Ikoner

by

Maria av Egyptens söndag

Nästa liturgi som vi firar i vår församling äger rum lördagen 1:a April med anledning av Maria av Egyptens söndag (läs hennes levnadsskildring här). Denna söndag undervisar oss kristna om att omvändelse aldrig är försent och att omvändelse alltid är nyttig oavsett vilka synder man begått. I en hymn som sjunges vid aftongudstjänsten står följande:

Med avhållsamhetens svärd högg du av själens snaror och skilde lidelserna från kroppen, du rättfärdiga Maria. Genom den asketiska tystnaden kvävde du tankens synder. Genom dina tårars strömmar vattnade du hela ödemarken och gav oss ångerns frukter.

Hon som levde som prostituerad under lång tid mötte Herren Jesus och omvände sig för att sträva efter gemenskap med honom. Låt oss lära av henne och ta efter hennes exempel, oavsett vilka synder och felsteg vi har i vår personliga historia.

Välkommen till den Gudomliga Liturgin lördagen 1:a April kl. 11:00 i Grekiska Kyrkan på Sehlstedtsgatan 10, Hisingen.

by

Kristi födelse – juldagen!

Välkommen att fira Kristi födelse på juldagen kl. 11:00 i Vasakyrkans församlingshem. Vi kommer samman och prisar Gud för att han blev människa så att vi skulle kunna bli gudar – för att citera S:t Athanasios den store. Gud blev människa för att rädda människan. Det är julens evangelium. Kristus föds! Lovsjung honom!

Under predikan är det kyrkskola för barnen.

Efter liturgin är det knytkalas som vanligt. Ta med dig något gott och festligt!

juldagen

 

by

Uppståndelsekyrkans invigning år 336

Uppståndelsekyrkans invigning

Uppståndelsekyrkans invigning

Idag, den 13/9, infaller vår kyrkas festhögtid: Uppståndelsekyrkans invigning i Jerusalem år 336.

Den kyrkobyggnad som vördas långt mer än alla andra är den heliga uppståndelsens kyrka som S:t Konstantin den store lät bygga på Golgata, den plats där vår Frälsare korsfästes och begravdes. Under lång tid låg denna plats dold under jord eftersom både judar och hedningar ville gömma undan den. Under kejsar Hadrianus regering (117-138) byggdes dessutom ett tempel till Afrodite på platsen så att denna heliga plats skulle ytterligare vanhelgad och falla i glömska. Det var där korset låg gömt. Den fromme kejsar Konstantin lät dock befalla att man skulle göra utgrävningar på platsen, och man fann lämningar av Kristi frälsande lidande.

Det var alltså på denna plats som den stora och magnifika kyrkan byggdes, den som fick namn efter Kristus vår Guds uppståndelse: Anastasis (grek: uppståndelsen). Kejsarinnan Helena ledde arbetet, och det skedde när Dracilianus var Exark över Palestina och MaKarios var ärkebiskop av Jerusalem. Den sistnämnde var densamme som höjde upp det ärevördiga korset och invigde kyrkan år 336.

Apolytikion för Uppståndelsekyrkans invigning, ton 4:

Du har uppenbarat din bonings heliga härlighet i dess jordiska majestät, såsom det höga himlavalvets prakt, o Herre. Befäst den i evigheter evigheter, och ta emot vår bön som oupphörligt offras till dig däri, genom Gudaföderskan, o du som är allas liv och uppståndelse.

Apolytikion för Uppståndelsekyrkans invigning, ton 4:

Kyrkan visar sig som en himmel med många ljus vilka skiner och vägleder alla de troende. När vi står däri ropar vi högt: ”Stadfäst du själv detta hus, Herre!”

by

Påskens Gudomliga Liturgi

Söndagen den 1:a maj kl. 10:00 firar vi påskens gudomliga liturgi i Vasakyrkans församlingshem. Fader Dimitrios Elias och fader diakon Mikael Fälthammar tjänstgör tillsammans med kören och församlingen.

Efter liturgin blir det extra festlig måltid. Alla uppmuntras att ta med något gott till knytkalaset!

Varmt välkommen!

