Julen är inkarnationens stora högtid, då Gud blev människa för att människan skulle kunna bli gudomliggjord. Vi hälsar varandra så här: “Kristus föds!” och man svarar “Lovsjung honom!” Men må dessa ord inte stanna vid from sed bland kristna bröder och systrar. Hur ska vi kunna göra hela vårt liv till en enda lovsång till honom? Är det ens möjligt?
Vet du om att du ska dö? “Allt kött är hö och blomstren dö…” sjunger vi ju, så visst är vi medvetna om att vi ska dö en dag. Men lever vi enligt den vetskapen? I dagens evangelietext (Luk 12:16-21) dör en rik man plötsligt, och han kallas dåre. Hur ska vi leva så att vi är redo för döden, oavsett när den inträffar? Den rike mannen kallas dåre. Hur är man verklig rik och samlar skatter i himmelen? Hur kan man ens ta med sig något till himmelen? Om detta handlar denna predikan.
“Vem är Jesus?” Allt beror på hur du svarar på den frågan. I vår tid försöker människor svara så gott de kan: “han var rebell, feminist, profet, reformator, liberal, konservativ!” Ofta försöker man göra sitt bästa för att rekonstruera en bild man tror är historisk och “objektiv” för att besvara frågan om vem Jesus är. Kyrkan känner dock sin Herre och vet svaret på frågan mycket väl. Varför? Om detta handlar dagens predikan (Luk 8:41-56).
Jesus går utanför sitt eget område till gerasenernas område, där han befriar en hedning som är besatt. Detta är en bild för vår befrielse och frihet till att tjäna Kristus. Luk 8:26-39
Mitt i vardagen kommer Jesus med nytt liv till fiskaren Simon och hans kollegor (Luk 5:1-11). Efter en natt utan fångst svämmar vardagen över av det goda – och då kallar Jesus dem att följa honom. Skulle du gjort som de: lämnat allt och följt honom?
Gud är trofast när Sonen blir människa. Han är sann Gud och sann människa, och han kom inte för att döma världen men för att rädda den. Var och en som tror på honom ska få evigt liv. Men vad är tro? Det är att bli en ny skapelse i samarbete med Gud och i Kyrkans gemenskap. Predikan över Joh 3:13-17.
Den rike ynglingen i dagens evangelietext (Matt 19:16-26) kunde inte tillbe bara Gud, utan gav Mammon en delad plats på hjärtats tron. Vi människor är skapta att tillbe Gud, då finner vi vår existentiella mening. Gång på gång visar Israels historia dock hur svårt det är att hålla sig till Gud och ingen annan.
Fader Mikael predikade på Gudaföderskans avsomnandes högtid om hur Jungfru Maria är vår främsta förebild som kristna. Hon utgav sig själv i osjälviskt tjänande för sin Son, vår Frälsare, och för hans kropp som är Kyrkan.
Fader Mikael predikar utifrån dagens episteltext (Rom 10:1-10). Kristus är lagens slut och varje kristens centrum. Eller borde vara i alla fall, eller hur? För vad händer när vi byter ut Kristus mot annat? Mot lag? Mot flyktig moral? Mot etnicitet? Vi går vilse, och när vi missar ett så viktigt mål innebär vår vilsenhet slutligen död.
Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 6:22-33). Jesus säger att “ingen kan tjäna två herrar”, dvs. “du ska inga andra gudar ha vid sidan av mig.” Den kristnes ende herre är Herren Jesus Kristus själv. Men vi frestas att tillbe andra gudar: Mammon, ideologier, sex, acceptans, osv. När vi byter ut Herren mot någon av dessa falska gudar går vi vilse, och vilseför. “Sök först Guds rike och hans rättfärdighet…”
