Gudomlig Liturgi och myrrasmörjelse

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag den 24:e Maj i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen.

Extra festligt är det på lördag då vi kommer att ta emot tre personer i Kyrkans gemenskap genom myrrasmörjelsens sakrament!

Efter gudstjänsten blir det knytkalas. Ta med dig något gott och bidra till festen!

20140520-085540-32140112.jpg

Ikonutställning 5-6 april

KristusDen 5-6 april kommer vår församling att arrangera en ikonutställning i Vasakyrkan, Göteborg, med ikoner målade av lokala ikonografer med anknytning till vår församling. Utställningens öppettider är Lördag 11-14, Söndag 9:30-16, och fader Mikael kommer att hålla ett öppnande föredrag om ikonens plats och roll i vår kyrkotradition kl. 11 på lördagen.

Missa inte denna chans att ta del av mycket vackra handmålade ikoner med många olika motiv!

Mikael vigs till diakon!

ImageI stor glädje fick vi ta emot beskedet att Mikael kommer att vigas till diakon i den Ortodoxa Kyrkan vid den Gudomliga Liturgin på söndag 31:a Mars kl. 10:30 i St. Helen’s Antiokenska ortodoxa församling, Paris. Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), patriarkens ställföreträdare i det Europeiska Ärkestiftet, kommer att förrätta vigningen. De som vill är välkomna att delta på ceremonin, även om resan förvisso är i längsta laget.

Må Herren hjälpa honom och bistå honom till allt gott verk!

Autumn Newsletter in English

Holy Resurrection Autumn News

Thank you for remembering Holy Resurrection Orthodox Church in your prayers. Here is a bit of news from our parish.

Pastoral visit

Recently we were very blessed to be visited by His Grace Bishop Ignatius, auxilary bishop for Metropolitan John of Europe, along with Father Jean Mansour. Father Jean is attached to the Antiochian Orthodox parish, St. Mary’s, in Stockholm.

Bishop Ignatius met our mission group, confirmed one of our catechumens, Joel, and celebrated Divine Liturgy with us.


Help us spread the word! Anyone can subscribe to this newsletter here.

Share on Facebook or Twitter

And remember to like our Facebook page as well.


Receiving help, and helping

We cannot emphasize enough how much we are encouraged by knowing that we are part of a worldwide community of belevivers. When Mikael stayed at the home of Fr. John (Touloumes), priest in Holy Trinity Greek Orthodox Church in Pittburg, PA, he was not only blessed by Father John’s hospitality, but also by a gift from the church in Pittsburgh. Mikael was surprised and delighted to be presented with two beautiful icons of Christ and the Theotokos at the end of Divine Liturgy. It goes without saying that he was moved by this gift, and that the mission back home would benefit greatly from it.

At his stay in Pittburgh, Mikael gave a short presentation of our mission in Sweden, and talked a little about the concept of missions in general. The heart of the matter, said Mikael, is that everyone is a missionary, in their own context.

When Mikael and Herman came back from the U.S. we were very blessed to be visited by David Bhasme (second from left) from Bangalore, India. David is part of a newly started mission in Bangalore called Saint John Chrysostom Orthodox Community. We know how important it is as a mission to receive the support from brothers and sisters around the world, as described above, so we sent three of our old icons with him back to the community. Please pray for the Orthodox faithful in Bangalore, and visit their website: http://stjohnoc.wordpress.com.


Saint Sigfrid

On the 15th of February we celebrate one of Swedens most important saints, Saint Sigfrid of Växjö [pronounced VECK-shuh]. Sigfrid lived in the eleventh century and died around 1045. He was probably of Anglo-Aaxon or Nordic origins, and was sent as a missionary to, among other places, Sweden from England where he was a monk. He came to Sweden with three brother monks (according to legend they were called Unaman, Sunaman and Vinaman). Sigfrid continued the mission work that many had carried out before him. Among his predecessors were Saint Ansgar, Saint Unni and Bishop Turgot, as well as many monks whose names have been lost in history. Sigfrid distinguished himself from his predecessors because his work in Sweden bore significantly more fruit in the form of parishes and dioceses that were established, and which continued to thrive after his lifetime.

Sigfrids work was mostly confined to the mid-southern province of Sweden called Småland, as well as some work in the province around the Swedish west coast. The first Christian King of Sweden, King Olof “the Donor”, is thought to have been baptized by Sigfrid. The same king gave various lands and farms to the church as donations, hence the name “the Donor”. With these gifts King Olof created a more stable economic base on which to build the ongoing mission work.

Sigfrid converted many heathens to Christianity and baptized them. Many different springs around the south-west bear his name, as he is said to have baptized many converts in them. At these places he also stayed for extended periods of time, building up diocesan centers. Eventually he was informed that his three brother monks had been martyred in Småland where they had stayed to run the mission. He returned and continued their work. They had, among other things, established a Christian parish in Växjö, and built a church there.

