Gudaföderskans införande i templet

Denna fest är en av kyrkoårets 12 stora högtider. Den firas till minnet av av jungfru Marias inträde i templet som treåring. Joakim och Anna, Herrens morföräldrar och Marias föräldrar, kunde inte få barn. De bad till Gud om ett under, och gav ett löfte: om de fick ett barn skulle de helga det barnet till Guds tjänst. Gud hörde deras bön och de fick jungfru Maria.

När barnet var tre år gammalt överlämnades hon till Sackarias, Johannes döparens blivande far, i templet. Hon gick gladeligen dit, och levde där fram till dess hon var tolv år gammal då Sackarias trolovade henne med Josef.

Festens innebörd är i all korthet att visa på Gudsmoderns fullkomliga hängivelse till Gud, vilket var förutsättningen för att hon skulle blir Herren Jesu Kristi moder.

Klicka på denna länken för att lyssna till ett 39 minuter långt föredrag om festens innebörd i Kyrkan.

 

Gudsmoderns införande i templet

Välkommen till typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Demetrios

Demetrios av ThessalonikiPå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios.

Den helige Demetrios kom från Thessaloniki och var son till fromma föräldrar från samhällets toppskikt. När Maximianus kom till Thessaloniki första gången år 290 befodrade han helgonet till hertig av staden. När det uppdagades att helgonet var en kristen blev han arresterad och bands fast i ett badhus. När det var tävling i staden var Maximianus en av åskådarna, och en av hans vänner – en barbar som var en duktig brottare vid namn Lyaeus – som hade ett tilltagande högmod för sin storlek och styrka, började skryta på stadion och utmana innvånarna att kämpa mot honom. Alla som gjorde så blev besegrade. En yngling vid namn Nestor, en bekant till Demetrios, såg detta och kom till helgonet i badhuset och bad om hans välsignelse att kämpa mot Lyaeus ensam. Då han fått denna välsignelse och tecknat sig med korsets tecken ställde han sig mitt i stadion och sade: “Demetrios Gud, hjälp mig!” och sedan började han genast kämpa mot Lyaeus och slog honom med ett dödligt slag mot hjärtat. Han som skrytit så mycket låg nu livlös på marken. Maximianus blev djupt bedrövad över detta och när han fått veta vem som orsakat denna förlust befallde han genast att Demetrios skulle genomborras av spjut medan han var i badhuset. Så skedde också. Maximianus befallde också att Nestor skulle dödas med sitt eget svärd. Så vann Kyrkan två nya martyrer för Kristi skull.

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 26-39:

De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”,* eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Profeten Joel

imagePå söndag firar vi profeten Joels festdag. Joel betyder “Herren är Gud”, och profeten var av Rubens stam, son till Bathuel, och levde på 700-talet f.Kr. (somliga säger 600-talet). Joels bok är bara tre kapitel lång och är den andra i ordningen bland de mindre profeternas. Han förutsade den Helige Andes nedstigande på Pingstdagen (Joel 2:28, citerat av Petrus i Apg 2:17), och även vår Herre Jesus Kristus frälsande namn i Joel 2:32: “Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.

 

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas sjunde kapitel, vers 11-16:

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: “En stor profet har trätt fram ibland oss”, och: “Gud har besökt sitt folk.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Fäderna vid det sjunde Ekumeniska Konciliet

Ikonernas återställandePå den söndag som infaller efter den 11:e oktober firar vi minnet av de 350 heliga fäderna som samlades till det sjunde ekumeniska konciliet. Det ägde rum i staden Nicea år 787 under den helige patriarken Tarasios, då kejsarinnan Irene och hennes son Konstantin Porphyrogenitus regerade. Man samlades för att vederlägga den ikonoklastiska villoläran, alltså läran om att ikoner inte hade någon plats i Kyrkans liv. Denna villolära hade fått kejserligt stöd i och med det edikt som kejsaren Leo Isauriern lät utfärda år 726.

