed upon it, and we cry to You: “With the thief, make us worthy of Your Kingdom, O Lord!”

The First Antiphon

God, my God, attend to me! Why have You forsaken me? Why are You so far from helping me, from the words of my groaning? O my God, I cry by day, but You do not answer; and by night, but find no rest. You dwell in the sanctuary, the praise of Israel. (Ps. 22:1-3)

Refrain: Through the intercessions of the Theotokos, Savior save us!

 

The Second Antiphon

O God, why have You cast us off forever? (Ps 74:1)

Refrain:   O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

Remember Your congregation, which You have purchased of old! (Ps 74:2)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

Remember Mount Zion, where You have dwelt! (Ps 74:2b)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

God is our King before the ages; He has worked salvation in the midst of the earth. (Ps 74:12)

Refrain: O Son of God, crucified in the flesh, save us who sing to You: Alleluia!

The Lord reigns, let the people tremble! He sits enthroned upon the Cherubim; let the earth quake! (Ps 99:1)

The Lord is great in Zion; He is exalted over all the people. (Ps 99:2)

Bow down in worship to the Lord in His holy court! (Ps 99:9)

Extol the Lord our God: worship at His footstool for He is holy! (Ps 99:5)

As You were voluntarily raised upon the Cross for our sake, grant mercy to those who are called by Your Name, O Christ God; make all Christians glad by your power, granting them victories over their adversaries by bestowing on them the invincible trophy, Your weapon of peace!

 

Mission i 1800-talets Alaska

Heliga Innokenti, Amerikas Apostel och första biskop.

Helige Innokenti är en av våra främsta förebilder i missionsarbete. I denna artikel på OCAs (Orthodox Church in America) hemsida resonerar man kring instruktioner som Helige Innokenti gav till sina predikanter som sändes ut i Alaska till ställen där kristendomen aldrig predikats. Följande är några utdrag ur hans brev:

Från första stunden när du ger dig ut försöka genom värdigt uppförande och dygder att vinna allas respekt och att bli omtyckt – inte bara bland urinvånarna men även bland de ryska invandrarna också. Ett gott rykte inger respekt och en som respekteras blir också hörd.

Visa aldrig förakt för deras sed och livsstil oavsett hur mycket du finner dem stöttande för ingenting förolämpar och irriterar urinvånarna lika mycket som när man fnissar åt dem eller deras ägodelar.

När du undervisar och samtalar med dem var varsam, behaglig, enkel och anspråkslös. Förhåll dig inte till dem som en översittare eller skolmagister därför att om du gör det kan du allvarligt äventyra ditt arbetes framgång.

När urinvånarna talar med dig lyssna ordentligt, artigt, tålmodigt, och svara på frågan på ett övertygande, försiktigt och omtänksamt sätt. Alla frågor som de ställer om andliga ting är oerhört viktiga för dig som predikant; de visar på den sökandes andliga tillstånd och förmåga, samt hans vilja att lära sig. Om du inte svarar när han frågar, eller om du svara på ett sätt som får honom att känna sig stött, riskerar du att tysta ner honom för alltid.

Läs hela artikeln om Helige Innokentis missionslära här.

Aposteln Timotheos & Anastasios Persiern:

Välkomna på söndag. Vi firar gudstjänst kl. 17 och högtidhåller minnet av Aposteln Timotheos av de 70, samt av en martyr från 600-talet: Anastasios Persiern. Läs mer om de båda här nedan:

Den Helige Timotheos

Den Helige Lärjungen Timotheos var från staden Lystra i Mindre Asien. Den Helige Timotheos omvändes till Kristus år 52 av den Helige Aposteln Paulus (död omkr. år 67, firas den 29:e Juni). När Aposteln Paulus och Barnabas första gången besökte staden Lystra, helade Aposteln Paulus en man som varit handikappad från födseln, och många av stadens invånare kom då till tro på Kristus. Bland dem fanns den framtida lärjungen Timotheos, hans mor Eunice och mormor Loida (Lois) (Apg 14:6-12, 2 Tim 1:5). Det lilla frö av tro, som Aposteln Paulus planterade i den Helige Timotheos själ, bar rikligt med frukt. Han blev en ivrig lärjunge hos Aposteln Paulus, och senare en av hans ständiga följeslagare och medarbetare i att predika Evangeliet. Aposteln Paulus älskade den Helige Timotheos och i hans brev kallade han honom för sin älskade son, och mindes hans hängivenhet och trohet med tacksamhet. Han skrev till Timotheos: ”Du har följt mig i lära och liv, i föresats och tro, i tålamod, kärlek och uthållighet, under de förföljelser och lidanden som drabbade mig i Antiokia, Ikonium och Lystra” (2 Tim 3:10-11). Under år 65 ordinerade Aposteln Paulus den Helige Timotheos till biskop i kyrkan i Efesos, och där var helgonet verksam i 15 år. När den Heliga Aposteln Paulus satt i fängelse och visste att han snart skulle lida martyrium, tillkallade han sin trogna elev och vän, lärjungen Timotheos, till sig för ett sista farväl (2 Tim 4:9).
Den Helige Timotheos slutade också sitt liv som martyr. I Efesus hade hedningarna en högtidsdag för att hedra sina avgudar. De bar dem genom staden, under gudlösa ceremonier och sånger. Den Helige biskop Timotheos, som ivrade för Guds ära, försökte stoppa procession och resonera med de andligt blinda avgudadyrkarna genom att predika den sanna tron ​​på Kristus. Hedningarna gav sig då argt på den heliga lärjungen, slog honom, och släpade honom längs marken. Slutligen stenade de honom. Den helige lärjungen Timotheos dog en martyrdöd år 80. På 300-talet överfördes den Helige Timotheos reliker till Konstantinopel och lades i ”De Heliga Apostlarnas Kyrka”. Den Heliga Ortodoxa Kyrkan vördar den Helige Timotheos som en av de sjuttio lärjungarna.

Den Helige Anastasios Persiern

Munkmartyren Anastasios Persiern  var son till en persisk trollkarl som hette Babo. Som hedning bar han namnet Magundates och tjänstgjorde i den persiska kejsaren Chosroes II armé. I ett segerrikt krig mot grekerna år 614 ödelade de staden Jerusalem och förde bort Herrens livgivande Kors till Persien. Stora mirakel inträffade från Herrens kors, och perserna var förvånade. Den unge Magundates hjärta flammade upp med en önskan att lära sig mer om detta heliga föremål i detalj. Han frågade alla om det heliga Korset, och lärde sig på så sätt att Herren själv uthärdat korsfästelse på det för att frälsa mänskligheten. Han blev ytterligare bekant med sanningar i den kristna tron ​​i staden Chalcedon, där Chosroes armé slagit läger för en viss tid. Han döptes med namnet Anastasios, gick sedan i kloster och bodde sju år och arbetade i ett av Jerusalems kloster.
Då han läste de heliga martyrernas levnadsöden blev den Helige Anastasios inspirerad av en önskan att efterlikna dem. En mystisk dröm, som han hade på natten till Stora Lördagen – dagen innan Kristi Uppståndelses Fest – uppmanade honom att göra detta. Efter att ha somnat efter sina dagliga sysslor, såg han en strålande människa som gav honom en gyllene bägare fylld med vin, med orden ”tag och drick”. Vid åsynen av kalken fylldes han av glädje. Den Helige Anastasios uppfattade då att denna vision var ett förebud om sitt egen martyrium. Han gick i hemlighet från klostret till palestinska Caesarea. Där arresterade man honom för att han var en kristen och förde honom till rätten. Guvernören försökte på alla sätt och vis att få den Helige Anastasios att förneka Kristus. Han hotade honom med tortyr och död och lovande honom heder och jordiska välsignelser, men helgonet var orubbligt. Då utsatte de honom för tortyr: de slog honom med käppar, sargade hans knän, hängde upp honom i händerna och knöt en tung sten vid hans fötter, de gjorde honom utmattad genom isolering, och sedan bar de ner honom till ett tungt arbete i ett stenbrott tillsammans med andra fångar.
Slutligen kallade guvernören den Helige Anastasios till sig och krävde att han bara skulle säga orden: ”Jag är inte en kristen”. Om han sade det skulle han bli fri. Den helige martyren svarade: ”Låt mig vara som jag är. Varken inför dig eller inför någon annan kommer jag att förneka min Herre, varken öppet eller i hemlighet – inte ens i sömnen! Ingen någonstans och på inget sätt kommer kunna förmå mig att göra det så länge jag är vid mina sinnen.” Senare, på order av kejsar Chosroes, ströp de den Helige martyren Anastasios (+ 628). Munkmartyren Anastasios reliker överfördes till Palestina, till Anastasios klostret.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.