According to legend, Unaman’s, Sunaman’s and Vinaman’s murderer had ordered that they be beheaded, and had placed their heads in a basket together with a heavy rock, throwing it into a lake. When Sigfrid arrived in the area he prayed to God that he might find the heads of his three friends. One night while he was walking alone in the woods, he saw three beacons of light floating across the water, coming towards shore. Sigfrid was curious, and so he took off his shoes and waded out into the water towards the light. Under the light he saw the basket with their heads floating towards him. Sigfrid interred the relics in the church in Växjö. When icons were later painted of Saint Sigfrid he was often depicted holding the basket with the three heads. King Olof “the Donor” came to Växjö soon after he heard about the death of the martyrs. His intention was to execute the murderers, but he was prevented by Sigfrid who plead for mercy on their behalf. The murderers were fined instead. The money from the fines was used to build up the diocese in Småland, where Sigfrid continued his missionary work.

Sigfrid died in Växjö on the 15th of February, and was soon revered as a saint. His relics are still there. The veneration of Saint Sigfrid has been very popular ever since, and he is considered one of the chief protectors of Sweden.


Supporting the Swedish mission

Many of you have asked us how you can help us in our missions work. We have been so blessed by all the gifts and encouragement we have received, including icons and liturgical equipment.

We don’t want you to feel that we are asking anything of you besides your prayers. Nevertheless, for those who want to contribute to our mission, we have set up a Paypal account that you can deposit money into.

Our outreach plans include travelling to nearby cities to hold vespers. We also print Orthodox litterature in Swedish (for example lives of Saints) and give them away at Christian conferences. These are the kinds of things we do with donations. But again, please feel that you are doing more than enough just by remembering to pray for our mission. Thank you for your support.

Donate here

God bless you as you continue to do God’s work in your own community. We are so encouraged to know that we have an extended family of Orthodox Christians around the world who support our mission work. Thank you again for all your prayers and gifts.

In Christ,

Herman Fields, Mikael Fälthammar and all the faithful of Holy Resurrection Orthodox Church


الأسقف المساعد إغناطيوس (الحوشي) أسقف شيزر

تحت رعاية سيادة المتروبوليت يوحنا المطران الرعوي لعموم أوروبا للكنيسة الانطاكية الارثوذكسية، سيقوم صاحب النيافة الاسقف المساعد اغناطيوس الحوشي بزيارة رعيتنا الانطاكية يوم الخميس الثامن من نوفمبر. و سيقوم نيافته بالاحتفال بالقداس الالهي معنا يوم الخميس في السادسة مساء، سيأتي للزيارة ايضا الاب جان راعي الكنيسة الانطاكية في سودرتاليا.

يسعدنا أن ندعوكم جميعا لهذا الاحتفال!

سيقام القداس الالهي فيBifrostkyrkan (الخريطة و الاتجاهات في الاسفل)، و سيصلى القداس باللغة العربية و السويدية، و بعد القداس ندعوكم للاشتراك معنا في مائدة محبة.

في حالة وجود أي اسئلة، يمكنكم مراسلتنا على: kristiuppstandelse@gmail.com

نرحب بالجميع  ترحيبا حارا.

Läs artikeln på svenska här.

الاتجاهات: العنوان هو  Lantbruksgatan 2, Mölndal. يمكنكم استخدام الباص رقم 19 المتجه إلى “Mölndal” و النزول في محطة “Bifrost” التي تبعد عشرين مترا عن الكنيسة. هناك ساحة قريبة لركن السيارات. انظر الخريطة لمزيد من المعلومات:

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=en&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=62.033002,17.378555&sspn=20.834345,61.875&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Biskopsvisitation:

Hans Nåd Biskop Ignatius.

(Läs på arabiska här.)

Torsdagen den 8:e November får vår församling högtidligt besök av Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), hjälpbiskop under Metropolit Johannes i det Antiokenska Ärkestiftet av  Europa. Hans Nåd kommer att träffa församlingen och presidera över den Gudomliga Liturgin som kommer att firas samma kväll. Med Biskop Ignatius reser också Fader Jean (Mansour), präst i  Sankta Marias antiokenska församling i Södertälje.

Vi vill bjuda in er alla till denna högtid.

Den Gudomliga Liturgin firas kl. 18:00 i Bifrostkyrkan (se karta och vägbeskrivning nedan). Den firas på Svenska, Engelska och Arabiska. Efter gudstjänsten inbjuds alla närvarande att delta i en måltid tillsammans, där Hans Nåd Ignatius kommer att dela något om vårt Ärkestift och Metropolit Johannes omsorg om sina barn.

Vid frågor, kontakta oss via kontaktsidan.

Varmt välkommen!

