Program för fastan

Program för stora fastan:

Lördag 19/3 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Ortodoxins seger. Styrelsemöte efteråt.

Söndag 27/3 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Gregorios Palamas söndag.

Lördag 2/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Korsärandets söndag.

Lördag 9/4 – Liturgi i Kortedala 10:00, S:t Johannes Klimakos söndag.

Söndag 17/4 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Maria av Egyptens söndag.

Lördag 23/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Palmsöndagen.

Söndagarna i stora fastan

Söndagarna i stora fastan

Gregorios Palamas betydelse för den Ortodoxa tron

På söndag firar vi andra söndagen i Stora Fastan, den Helige Gregorios Palamas söndag. Så här skriver en av vår tids tongivande Ortodoxa teologer, Metropolit Hierotheos av Nafpaktos, om honom:

På den helige Gregorios tid förhöll det sig så att den Ortodoxa tron höll på att förvanska. Den förvärldsligades och höll på att bli lik antingen panteism eller agnosticism. Panteism innebär en tro på att Gud till sitt väsen kunde finnas överallt i skapelsen, vilket innebär att vi kan få kunskap om Gud genom att studera naturen. Agnosticism innebär att det är helt omöjligt för oss att känna Gud eftersom han är Gud och människan är begränsad. Således är människan helt oförmögen att nå en sann kunskap om Gud.

Med denna fara för ögonen utlade den Helige Gregorios Palamas Kyrkans grundläggande lära om det stora mysteriet med den odelbara distinktionen mellan Guds väsen och energi [grek. Energi: ung. = verksamhet, aktivitet]. Vi måste betona att denna lära inte är den helige Gregorios Palamas egen lära utan den Ortodoxa Kyrkans lära varför den inte kan kallas för Palamism. Många fäder har skrivit om distinktionen mellan väsen och energi. Vi ser det i bibeln, i de första apostoliska fäderna, hos de kappadokiska fäderna och särskilt hos den helige Basileios den Store och en av Kyrkans stora lärare i dogmatik – den helige Johannes av Damaskus. Den helige Gregorios Palamas utvecklade denna redan befintliga lära genom sin lysande teologiska förmåga och lade fram dess praktiska konsekvenser och dimensioner.

Det är karakteristiskt att denna distinktion började göra sig gällande i diskussioner om den Helige Ande. Filosofen Varlaam av Calabrien vidmakthöll att vi helt enkelt inte kunde veta vad den Helige Ande är, speciellt hans utgående och hur han sändes av Sonen. Inför denna agnosticismens fara lärde den helige Gregorios Palamas att den Helige Andes utgående från Faderns är något annat än det att han sändes från Sonen. Trots att vi alltså inte känner den Helige Andes väsen så känner vi hans energi.

Allt andligt liv är ett resultat och en frukt av den Helige Andes energi. Således kan vi inte, enligt vad helgonen lär oss, delta i Guds väsen men vi kan känna och delta i hans energier. Som den store teologen och läraren i dogmatik, den helige Johannes av Damaskus säger, kan vi se Guds tre enheter: Enheten i väsen hos Treenighetens tre personer, enheten i Kristi person mellan den gudomliga och mänskliga naturen och slutligen enheten i energin mellan Gud och människa.

På detta sätt bevarar den helige Gregorios Kyrkans sanna lära. Om man på Athanasios den Stores tid tvivlade på Kristi gudom så tvivlade man under den helige Gregorios levnad på Guds energier. Man menade att hans energier var skapade. Därför sjunger vi i festdagens apolytikion: ”Ortodoxins ljusstake, Kyrkans fäste och lärare, munkarnas skönhet, teologernas obesegrade förkämpe…”

Kyrkans gemensamma medvetande erkänner den helige Gregorios Palamas som ett helgon och en stor kyrkofader, som en ekumenisk lärare, och inkluderar honom bland de tre hierarkerna och Kyrkans tre stora teologer. Att han kommit att räknas bland teologerna har förlänat honom en plats hos de heliga fäderna. Den helige Gregorios är sannerligen en ” teologernas obesegrade förkämpe”.
Vad mer är att Kyrkan också vid synoder betecknat honom som en rättrogen fader, lärare och teolog. De synodala texterna från 1347 refererar till detta stora helgon och säger:

