Patriark Johannes fastebrev 2014

patriarkens fastebrev   Johannes X, patriark av Antiokia och hela Östern, genom Guds nåd.

Bröder, herdar i Antiokias heliga Kyrka; älskade barn i alla stift som tillhör denna apostoliska kyrka.

Mina bröder och kära barn i anden, vilkas styrka och förtröstan på Gud stärker oss.

Då vi träder in i denna botens tid som för oss till Kristi kors och hans – och vår – uppståndelse ställs vi under dessa dagar inför en förväntan på Jesus och hans gudomliga tröst som han ger sina älskade människor, för vilka han steg ner från höjden, tog mandom av Jungfrun, underordnade sig människors levnadsvillkor, villigt gick korsets väg, för att så kunna uppstå från de döda och bli förstlingsfrukten av vår uppståndelse från vår jordiska misär och prövning.

Jesus valde korsets väg och drack från dödens kalk helt enkelt för att tala om för oss att denna tids prövningar inte kommer att förmörka vår hopp till ljuset, och att motgångarna inte kan övervinna uppståndelsens ljus.

Då vi nu träder in i denna ångerns tid som den Stora Fastan utgör har vi sagt farväl till bröder, fäder och mödrar som hastigt tagits ifrån oss av plötslig och grym död, men som vi hoppas få träffa igen i Kristi ljus.

Vi tar emot dessa dagar under det att våra bröder och systrar, bland vilka finns biskopar, präster, munkar, nunnor och våra älskade barn, kidnappats och lider av denna världens grymheter.

“Vi ska inte fira utan dem. Vi har inte, och kommer inte spara någon kraft i att ordna med ett tryggt återvändande för dem.”

Bröder! Trots dess stränghet låter dessa tider tröstens ande växa och vår empati gror. Fastan är grundad på kärleken, stärks av almosegivandet och fullkomnas genom renhetens och kyskhetens surdeg. Fasta och almosegivande är omöjliga att skilja åt.

Fasta, barmhärtighet, almosegivande, renhet och omsorg om grannar och människor i behov är stigar till den gudomliga nådens port och så medel till att vinna Guds vänskap. En av kyrkofäderna, Peter Chrysologos (“med de gyllene orden”) beskriver fastans pelare:

“Bröder, fastan spirar inte om den inte vattnas med barmhärtighet. När barmhärtigheten sinar torkar fastan ut, ty barmhärtigheten är för fastan vad källorna är för jorden; så som den stilla vinden hjälper knopparna att blomma, så hjälper barmhärtigheten fastans frön att bli vackra blommor. Kärleken är för fastan vad oljan är för lampan; oljan gör att lampan brinner och på samma sätt gör kärleken att fastan blir brinnande. Almosegivandet är för fastan vad solen är för dagen. Solskenet lyser upp dagen och skingrar mörkret. Detta är just så som almosorna helgar fastans helgedom med kärlekens ljus.”

Vi är alla kallade att befästa enheten i vår Antiokenska Ortodoxa Kyrka. I Antiokias Kyrka förlänades vi en gång namnet “kristna” genom våra ord och våra handlingar. Jesus lärjungar kallades “kristna” först i vårt land, men vi, i vår Antiokenska Ortodoxa Kyrka är kallade, genom att älska varandra och förena våra hjärtan, att vittna om Jesus Kristus i vår samtida värld vilken faller samman av simpla världsliga intressen.

“Se hur de [kristna] älskar varandra” (Tertullianus, Apologeticum 39:7). Tertullianus fann inget bättre sätt att försvara de kristna värderingarna och de som följde dem i sin apologi. Det innebär att genom att älska varandra och avstå förtal vittnar vi om Herren Jesus i vår värld.

“Kristi Kyrka känner inga partier, ingen splittring eller dispyt; den bejakar enbart iver för Gud, en iver som sätter våra hjärtan i brand. Kristi Kyrka fyller inte de sociala nätverskssidorna och media med en våg av hot, förtal eller förakt.”

Bröder! Vi är kallade till att, genom att omfamna kärleken och leva efter Evangeliets undervisning, övervinna alla hinder som ligger i vägen för vår framgång, rena vår inre person och granska vårt samvete snarare än predika för andra.