Vägbeskrivning: Adressen är Lantbruksgatan 2, i Bifrostområdet i Mölndal. Buss 19 mot Mönldal station går till hållplats “Bifrost” precis där kyrkan ligger. Det finns parkeringsplatser vid kyrkan för den som kommer med bil. Se denna karta för närmare beskrivning.

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=58.201057,12.839673&sspn=2.848837,7.800293&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Söndagens vesper och höstens händelser:

Nu på söndag firar vi vesper kl. 17 i kryptan. Vi firar en av kyrkoårets stora högtider, Gudsmoderns avsomnande, vilket ni kan läsa om här.

Sedan gör vi uppehåll under tre söndagar. Varför? Jo, Mikael och Herman kommer att resa till konferenscentrat “the Antiochian Village” för att göra sin residens (en obligatorisk närvaro under två veckor) för sin utbildning i St. Stephens Course of Studies in Orthodox Theology. Det gör att gudstjänsterna får göra uppehåll under denna tid, men vi hänvisar till Göteborgs övriga Ortodoxa församlingar istället (se Ortodoxa Kyrkor i Göteborg). Vi börjar fira höstens aftongudstjänster igen den 16/9.

Vi vill också passa på att tipsa om våra öppna föreläsningar vid fyra tillfällen under hösten, kl. 16 vid varje tillfälle, i kryptan innan vespern firas:

  • 16/9 – Bibelns plats i den Ortodoxa Kyrkan.
  • 14/10 – Sveriges Ortodoxa arv.
  • 11/11 – Askes och andlig träning i den Ortodoxa Traditionen.
  • 2/12 – Ej bestämt i skrivandets stund, vi ber att få återkomma.

Varmt välkommen!

Image

Biskopsvisitation i Södertälje

Hans nåd biskop Ignatios

Hans nåd Biskop Ignatios besöker Sverige helgen den 19-20 maj. Han kommer att möta församlingen i Södertälje och lyssna till deras visioner och uppmuntra dem i arbetet. Mikael från vår församlingsplantering i Göteborg kommer att åka upp till Södertälje på söndagen för att delta i liturgin, träffa biskopen och församlingen.

Den gudomliga Liturgin firas kl. 14:00 i Baptistkyrkans lokaler i Södertälje. Adress: Nyköpingsvägen 20.

Den Gudomliga Liturgin vid Kristi Dop:

Välkomna att delta på den Gudomliga Liturgin i Vasakyrkan den 5:e Januari kl. 18:00. Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling firar gudstjänst på svenska och engelska med anledning av Kristi dop (6/1) i Jordan av den helige Johannes Döparen och förelöparen.

Vad hände egentligen vid Kristi dop? Vi kan läsa om händelsen i Markusevangeliet 1:9-11, Matteusevangeliet 3:13-17, Lukasevangeliet 3:21-22 samt Johannesevangeliet 1:29-34. Här sker inte bara en sak, utan flera. Ett av de mest centrala temana som evangelisterna vittnar om är att den Heliga Treenigheten uppenbaras: “När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ‘Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje'” (Matt 3:16-17). Där är Fadern som talar, Sonen sänd att fullborda all rättfärdighet, och Anden vilande över Sonen i form av en duva. Kyrkan sjunger om detta på Kristi dops högtid:

O Herre, vid dit dop i Jordan uppenbarades tillbedjan av Treenigheten. Ty Faderns röst vittnade om Dig och kallade Dig sin älskade Son, och Anden, i form av en duva, bekräftade dessa ord. O Kristus, vår Gud, som kom och upplyste världen, ära vare Dig.

(Troparion till Kristi dop, ton 1)

I en Kontakion till förfesten för denna högtid sjunger Kyrkan att Kristus i sitt dop “kommit för att förnya hela skapelsen.” Ortodoxa kristna tror att skapelsen helgades genom Kristi dop, och att materien genom hans nedstigande i vattnet åter potentiellt kan bli bärare av Guds verkande kraft. Under högtiden sker således “Vattenvälsignelsen.” Det är en kort gudstjänst där prästen välsignar vatten som burits fram i kyrkan. Församlingsborna får sedan ta med sig vattnet hem och bruka det till vad de anser gott. Många vittnar om hur det välsignade vattnet förblivit fräscht under ett år eller längre! I denna rit blir Kyrkans syn på miljöarbetet synligt, som en gemensam gudomlig och mänsklig akt av helgelse och frambärande. Människan bär fram vatten (eller bröd och vin till Eukaristin, eller sig själv för världen), och Gud helgar och välsignar.

Kristi dop i Jordan

Tyvärr, på grund av olika orsaker, måste vi ställa in måltiden efter gudstjänsten. Istället får vi se om något spontant initiativ dyker upp.

Välkommen att fira Gudstjänst i Vasakyrkan den 5/1 2012 kl. 18 (inte Kryptan denna gång).