يسرنا مشاركتكم معنا في قداس عيد الفصح الواقع في ١_٥_٢٠١٦
الساعة العاشرة صباحا في بيت الرعية في ال vasakyrkan
يتراس القداس الاب ايليا ديمتروس
ويلي القداس غداء في قاعة الكنيسة
ملاحظة نرجو من المشاركين الكرام ان يصطحبوا معهم بعض الاطعمة .
وشكرا

Uppståndelsen 3

by

Publikanen & Farisén, samt årsmöte

Liknelsen om publikanen och fariseenPå lördag firar vi publikanens och fariséns söndag, då vi åter får höra om det första nödvändiga för att närma sig Gud: ödmjukhet. Farisén levde ett fromt liv och följde sin religions föreskrifter mycket noga, men det var inte till hjälp för honom eftersom han inte hade lärt sig ödmjukhet. Istället tackade han Gud för att han inte “var som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som publikanen” som stod bredvid honom i templet.

Publikanen däremot stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot Gud när han bad. Istället slog han sig för bröstet och bad: “Gud, var nådig mot mig syndare.” Han visste att han inte levde ett fromt liv, och att han kunde föra en bättre vandel. Men hans ånger och botfärdighet var äkta, och hans ödmjukhet var stor.

Trots att farisén alltså fastade och bad regelbundet var det ändå den uppenbara syndare, publikanen, som gick rättfärdig från templet. Av detta lär vi oss att ödmjukhet är grunden för varje dygd, och att ödmjukheten vida överstiger alla andra kristna bruk i fråga om människans gudomliggörelse. Det är oerhört viktigt att bära med sig denna lärdom när vi nu förbereder oss för stora och heliga fastan innan påsken.

Årsmöte:

På lördag efter gudstjänsten kommer församlingens förening att hålla sitt årsmöte. Alla medlemmar är välkomna att delta. Medlem är du om du någon gång betalat in 100 kr. eller mer till församlingen.

Du är en viktig del i Kyrkan!

Du är en viktig del i Kyrkan!

Utöver att välja ny styrelse inför kommande år kommer vi också att samtal om hur vi alla kan hjälpa till på konkreta sätt med det arbete som finns i vår församling. Många är redan engagerade, och det arbete som de utför r vi mycket tacksamma för. Vi vill också välkomna fler att bidra med sina förmågor och gåvor. Kanske skulle just du vilja engagera dig i kören; med arbete på hemsidan och sociala medier; med att plocka fram inför gudstjänsterna (både i kyrksalen och i köket); eller vill du hjälpa till med söndagsskolan? Eller har du kanske tänkt på något annat du vill hjälpa till med? Kom till årsmötet på lördag så hittar vi en plats för dig och dina gåvor!

by

Antonios den store

På lördag 16/1 firar vi liturgi kl. 10 i Vasakyrkans församlingshem. Välkommen att delta. Läs om helgonet här:

Antonios den store

Den Helige Antonios, munkarnas fader, föddes i Egypten år 251. Han föräldrar, fromma kristna, dog när han var ung och lämnade ett stort arv till honom. En söndag hörde han följande ord ur evangeliet: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga” (Matt 19:21). Genast skred han till verket och gav ut allt han ägde till de fattiga, och sedan flydde han världens oro ut i öknen. De många frestelser han där fick uthärda under 20 år är otroliga. Hans asketiska kamp, både om dagen och om natten, genom vilken han korsfäste lidelsernas kraft inom sig och så nådde lidelsefrihetens högsta höjder, övergår naturens gränser. Vittnesbörden om hans dygdefulla gärningar lockade så många att följa honom att öknen förvandlades till en stad i vilken han, så att säga, blev borgmästare, domare och mästare för alla dess invånare.

Världens städer fick också njuta frukten av hans dygd. När de kristna förföljdes och dödades under kejsar Maximinus år 312 skyndade han till deras hjälp och tröst. När Kyrkan oroades av Arianerna reste han ivrigt till Alexandria år 335 för att kämpa mot dem för den sanna läran. Under denna resa förde han många till Kristus genom sina ords skönhet.