Många av de heliga fäder som fördömde ikonoklasmen vid detta heliga koncilium dog senare som bekännare och martyrer för de heliga ikonerna under ikonoklasmens andra stora angreppet under 800-talet, speciellt under kejsar Leo Armenierns styre.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Chariton Bekännaren

Chariton BekännarenPå söndag firar vi minnet av den helige Chariton Bekännaren, klosterföreståndare i Palestina. Den helige Chariton föddes i staden Ikonium under kejsar Aurelius regeringstid, runt år 274. Han blev arresterad, torterad och dömd till döden för sin kristna tro, men blev till slut frisläppt genom ett kejserligt edikt. Han kom till Palestina där han levde ett asketiskt liv. Han förde många judar och hedningar till tro på Kristus. Efter att ha levt i Juda öken under lång tid och där grundat flera kloster i området somnade han in i frid.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Hon dödades av nazister för att hon gömt judar

Läs om ett av våra modigaste helgon i den Ortodoxa Kyrkan: moder Maria Skobtsova, eller den heliga Maria av Paris som hon också kallas. Hon levde mellan år 1891-1945.

När nazisterna intog Paris gömde moder Maria och prästen fr. Dimitri (Klepinin) judar i sitt stora hus, och de utfärdade även falska dopbevis för de judar som bad om det, eftersom de då inte togs tillfånga av nazisterna. När nazisterna kom på dem med att göra detta tillfångatogs de. När fr. Dimitri blev förhörd av nazisterna och de frågade honom varför han hjälpte judarna höll han upp sitt kors med Kristus korsfäst på och sade “på grund av den här juden!” Fr. Dimitri dog i fängelselägret i Dora.

Moder Maria fördes till Ravensbrücks koncentrationsläger där hon, på stora och Heliga Lördagen 1945, dog i gaskammaren. En del källor menar att hon tog en annan fånges plats som blivit utvald att dö just den dagen.

Moder Maria, fr. Dimitri, Marias son George och Ilja helgonförklarades av det Ekumeniska Patriarkatet år 2004 och deras festdag är den 20:e juli.

Läs hela moder Marias levnad genom att klicka på denna länk:Maria Skoptsovas levnad.

Fyra martyrer från Paris

Eutykes, lärjunge till aposteln Johannes

EutykesPå söndag firar vi minnet av en lärjunge till aposteln och evangelisten Johannes. Denne lärjunges namn är Eutykes och han är biskopsmartyr. Han arbetade även med aposteln Paulus. Eutykes kom från den palestinska staden Sebaste.

Trots att den helige Eutykes inte är en av de 70 apostlarna kallas han ändå för apostel på grund av sitt arbete med de äldre apostlarna, som också vigde honom till biskop. Då han hört om Frälsaren Jesus blev den helige Eutykes lärjunge till aposteln Johannes och reste senare med aposteln Paulus på hans resor.

Den helige Eutykes fick lida mycket: man svalt honom, slog honom med järnrör, kastade honom i elden och sedan inför vilddjuren. En gång släpptes ett lejon mot honom, men folk förundrades då det började prisa Gud med en människas röst.

Biskopsmartyren Eutykes fullbordade sin kamp i sin hemstad där han halshöggs i början av det andra århundradet efter Kristi födelse.

Det Första Ekumeniska Konciliet

På söndag är det söndagen efter Kristi Himmelsfärd och vi firar minnet av de heliga fäderna vid det första ekumeniska konciliet år 325 i staden Nicea.

Första Ekumeniska KoncilietKonciliet kom att få en enormt central betydelse i Kyrkans historia, och där skedde mycket som var intressant inte bara ur teologisk synvinkel – bl.a. berättas det om hur den helige biskopen av Myra, Nikolaos Undergöraren, lär ha slagit prästen Arios på käften av ren ilska över dennes irrläror. Mer  om dem senare. Mötet sammankallades av Kejsaren Konstantin för att stilla den strid som pågått i Kyrkan en tid och som gällde frågan om huruvida Sonen var av samma väsen som Fadern i den Heliga Treenigheten. Prästen Arios hade vunnit framgång i Alexandria med sin lära som skulle försvara tron på en Gud och således hävdade att Sonen blott var ett skapat väsen – visserligen det främsta bland dem – men alltjämt skapad. Hur kunde Gud vara en, om Sonen också var Gud? Frågan är logisk och Arios lära skrämmande aktuell än idag (de flesta villolärorna går igen under olika skepnader genom historien).