Ortodox Konferens i England

Antiokias Ortodoxa Prosteri i Storbritannien har konferens i Swanwick 2012
måndag 30:e april – onsdag 2:e maj 

Tema: Lärjungeskap

Ladda ner anmälningsblankett här

Välkommen till en härlig 3-dagars konferens där man träffar ortodoxa lekmän från alla möjliga delar av England; konvertiter, folk som är uppvuxna inom ortodoxa kyrkan – alla möjliga. Det firas morgon- och aftongudstjänst samt liturgi på sista dagen vanligtvis. Vi ber tillsammans, lyssnar på föreläsare, fikar och umgås. Det blir som ett kurortsbesök för själen! Konferenscentrum i Swanwick är verkligen trevligt – modern hotellstandard på rummen och god mat (ingår i priset).

Pris per person: £130 ( = ca 1450 kronor) men stipendier finns för dem som har svårt ekonomiskt (skriv i så fall till Fader Gregory Hallam: orthodox [at] clara.net).

Metropoliten Johannes avser att närvara vid konferensen och kommer att föreläsa om andlig ledarskap / andlig föräldraskap.

Alla är välkomna: ortodoxa, icke-ortodoxa, från alla stift och jurisdiktion. Anmälan gör man till Fader Gregory: orthodox [snabel-A] clara.net.  I och med att det är krångligt med att skicka betalningar till England kan vi i församlingen samordna betalningen. Kontakta Herman: hermanfields.79 [at] gmail.com om du vill ha hjälp med att betala avgiften.

Förra år var vi två som åkte tillsammans till konferensen. Vi åkte Ryan Air på förmiddagen den dagen konferensen började, och åkte hem samma dag den avslutades eftersom första dagens aktiviteter börjar inte förrän kl 15, och slutar redan vid lunchtid på sista dagen. Vi hyrde bil och körde 2,5 timmar till Swanwick vilket var både snabbare och billigare än tåg eller annan kollektivtrafik. Om vi blir flera som åker från Sverige i år borde vi på samma sätt kunna samåka från flygplatsen till konferensen och tillbaka, och på så vis spara mycket pengar. Hör av dig till hHerman via e-postadressen ovan om du är intresserad.

Berätta för dina vänner på facebook!

Aposteln Jakob, “Herrens broder”

På söndag firar vi minnet av Aposteln Jakob, ”Herrens broder.” Han var son till den rättfärdige Josef den trolovade. I sin ungdom var Jakob en Nasir, en man som vigt sitt liv till Gud. Nasirerna gav löfte om att leva i kyskhet, att avstå från vin, att avstå från att äta kött, och att aldrig klippa håret. Nasirlöftet symboliserade ett liv i helighet och renhet, något som Herren tidigare hade befallt för hela Israel. När Frälsaren började undervisa i landet om Guds rike, trodde den Helige Jakob på Kristus och blev hans apostel. Han valdes till Jerusalems första biskop på grund av sitt helgade liv. Den Helige Jakob var ordförande över det första apostlamötet i Jerusalem, och hans ord var avgörande (Apg 15). Under sina trettio år som biskop omvände aposteln Jakob många judar till kristendomen. Fariséerna och de skriftlärda irriterade sig över detta, och de planerade tillsammans att döda den Helige Jakob. Efter att ha lett helgonet upp på taket till Jerusalems tempel, krävde de att han skulle avsäga sig världens Frälsare. Men den Helige Aposteln Jakob började i stället att vittna, att Kristus är den sanne Messias. Då knuffade hans motståndare ned honom. Helgonet dog dock inte omedelbart utan samlade sina sista krafter, bad till Herren för sina fiender, som samtidigt stenade honom. Den helige Jakobs martyrdöd inträffade omkring år 63.
Den Helige Aposteln Jakob komponerade enligt den kyrkliga traditionen en gudomlig liturgi, som har legat till grund för andra liturgier, t.ex. den Helige Basileios den Stores samt Johannes Chrysostomos. Kyrkan har bevarat ett brev av Aposteln Jakob, som finns med under hans namn bland böckerna i Nya Testamentet. År 1853 skickade Hierotheos, Patriarken av Alexandria en del av den Helige Aposteln Jakobs reliker till Moskva. Kyrkan gör en åtskillnad mellan den Helige Aposteln Jakob ”Herrens broder”, Jakob, Sebedeus son (festdag den 30 april), och Jakob Alfeus son (festdag 9 oktober).

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Fäderna vid de sju koncilierna:

På söndag firar vi de heliga fäderna vid de sju Ekumeniska Koncilierna. Aftongudstjänsten börjar kl. 17:00 i vanlig ordning. På Kristi Förklarings Ortodoxa församlings (överkalix) hemsida skriver fr. Benedikt följande om koncilierna (2011-10-12):

Kyrkan är, enligt ortodox tro, skapad i begynnelsen som en av Guds främsta skapelser. Hon fanns före det gamla testamentet och före Kristi tid som en gemenskap av de rättfärdiga i alla tider. Adam och Eva var levande lemmar i Kyrkan som dagligen firade nattvard genom att frambära lov och tack för det som Gud gett dem att äta. Måltiden är Paradiskyrkans altare.