Den helige Antonios började sitt asketiska liv utanför staden Coma i övre Egypten. Där studerade han asketerna och de heliga männen, men snart överträffade han dem alla i dygd. Eftersom han ville öka sin ansträngning begav han sig ut i öknen och hittade en övergiven vaktborg i bergen. Där bodde han i ensamhet och tränade sig i extrem fasta, oupphörlig bön och intensiv kamp mot demonerna. Där förblev han, som vi nämnt tidigare, i 20 år. Den helige Athanasios den store, som kände honom personligen och som skrev hans levnad, sa att han kom ut ur vaktborgen ”invigd i hemligheter och uppfylld av Guds Ande.” Eftersom många sökte upp honom och på så vis berövade honom hans ensamhet visade Gud honom hur han skulle resa med några beduiner till dess han kom till ett berg i öknen nära Röda havet. Där förblev han under resten av sin levnadstid.

Den helige Athanasios säger om honom att ”hans yttre hade en underlig och fantastisk skönhet. Detta var också en gåva från Frälsaren. Ty om han var bland många munkar, och någon som aldrig träffat honom tidigare önskade möta honom, så steg han genast fram förbi alla andra till Antonios, som om han vore dragen av hans utseende. Dock var han varken längre eller bredare än någon annan, men hans fridsamma levnad och rena själ utmärkte sig.” Genom att leva så blev han ett exempel och en måttstock för munkar och nunnor. Han dog den 17 Januari år 356 efter att ha levt i 105 år.

by

Årets två sista liturgier

Välkommen till årets två sista liturgier:

  • 19:e December – S:t Ignatios av Antiokia, Liturgi med myrrasmörjelse av katekumener
  • 25:e December – Juldagsliturgi
Den Helige Ignatios av Antiokia.

Den Helige Ignatios av Antiokia.

Lördagen den 19/12 kl. 10 firar vi den Gudomliga Liturgin med extra glädje då vi vid detta tillfälle också tar emot personer i församlingen med myrrasmörjelsens sakrament (Gr: χρίσμα, Ar: الميرونr)

Det är den helige Ignatios av Antiokias festdag. Ignatios kallades också Theoforos vilket betyder ”Gudsbäraren” eftersom han var ett så troget vittne till vår Herres Jesu heliga evangelium. Ignatios skrev sju brev till olika församlingar i mindre Asien (dagens västra Turkiet) under sin resa till Rom där han led martyrdöden år 107. Dessa brev finns bevarade idag och översatta till en rad olika språk – även svenska! I dem finns mycket god undervisning för de kristna som levde då och som lever idag.

Efter liturgin äter vi mat tillsammans som alla har bidragit med. Ta med en rätt till bordet du också!

Kristi födelse.

Kristi födelse.

Fredagen den 25/12 kl. 10 firar vi Juldagens heliga Liturgi.

Juldagen är den dag då Kyrkan firar vår Herres Jesu Kristi födelse på jorden genom jungfru Maria och den Helige Ande. Det är en av Kyrkans största högtider eftersom Gud i Jesus blev människa för att vi skulle kunna bli gudomliggjorda (Gr: Θέωσις Ar: تأليه ), för att tala med den helige Athanasios av Alexandrias ord.

Denna dag sjunger vi: ”Din födelse, Kristus vår Gud, har låtit kunskapens ljus stiga över världen, ty genom den blev stjärnornas dyrkare av en stjärna lärda att tillbe dig, du rättfärdighetens sol, och att känna dig såsom soluppgången från höjden. Herre ära vare dig!” och ”Jungfrun föder idag honom, som är över allt väsen, och jorden erbjuder en klippgrotta åt den Otillgänglige. Änglarna lovsjunger med herdarna och de vise färdas med stjärnan. Ty oss är fött ett litet barn, han som före evigheten är Gud.”

Ta med dig god mat till julbordet efter liturgin. Ta gärna med något från ditt lands jultradition!

INFO: Båda liturgierna äger rum i Vasakyrkans församlingshem. Adress: Vasa kyrkoplan 1, centrala Göteborg. Präst: Fader Demetrios. Diakon: Fader Mikael. Kör från församlingen.

Varmt välkommen!

by

Nikolaos av Myra

På söndag firar vi den helige Nikolaos av Myra.