Barmhärtige Gud! Du som för vår skull steg ner i en kvinnas livmoder, föddes i en krubba, tålmodigt uthärdade mänskligt lidande, villigt uthärdade korsfästelsen och som, genom din begravning, begravde den synd som tyngde ner vår natur, se till oss på vår resa under denna fasta och krön den med det ljus som skiner från din livgivande grav. Låt oss förstå att, trots dess tyngd, så kunde gravens sten inte hindra uppståndelsens ljus. Det ljuset talar om för världen att kyrkotornen rests upp i detta land under många århundraden, till och med under svåra tider, och att de kommer att fortsätta ringa och vittna om Kristi kärlek till alla folk, och på så sätt styrka det faktum att Kristi barn är djupt rotade i detta land och också tillkännage deras öppenhet mot alla folk oavsett seklernas svårigheter.

Gud, förläna oss din frids ande och lindra genom ditt lidande det lidande som de som älskar dig bär. Besök våra länder och sänk din närvaros skönhet över oss. Var nära de kidnappade och de som flytt, res med dem som reser och välsigna våra barn i diasporan.

Gud, stå med dem som lider. Styrk oss så att vi kan trösta våra barns hjärtan med dina ord och handlingar i kärlek till människorna. För de hädangångna närmare dig och krön vår fasteresa med att få bevittna den heliga uppståndelsen. Helgat varde ditt namn, nu och alltid. Amen.

Ett budskap från Patriarken med anledning av den 15:e September, en dag i solidaritet med de lidande i Syrien.

Nu på söndag den 15:e september kommer Antiokias grekisk-ortodoxa kyrka över hela världen att under sina gudstjänster hjälpas åt för att samla in medel att undsätta de lidande i Syrien. Initiativet kommer från den heliga synoden vilken kom samman den 20:e juni och beslutade detta. Kyrkan i Syrien lider mycket under striderna där. En sammanfattning av läget finns att läsa på Svenska Dagbladet där vår församlings diakon Fr. Mikael tillsammans med Syrisk-Ortodoxa Kyrkans ungdomsförbund (SOKU), Ungdomsinitiativet inom det syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien (UI) och Sveriges Unga Katoliker (SUK) förklarar läget för Syriens kristna minoritet.

Nedan är Hans Salighet Patriark Johannes X herdabrev om denna solidaritetens dag (den officiella engelska översättningen). Detta brev är skrivet i Aposteln Johannes anda av överflödande kärlek. Läs och sprid vidare:

Pastoral Letter

On the Occasion of the Antiochian Day of Solidarity

Scheduled for September 15, 2013

In Support of Humanitarian and Relief Work

By the mercy of God

John X

Patriarch of Antioch and All the East

Giving is the Criterion of our Belonging to the Reign of God

“Inasmuch as ye have done it unto one of the least of these my brethren, ye have done it unto me” (Matt. 25: 40)

The Holy Antiochian Synod has set the 15th of September of this year as a day of solidarity for all local and international parishes in order to support the humanitarian and relief work, which the Patriarchate of Antioch and the All the East has undertaken in the collaboration of national, governmental, ecclesiastic, and civil entities. The amount of pain and suffering endured by our sons and brothers in Syria until today is beyond any description. Moreover, the available resources are limited and can only cover a small part of the basic and essential needs of life, such as food, water, clothing, medicine, medical treatment, and shelter.

We believe that God created us, gave us life and asked nothing in return for this precious gift. He was generous with us in a way that is proper to the Creator. He granted us the blessings which allow us to have a royal life in every sense. Yet we drifted away from the truth and willingly chose to go astray from his grace; thus, our lives were filled with pain, sickness, evil, and death.

God Himself did not remain distant from this new reality for He sent His only Son to live among us as one of us in order to return us to the right path again, enlighten our darkness, lead us to life, show us the Truth, teach us how to use our freedom, heal our wounds, give life to our souls, forgive our sins, and grant us His heavenly happiness.

He humbly shared human life with us; He accompanied the widow of Nain at the funeral of her only son and brought him to life; he searched for the bleeding woman and healed her soul and body; He taught His disciples to share their bread and fish with the people who marched after Him and how to feed them with their hands; He tested the faith of the Canaanite woman and granted her what she desired after having strengthened her faith; He healed the centurion’s servant; He did not arrive on time to the house of His sick friend Lazarus, but He brought him back to life and for his sisters Mary and Martha; He approached and touched the eyes of the blind man, the possessed, the leper, and the man with the withered hand, and dismissed them all healed both in soul and body.