På den första pingstdagen fick Kyrkan gestalt i tiden som Kristi kropp. Kyrkan har en mänsklig och en gudomlig sida och natur. Som en organism (obs! Ej organisation!) i tiden är hon underställd dess villkor. Hon är i världen men icke av världen.

Kristi rike är icke av denna världen. Den kan inte identifieras med något politiskt parti, inte med någon jordisk ideologi.

Om vi uppstått med Kristus då finns vårt hjärta hos Honom. “Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” (Kolosserbrevet 3:2).

Kyrkan har mött många frestelser genom tiderna. Kursen har ständigt behövt korrigering. Hon är född till jorden på den första pingstdagen. Hon var ett barn, hon var ung, hon var stark, hon gick fel som tonåringar gör. Men hon växte i ålder och visdom.

Hon blev fostrad av Anden vid de stora kyrkomötena och koncilierna, vars betydelse inte kan överskattas. Den ortodoxa kyrkan är konciliernas kyrka. Därför är hon Kyrkan. Den finske ärkebiskopen Paavali, salig i åminnelse, skriver i sin bok Vår tro att den ortodoxa kyrkan inte debatterar vad kyrkan är. Hon är kyrkan.

Det första kyrkomötet hölls redan under apostlarnas tid. (Apg. 15) Varför? Jo, därför att det fanns svårigheter, det fanns stora problem. Vad skulle Kyrkan göra med hedningarna? Skulle de omskäras? Vilka maträtter var passande? Petrus talade först, därefter Paulus och Barnabas. Jakob citerade Simon. Sedan fattade man ett beslut i frågan. Man sände besluten ut i församlingarna. Detta gällde.

Apostlaämbetet bars vidare av biskoparna. Vid det första kyrkomötet var apostlarna eniga. Men inte förrän alla talat. Visserligen talade Petrus först, men han beslutade inte ensam.

Efter apostlarnas tid har Kyrkan hållit sju ekumeniska koncilier eller kyrkomöten. Det första hölls 325 i Nicea och det sista i Nicea 787. Efter kyrkans splittring 1054 har inget ekumeniskt kyrkomöte kunnat hållas eftersom alla biskopar inte kunnat mötas för beslut som gäller hela Kyrkan. Enligt ortodox tro, betyder inte detta att kyrkan skulle vara delad. Kyrkan kan inte delas. Hon har all fullhet. Hon är fullhetens kyrka. Organismen Kyrkan är odelad, medan organisationen är splittrad.

De sju ekumeniska konciliernas beslut i dogmatiska frågor och kanoniska regler är den helige Andes verk. Apostlarna meddelade: “Den helige Ande och vi har beslutat!” Koncilierna bygger på samma frimodiga bekännelse.

Utöver de sju ekumeniska koncilierna finns många lokala mötesbeslut som under tidens gång accepterats av Kyrkan. Tiden tand har prövat dem och befunnit dem vara hållbara och gångbara för hela Kyrkan.

Fäderna vid det första Ekumeniska Konciliet i Nicea 325 e.Kr.

De sju ekumeniska koncilierna är följande:

1. Nicea I år 325
Nicenska trosbekännelsens första del:
att Jesus är av samma väsen som Fadern,
att Han är Gud, född och icke skapad.

2. Konstantinopel I år 381

Nicenska trosbekännelsens andra del:
Att den helige Ande är den tredje gudomspersonen som utgår av Fadern

3. Efesos år 431

Kristus är det inkarnerade (=kommit som människa) Ordet. Maria är Theotokos,
Gudaföderska.

4. Chalcedon år 451

Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa i en person.

5. Konstantinopel II år 553

Befäste läran om treenigheten och läran om Kristus som Gud och människa.

6. Konstantinopel III år 680

Befäste läran om Kristi sanna mänskliga natur med avseende på hans mänskliga
vilja och handling.

7. Nicea II år 787

Erkände ikonen som ett genuint uttryck för den kristna tron. Ikonen skall
ej tillbedjas utan vördas.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Aposteln Jakob den rättfärdige

På söndag kl. 17 firar vi minnet av aposteln Jakob Alfeus son, också känd som “den rättfärdige”, eller “den mindre” (Mark 15:40, för att skilja honom från aposteln Jakob den större, som var bror till aposteln Johannes). Enligt somliga var aposteln Jakob son till Josef, Marias trolovade. Han skulle då vara född av en tidigare fru till Josef, från tiden innan han var trolovad med den ständiga jungfrun. Således var Jakob Herrens bror, om vilken man också sade att även han var Josefs son (Matt 13:55). Andra säger att han var Josefs brorson, son till Josefs bror Kleopas som också kallades Alfeus och dennes fru Maria som var kusin till Gudaföderskan Maria. Också med dessa släktled kallades han, enligt Skriftens uttryckssätt, för Herrens bror, på grund av deras släktskap.