Nikolaus av Myra 2Den helige Nikolaos levde under kejsar Konstantin den stores regeringstid och dog år 330. Som yngling önskade han leva som munk. Han reste på pilgrimsresa till det heliga staden Jerusalem där han hittade en plats att dra sig undan på och ägna sig åt bön. Snart stod det dock klart för honom att detta inte var Guds väg för honom, utan att han skulle återvända till sitt hemland och bli mångas räddning. Han återvände till Myra och vigdes till biskop.

Den helige Nikolaos blev känd för sin överväldigande barmhärtighet, i det att han försåg de fattiga med det de behövde, och i att han befriade de som anklagats på falska grunder. Han var lika känd för sin iver för sanningen. Han var närvarande vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325. Det berättas att när han hörde Arios hädelser yttras mot Guds Son slog Nikolaos till honom i ansiktet. Eftersom Kyrkans kyrkorätt förbjuder någon ur prästerskapet att slå någon människa blev hans biskopskollegor förvirrade över vilken disciplinär åtgärd man skulle vidta mot denne hierark som man vördade så mycket. Under natten uppenbarade sig vår Herre Jesus Kristus och Guds Moder för somliga av biskoparna och lät dem förstå att biskop Nikolaos handlande inte kommit sig av synd och lidelse, utan av stark kärlek och fromhet, och därför skulle inga disciplinära åtgärder följa.

Avskedshymnen för heliga biskopar skrevs ursprungligen för den helige Nikolaos. Han är alla resandes skyddshelgon, speciellt för sjöfarare. Han är också ett av de mest kända helgonen och mest älskade.

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

—

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

 

by

Ärkeänglarnas festdag

Liturgin i Vasakyrkans församlingshem den 7/11 är med anledning av Ärkeänglarnas högtidsdag i kyrkoåret. Läs om det här:

Änglarna är, enligt aposteln Paulus, andar i Guds tjänst – utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen (Heb 1:14). Gud sände ut dem för att bevaka varje land och folk, och för att vägleda i allt gott (5 Mos 32:8). En ängel har som uppdrag att vaka över ett land, och samtidigt har varje kristen en egen skyddsängel. Gud befaller änglarna att skydda dem som hoppas på honom, så att inget ska skada dem och inget ont drabba dem (Ps 91:10-12). I himmelen skådar de alltid Guds ansikte och sjunger den trefalt heliga hymnen och ber för oss inför honom. De gläds över en enda syndare som omvänder sig (Jes 6:2-3; Matt 18:10; Luk 15:7). Kort sagt, de tjänar Gud på så många olika sätt att Bibelns sidor är fulla av det. Det är av denna anledning som den Ortodoxa Kyrkan, som ärar dessa gudomliga tjänare, våra beskyddare, idag firar denna samlingsfest – dvs. att vi kommer samman i kyrkan för deras gemensamma högtid när vi sjunger deras lov, speciellt för ärkeänglarna Mikael och Gabriel som nämns vid namn i Skriften. Mikael betyder ”Vem är väl som Gud?” och Gabriel betyder ”Gud är mäktig”. Änglarnas antal står det inget om i Skriften. Profeten Daniel säger att ”tusen gånger tusen tjänade Honom och tiotusen gånger tiotusen stod inför Honom” (Dan 7:10). Änglarna är dock indelade i nio grader vilka benämns Serafer, Keruber, Troner, Herradömen, Furstar, Makter, Herrar, Ärkeänglar och Änglar.

Ärkeänglarnas namn, förutom de två som nämns i Skriften, är av gammal Tradition Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Selafiel, Jehudiel, Barachiel och Jeremiel. Dessa fastslogs i början av 300-talet vid konciliet i Laodikeia (vilket sammankallades relativt långt före det första ekumeniska konciliet år 325). Laodikeiakonciliets 35:e kánon förkastar och fördömer såsom heretiskt att tillbe änglarna som gudar och härskare i denna världen, men bejakar en sund vördnad för dem.

Mikael och Gabriel torde vara kända av de flesta som läst Bibeln. Men var kommer de andra namnen ifrån? Rafael (”Gud läker”) kan vi läsa om i Tobit 3:16; 12:15. Uriel (”Guds eld/ljus”) står omnämnd i 3 Esra 5:20). Selafiel (”Guds bön”) står också omnämnd i 3 Esra 5:16). Jehudiel betyder ”Guds ära”, och Barachiel förlänar Guds välsignelser. Jeremiel ”Upphöj Gud” nämns i 3 Esra 4:36).