He gave us the best of all commandments, a solution to all our suffering: to love God through loving our brother and neighbor. Humanity is subject to evil and miseries we bring onto ourselves, knowingly or out of ignorance, because of our egoism and our own interests, whether we are individuals, groups, or countries.

The Lord did not request anything for Himself. He did not ask us to honor Him, nor to express gratitude or acknowledgment. On the contrary He accepted suffering from our hands; and, from us, He heard curses, encountered blame and aggression, bore neglect and betrayal, and accepted flagellation, mockery, and crucifixion.

He firmly commanded us, to love our neighbor, for He made this love the criterion of our belonging to the Reign of heaven. He commanded that our worship be associated with serving our neighbor, and He made loving and helping the weak and the needy equal in dignity to serving Him. He placed us between two charges: on one hand the parable of the Samaritan enlightens our minds and stimulates our solidarity with our needy brothers, taking care of them and standing by their side; on the other hand the parable of the last judgment, which confronts us with determining our eternal life starting now, by choosing for instance to be deaf to the voice of the needy, to remain blind to their suffering, to keep our hands tied instead of reaching out to help our neighbors, to shut our hearts to the pains of our brothers, or distract our minds with other than helping others.

Today the perseverance of most of our children who are affected, in need, homeless, sick, wounded, unemployed, and facing adversity cannot continue without the support of all brothers, whether wealthy or not, and not only financially speaking, but also through the effective love given, and factually expressed in the consideration provided to he who lost a job, a home, a loved one, a provider, or others. God never stops stretching His hand towards us in our misery; He helps us, heals us and saves us instead. Ought we not stretch our hands towards our brothers in return?

Some are doing so daily on the ground. But today those who live geographically afar from this reality, their tangible help is needed, as is their participation through a donation graciously given to their Church, which would be sent to the Patriarchate to support the efforts it is undertaking in this field.

The Church today invites you, with all the love, zeal, and gratitude it has received, to honor your brother so that God honors you. The wounded heart calls your generous, loving and giving heart, wherever you are, it asks you to stretch the hand of brotherhood, support and solidarity. Grant graciously as God graciously granted you the countless generosities and the bounties beyond description. Seek to fulfill the needs of your people, and be their consolation. They are your fathers in the most precious of what you possess: faith. Give what is less in return: your contribution and generosity.

May God bless your deeds and multiply the fruits of your charities in His heavenly Reign. Amen.

Issued from our Patriarchal Residence in Damascus

Dated the 6th of August, 2013

John X

Patriarch of Antioch and All the East

De officiella dokumenten finns här på engelska, arabiska, franskaoch tyska.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

Gudomliga Liturgin + insamling till Syrien

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag 7:e September i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen. Vi firar “förfesten till Gudsmoders födelse.”

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest!

Patriark Johannes X

Patriark Johannes X

Dessutom: Hans Salighet Patriark Johannes X och den heliga Antiokenska synoden har utlyst den 15:e September som en internationell dag i solidaritet med de lidande i Syrien. Därför kommer vi under knytkalaset att samla in en gåva från vår församling till patriarkatets välgörande ändamål. Läs mer om detta projekt och om denna dag här: http://www.antiochian-orthodox.co.uk/statement-holy-june-2013.pdf

Speciellt punkt fyra från protokollet den 20:e Juni: “The Synod declared Sunday the 15:th September 2013 as a day of Antiochian Solidarity in the support of philanthropic work of the Holy See. The Synod invited all Antiochians in the mother countries and outside to contribute generously as an expression of their love for the little ones of Christ who need help.

Läs patriarkens herdabrev med anledning av dagen här.

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image

Metropolit Johannes vald till ny patriark av Antiokia

(Källa: Naharnet.com)

ImageVår f.d. Metropolit Johannes (Yazigi) valdes måndagen den 17/12 2012 till ny Rum-Ortodox patriark av Antiokia och hela Östern.

Han efterträder den nyligen avsomnade patriarken Ignatius IV (Hazim), som gick bort den 5:e december i år.

Han kommer att kallas patriark Youhanna X (Johannes den tionde).

Valet gjordes efter ett möte med 20 ärkebiskopar på Vår Fru av Balamands kloster på måndagens morgon.

Hans senaste position var som Metropolit för det Europeiska Ärkestiftet. Till den posten valdes han år 2008.