Den Helige Athanasios, sedemera biskop i Alexandria, stred ivrigt mot Arios irrlära då han insåg att om Sonen blott är ett skapat väsen och inte Gud, då är vår gemenskap med Gud för evigt förlorad. Om Sonen inte antog vårt kött och blev människa, levde bland oss, dog för oss, uppstod för oss och besegrade döden, då är vår tro fåfäng, ja rent av löjlig. Som skapad varelse äger Sonen ingen auktoritet att vara medlaren mellan Skaparen och det skapade, och ingen auktoritet att nedtrampa döden och skänka liv till människorna. Vi människor skulle då inte ha någon chans att någonsin kunna återfå den gudslikhet vi skapades till, vi skulle inte kunna bli gudomliggjorda! Athanasios kämpade för den sanna ortodoxa tron mot Arios och menade att Sonen visst var Gud fullt ut, evig med Fadern. Sonen är född av Fadern “före all tid” och innebär en relation mellan Fadern och Sonen snarare än en linjär tidslinjes skeenden i evigheten. Sonen relation till Fadern, menade Athanasios, var att han var född av Fadern, inte skapad av honom. Den helige Athanasios lära kan sammanfattas i hans ord ur boken “Om Inkarnationen” där han skriver att “Gud blev människa så att människan skulle kunna bli gudomliggjord.”

Problemet mer Arios lära är att det logiska och rationella resonemanget används i ett försök att förstå den Heliga Treenigheten, som måste vara och förbli ett mysterium. Förstår vi Gud har vi fångat in honom i en liten låda som passar vårt förnuft, och “Puff! Så försvinner han i ett moln av logiskt resonemang.” för att parafrasera Douglas Adams. Kort och gott: om vi förstår Gud är han inte Gud utan blott en mänsklig tankekonstruktion eller en avgud som speglar vår egen person. Treenigheten måste förbli ett mysterium.

Vid det första ekumeniska konciliet slog man fast att Sonen är av samma väsen som Fadern, inte av ett liknande väsen. Somliga menar att det var ingen mindre än Athanasios själv som författade texten till vad som idag kallas den Nicenska Trosbekännelsen och som i stort är samma i alla kristna samfund världen över idag. De som skiljer sig från denna bekännelse kan med rätta ifrågasättas om de verkligen borde kalla sig kristna, eftersom denna Trosbekännelse utgör den grundläggande basen i den kristna tron.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Ikonutställning 5-6 april

KristusDen 5-6 april kommer vår församling att arrangera en ikonutställning i Vasakyrkan, Göteborg, med ikoner målade av lokala ikonografer med anknytning till vår församling. Utställningens öppettider är Lördag 11-14, Söndag 9:30-16, och fader Mikael kommer att hålla ett öppnande föredrag om ikonens plats och roll i vår kyrkotradition kl. 11 på lördagen.

Missa inte denna chans att ta del av mycket vackra handmålade ikoner med många olika motiv!

Kristi frambärande i templet

Den 2:a Februari firar Kyrkan en festdag: Kristi frambärande i templet. Dagens evangelietext är hämtad från Lukasevangeliet 2:22-40. Den helige Teofanes Eremiten skriver om denna festdag:

Vid denna högtid omges Herren på ena sidan av Symeon – rättfärdighet som väntar på frälsning, men inte av sig självt; och Anna – ett liv levt i strikt fasta och bön som levandegjorts av tro; och på andra sidan av genuin, omfattande och trogen renhet – Josef, den trolovade. Överför alla dessa andliga förhållningssätt till ditt eget hjärta och du kommer att få skåda Herren – inte som en som bärs fram till dig, men som en som kommer till dig i egen hög person. Du kommer att innesluta honom i ditt hjärta och sjunga en sång som hörs genom himlarna och gläder alla änglar och helgon.

Kristi frambärande i templet. Jesus och Guds Moder i mitten, flankerade av Symeon och Anna på ena sidan och Josef på den andra.

