På söndag påbörjar vi mid-fastan. Det är den mittersta veckan i Stora Fastan innan Herrens Påsk. Tidigare söndagar har vi firat Ortodoxins seger, samt Gregorios Palamas. Vi har kommit en liten bit på vår vandring genom fastan, och vår strävan och kamp har kanhända förlorat något av den första ivern och inspirationen. Vi behöver uppmuntran. Just nu behöver vi åter skåda och påminna oss om den seger vi vandrar mot, och meningen med fastan. Vi måste få skåda uppståndelsens ljus på vår strävans horisont.

Korsärandets söndag firas i mitten av fastan som en påminnelse om Kristi seger över synden och döden. Denna söndags hymner handlar inte så mycket om Kristi lidande, utan mer om hans seger och triumf över döden. Den Helige Aposteln Paulus skriver kortfattat och kärnfullt om Kristi seger och vårt gensvar (1 Kor 15:54-58):

Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Kristi Kors är fundamentalt för den kristna tron på två sätt, vilka blir tydliga i bibelstället ovan: 1.) Genom Kristi offer för vår skull, och 2.) genom vårt offer för Kristi skull. Kristi seger har “uppslukat” döden, men därmed inte sagt att allt är klappat och klart så fort vi “bekännt Jesus som vår personlige Herre och Frälsare.” Nej, Kristi seger måste bli verklig också i våra liv, genom Kristi kors’ kraft och vår samverkan. Paulus skriver ju också att vi ska “stå fasta” och “arbeta hängivet” i Herren. Om någon misstror Aposteln Paulus som auktoritet i tron kan vi lyssna till Frälsarens egna ord om vår kamp och strävan:

Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig (Mark 8:34).

Och på ett annat ställe gör han det klart och tydligt att

Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det (Matt 10:38).

Kristi kors i vår mitt är både ett träd under vilket vi finner skugga och ny kraft, och det avrättningsredskap som det var designat att vara. Det ger oss styrka i kampen att se på det, och det påminner oss om att döda lidelserna, synden och döden i våra kroppar, med hjälp av Guds kraft. I synaxarion för söndagen står det så här:

Kristus tröstar [genom korset] oss som är i öknen, så att säga, tills han kommer att leda oss upp till det andliga Jerusalem genom sin uppståndelse. Ty korset kallas för livets träd, det träd som var planterat i paradiset, och av den anledningen har våra fäder planterat det mitt i den heliga fastan. Så minns vi både Adams saliga tillstånd, och hur han förlorade det, men också att ett deltagande i detta träd håller oss levande så att vi inte längre dör.

Fragment av Kristi kors, som förvaras på klostret Vatopedi på berget Athos.

—

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.