Mannen som mötte Jesus och blev botad av honom “var vid sina sinnen” (Luk 8:26-39). Folkhopen som mötte Jesus och blev hotade i sin bekvämlighet drabbades av stor fruktan. Hur vill du ha det? Vill du bli “vid dina sinnen” eller vill du drabbas av fobi?
Liknelsen om såningsmannen (Luk 8:5-15) är en berättelse om hur människor tar emot Guds evangelium. En del är hårda som vägkanten och kan aldrig tro. Somliga är steniga och förmår inte få trons rötter att växa. Ytterligare andra låter ogräs växa upp i hjärtat och vilseförs av det. Men en del har berett sitt hjärtas åker genom ödmjukhet, ett aktivt liv i Kyrkans gemenskap, och omvändelse. Dessa bär god frukt!
“Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig”, säger Jesus. Hur är det möjligt? Vår tid präglas mest av vrede och missunnsamhet. Vreden är ett gift i hjärtat. Det finns bara ett enda rättfärdigt skäl att bli vred, och det är på den egna synden! Om vi tror oss ha rätt att bli vreda lurar vi oss själva och bjuder in stolthet, högmod och självrättfärdighet i våra hjärtan, och då kan vi inte se Gud. Istället: “Var barmhärtiga, så som er Fader är barmhärtig” (Luk 6:31-36).
Fader Mikael predikar om korsets två centrala sidor i kristen tro: Kristi död på korset och vår egen död på korset. Ta ditt kors och följ mig, säger Herre, och Paulus säger: Nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. En stötesten och dårskap, en skam som en del kristna inte ens vill befatta sig med. Markion och framgångsteologin får sig en omgång, så även egot. Markus evangelium 8:34-9:1, samt Galaterbrevet 2:16-20.
Det är lätt att förlora tron i denna kontrasternas svekfulla värld: än går allt vägen för oss, än går det åt skogen. Ibland vore det som om vi var i himmelen, men oftare slår kanske svårmodets vågor mot oss. Hur bevara tron, om än blott som ett senapskorn? Det är frågan. Fader Mikael predikar över dagens evangelietext (Matt 17:14-23).
Evangeliet för denna söndag är Matt 9:27-35. Jesus botar två blinda personer och driver ut en demon ur en stum så att han kan tala igen. Utöver miraklet att tre personer blir läkta kan vi också ta till oss av vad det innebär att vara andligt blind och stum. Då ser vi inte det sanna Ljuset och hör inte Guds Ord. Det är ett fruktansvärt öde!
Fader Mikaels predikan 21/7 2019, femte Matteussöndagen. Evangelium: Matt 8:28-9:1. Om Skaparens sorg vid åsynen av hur demonerna våldför sig på människorna, och hur han talar ett ord av auktoritet och kraft för att befria dem. Om människors andliga skygglappar och feghet inför mötet med den Herren som kastar omkull tillvaron.
På det svensk-ortodoxa familjelägret predikade fader Mikael över texten i Matteus evangelium 4:18-23. Då kallar Jesus sina första fyra lärjungar och uppmanar dem: “Följ mig!” Samma kallelse ljuder än idag för alla döpta ortodoxa kristna: “Följ mig!” säger Herren. Vi kan bli lika apostlarna! Det enda som står i vägen är vår ovilja att hörsamma kallelsen och följa Jesus.
Fader Mikaels predikan på pingstdagen 16 Juni 2019. Läsningar från Apostlagärningarna 2:1-11 och Johannesevangeliet 7:37-52; 8:12. Frälsningen är fullbordad, Anden har stigit ner över apostlarna och oss. Må vi inte bygga dämmen för de strömmar av levande vatten som flödar i de troendes hjärtan. Må vi istället växa till som andliga människor och bli en pingstens blommande äng där Guds Ande gör oss till dem vi är skapta att vara.
Fader Mikaels predikan från liturgin på Kristi Himmelsfärd 6/6 2019. Episteln hämtades från Apostlagärningarna 1:1-12. Evangeliet från Lukas 24:36-53. Kristus fullkomnar sin jordiska tjänst och tar vår mänskliga natur med sig till Faderns högra sida i himmelen. Så öppnas vägen för var och en av oss. Men vi behöver fortfarande Guds hjälp. Därför väntar vi på att “rustas med kraft från höjden”, dvs. ta emot den Helige Ande. Denne steg ned över apostlarna på pingstdagen, och över var och en ortodox kristen vid myrrasmörjelsens mysterion.