Kristi frambärande i templet. Jesus och Guds Moder i mitten, flankerade av Symeon och Anna på ena sidan och Josef på den andra.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Munken Xenofon, hans fru och barn

Xenofon och hans familj

Xenofon och hans familj

Munken Xenofon, hans maka Maria och deras söner Arkadios och Johannes var uppskattade medborgare i Konstantinopel på 400-talet. Trots sin rikedom och höga ställning utmärkte de sig genom sin enkelhet och godhet. Då Xenofon och Maria ville ge sina söner en mer komplett utbildning skickade de dem till den feniciska staden Beirut. Genom Guds försyn förliste det fartyg de båda bröderna seglade med. Bröderna fördes av vågorna till olika platser på stranden. Ledsna över att ha skiljts åtbestämde bröderna sig för att fullt ut ägna sig åt Gud och gå i kloster. Under lång tid fick föräldrarna inga nyheter om sina barn och förmodade att de hade omkommit. Xenofon, som redan var ganska gammal, hade dock ett fast hopp på Herren och tröstade sin hustru Maria och sade åt henne att inte sörja utan att tro på att deras barn blev skyddade av Herren. Flera år senare åkte de båda makarna på pilgrimsfärd till de heliga platserna, och i Jerusalem fick de träffa sina söner som ägnade sig åt andlig träning i två olika kloster. De lyckliga föräldrarna tackade Herren som återförenat hela familjen. Återstoden av sina liv ägnade Xenofon och Maria sig åt Gud och gick även de i kloster. Munkarna Arkadios och Johannes tog farväl av sina föräldrar och gick ut i öknen där de efter lång andlig träning och kamp belönades med undergörandets och proftians gåvor. Munkåldringen Xenofon och Maria fick även de undergörandets gåva efter att ha bedrivit andlig kamp i tystnad och strikt fasta.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Makarios den store

20140116-150003.jpg

Makarios den store, koptisk ikon från 1700-talet.

Den helige Makarios den Store var från Thebaid i Egypten, enligt somliga en lärjunge till den helige Antonios den store. Han föddes omkring år 331 och kämpade i asketism i öknen vid Sketis. Som ung kallades han “det åldriga barnet” på grund av sin stora visdom och strama livsföring. Han vigdes till präst och dog 391, vid sextio års ålder. Det finns femtio andliga homilier som skrivits honom och som bl.a. utgivits på svenska (Artos 2001).

Det sägs om den helige Makarios att han blev så som en gud på jorden, för precis som Gud skyddar hela världen, så han överskylde Makarios de fel som han såg som om han inte såg dem. När han kom tillbaka till sin cell hittade en tjuv som höll på att ta hans saker och packa dem på en kamel. Makarios likgiltighet för ägande var så stor att han hjälpte tjuven lasta kamelen. När kamelen vägrade att resa på sig återvände Makarios återvände till sin cell och tog fram en liten hacka, sade att kamelen ville visst ha hackan också, lastade på den och knuffade upp kamelen. Kamelen lydde Makarios, men snart lade den sig ner igen, och ville inte flytta sig förrän allt hade återbördats till Makarios igen. Den helige Makarios den Store kallas också “av Egypten,” eftersom han tillhörde den gamla ursprungsbefolkningen i Egypten, kopterna.


Välkommen på aftongudstjänst i “Kryptan”, Vasakyrkan nu på söndag kl. 17.

 

Gregorios Undergöraren

ImageVälkommen på söndag. Vi firar den helige Gregorios Undergöraren, född år 203 i provinsen Pontus av hedniska föräldrar. I sin ungdom studerade han hednisk filosofi men blev alltmer medveten om dess otillräcklighet. Han vände sig då till Origenes, som under flera år undervisade honom i den kristna tron och till sist döpte honom. Gregorios levde en tid som eremit innan han år 240 vigdes till biskop av Neocaesarea. Det berättas att han hade endast 17 kristna att ansvara för vid sitt tillträde som biskop, men att det bara fanns 17 hedningar kvar i området då han lämnade biskopsstolen. Sitt tillnamn – “Undergöraren” – fick han för de oräkneliga  mirakel som tillskrivits honom. Han dog runt år 270.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Demetrios av Thessaloniki

ImagePå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios festdag. Detta härliga och undergörande helgon föddes i Thessaloniki av fromma föräldrar. De hade bett till Gud om ett barn, ty de var barnlösa. Demetrios var deras ende son, och fostrades och utbildades under stor omsorg. Demetrios far var befälhavare i Thessaloniki.

