Söndagen den 2/10 firas biskopsmartyren Cyprianos, martyren Justina och martyren Theoktist som dog i Nicomedia år 304.

De heliga Cyprianos och Justina.

Den helige Cyprianos (ej att förväxla med den helige Cyprianos av Kartago) var en hedning från Antiokia. Under sin barndom tog hans omdömeslösa föräldrar med honom till gudstjänster till de hedniska gudarna. Från sju års ålder till han var trettio studerade Cyprianos på den mest framstående hedniska skolorna – på berget Olympus, i städerna Argos och Tauropolis, i den egyptiska staden Memphis och i Babylon. Efter att ha uppnått stor kunskap i den hedniska filosofin, och efter att bemästrat de lärdes alla trollkonster, invigdes han i de hedniska prästerskapet på Olympus. Han upptäckte en stor kraft i att tillkalla orena andar, och han såg ofta mörkrets furste och samtalade med honom. Han fick en mängd demoner närvarande av honom.

Efter att ha återvänt till Antiokia blev Cyprianos vördad av hedningarna som en framstående hednisk präst, beundrad av människor för hans förmåga att utföra trollformler, att frammana pest och plågor, och att känna de dödas närvaro. Den mäktiga hedniska prästen fick mången mänskliga själar förstörda genom att undervisa dem i magi, trollformler och att tjäna demoner.

Men i denna stad bodde en kristen: jungfrun Justina. Efter att ha omvänt sin egen far och mor från hedendom och lett dem till den sanna tron på Kristus hade hon hängivit sig åt den himmelske brudgummen och tillbringade sin tid i bön och fasta, och förblev en jungfru. I sin ungdom hade Aglaides friat till henne, men helgonet vägrade. Agalides vände sig då till Cyprianos och sökte hans hjälp för en magisk formel att locka Justina med, till äktenskap med honom. Men oavsett vad Cyprianos försökte, kunde han inte uträtta någonting eftersom helgonet genom sina böner och fasta övervunnit alla djävulens listiga angrepp. Genom sin trollformler släppte Cyprianos lös demoner på den heliga jungfrun, för att försöka väcka de köttsliga passionerna i henne, men hon skingrade dem genom kraften i korstecknet och genom innerlig bön till Herren. Till och med en av demonernas furstar och Cyprianos själv, som i kraft av trolldom antagit olika skepnader, kunde inte påverka den heliga Justina, som stod fast, omgärdad av sin fasta tro på Kristus. Alla trollformler skingrades, och demonerna flydde vid blotta anseendet eller då de fick höra helgonets namn. Cyprianos sände i raseri ner pest på pest över Justinas familj och över hela staden, men det slogs tillbaka genom hennes bön. Cyprianos själ, korrumperad av sin dominans över folk och av sina besvärjelser, dök upp i djupet av sin undergång, och i den avgrund av det intet vilket var vad han tjänade och sade: “Om du har fylls av skräck vid blotta skuggan av korset, och om Kristi namn verkligen får dig att darra,” sade Cyprianos till Satan, ”vad skall du göra, när Kristus själv har kommit inför dig?” Djävulen kastade sig då på den hedniske prästen som var i färd med att ta avstånd från honom och började slå och strypa honom. Den helige Cyprianos testade då först korstecknets makt och Kristi namn för sig själv, för att försvara sig mot fiendens raseri. Efteråt gick han, i djup ånger, till den lokala biskopen Anthymos och skickade alla sina gamla böcker till elden. Redan nästa dag, efter att ha gått in i kyrkan, ville han inte träda ut igen, trots att han ännu inte tagit emot det heliga dopet.

Genom sina strävanden att leva på ett heligt sätt i livet, såg den helige Cyprianos den stora kraften i innerlig tro på Kristus, och återlöste så sina dryga trettio år i tjänst till Satan. Sju dagar efter dopet blev han ordinerad läsare, på tolfte dagen subdiakon, på den trettionde blev han diakon, och efter ett år var han förordnad präst. Inom kort upphöjdes den helige Cyprianos till biskopsämbetets värdighet. Biskopsmartyren Cyprianos omvände så många hedningar till Kristus att det i hans stift inte fanns någon kvar som offrade till avgudarna, och de hedniska templen föll i glömska. Den heliga Justina drog sig tillbaka till ett kloster och valdes där till föreståndare.

Under förföljelsen mot de kristna under kejsar Diocletianus blev biskop Cyprianos och Justina gripna och förda till Nicomedia, där de efter hård tortyr halshöggs med svärd. Soldaten Theoktist, som såg de oskyldigt lidande helgonen, förklarade sig genast vara en kristen och avrättades tillsammans med dem. Då de kristna kände till den mirakulösa omvändelse till Kristus som den heliga biskopsmartyren Cyprianos, en tidigare tjänare av mörkrets furste, hade gjort, bad de ofta om helgonets förböner i sin kamp med orena andar.