Vad hände på pingstdagen i Jerusalem ca. år 33? Vad händer vid myrrasmörjelsens sakrament? Samma sak som hände när Gud, i sin helighet och härlighet, tog sin boning i templet. Det gamla förbundet och templet är obsolet. Jesus Kristus är det nya templet, och vi är delar i hans kropp. Men vi är också Guds tempel, eftersom Guds Ande bor i oss.
Lukasevangeliet 15:11-32 berättar Jesus liknelsen om den förlorade sonen. Vad hade hänt om vi berättade den liknelsen, hur hade den låtit då? Vår bild av vem Gud är påverkar hur vi förhåller oss till honom, och hur vi omvänder oss (om ens alls?). Därför är det så viktigt att få höra om den kärleksfulle Fadern.
Kvinnan som kom ut ur Tyros och Sidon för att be Herren Jesus om förbarmande lär oss att ödmjukhet och uthållighet är två dygder som bär oss igenom prövningar. Dessa båda dygder odlas i vardagen alla små göromål. Predikan över dagens läsning: Matt 15:21-28.
“Vem är Jesus?” Allt beror på hur du svarar på den frågan. I vår tid försöker människor svara så gott de kan: “han var rebell, feminist, profet, reformator, liberal, konservativ!” Ofta försöker man göra sitt bästa för att rekonstruera en bild man tror är historisk och “objektiv” för att besvara frågan om vem Jesus är. Kyrkan känner dock sin Herre och vet svaret på frågan mycket väl. Varför? Om detta handlar dagens predikan (Luk 8:41-56).
Fader Mikael predikade på Gudaföderskans avsomnandes högtid om hur Jungfru Maria är vår främsta förebild som kristna. Hon utgav sig själv i osjälviskt tjänande för sin Son, vår Frälsare, och för hans kropp som är Kyrkan.
Fader Mikael predikar utifrån dagens episteltext (Rom 10:1-10). Kristus är lagens slut och varje kristens centrum. Eller borde vara i alla fall, eller hur? För vad händer när vi byter ut Kristus mot annat? Mot lag? Mot flyktig moral? Mot etnicitet? Vi går vilse, och när vi missar ett så viktigt mål innebär vår vilsenhet slutligen död.
Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 6:22-33). Jesus säger att “ingen kan tjäna två herrar”, dvs. “du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.” Den kristnes ende herre är Herren Jesus Kristus själv. Men vi frestas att tillbe andra gudar: Mammon, ideologier, sex, acceptans, osv. När vi byter ut Herren mot någon av dessa falska gudar går vi vilse, och vilseför. “Sök först Guds rike och hans rättfärdighet…”
I evangeliet för alla helgons dag (Matt 10:32-33, 37-38, 19:27-30) talar Jesus kärva ord: “Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.”
Hur ska vi förstå dessa ord? Vad innebär det egentligen att vara kristen, att följa Jesus? Hur ska man tänka om nation, familj, ideologier och andra engagemang som möter oss i världen? Detta handlar denna predikan om.
Första liturgin efter uppehållet (pga. Covid-19), och behovet av att få höra om de glada nyheterna är trängande. Bra därför att Jesus talar om sin eviga delade härlighet med Fadern i dagens evangelietext (Joh 17:1-13), och att han ska förhärliga den mänskliga natur han antagit genom uppståndelsen och himmelsfärden. Och så bra att Paulus varnar för “rovlystna vargar” som ska komma in och förstöra flocken. Idag firar vi fäderna vid första ekumeniska konciliet. Dessa heliga fäder försvarade ortodoxins evangelium gentemot villolära. Men även idag måste vi vara på vår vakt!
Mitt i fastan ställer Kyrkan ett kors inför de troende, till uppmuntran och till utmaning. Uppmuntran, i vetskapen att vi nu är halvvägs genom fastan och skådar uppståndelsen några veckor bort. Utmaning i evangeliets text om att ta sitt kors och följa Herre Jesus Kristus (Mark 8:34-9:1). Men vilket kors är det vi ska ta upp? Om detta predika fader Mikael idag.