När hans far dog utsåg kejsaren Maximianus Demetrios till befälhavare i hans ställe. När Maximianus, en motståndare till Kristus, utsåg honom befallde han särskilt att Demetrios skulle förfölja och utrota de kristna i Thessaloniki. Demetrios trotsade inte bara kejsaren utan erkände öppet och predikade Herren Jesus Kristus i staden. När kejsaren hörde detta blev han rasande på Demetrios. När han strax återvände från en strid mot sarmaterna stannade Maximianus vid Thessaloniki för att undersöka saken.

Kejsaren kallade på Demetrios och frågade ut honom om hans tro. Demetrios erkände öppet sin kristna tro för kejsaren och fördömde även kejsarens avgudadyrkan. Maximian kastade då Demetrios i fängelse. Då han förstod vad som väntade honom gav Demetrios alla sina ägodelar till sin trogne tjänare Lupus för att dela ut till de fattiga, och inväntade med glädje hans förestående lidande för Herren Kristus.

En Guds ängel visade sig för honom i fängelset och sade: “Frid vare med dig, du som lider för Kristus. Vara modig och stark!” Efter flera dagar sände kejsaren soldater till fängelset för att döda Demetrios. Soldaterna hittade helgonet i bön till Gud och spetsade då honom med sina lansar. Detta var runt år 306. De kristna tog sedan i hemlighet hans kropp och begravde den med stor heder. Läkande myrra flödade från Kristi martyrs kropp och bota många sjuka. Snart byggdes en liten kyrka över hans reliker.

En illyrisk adelsman, Leontius, bar på en obotlig sjukdom. Han skyndade i bön till den helige Demetrios reliker och blev helt läkt. Av tacksamhet uppfördes Leontius en mycket större kyrka på platsen för den gamla kyrkan. Helgonet uppenbarade sig för honom vid två tillfällen .

När kejsar Justinianus ville överföra helgonets reliker från Thessaloniki till Konstantinopel sprang glödande gnistor från graven och en röst hördes: “Stopp , rör inget!” Således har den helige Demetrios reliker förblivit i Thessaloniki nu och kommer vara där för alltid.

Av den helige Nikolai Velimirovich.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Artemios

ImagePå söndag firar vi minnet av den helige stormartyren Artemios (+363). Han var en hög officer i den romerska armén under Konstantin den Stores tid. Han utnämndes till prefekt för Egypten. Under kejsaren Julianus Avfällingens regering protesterade han mot dennes avfall från den kristna tron, och försökte bl.a. stoppa misshandeln av två präster i Antiokia. Upprörd över situationen gick han till kejsaren och klagade: “Varför pinar du så skoningslöst dessa oskyldiga och hängivna män, och varför försöker du tvinga dem att vända ryggen till den kristna tron?”

Artemios medling räddade de båda prästerna från döden och de skickades istället i exil till ett annat land. Artemios själv förlorade sin militära ställning, blev slagen och fängslad. I fängelset blev han torterad och slutligen halshuggen år 363.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Den helige Kyriakos av Palestina

Kyriakos av PalestinaPå söndag firar vi den helige Kyriakos av Palestina. HAn föddes i Korint 448 och flyttade in som munk i Euthymios den Stores Lavra i Palestina. På grund av sin unga ålder skickades han av den helige Euthymios till den helige Gerasimos. När den sistnämnde dog återvände Kyriakos till Euthymios lavra.