Jakob blev den första biskopen i Jerusalem, upphöjd till biskopens ämbete av apostlarna enligt Eusebios (Eccl. Hist., Book II: 23). Han kom att kallas “Obliah”, vilket betyder “den rättfärdige”, på grund av sin stora helighet och rättfärdighet, och han anses vara författare till Jakobsbrevet i Bibeln. Enligt Joesfus historiska krönika (Antiquities, xx.9) stenades Jakob till döds av judarna i Jerusalem år 62 e.Kr. pga. att han, enligt det judiska Rådet, brutit lagen.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Cyprianos och Justina:

Söndagen den 2/10 firas biskopsmartyren Cyprianos, martyren Justina och martyren Theoktist som dog i Nicomedia år 304.

De heliga Cyprianos och Justina.

Den helige Cyprianos (ej att förväxla med den helige Cyprianos av Kartago) var en hedning från Antiokia. Under sin barndom tog hans omdömeslösa föräldrar med honom till gudstjänster till de hedniska gudarna. Från sju års ålder till han var trettio studerade Cyprianos på den mest framstående hedniska skolorna – på berget Olympus, i städerna Argos och Tauropolis, i den egyptiska staden Memphis och i Babylon. Efter att ha uppnått stor kunskap i den hedniska filosofin, och efter att bemästrat de lärdes alla trollkonster, invigdes han i de hedniska prästerskapet på Olympus. Han upptäckte en stor kraft i att tillkalla orena andar, och han såg ofta mörkrets furste och samtalade med honom. Han fick en mängd demoner närvarande av honom.

Efter att ha återvänt till Antiokia blev Cyprianos vördad av hedningarna som en framstående hednisk präst, beundrad av människor för hans förmåga att utföra trollformler, att frammana pest och plågor, och att känna de dödas närvaro. Den mäktiga hedniska prästen fick mången mänskliga själar förstörda genom att undervisa dem i magi, trollformler och att tjäna demoner.

Men i denna stad bodde en kristen: jungfrun Justina. Efter att ha omvänt sin egen far och mor från hedendom och lett dem till den sanna tron på Kristus hade hon hängivit sig åt den himmelske brudgummen och tillbringade sin tid i bön och fasta, och förblev en jungfru. I sin ungdom hade Aglaides friat till henne, men helgonet vägrade. Agalides vände sig då till Cyprianos och sökte hans hjälp för en magisk formel att locka Justina med, till äktenskap med honom. Men oavsett vad Cyprianos försökte, kunde han inte uträtta någonting eftersom helgonet genom sina böner och fasta övervunnit alla djävulens listiga angrepp. Genom sin trollformler släppte Cyprianos lös demoner på den heliga jungfrun, för att försöka väcka de köttsliga passionerna i henne, men hon skingrade dem genom kraften i korstecknet och genom innerlig bön till Herren. Till och med en av demonernas furstar och Cyprianos själv, som i kraft av trolldom antagit olika skepnader, kunde inte påverka den heliga Justina, som stod fast, omgärdad av sin fasta tro på Kristus. Alla trollformler skingrades, och demonerna flydde vid blotta anseendet eller då de fick höra helgonets namn. Cyprianos sände i raseri ner pest på pest över Justinas familj och över hela staden, men det slogs tillbaka genom hennes bön. Cyprianos själ, korrumperad av sin dominans över folk och av sina besvärjelser, dök upp i djupet av sin undergång, och i den avgrund av det intet vilket var vad han tjänade och sade: “Om du har fylls av skräck vid blotta skuggan av korset, och om Kristi namn verkligen får dig att darra,” sade Cyprianos till Satan, ”vad skall du göra, när Kristus själv har kommit inför dig?” Djävulen kastade sig då på den hedniske prästen som var i färd med att ta avstånd från honom och började slå och strypa honom. Den helige Cyprianos testade då först korstecknets makt och Kristi namn för sig själv, för att försvara sig mot fiendens raseri. Efteråt gick han, i djup ånger, till den lokala biskopen Anthymos och skickade alla sina gamla böcker till elden. Redan nästa dag, efter att ha gått in i kyrkan, ville han inte träda ut igen, trots att han ännu inte tagit emot det heliga dopet.

