Söndagen före korsets upphöjelse får vi höra evangeliet i Johannesevangeliet 3:16 – “Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” För en del är detta dåliga nyheter, men för oss är det goda nyheter!
Fader Damaskinos från klostret Xenofontos på berget Athos gästade församlingen på föregående söndag. Högtiden var helige Johannes Döparens och Förelöparens halshuggning, och predikan handlar om detta stora helgon som med Frälsarens ord är den främste född av någon kvinna.
Fader Mikael predikar över dagens högtid: Gudaföderskans avsomnande. Vem var den heliga Jungfrun, och varför vördar vi henne? Av flera anledningar, men bland annat för att hon är porten mellan det gamla förbundet och det nya som är Kristi Kyrka. Men också för att hon, genom sitt “ja” till Gud, är porten mellan evigheten och nuet.
Hur kan vi vara världens ljus om Kristus påstår att han inte kommit för att upphäva lagen (Matt 5:14-19)? Vad betyder det att han ska fullborda lagen? Att inte en prick i lagen ska förgås? Jo, allt får sin förklaring i Kristi Kyrka, genom den Helige Andes utgjutande.
Vad hände på pingstdagen i Jerusalem ca. år 33? Vad händer vid myrrasmörjelsens sakrament? Samma sak som hände när Gud, i sin helighet och härlighet, tog sin boning i templet. Det gamla förbundet och templet är obsolet. Jesus Kristus är det nya templet, och vi är delar i hans kropp. Men vi är också Guds tempel, eftersom Guds Ande bor i oss.
Likt den blinde mannen vid dammen Siloam är vi blinda (Joh 9:1-38), fast andligen. Vi får vår syn åter av Skaparen själv. Med nya ögon kan vi se och bli i sanning upplysta. Då kan vi, med den blindfödde mannen, återvända till Människosonen och tillbe honom.
Den lame mannen lyfts ur sin misär av den ende som kunde göra det: Kristus själv (Joh 5:1-15). När den sjuke nu blivit frisk får han höra de allvarsamma orden: “Synda inte mer!” Evangeliet kräver omvändelse från synd och andlig död. Missa inte den biten.
Det finns många missförstånd idag om kroppen vid uppståndelsen. En del tror att vi kommer uppstå som androgyna könlösa varelser. Andra att kroppen inte ens kommer uppstå – bara själen! Orsaken till dessa missförstånd kan variera, men båda har sina rötter i gnostisk dualism, och uppträder lätt när man kapar kontakten med Kyrkans heliga tradition. Dagens evangelietext (Joh 20:19-31) belyser dock mycket tydligt vår personliga kropps delaktighet i uppståndelsen.
På Palmsöndagen rider Jesus in i Jerusalem på en åsna. Detta är ett uttryck för ödmjukhet. Det är just genom hans totala ödmjukhet som han vinner seger över döden. Om han är vår kung och herre bör vi efterlikna honom och öva oss i samma ödmjukhet, en ödmjukhet som segrar.
På förklaringsberget strålar Kristus av oskapat ljus. I folkhopen (Mark 9:17-31) befaller han demonen med auktoritet. Båda dessa vittnar om Guds seger i Kristus Jesus över denna världens falska furste. Mot denna bakrund inbfinner sig frågan: vem tjänar du? Vem tillber du? Gud eller de onda andarna?
