Den Yttersta Domen

Välkommen att fira den Gudomliga Liturgin med oss lördagen den 22:a februari i Vasakyrkans församlingshem (se bild under artikeln). Liturgin börjar kl. 10 och celebrant är fr. Johannes och fr. diakon Mikael. Efteråt blir det knytkalas med mat som vi alla tar med och bidragit till.

Följande artikel är hämtad ur Ortodox Tidning no. 2 (503) 2014-02-05, s. 3.

Den Ortodoxa Tron är ärorik och fylld av glädje. Det är en tro med helande och optimism, som uppskattar  energi, kreativitet och skönhet, både i sin tillbedjan och i världen. Detta innebär dock inte att den är triumfatorisk, en obetingad optimism eller ens ett “mål utan kunskap” (jfr. Rom 10:2). Snarare är den en tro grundad på generationer av beprövad och prövad erfarenhet som väl förstår växlingarna hos våra fallna villkor och dess syndiga tendenser. Samtidigt som Ortodoxin är optimistisk är den också nykter och fullt medveten om verkligheten.

Av denna anledning presenterar därför Kyrkan för oss varje år före Stora fastans början den slutgiltiga verkligheten: den påminner oss om att vi inte bara skall dö, utan att vi skall hållas ansvariga för alla ord och handlingar som begåtts under vårt liv. Detta kommer att nå sin höjdpunkt vid den Yttersta domen vid världens slut – slutgiltigt, absolut och utan ytterligare anstånd. Den kommer att inträffa när de flesta inte väntar sig den (1 Thess 5:2; 2 Petr 3:10). och får ett överraskande resultat (Matt 7:22-23; 25:37). Som domare kommer Jesus Kristus att sitta. Kristus kommer att döma hela mänskligheten i enlighet med sitt Evangelium (Rom 2:16; Joh 12:48).

Kyrkan kallar oss att begrunda den Yttersta domen som en hjälp att sätta allting i vårt liv i det räta perspektivet. En sådan reflektion gör att vi omvärderar de ting vi önskar eller tror att vi behöver; den inspirerar oss att vara ödmjuka och generösa; att helhjärtat förlåta och visa barmhärtighet mot vår nästa; och den låter oss veta att sorger, besvikelser, separationer och orättvisor inte är för alltid, ty Gud är domaren och Han skall torka tårarna från varje ansikte (Uppb 21:4). Framför allt motiverar den oss att nu utföra Guds verk och inte dröja, att aktivt dela med oss av de goda nyheterna om Kristus och vår Ortodoxa tro (Mark 8:38) och inte vara alltför mycket tvingade av världsliga hänsynstaganden till vad människor kan säga och tänka. På denna dag önskar vi vara funna med Kristus, i helgonens sällskap. Att minnas den Yttersta domen och se tillbaka på våra liv från framtidens perspektiv, är därför ett sätt att urskilja och en uppmaning till att verka i nuet.

Herren kommer att lägga märke till något som kommer att särskilt granskas på denna dag: våra handlingar mot andra, särskilt de olyckliga såsom de sjuka eller i fängelse. Hl. Johannes Chrysostomos anmärker att Kristus kräver barmhärtighetsverk, inte stora mirakelverk. Han skriver: “Hur lätta är inte de ting som Frälsaren begär av våra händer! Han kommer inte att säga på Domens dag: ‘Jag var i fängelse och ni befriade mig. Jag var sjuk och ni botade mig’; utan bara detta: att ni besökte mig och ni kom till mig.” Dessa ting är kanske lätta, dock kräver de tid och handling. Och detta är det väsentliga. Bara konkreta handlingar manifesterar hjärtats avsikt; och likaså, bara handlingar formar och förädlar hjärtat. Det som vi gör bestämmer vilka vi är, och därför kommer domen att grunda sig på våra gärningar (2 Kor 5:10).

Både Skriften och Triodions hymner uttrycker mäktigt Domens fruktan och bävan. Hur kan det vara annorlunda? “Boken [över människornas själar] kommer att öppnas och hemligheter avslöjas.” I Triodion är dessa känslor alltid blandade med böner om barmhärtighet, en vision om de heligas glädje och en uppmaning att på nytt börja förberedelsen. Förberedelse är förvisso det väsentliga. Vi måste börja med att granska oss själva. Har vi hjälpt dem som står oss nära? Och har vi förlåtit? Har vi bekänt Kristus – i ord, om nödvändigt, men viktigare i gärningar (Joh 13:35)? Med sådana frågor börjar vi utforska hjärtat; men de förbli normativa. Vår bedömning blir ofta felaktig när vi dömer oss själva (Ords 16:25; 1 Kor 4:3-5); de som omtalas i Evangeliet trodde att de var frälsta men var det dock inte. Utan att se oss själva speglade i vår nästa kan vår självbedömning blott och bart vara bedrägeri. Därför kallar oss Kyrkan till barmhärtighetsgärningar och har dessutom gett oss en stor hjälp: Biktens sakrament. Genom uppriktig syndabekännelse underkastar vi oss redan nu Kristi dom, i prästens person. På samma sätt är den förlåtelse vi erhåller i bikten en försmak av det vi då hoppades motta av Kristus – det är inte en subjektiv förlåtelse utan också en objektiv som vi erhåller genom prästen. På detta sätt bjuder oss Triodion att vara beredda för Kristi ankomst som Han har lärt oss (Matt 24:44).