Genom sina strävanden att leva på ett heligt sätt i livet, såg den helige Cyprianos den stora kraften i innerlig tro på Kristus, och återlöste så sina dryga trettio år i tjänst till Satan. Sju dagar efter dopet blev han ordinerad läsare, på tolfte dagen subdiakon, på den trettionde blev han diakon, och efter ett år var han förordnad präst. Inom kort upphöjdes den helige Cyprianos till biskopsämbetets värdighet. Biskopsmartyren Cyprianos omvände så många hedningar till Kristus att det i hans stift inte fanns någon kvar som offrade till avgudarna, och de hedniska templen föll i glömska. Den heliga Justina drog sig tillbaka till ett kloster och valdes där till föreståndare.

Under förföljelsen mot de kristna under kejsar Diocletianus blev biskop Cyprianos och Justina gripna och förda till Nicomedia, där de efter hård tortyr halshöggs med svärd. Soldaten Theoktist, som såg de oskyldigt lidande helgonen, förklarade sig genast vara en kristen och avrättades tillsammans med dem. Då de kristna kände till den mirakulösa omvändelse till Kristus som den heliga biskopsmartyren Cyprianos, en tidigare tjänare av mörkrets furste, hade gjort, bad de ofta om helgonets förböner i sin kamp med orena andar.

 

Moder Eufrosyne, nunnan:

På söndag firar vi vesper till minne av nunnan Eufrosyne, som klädde ut sig till munk för att fly världen. Om henne kan ni läsa här:

Nunnan Eufrosyne föddes i början av 400-talet i staden Alexandria. Hon var enda barnet i sin familj, och var dotter till berömda och rika föräldrar. Hennes mor dog tidigt. Eufrosyne uppfostrades av sin far, Pafnutios, en djupt troende och from kristen. Han besökte ofta ett kloster, vars igumen (abbot) var hans andlige fader. När Eufrosynie fyllde 18 år ville hennes far att hon skulle gifta sig. Han for iväg till klostret för att få andlig vägledning och för att få välsignelse för det planerade bröllopet för sin dotter. Igumenen samtalade med dottern och gav henne sin välsignelse, men den helige Eufrosyne längtade efter klosterlivet. I hemlighet tog hon emot tonsuren från en vandrande munk, och så lämnade hon sin faders hus för att gå i kloster och leva sitt liv i ensamhet och bön. Hon fruktade dock att hennes far skulle hitta henne i ett kloster för kvinnor. Hon tog sig namnet Izmaragdos Eunucken och inträdde i just det kloster för män som hon besökt sedan barnsben med sin far. Munkarna där kände inte igen Eufrosyne då hon var klädd i männens dräkt, och så accepterade de hennes inträde i klostret. Där, i en ensam cell, i träning, fasta och bön, tillbringade den helige Eufrosyne 38 år och uppnådde en hög andlig nivå. Hennes far sörjde över förlusten av sin älskade dotter och mer än en gång, på inrådan av igumenen, samtalade han med munken Izmaragdos, för att avslöja sin sorg och få andlig tröst. Innan hennes död visade nunnan Eufrosyne sin hemlighet för hennes sörjande far och bad honom att ingen utom han skulleförbereda hennes kropp för begravningen. Efter att ha begravt sin dotter gav Pafnutios bort all sin rikedom till både de fattiga och till klostret, och han inträdde själv i kloster. I tio år, ända fram till sin egen död, tränade han asketiskt i sin egen dotters cell.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Med anledning av det heliga Korsets upphöjelse:

På söndag firar vi söndagen efter det heliga Korsets upphöjelse. Korset, som ju var ett tortyrredskap och en antikens “elektriska stolen”, har för oss blivit till räddning. Gud lät sig naglas fast, enligt sin egen vilja, på korsets trä, för att besegra ondskan. Det är samma korsfästelse av Kristus vår Gud som blev en stötesten för judarna och en dårskap för hednafolken (1 Kor. 1:23). Nedan följer en text om denna högtid (för de som läser engelska):

The Elevation of the Venerable and Life-Creating Cross of the Lord:  The pagan Roman emperors tried to completely eradicate from human memory the holy places where our Lord Jesus Christ suffered and was resurrected for mankind. The Emperor Adrian (117-138) gave orders to cover over the ground of Golgotha and the Sepulchre of the Lord, and upon the hill fashioned there to set up a pagan temple of the pagan goddess Venus and a statue of Jupiter. Pagans gathered on this place and offered sacrifice to idols there. Eventually after 300 years, by Divine Providence, the great Christian sacred remains — the Sepulchre of the Lord and the Life-Creating Cross were again discovered and opened for veneration. This occurred under the Equal-to-the-Apostles Emperor Constantine the Great (306-337) after his victory in the year 312 over Maxentius, ruler of the Western part of the Roman empire, and over Licinius, ruler of its Eastern part, becoming in the year 323 the sole-powerful ruler of the vast Roman empire. In 313 he had issued the so-called Edict of Milan, by which the Christian religion was legalised and the persecutions against Christians in the Western half of the empire were stopped. The ruler Licinius, although he had signed the Milan Edict to oblige Constantine, still fanatically continued the persecutions against Christians. Only after his conclusive defeat did the 313 Edict about toleration extend also to the Eastern part of the empire. The Equal-to-the-Apostles Emperor Constantine, having with the assistance of God gained victory over his enemies in three wars, had seen in the heavens the Sign of God — the Cross and written beneathe: “By this thou shalt conquer”.