Läs mer om honom här.

الأسقف المساعد إغناطيوس (الحوشي) أسقف شيزر

تحت رعاية سيادة المتروبوليت يوحنا المطران الرعوي لعموم أوروبا للكنيسة الانطاكية الارثوذكسية، سيقوم صاحب النيافة الاسقف المساعد اغناطيوس الحوشي بزيارة رعيتنا الانطاكية يوم الخميس الثامن من نوفمبر. و سيقوم نيافته بالاحتفال بالقداس الالهي معنا يوم الخميس في السادسة مساء، سيأتي للزيارة ايضا الاب جان راعي الكنيسة الانطاكية في سودرتاليا.

يسعدنا أن ندعوكم جميعا لهذا الاحتفال!

سيقام القداس الالهي فيBifrostkyrkan (الخريطة و الاتجاهات في الاسفل)، و سيصلى القداس باللغة العربية و السويدية، و بعد القداس ندعوكم للاشتراك معنا في مائدة محبة.

في حالة وجود أي اسئلة، يمكنكم مراسلتنا على: kristiuppstandelse@gmail.com

نرحب بالجميع  ترحيبا حارا.

Läs artikeln på svenska här.

الاتجاهات: العنوان هو  Lantbruksgatan 2, Mölndal. يمكنكم استخدام الباص رقم 19 المتجه إلى “Mölndal” و النزول في محطة “Bifrost” التي تبعد عشرين مترا عن الكنيسة. هناك ساحة قريبة لركن السيارات. انظر الخريطة لمزيد من المعلومات:

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=en&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=62.033002,17.378555&sspn=20.834345,61.875&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Biskopsvisitation:

Hans Nåd Biskop Ignatius.

(Läs på arabiska här.)

Torsdagen den 8:e November får vår församling högtidligt besök av Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), hjälpbiskop under Metropolit Johannes i det Antiokenska Ärkestiftet av  Europa. Hans Nåd kommer att träffa församlingen och presidera över den Gudomliga Liturgin som kommer att firas samma kväll. Med Biskop Ignatius reser också Fader Jean (Mansour), präst i  Sankta Marias antiokenska församling i Södertälje.

Vi vill bjuda in er alla till denna högtid.

Den Gudomliga Liturgin firas kl. 18:00 i Bifrostkyrkan (se karta och vägbeskrivning nedan). Den firas på Svenska, Engelska och Arabiska. Efter gudstjänsten inbjuds alla närvarande att delta i en måltid tillsammans, där Hans Nåd Ignatius kommer att dela något om vårt Ärkestift och Metropolit Johannes omsorg om sina barn.

Vid frågor, kontakta oss via kontaktsidan.

Varmt välkommen!

Vägbeskrivning: Adressen är Lantbruksgatan 2, i Bifrostområdet i Mölndal. Buss 19 mot Mönldal station går till hållplats “Bifrost” precis där kyrkan ligger. Det finns parkeringsplatser vid kyrkan för den som kommer med bil. Se denna karta för närmare beskrivning.

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=58.201057,12.839673&sspn=2.848837,7.800293&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Biskopens påskbrev 2012:

2012-04-11

Till de älskade barnen i vårt Ärkestift, beskyddade av Guds nåd.
Det ärevördiga prästerskapet och folket som älskar Gud.
Kristus är uppstånden!

Historien bekräftar Kristi uppståndelse vilken ägde rum för två tusen år sedan. Ett antal människor vittnade om denna mirakulösa händelse. Idag kommer vi åter samman i kyrkorna för att fira Herrens uppståndelses heliga fest och hans seger över döden. På detta följer att var och en av oss måste tänka och handla som en människa som deltar i Kristi ärorika uppståndelse. Med andra ord borde hon leva uppståndelsens innersta natur i sitt dagliga liv.

Desperation hör inte till våra liv som kristna, ty vi äger uppståndelsens hopp.

Sorg skulle inte heller tillåtas tränga in i våra hjärtan, då det är fyllt av uppståndelsens glädje. Ingen missnöjd min får fara över våra ansikten, ty de lyses upp av uppståndelsens ljus. Likväl förstår vi de svåra utmaningar som möter oss i denna världen. Vi glömmer inte den styrka Gud ger oss att uthärda dessa svårigheter. Är det inte samma Herre som sade till sina lärjungar: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen” (Joh 16:33)?