  
—

Välkommen till liturgin på lördag 7/11 kl. 10:00 i Vasakyrkans församlingshem.

by

Invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag:

På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag. På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan (i väst känd som gravkyrkan) som byggdes av de heliga Konstantin den store och hans mor, kejsarinnan Helena.

Efter vår Herre och Frälsare Jesus Kristi frivilliga lidande och död på korset hade den heliga platsen för hans lidande länge trampas på av hedningar. När den romerske kejsaren Titus erövrade Jerusalem år 70, raserade han staden och förstörde Salomos tempel på berget Moria, där det inte lämnades sten på sten, som även Frälsaren förutsade (Matt 13:1-2).

Senare byggde den nitisk hedniska kejsaren Hadrianus (117-138) en ny stad vid namn Aelia Capitolina till sin egen ära (Hadrianus Aelius), på platsen där Jerusalem låg. Det var förbjudet att kalla staden vid dess gamla namn.

Han gav order om att täcka Herrens heliga grav med jord och stenar, och att på samma plats upprätta inrätta ett avgudatempel. På Golgata, där Frälsaren korsfästes, byggde han ett hedniskt tempel tillägnat gudinnan Venus år 119. Inför statyerna frambar man offer till demoner och utförde hedniska riter, ackompanjerade av hänsynslösa handlingar.

I Betlehem, på den plats Frälsaren föddes av den rena jungfrun, reste den hedniske kejsaren upp en avbild av Adonis. Han gjorde allt detta avsiktligt, så att folk helt skulle glömma Kristus Frälsaren och att de inte längre skulle minnas de platser där han bodde, undervisade, led och uppstod i härlighet.

Korsets upphöjelse

Korsets upphöjelse

Under kejsar Konstantins (306-337) regering, den första av de romerska kejsarna att erkänna den kristna tron, beslutade han och hans mor kejsarinnan Helena, att återuppbygga staden Jerusalem. De planerade också att bygga en kyrka på platsen för Herrens lidande och uppståndelse, i syfte att återhelga och rena platserna där man mindes Frälsaren och glömma de hedniska kulternas orenhet.

Kejsarinnan Helena färdades till Jerusalem med en stor mängd guld och den helige Konstantin den store skrev ett brev till patriarken Makarios I (313-323) där han bad honom hjälpa henne på alla tänkbara sätt med sin uppgift att förnya de kristna heliga platserna.

Efter hennes ankomst i Jerusalem förstörde den heliga kejsarinnan Helena alla de hedniska templen och återhelgade platserna som skändats av hedningar. Hon var ivrig att hitta vår Herre Jesus Kristi kors, och hon ordnade med en utgrävning av den plats där Venustemplet stod. Där fann man Herrens grav och Golgata. De hittade också tre kors och några spikar.

För att avgöra på vilken av de tre korsen Frälsaren korsfästes, gav patriarken Makarios order om att lägga en död person, som bars till kyrkogården, på varje kors i tur och ordning. När den döde lades på Kristi kors kom han genast till liv igen. Med största glädje lyfte kejsarinnan Helena och patriarken Makarios upp det livgivande korset och visade det för alla de människor som stod runt omkring dem.

Den heliga kejsarinnan började snabbt bygga en stor kyrka vilken inneslöt inom dess väggar Golgata, platsen för Frälsarens korsfästelse, och Herrens grav, som båda ligger nära varandra. Den heliga Aposteln och evangelisten Johannes skrev om detta: “Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära”(Joh 19:41-42). Uppståndelsekyrkan tog tio år att bygga, och den heliga kejsarinnan Helen levde inte så länge att hon fick se den är klar. Hon återvände till Konstantinopel och dog år 327. Efter sin ankomst i Jerusalem byggde den heliga kejsarinnan kyrkor i Betlehem, på Olivberget, i Getsemane och på många andra ställen med anknytning till Frälsarens liv och andra händelser i Nya Testamentet.