Senare i sitt liv arbetade han ännu hårdare i asketism än vad han gjort tidigare genom att flytta ut i Natoufas ödemarker. Där fanns inget att äta annat än den mycket bittra örten blåstjärna (scilla), vilk blev ätbara för honom genom Guds omsorg för sin lärjunge. Han levde i 107 år och dog år 555.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Den helige Fokas av Sinope

ImageBiskopsmartyren Fokas som vi firar på söndag föddes i staden Sinope. Redan i sin ungdom levde han en fromt kristet liv och som vuxen blev han biskop i sin hemstad. Den helige Fokas omvände många hedningar till tron på Kristus. Under en förföljelse mot de kristna under kejsar Trajanus (98-117) befallde guvernören att helgonet skulle avsäga sig sin tro på Kristus. Han vägrade och efter ihärdig tortyr stängde man in honom i ett uppvärmt bad där han dog martyrdöden. Detta skedde år 117 e.Kr.

År 404 överfördes helgonets reliker till Konstantinopel och den helige Johannes Chrysostomos, stadens ärkebiskop, höll då en predikan med anledning av denna högtid.

Biskopsmartyren Fokas vördas särskilt som en beskyddare mot brand, samt som en hjälp för den som håller på att drunkna.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Heliga Fursten Rostislav av Mähren

Image
Helgonförklarade 1994 av Tjeckiens Ortodoxa Kyrka

När vi tänker på den bysantinska missionen som Hl. Kyrilos och Hl. Metodios ledde i Stora Mähren*, bör vi ihågkomma Heliga Fursten Rostislav som står tillsamman med dem i början på de slaviska nationernas andliga, kulturella och politiska liv. Vi bör komma ihåg den belysta regenten som ville ha ”en sådan lärare som kunde förklara de Kristna lärdomarna på ett förståeligt sätt” hos landsmännen. Det var han som tog initiativet och bad den bysantinska kejsaren Michaelos III och patriarken i Konstantinopel, Hl. Fotios, att skicka den lärda ”filosofen” Hl. Kyrilos och den kapabla organisatören Hl. Metodios till Mähren.

Hl. Rostislav kom förmodligen att regera över Stora Mähren ca år 846 och snart insåg att förutsättningarna för att Kristendomen skulle bli accepterad av mährerna var dels att Kristendomen måste predikas av missionärer som inte använde missionen i politiskt syfte, och dels att de som predikade måste bli förstådda av folket. Efter misslyckade försök till att hitta lämpliga lärare från Rom, bad han om lärare från Konstantinopel 862. De heliga bröder som skickades av den bysantinska kejsaren var lärda förebedjare som besatt rika erfarenheter, och som var fullt införstådda i Hl. Rostislavs avsikter. De uppfann en alfabet och översatt merparten av bibeln och liturgierna till det slaviska språket. Man förstår ju varför deras mission lyckades så bra med tanke på allt arbete, och på hur de levde som ett föredöme.

Dock komplicerades deras missionsarbete av det att missionärer också kom ifrån det frankiska* kungariket. De insåg att Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete skulle kunna bli till en grund för Stora Mährens självständighet både politiskt och andligt. Det uppfattades om ett hot. De anklagade bröderna falskt, och påstådd att det slaviska språket var ”ohelgat” eller ”oauktoriserat”. De försökte dessutom att vid sidan av Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete sprida fillioque-doktrinen.

Hl. Metodios van en känd dispyt med de latinska prästerna i Venedig, år 867, när han var på väg till Konstantinopel. Han och brodern Hl. Kyrilos ville nämligen få några av sina lärjungar utsedda till positioner av hierarkin i Konstantinopel, som en förstärkning för missionen. Från Venedig bjöds dem in av Påven Nikolaus I. Bröderna fick återigen försvara sitt missionsarbete. Hl. Kyrilos dog i Rom den 14:e februari, 868 efter det att han avlagt löften för att bli munk. Men han bad sin bror Hl. Metodius att fortsätta arbetet bland slaverna.