Med detta som grund ska vi veta att vi kan uthärda när vi gör Kristus till centrum för våra liv. Det innebär att vi tar Jungfru Maria och alla helgon som förebilder i våra liv. Det innebär också att vi bärs upp av den verkande kraften i Kyrkans sakrament. Det vill säga att vi måste befrias från självupptagenhet för att kunna skåda upp dit Gud är, få styrka av honom, och sedan se oss omkring efter var våra medmänniskor befinner sig och trösta dem.

Nu ställs vi inför en ny fråga: ”Är det så lätt att ändra sig själv, enligt vad som sagts ovan”? Mina älskade, svaret är att detta verkligen är den konkreta meningen i vars och ens deltagande i Herrens uppståndelse, och detta är verkligen den konkreta innebörden av den fallna människans uppståndelse.

Först när vi inser detta kan vi säga att vi verkligen firar den heliga påsken, festen för vår övergång från död till liv. Detta är vad jag önskar er alla, så att var och en av oss ropar från djupet av hjärtat: ”Han är sannerligen uppstånden!”

Johannes

Metropolit av Europa

 

Original på arabiska, översättning på engelska. Till svenska av Mikael Fälthammar.

Nya biskopar:

Metropolit Johannes meddelade i dagarna före midsommar att Europa får tre nya biskopar som ska bistå honom i hans stora stift (hela Europa är för stort för endast en biskop). Metropolit Johannes skriver:

Våra älskade söner i Herren, det vördiga prästerskapet och folket som är älskat av Gud, i vårt Ortodoxa Antiokenska Ärkestift i Europa, Kristi frid vare med er.

Då vi nedkallat Guds nåd rikligen över er informerar vi er om att vår Heliga Antiokenska synod under dess 47:e session som hölls i det heliga patriarkala klostret “vår fru av Balamand” den 21:a Juni 2011, valt tolv hjälp-biskopar (inte stiftsbiskopar) till patriarkatet och till några stift. Tre av dessa är till vårt Ärkestift, och dessa är de högvördiga:

  • Biskop Ignatius Al Houshi
  • Biskop Hanna Haikal
  • Biskop Efraim Maalouli

(Se länken: www.antiocheurope.com/AuxiliaryBishopsofEurope.html)

Biskop Ignatius kommer installeras i Paris, för närvarande, Biksop Hanna i Berlin och Biskop Efraim i Cologne. De kommer bistå oss i alla uppgifter som anvisas dem vad gäller pastoralt arbete, undervisning och administration i hela Ärkestiftet. Vi kan också informera er om att de kommer att vigas till biskopar av hans Helighet Patriark Ignatius IV i patriarkatet i Damaskus, och vi kommer informera er om detaljerna kring ordinationerna efter att vi bestämt allt med Patriarken.

I denna unika situation som ger vårt hjärta glädje skickar vi detta meddelande till er, så att denna glädje kan delas i hela familjen. Vi gläder oss i er kärlek, vår enhets garanti, då vi sida vid sida bär varandra i bön så att vi tillsammans kan utföra den tjänst som anförtrotts oss i dessa länder, genom Jesu kärlek och frid.

Må Kristi frid vara med er.
28/6/2011

Er ivrige förebedjare inför Gud,

† Metropolit Johannes

(Källa: här, översättning Mikael Fälthammar)

Biskop Johannes julbrev:

Till folket, älskat av Herren, i vårt Antiokenska ärkestift i Europa.

Hälsningar i Herren, och välsignelse över välsignelse.

Eftersom vi är på tröskeln till den gudomliga inkarnationen, med vår Herre Jesus Kristus inkarnation, minns vi orden ur hymnen: “Vad ska vi frambära till dig, o Kristus, som tack för din återkomst till jorden som människa för vår skull? Var och en av de varelser som du har gjort ger dig ett tackoffer: änglarna; beröm, himlen; en stjärna, de vise männen; gåvor, herdarna; tillbedjan, jorden; grottan, öknen; krubban. Men vi ger dig jungfrumodern. O evige Gud, förbarma dig över oss.” (Från julens Stora Vesper)

