Alla Heligas dag:

På söndag firar vi alla Heligas dag. Det är söndagen efter Pingstdagen, och det visar på hur den Helige Ande lyser genom sina Helgon. I boken “Serafim av Sarov” (Artos 2003, s. 48-52) kan vi läsa om hur det ryska helgonet undervisar och ledsagar en av sina lärjungar om och i den Helige Ande:

Det var en snöig dag: marken var täckt med ett tjockt lager snö och stora flingor föll, när fader Serafim sade åt mig att jag skulle sätta mig bredvid honom på en trädstam i ett hygge i skogen. ’Herren har visat mig’, sade han, ’att du i din barndom ville veta målet med det kristna livet. Du blev tillsagd att gå i kyrkan, att bedja och göra goda gärningar, det, sade man, var syftet med det kristna livet. Inget svar tillfredsställde dig. Nåväl, bön, fasta och andra kristna gärningar är bra i sig själva, men att göra dessa är inte målet för vårt liv, ty de är endast medel. Det verkliga målet för det kristna livet är att förvärva den helige Ande. Lägg märke till att ingen god gärning kan frambringa den helige Andes frukter, om den inte är gjord av kärlek till Kristus. Att vinna denna Ande är målet för vårt liv.’

’Med att vinna menas att ta i besittning’, svarade han, ’du vet vad som menas med att vinna rikedomar eller ta emot ärobetygelser eller utmärkelser eller belöningar. Den helige Ande är också ett kapital, men ett evigt kapital och den enda skatten, som inte tar slut. Allt arbete som görs av kärlek till Kristus ger oss den helige Andes nåd: men genom bönen går det lättare, ty den är ett vapen som så att säga alltid är i vår hand. Det kanske händer att du vill gå i kyrkan, men det finns ingen du kan gå till eller gudstjänsten är redan över. Kanske du vill hjälpa en behövande men det finns ingen behövande inom räckhåll, eller du vill leva ett rent liv utan att ha kraften till det. Men att be är alltid möjligt, och det kan var och en göra, både goda och onda, både rättfärdiga och syndare. Kraften i bönen är omätlig och mer än något annat förskaffar den oss den helige Ande’.

’Fader’, sade jag, ’du talar alltid om den helige Ande och säger att vi måste vinna den, men hur och var kan jag se den? Goda gärningar är påtagliga, men hur kan den helige Ande ses? Hur kan jag veta, om Han är i mig eller inte?’

’Den helige Andes nåd, som gavs oss i det ögonblick vi döptes, lyser i våra hjärtan trots våra fall och trots det mörker som omger oss. Han visar Sig i ett obeskrivligt ljus för alla dem i vilka Guds gärningar är uppenbara. De heliga apostlarna var med sina sinnen medvetna om den helige Andes närvaro.’

Jag frågade honom: ’Hur kan jag själv bli vittne till det?’

Då lade fader Serafim sin arm om mig och sade: ’Min vän, vi är båda i den helige Ande, du och jag. Varför ser du inte på mig?’

’Fader, jag kan inte se på dig, för ditt ansikte har blivit ljusare än solen och det bländar mina ögon.’

’Var inte rädd, du Guds vän, för du har nu blivit lika strålande ljus som jag. Du själv är nu fylld av den helige Ande, trots att du tror att du inte kan se på mig.’

Han lutade sig fram och viskade i mitt öra: ’I mitt hjärta bad jag den helige Ande att göra dig värdig att med dina lekamliga ögon se den helige Ande komma ned över oss. Se, hur denna gudomliga nåd har tröstat ditt hjärta, som en mor tröstar sina barn. Och nu, min vän, varför vill du inte se på mig? Var inte rädd. Herren är med dig.’

Då såg jag på honom och blev dödsförskräckt. Föreställ dig själv solskivan mitt på dagen och i dess ljusaste del ansiktet av en man, som talar med dig. Du kan se hans läppar röra sig, se uttrycket i hans ögon och höra hans röst; du kan känna hans arm om dina skuldror, men kan varken se denna arm eller ansiktet, bara ett bländande ljus, som lyser runt omkring dig. Det lyser upp snötäcket som reflekterar dess ljus och de fina snöflingorna, som faller som guldstoft.

’Vad känner du?’ frågade fader Serafim.

’Ett lugn och en frid som jag inte kan beskriva.’

’Vad mer känner du?’

’En obeskrivlig glädje, som fyller hela mitt hjärta.’

’Den glädje du känner är ingenting jämförd med den om vilken det är sagt: ’vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människa har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska Honom (1 Kor 2:9)’. Förstlingsfrukten av den glädjen har givits oss, men vem kan tala om själva glädjen. Vad känner du mer, du Guds vän?’

’En obeskrivlig värme.’

’Vad nu min vän! Vi är i skogen, det är vinter och vi har snö under fötterna… Vad är det för värme du känner?’

’Det är som om jag vore i ett varmt bad. Dessutom kan jag känna en doft olik allt annat jag känt förr’.

’Jag vet, jag vet, det var därför jag frågade dig. Denna genomträngande doft är Guds helige Ande och den värme som du nämnde är inte i luften utan inom oss. Eftersom de värms av den, fruktar inte eremiterna den stränga vintern; de är beskyddade av en nåd, som tjänar som kläder. Guds rike är invärtes i oss. Det tillstånd vi nu befinner oss i är beviset på det. Nu förstår du vad det är att vara i den helige Andes fullhet. Du kommer alltid att minnas denna nåd, som du har blivit bevärdigad med, eller hur? Jag vet att Herren vill hjälpa dig att hålla dessa ting i ditt hjärta, ty denna kunskap har du inte fått bara för dig själv utan för hela världen genom dig.’

När jag lämnade honom hade synen inte försvunnit: staretsen förblev i samma ställning som förut och det outsägliga ljuset, som jag hade sett med mina egna ögon fortfor att lysa upp hela hans varelse.”

Underbar är Gud i sina helgon, och minnet av alla dessa helgon ska vi fira på söndag. Ikonen nedanför visar några av alla Antiokias helgon:

Vesper på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Leave a Reply

Your email address will not be published.