I berättelsen om den rike mannen och Lasarus (Luk 16:19-31) lär vi oss innebörden av att ha sitt namn skrivet i livets bok, eller att raderas från densamma. Har ens öde något med rikedom att göra? Ja, men det är rikedom i Andens frukt som är avgörande. Och en döpt myrrasmord ortodox kristen är oändligt rik!
Söndagen 17/10 hade vi besök av patriarkens vikarie arkimandrit Jean. Han predikade om vad som kännetecknar en sund och sann ortodox kristen tro. Predikan kretsade kring det kristna livets tre stadier: rening (purification), upplysning (illumination) och gudomliggörelse (divinisation/theosis).
Änkan i Nain får sin son tillbaka till livet (Luk 7:11-16), men inte genom långa böner och ritualer som profeterna fick hänge sig åt, utan genom Skaparens egna ord. Samma ord som gav liv åt stoftet i Edens lustgård gav nu livet åter åt det stoft som vilade på dödsbädden. Samma ord talar liv till oss idag.
Fader Mikael predikar över helige Johannes teologen och evangelisten. Det är festdagen till minne av hans avsomnande, och vi kan ställa oss frågan vem denne Jesu lärjunge egentligen var? Det visar sig att han gått i skola hos jungfru Maria och Kristus själv och så lärt känna kärleken. Såsom “kärlekens apostel” förmedlar han vidare den sanna kristna tron till sina efterkommande, och till oss idag. Vad kan vi lära av honom: bl.a. jungfrulighet och kärlek i handling.
Söndagen före korsets upphöjelse får vi höra evangeliet i Johannesevangeliet 3:16 – “Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” För en del är detta dåliga nyheter, men för oss är det goda nyheter!
Fader Damaskinos från klostret Xenofontos på berget Athos gästade församlingen på föregående söndag. Högtiden var helige Johannes Döparens och Förelöparens halshuggning, och predikan handlar om detta stora helgon som med Frälsarens ord är den främste född av någon kvinna.
Fader Mikael predikar över dagens högtid: Gudaföderskans avsomnande. Vem var den heliga Jungfrun, och varför vördar vi henne? Av flera anledningar, men bland annat för att hon är porten mellan det gamla förbundet och det nya som är Kristi Kyrka. Men också för att hon, genom sitt “ja” till Gud, är porten mellan evigheten och nuet.
Hur kan vi vara världens ljus om Kristus påstår att han inte kommit för att upphäva lagen (Matt 5:14-19)? Vad betyder det att han ska fullborda lagen? Att inte en prick i lagen ska förgås? Jo, allt får sin förklaring i Kristi Kyrka, genom den Helige Andes utgjutande.
Vad hände på pingstdagen i Jerusalem ca. år 33? Vad händer vid myrrasmörjelsens sakrament? Samma sak som hände när Gud, i sin helighet och härlighet, tog sin boning i templet. Det gamla förbundet och templet är obsolet. Jesus Kristus är det nya templet, och vi är delar i hans kropp. Men vi är också Guds tempel, eftersom Guds Ande bor i oss.
Likt den blinde mannen vid dammen Siloam är vi blinda (Joh 9:1-38), fast andligen. Vi får vår syn åter av Skaparen själv. Med nya ögon kan vi se och bli i sanning upplysta. Då kan vi, med den blindfödde mannen, återvända till Människosonen och tillbe honom.