Vi bevittnar ett nytt och underbart mysterium – se, änglarna sjunger och ärkeänglarna prisar i harmoni och ordning. Alla förenas för att hedra denna underbara fest, då Gud syns på jorden och människan i himlen. Gud, som är ovan, stiger ned och lever på jorden för vår frälsning, och människan, som är nedan förs upp i höjden av den gudomliga barmhärtigheten. Se hur Betlehem liknar himlen, när änglarnas rösters prisande hörs där, eftersom “Ordet har blivit kött och bodde bland oss”. Kungarna kommer för att se den himmelska konungen, soldaterna kommer att tjäna den himmelska skarans Kommendant. Kvinnorna kommer för att ära honom som är född av en kvinna, och barnen kommer att dyrka honom, som har blivit ett litet barn. Herdarna kommer till den gode Herden, som kommer att offra sig i sitt arbete, prästerna kommer till Översteprästen, och syndarna kommer att skåda “Guds Lamm, som tar bort världens synder”.

Idag är alla glada, och jag vill vara glad med dem också, tillsammans med dem som firar hans födelse.

Men jag vill inte att mitt deltagande i glädjen ska bestå i att spela en gitarr eller oboe, eller av att bära facklor, utan snarare genom att bära ett barns vagga i mina händer. Detta är min förhoppning, detta är mitt liv. Detta är min räddning, detta är min oboe och min gitarr. Jag kommer så att jag kan bära den, och jag får förmågan att tala med hans styrka, sjunga tillsammans med änglarna och säga: “Prisad vare Gud i höjden, frid på jorden, och glädje för hela mänskligheten”.

Varför säger jag detta, och varför beskriver jag denna födelse för dig? Den Gamle av dagar blev ett barn, och han som sitter på den himmelska tronen ligger nu i en krubba. Den Immaterielle och Okroppslige har kommit bland människorna. Han har tagit på sig kött så att vi kan känna hans Ord. Han har antagit min kropp, givit mig sin Heliga Ande och löst mig.

Kom, låt oss begrunda denna fest. Kom, låt oss förhärliga denna upphöjda fest. Idag öppnas paradiset upp och synderna är förlåtna, och talet om kärlek sprids över hela jorden. Änglarna går med mänskligheten utan rädsla, och mänskligheten talar med änglar, allt detta eftersom Gud stigit ned till jorden och människan stiger upp till himlen. Han har kommit till jorden trots att han fortfarande bor i himlen, och han stiger till himlen utan förändring, fortfarande närvarande på jorden.

Idag är Herren född, han som är liv och frälsning för hela mänskligheten. Idag har gudomligt och mänskligt, Gud och människa, förenats. Idag har människans väg till Gud öppnats, och Guds väg mot den mänskliga själen har öppnats. Den mänskliga naturen, som hade dött helt när den var långt från Gud, och inte längre bar frukt, har idag mottagit en himmelsk sådd som kommer att frambringa Andens frukter.

De vise männen gav det nyfödda barnet gåvor av guld, rökelse och myrra (Matteus 2.11), och dessa gåvor har en symbolisk innebörd i historien om den heliga födelsen. Guld symboliserar Jesus Kristus, rökelse symboliserar honom som präst, och myrra symboliserar hans dödskamp.

Detta – guld, rökelse och myrra – vad skulle de betyder för oss idag om vi ville frambära dem för den nyfödde Kristus?

Guld är en ädel sak, och symboliserar den mänskliga själens renhet, och det innebär att jag verkligen ger det finaste jag har till Herren, som är mitt rena hjärta. Rökelse symboliserar prästerskapet och tillbedjan, och detta påminner mig om att mina böner stiger inför honom som rökelse, med sin doft och värme. När det gäller myrra, som är en parfym och representerar smärta, så påminner det mig om att jag är ett vittne till Herren, och att jag ska känna igen honom i mitt liv. Det innebär att, med det nyfödda barnet, är jag bunden till den korsfäste Herren, vars ansikte höjs mot korset. Detta är vad de gåvor de vise männen frambar representerar: hans lidande, herravälde över hela världen, och den som, likt en präst, gav sig själv som ett offer på korset för att frälsa hela mänskligheten.

Så låt oss alla gå tillsammans med de vise männen till födelsens grotta, fylld med ljus och glädje, och sitta med dem där barnet föds för vår skull, och låt oss skörda det liv som kommer med välsignelse och kärlek från vår Herre Jesus Kristus till mänskligheten, ty hans är makten och härligheten, nu och för evigt. Amen.

En god jul, ett välsignat nytt år och en helgad helig epifania.

Må ni må väl hela året.

† Johannes, Europas ärkestift

December 2010