    Ardently desiring to find the Cross on which our Lord Jesus Christ was crucified, Equal-to-the-Apostles Constantine sent to Jerusalem his mother, the pious Empress Helen (Comm. 21 May), having provided her with a letter to the Jerusalem patriarch Makarios. Although the holy empress Helen was already in her declining years, she set about completing the task with enthusiasm. The empress gave orders to destroy the pagan temple and idol-statues overshadowing Jerusalem. Searching for the Life-Creating Cross, she made inquiry of Christians and Jews, but for a long time her searchings remained unsuccessful. Finally, they directed her to a certain elderly hebrew by the name of Jude who stated, that the Cross was buried there, where stands the pagan-temple of Venus. They demolished the pagan-temple and, having made a prayer, they began to excavate the ground. Soon there was detected the Sepulchre of the Lord and not far away from it three crosses, a plank with inscription having been done by order of Pilate, and four nails, which had pierced the Body of the Lord. In order to discern on which of the three crosses the Saviour was crucified, Patriarch Makarios alternately touched the crosses to a corpse. When the Cross of the Lord was placed to it, the dead one came alive. Having beheld the rising-up, everyone was convinced that the Life-Creating Cross was found. Christians, having come in an innumerable throng to make veneration to the Holy Cross, besought Saint Makarios to elevate, to exalt the Cross, so that all even afar off, might reverently contemplate it. Then the Patriarch and other spiritual chief personages raised up high the Holy Cross, and the people, saying “Lord have mercy”, reverently made prostration before the Venerable Wood. This solemn event occurred in the year 326.

    During the discovery of the Life-Creating Cross there occurred also another miracle: a grievously sick woman, beneathe the shadow of the Holy Cross, was healed instantly. The starets/elder Jude and other Jews there believed in Christ and accepted Holy Baptism. Jude received the name Kuriakos (ie. lit. “of the Lord”) and afterwards was ordained Bishop of Jerusalem. During the reign of Julian the Apostate (361-363) he accepted a martyr’s death for Christ (Comm. of Priest-Martyr Kuriakos is 28 October). The holy empress Helen journeyed round the holy places connected with the earthly life of the Saviour — the reason for more than 80 churches — raised up at Bethlehem the place of the Birth of Christ, and on the Mount of Olives from whence the Lord ascended to Heaven, and at Gethsemane where the Saviour prayed before His sufferings and where the Mother of God was buried after the falling-asleep. Saint Helen took with her to Constantinople part of the Life-Creating Wood and nails. The Equal-to-the-Apostles Emperor Constantine gave orders to raise up at Jerusalem a majestic and spacious church in honour of the Resurrection of Christ, including in itself also the Sepulchre of the Lord, and Golgotha. The temple was constructed in about 10 years. Saint Helen did not survive until the dedication of the temple; she died in the year 327. The church was consecrated on    13 September 335. On the following day, 14 September, the festal celebration of the Exaltation of the Venerable and Life-Creating Cross was established.

    On this day is remembered also another event connected to the Cross of the Lord, — its return back to Jerusalem from Persia after a 14 year captivity. During the reign of the Byzantine emperor Phokas (602-610) the Persian emperor Khozroes II in a war against the Greeks defeated the Greek army, plundered Jerusalem and led off into captivity both the Life-Creating Cross of the Lord and the Holy Patriarch Zacharios (609-633). The Cross remained in Persia for 14 years and only under the emperor Herakles (610-641), who with the help of God defeated Khozroes and concluded peace with his successor and son Syroes — was the Cross of the Lord returned to Christians from captivity. With great solemnity the Life-creating Cross was transferred to Jerusalem. Emperor Herakles in imperial crown and porphyry(purple) carried the Cross of Christ into the temple of the Resurrection. Alongside the emperor went Patriarch Zacharios. At the gates, by which they ascended onto Golgotha, the emperor suddenly stopped and was not able to proceed further. The Holy Patriarch explained to the emperor that an Angel of the Lord blocked his way, since He That bore the Cross onto Golgotha for the expiation of the world from sin, made His Way of the Cross in the guise of Extreme Humilation. Then Herakles, removing the crown and porphyry, donned plain garb and without further hindrance carried the Cross of Christ into the church.

    In a sermon on the Exaltation of the Cross, Saint Andrew of Crete (Comm. 4 July) says: “The Cross is exalted, and everything true gathers together, the Cross is exalted, and the city makes solemn, and the people celebrate the feast”.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.