Men om någon annan någonsin ertappas med att vare sig tänka eller säga eller skriva något emot den nämnde högvördige prästmunken Gregorios Palamas och de munkar som följer honom, eller snarare mot de heliga teologerna och denna Kyrka, då röstar vi mot honom för detta och ställer honom under förbannelse, oavsett om han tillhör prästerskapet eller folket. Mången gång har vi förkunnat på ett värdigt sätt denne respekterade prästmunk Gregorios Palamas och de munkar som följer honom. Då vi undersökt dem och förstått dem till fullo vet vi att de vare sig skriver eller tror något som skiljer sig från den gudomliga uppenbarelsen. De kämpar för det gudomliga Ordet, vår gemensamma fromhet och Tradition på alla sätt, vilket är tillbörligt, och försvarar dem såsom vardande högre i allt än vad inte bara de själva utan också Guds Kyrka och tidigare synodala utsagor betraktar som sofismer. Vidare förklarar vi dem vara Kyrkans och dess tros trogna försvarare, dess förkämpar och hjälp.

Denna synodala text belyser de tre följande sanningarna, vilka alla kristna borde erkänna:

För det första, den helige Gregorios Palamas betecknas som en enkel och sund Kyrkans lärare.

För det andra, den helige Gregorios lära om åtskillnaden mellan väsen och energi, om människans delaktighet i Guds oskapade energier och om det hesychastiska livet är Kyrkans lära och ett rättesnöre för gudaktighet och liv.

För det tredje, var och en som förnekar eller nedvärderar den helige Gregorios Palamas, såväl som det hesychastiska livet vilket han levde och lärde ut, blir exkommunicerad från den Ortodoxa Kyrkan.

Metropolit Hierotheos Vlachos

Metropolit Hierotheos Vlachos

Allt detta pekar på den helige Gregorios stora värde, men också det Heliga Berget [Athos] värde, där den hesychastiska traditionen lever och bevaras till denna dag av fäderna där. Denna hesychastiska tradition är det Heliga Bergets största skatt, ett hopp för världen och de kristnas sanna liv.

Att förkasta det Heliga Berget och den hesychastiska traditionen är i själva verket att förneka den Ortodoxa Traditionen och att skiljas från ”en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka”.

Metropolit Hierotheos Vlachos av Nafpaktos, Saint Gregory Palamas as a Hagiorite, utdrag ur Kap. 1 och 13.

(Källa: Mystagogy)

 Gudstjänst på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkomna!

Den Helige Gregorios Palamas’ Söndag:

Välkomna att fira aftongudstjänst med oss på söndag. Söndagens högtid är med anledning av den Helige Gregorios Palamas, som lär Kyrkan att de kristna kan gudomliggöras genom Guds nåd i den Helige Ande. Det är ett till firande av föregående söndags tema: Ortodoxins seger.

Den Helige Gregorios Palamas

Den Helige Gregorios Palamas, ärkebiskop av Thessaloniki, föddes 1296 i Mindre Asien. När turkarna invaderade flydde familjen till Konstantinopel, där Gregorios fick sin tids bästa utbildning. När han var 20 år flydde han från staden till det heliga berget Athos, och blev novis i Vatopedi-klostret där. Som andlig fader tilldelades han munken Nikodemos av Vatopedi. Senare vigdes Gregorios till munk och inledde sin asketiska bana. Ett år senare uppenbarade sig den Helige Johannes Teologen för honom och lovade honom sitt andliga skydd.

Efter en tid flyttades Gregorios till ett litet eremitage som kallades Glossia. Igumenen där undervisade den unge Gregorios hur man bad riktigt koncentrerad andlig bön. Sådan bön som fäderna lärt ut: Evagrios av Pontos, Makarios av Egypten, Symeon den nye Teologen m.fl. Denna bön upplyser bedjaren med oskapat ljus, och kräver stor stillhet och tystnad. Därför kom den att kallas ”Hesychastisk bön” (från Grekiskans ”hesychia” som betyder lugn, stillhet). De som praktiserade denna bön kallades ”hesychaster.” Gregorios omfamnade denna form av bön helhjärtat och gjorde den till ett fundament i sitt liv.