Men situationen i Stora Mähren hade förändrats under tiden. Fastän Rostislav hade lyckats försvara sitt rike mot frankiska attacker blev han förrådd av sin brorson Svatopluk, hertigen i Nitra*. Svatopluk fängslade Hl. Rostislav och överlämnade honom till frankerna. Hl. Rostislav drogs inför rätten och torterades i Regensburg för kärleken till sitt land, till Kristus och till de sanna apostoliska lärdomarna. Han dömdes av frankerna till döden, men efteråt bara förblindades och fängslades. Han dog mot slutet av 870 på okänd ort efter att ha lidit fruktansvärt. Hl. Metodios blev också fängslad på väg tillbaka till Stora Mähren. Han blev dömd och slagen av de franska biskparna, och Stora Mähren erövrades och plundrades av frankerna. Svatopluk, som tidigare stött frankiska intressen i Mähren, förrådde nu frankerna och återinförde självständighet för Stora Mähren. Men de latinska och frankiska intressen som fick förespråkare i hovet och bland prästerna, påverkade honom ändå starkt. När Svatopluk hade åstadkommit sina politiska mål år 873 kom påven ihåg den fängslade Metodios och bad Svatopluk att låta Metodios återgå till sin hjord för att fullfölja det apostoliska arbetet som hade påbörjats under Hl. Rostislavs tid.

Helige Fursten Rostislav arbetade med Hl. Kyrilos och led med Hl. Metodios. Han dog för sitt land och för Kristi sanna lära. Senare blev hans heliga liv och de heliga brödernas apostoliska arbete helt underminerade av utländska inflytanden i Mähren. Hl. Metodios lärjungar blev landsförvisade eller sålda i slaveri efter deras lärare dog, men Guds försyn räddade deras liv för att de skulle få fortsätta det apostoliska arbete i de södra och östra slaviska nationerna. Hl. Rostislavs ansträngning gav frukt i den florerande slaviska kyrkorna bland bulgarerna, ryssarna och serberna m.fl.

*Förklaringar:

Mähren: (engelska: Moravia) är en historisk region som idag utgör den östra delen av Tjeckien. Dess historiska huvudstad var Olomouc, som ligger utmed floden Morava, men allt sedan trettioåriga kriget är Brno (tyska Brünn) regionens centralort. Landet är uppkallat efter dess viktigaste flod Morava (tyska March).

Nitra: regionen öster om Mähren som kan ha ingått i ”Stora Mähren”. Idag utgör området västra delen av Slovakien. Uppkallad efter floden Nitra. Dagens stad Nitra ligger i området.

Franker var en grupp av samlade germanska stammar som utgick från ett område kring floden Rhen vid början av vår tideräkning och utvidgade under tusen år sitt maktområde till att periodvis omfatta stora delar av Europa. Namnet franker har givit Frankrike dess svenska namn och betydde förmodligen ”fri” på frankiska. Frankerna skilde sig från andra germaner på två viktiga sätt: De släppte aldrig kontakten med sin ursprungliga hemvist, bredde ut sig snarare än att vandra till nya områden. Och de blev katoliker i motsats till de flesta andra germanska stammar som bekände sig till den arianska kristendomen. I Rom refererade Romersk-katolska kyrkan till Frankrike som ”Roms äldsta syster”. (källa för alla tre termer: wikipedia)

Den Helige Symeon Styliten

ImagePå söndag firar vi det kyrkliga nyåret och den helige Symeon Styliten (390-459). Han blev munk vid 13 års ålder i klostret Eusebon nära Antiokia. Munkarna där drev iväg honom på grund av hans stränga asketiska levnad och han levde många år som eremit. Ryktet om hans helighet gjorde att många människor kom för att se honom och få ett råd om hur de skulle leva sina liv som kristna. För att värja sig mot alla besökare byggde han en pelare som han successivt lät bygga högre och högre. På denna pelare levde han återstoden av sitt liv – 36 år! Mat och förnödenheter fick han i en korg som hissades upp en gång i veckan. Han fick stort inflytande genom att han omvände många hedningar till den ortodoxa tron och skapade försoning mellan fiender. Han är urtypen för senare tiders styliter, dvs. pelarhelgon. Den helige Symeons pelare kom att bli ett av den antika världens tre främsta pilgrimscentra. Platsen ligger nära huvudleden till Antiokia vilken var områdets största stad när det begav sig. Idag är bara ruiner kvar, men fundamentet till pelaren finns fortfarande att beskåda.

Fundamentet till hl. Symeons pelare

Fundamentet till hl. Symeons pelare

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.