En avslutande kommentar är på sin plats. I dagens protestantism har läran om det sk. “uppryckandet” blivit allmänt och okritiskt accepterad. Ett inslag i denna lära är att Kristus skall återvända för att upprätta ett tusenårigt rike här på jorden. Denna lära, grundad på en feltolkning av Uppb 20:2-6 och omtalad som “tusenårsrike” eller “chiliasm”, förkastas av Ortodoxa Kyrkan. Den ortodoxa läran, grundad på hela Skriften och formulerad i Fädernas skrifter, såsom vrdn. Johannes av Damaskus och Triodions hymner, lär att Kristus bara skall återkomma vi d världens slut med sina heliga änglar, vid vilken tid hela mänsklighetens allmänna uppståndelse skall äga rum omedelbart efterföljds av Yttersta domen (Joh 5:28-29). Kristi rike kommer sedan inte att vara i tusen år utan snarare “på vilkens rike icke skall varda någon ände” (Luk 1:33) som vi bekänner i Trosbekännelsen. Dessa omstörtande händelser som åtföljer Kristi återkomst, kommer utan tvekan inte att medföra något onödigt tvivel eller debatt huruvida eller inte det verkligen är Han (Matt 24:23).

Herrens undervisning om Yttersta domen är en stor uppmaning till handling just nu och inte när det är för sent. Kristus själv har gett oss denna lära, apostlarna och de heliga har gett oss exempel att följa (1 Kor 11:1; Hebr 12:1) och Kyrkan har gett oss medel att bringa ordning i våra liv. Det är helt enkelt vår sak att göra detta. Låt oss ta deras uppmaning på allvar, i synnerhet som vi så ofta hör Trosbekännelsens bekännelse, att han skall komma igen “i härlighet till att döma levande och döda.”

Igumen fader Calinic (Berger). Artikeln var ursprungligen publicerad i Solia / The Herald nr 3-4/2013.

Här firas liturgin (klicka på bilden för förstoring):

Vasa församlingshem

Gudomlig Liturgi 7:e December

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag den 7:e December i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen.

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest! Tänk på att vi denna gång måste äta mat på stående fot eftersom församlingshemmet är bokat direkt efter vi firat vår gudstjänst.

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image

Gudomlig Liturgi 2:a November

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag den 2:a November i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen.

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest!

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image

Gudomlig Liturgi 5:e Oktober

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag 5:e Oktober i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen.

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest!

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image

Den Gudomliga Liturgin 15:e Juni

Terminens sista liturgi i vår församling. Fader Jean från Södertälje kommer ner och celebrerar assisterad av fader Mikael som diakon. Kör från Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling.

Vi kommer att vara i Vasakyrkans församlingshem och börja kl. 10:00. Möjlighet till bikt innan. Klicka på bilden nedan för beskrivning om var vi kommer hålla till.

Knytkalas i församlingssalen efteråt! Ta med något gott att äta eller dricka så bjuder vi varandra på en god måltid och gemenskap.

Vasa församlingshem

Den Gudomliga Liturgin 25:e Maj!

Varmt välkommen att fira den Gudomliga Liturgin med oss på lördagen den 25:e Maj kl. 10:00. Fader Jean celebrerar tillsammans med Fader Diakon Mikael. Vi kommer vid detta tillfälle att vara i St. Matteus Kapell som ligger mitt i västra kyrkogården vid Sannaplan. Ta spårvagn 9 eller 11 till Sannaplan så ser du kyrkan genom kyrkogårdens ingång.

Image

Biskopsvisitation:

Hans Nåd Biskop Ignatius.

(Läs på arabiska här.)

Torsdagen den 8:e November får vår församling högtidligt besök av Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), hjälpbiskop under Metropolit Johannes i det Antiokenska Ärkestiftet av  Europa. Hans Nåd kommer att träffa församlingen och presidera över den Gudomliga Liturgin som kommer att firas samma kväll. Med Biskop Ignatius reser också Fader Jean (Mansour), präst i  Sankta Marias antiokenska församling i Södertälje.

Vi vill bjuda in er alla till denna högtid.

Den Gudomliga Liturgin firas kl. 18:00 i Bifrostkyrkan (se karta och vägbeskrivning nedan). Den firas på Svenska, Engelska och Arabiska. Efter gudstjänsten inbjuds alla närvarande att delta i en måltid tillsammans, där Hans Nåd Ignatius kommer att dela något om vårt Ärkestift och Metropolit Johannes omsorg om sina barn.

Vid frågor, kontakta oss via kontaktsidan.

Varmt välkommen!

Vägbeskrivning: Adressen är Lantbruksgatan 2, i Bifrostområdet i Mölndal. Buss 19 mot Mönldal station går till hållplats “Bifrost” precis där kyrkan ligger. Det finns parkeringsplatser vid kyrkan för den som kommer med bil. Se denna karta för närmare beskrivning.