År 1326 vigdes Gregorios till präst i Thessaloniki. Han kombinerade sin prästtjänst med sitt eremitliv: Fem dagar i veckan spenderade han i tystnad och stilla bön. På lördag och söndag var han hos sin församling i staden. Då firade han den Gudomliga Liturgin, andra gudstjänster, samt predikade och undervisade. Så småningom startade han en liten kommunitet utanför staden för bön, dit en del munkar kom. Efter några år flyttade han dock tillbaka till Athos igen och levde i avskildhet på St. Savvas skete. 1333 blev han igumen på klostret Esthygmena på norra Athos, men tre år senare återvände han till sin skete för att arbeta med teologiska verk, vilket han fortsatte med till sitt livs slut.

Under sin levnad fick den Helige Gregorios stå i centrum för en av de viktigaste händelserna i den Ortodoxa Kyrkans historia. Genom den sk. Hesychastiska striden fick han visa sig vara en sann försvarare av den Ortodoxa tron.

Den mycket lärde munken Varlaam hade kommit till Konstantinopel från Calabria i Italian 1330. Han hade författat traktater om logik och astronomi, var en skicklig talare, och fick en stol i huvudstadens universitet. Där började han förklara den Helige Dionysios Areopagitens skrifter, vars apofatiska teologi var lika erkänd i öst som i väst. Efter att ha träffat de hesychastiska munkarna på berget Athos anklagade han dem för heresi, eftersom de menade sig skåda Guds ljus i sin bön. Ingen kan skåda Gud, menade Varlaam, i sann apofatisk anda. I dispyter med munkar på olika ställen försökte han förklara att ljuset vid Kristi förklaring på berget Tabor var skapat, och ibland gick han så långt att han förminskade den hesychastiska bönen och skådandet av det oskapade ljuset till ett skämt.

Den Helige Gregorios gjorde först motstånd, efter bön om hjälp från munkarna på Athos, genom att tala om saken i predikningar och andra tal. När han såg att det var gagnlöst skrev han om det i sina teologiska verk. Så författades ”Ett trefaldigt försvar av de Heliga Hesychasterna” (1338). Vid Konciliet i Konstantinopel 1341 fick den Helige Gregorios Palamas möta Varlaam i en debatt i den Heliga Vishetens Kyrka. Debatten skulle handla om berget Tabors ljus och dess natur. Konciliet accepterade Gregorios mening den 27:e Maj 1341, att Gud, onåbar till sitt väsen, uppenbarar sig själv i sina energier, som riktas mot världen och går att uppfatta, likt ljuset på berget Tabor, men som ändå inte är materiellt eller skapat. Varlaams lära förkastades som heresi, och han själv blev förkastad och drog sig tillbaka till Calabria.

Striden mellan Palamiterna och Varlaamiterna var dock inte över än på länge. Flera lärjungar till Varlaam – däribland patriarken Joahannes XIV Kalekos och Kejsaren Andronikos III Paleologos – anklagade Gregorios Palamas för att skapa oreda i Kyrkan. Patriarken exkommunicerade Helgonet efter att han skrivit ett försvar på anklagelserna, och han blev satt i fängelse i tre år. När den gamle patriarken dött och ersatts av Isidoros blev den Helige Gregorios frisläppt och upphöjd till ärkebiskop av Thessaloniki. Efter en turbulent tid vid biskopstronen i Thessaloniki led också Gregorios tid på jorden mot sitt slut. Kvällen innan han dog uppenbarade sig den Helige Johannes Chrysostomos för honom och sade: ”Till himmelen! Till himmelen!” Den Helige Gregorios dog i frid den 14:e November 1359. Han blev helgonförklarad år 1368 av ett Koncilium i Konstantinopel, lett av patriarken Filotheos, som också skrev hans levnadsskildring och helgongudstjänster.

För ett långt föredrag av biskop KALLISTOS (Ware) om den Helige Gregorios Palamas, Guds väsen och energier, och om den hesychastiska bönen, klicka på denna länk.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Gregorios Palamas katedral i Thessaloniki, där helgonets reliker vilar.