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=58.201057,12.839673&sspn=2.848837,7.800293&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Cyprianos och Justina:

Söndagen den 2/10 firas biskopsmartyren Cyprianos, martyren Justina och martyren Theoktist som dog i Nicomedia år 304.

De heliga Cyprianos och Justina.

Den helige Cyprianos (ej att förväxla med den helige Cyprianos av Kartago) var en hedning från Antiokia. Under sin barndom tog hans omdömeslösa föräldrar med honom till gudstjänster till de hedniska gudarna. Från sju års ålder till han var trettio studerade Cyprianos på den mest framstående hedniska skolorna – på berget Olympus, i städerna Argos och Tauropolis, i den egyptiska staden Memphis och i Babylon. Efter att ha uppnått stor kunskap i den hedniska filosofin, och efter att bemästrat de lärdes alla trollkonster, invigdes han i de hedniska prästerskapet på Olympus. Han upptäckte en stor kraft i att tillkalla orena andar, och han såg ofta mörkrets furste och samtalade med honom. Han fick en mängd demoner närvarande av honom.

Efter att ha återvänt till Antiokia blev Cyprianos vördad av hedningarna som en framstående hednisk präst, beundrad av människor för hans förmåga att utföra trollformler, att frammana pest och plågor, och att känna de dödas närvaro. Den mäktiga hedniska prästen fick mången mänskliga själar förstörda genom att undervisa dem i magi, trollformler och att tjäna demoner.

Men i denna stad bodde en kristen: jungfrun Justina. Efter att ha omvänt sin egen far och mor från hedendom och lett dem till den sanna tron på Kristus hade hon hängivit sig åt den himmelske brudgummen och tillbringade sin tid i bön och fasta, och förblev en jungfru. I sin ungdom hade Aglaides friat till henne, men helgonet vägrade. Agalides vände sig då till Cyprianos och sökte hans hjälp för en magisk formel att locka Justina med, till äktenskap med honom. Men oavsett vad Cyprianos försökte, kunde han inte uträtta någonting eftersom helgonet genom sina böner och fasta övervunnit alla djävulens listiga angrepp. Genom sin trollformler släppte Cyprianos lös demoner på den heliga jungfrun, för att försöka väcka de köttsliga passionerna i henne, men hon skingrade dem genom kraften i korstecknet och genom innerlig bön till Herren. Till och med en av demonernas furstar och Cyprianos själv, som i kraft av trolldom antagit olika skepnader, kunde inte påverka den heliga Justina, som stod fast, omgärdad av sin fasta tro på Kristus. Alla trollformler skingrades, och demonerna flydde vid blotta anseendet eller då de fick höra helgonets namn. Cyprianos sände i raseri ner pest på pest över Justinas familj och över hela staden, men det slogs tillbaka genom hennes bön. Cyprianos själ, korrumperad av sin dominans över folk och av sina besvärjelser, dök upp i djupet av sin undergång, och i den avgrund av det intet vilket var vad han tjänade och sade: “Om du har fylls av skräck vid blotta skuggan av korset, och om Kristi namn verkligen får dig att darra,” sade Cyprianos till Satan, ”vad skall du göra, när Kristus själv har kommit inför dig?” Djävulen kastade sig då på den hedniske prästen som var i färd med att ta avstånd från honom och började slå och strypa honom. Den helige Cyprianos testade då först korstecknets makt och Kristi namn för sig själv, för att försvara sig mot fiendens raseri. Efteråt gick han, i djup ånger, till den lokala biskopen Anthymos och skickade alla sina gamla böcker till elden. Redan nästa dag, efter att ha gått in i kyrkan, ville han inte träda ut igen, trots att han ännu inte tagit emot det heliga dopet.

Genom sina strävanden att leva på ett heligt sätt i livet, såg den helige Cyprianos den stora kraften i innerlig tro på Kristus, och återlöste så sina dryga trettio år i tjänst till Satan. Sju dagar efter dopet blev han ordinerad läsare, på tolfte dagen subdiakon, på den trettionde blev han diakon, och efter ett år var han förordnad präst. Inom kort upphöjdes den helige Cyprianos till biskopsämbetets värdighet. Biskopsmartyren Cyprianos omvände så många hedningar till Kristus att det i hans stift inte fanns någon kvar som offrade till avgudarna, och de hedniska templen föll i glömska. Den heliga Justina drog sig tillbaka till ett kloster och valdes där till föreståndare.

Under förföljelsen mot de kristna under kejsar Diocletianus blev biskop Cyprianos och Justina gripna och förda till Nicomedia, där de efter hård tortyr halshöggs med svärd. Soldaten Theoktist, som såg de oskyldigt lidande helgonen, förklarade sig genast vara en kristen och avrättades tillsammans med dem. Då de kristna kände till den mirakulösa omvändelse till Kristus som den heliga biskopsmartyren Cyprianos, en tidigare tjänare av mörkrets furste, hade gjort, bad de ofta om helgonets förböner i sin kamp med orena andar.