Byggandet av Uppståndelsekyrkan, som kallades “Martyrion” till minne av Frälsarens lidande, avslutades samma år som konciliet i Tyros och det trettionde året av hl. Konstantin den stores regering. Därför, vid sammankomsten den 13 september år 335, var invigningen av kyrkan särskilt högtidlig. Biskopar från kristna kyrkor i många länder närvarade: från Bythnien, Thrakien, Kilikien, Kappadokien, Syrien, Mesopotamien, Fenicien, Arabien, Palestina och Egypten. Alla deltog de i invigningen av kyrkan. De biskopar som deltog i konciliet i Tyros, samt många andra, närvarade vid invigningen i Jerusalem. På denna dag invigdes också hela staden Jerusalem. Kyrkans fäder beslutade att den 13:e september skulle firas till minne av denna fantastiska händelse.

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

—

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

by

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

På söndag firar vi den heliga himmelska härföraren och ärkeängeln Mikaels mirakel vid Kolosse.

I Frygien, inte långt från staden Hieropolis, på en plats som kallas Cheretopos, fanns det en kyrka helgad åt ärkeängeln Mikael. Den var byggd över en helig källa.

Denna kyrka var byggd av en invånare från staden Laodikeia i tacksamhet till Gud som helat has stumma dotter. Den himmelska härföraren Mikael visade sig för denne man i en dröm och talade om för honom att hans dotter skulle få talets gåva efter att hon druckit ur källan. Så skedde också, när hon drack kunde hon tala igen. Efter detta mirakel lät fadern, dottern och hela familjen döpa sig. I stor och ivrig tacksamhet byggde fadern kyrkan till ärkeängeln Mikaels ära. Så småningom kom inte bara kristna till källan för att söka läkedom, men även hedningar. På detta sätt vände många om från avgudadyrkan och kom till tro på Kristus.

En from man, Arkippos hette han, hade varit vaktmästare i denna kyrka i 60 år. Genom sitt vittnesbörd och sin heliga levnad omvände han många hedningar till Kristus. På grund av den allmänna illviljan mot kristna vid den här tiden, och mot Arkippos i synnerhet, försökte hedningarna förstöra kyrkan för att på så vis hindra folk att ta sig till denna läkedomens plats. I samma veva skulle de även döda Arkippos.

Med detta som mål förde de samman de båda floderna Lykokaperos och Kufos och riktade deras gemensamma flöde mot kyrkan. Den helige Arkippos bad ivrigt till ärkeängeln Mikael att han skulle avvärja faran. Genom dessa böner visade sig ärkeängeln Mikael vid helgedomen, och med ett slag med sin stav öppnade han en bred klyfta i berget och befallde de forsande strömmarna att rinna ner där. Kyrkan förblev oskadd. När hedningarna såg ett sådant förfärande mirakel flydde de i panik. Arkippos och de kristna samlades i kyrkan och prisade Gud och tackade den heliga ärkeängeln Mikael för hjälpen. Platsen där floderna störtade ner i klyftan fick namnet “Chonae” som betyder “att störta.”

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

—

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

by

Liturgi på Gudsmoderns avsomnande

Lördag den 15:e Augusti firar vi liturgi i Vasakyrkans församlingshem kl. 10:00. Dagens högtid är Gudsmoderns avsomnande som du kan läsa om här och här.

Festens epistel, Fil 2:5-11: Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
 Han var till i Guds gestalt 
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv
 och tog en tjänares gestalt
 och blev människan lik.
 När han till det yttre 
hade blivit som en människa,
 ödmjukade han sig
 och blev lydig ända till döden – 
döden på korset.
 Därför har Gud också upphöjt honom över allting
 och gett honom namnet
 över alla namn, 
för att i Jesu namn 
alla knän ska böjas,
 i himlen och på jorden
 och under jorden,
 och alla tungor bekänna 
att Jesus Kristus är Herren,
 Gud Fadern till ära.


 

Festens Evangelium, Luk 10:38-42, 11:27-28: Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem . Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: “Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” Herren svarade henne: “Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.” När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

Gudsmoderns avsomnande

by

Den helige Hallvard av Bohuslän

Sunniva och Hallvard

Två norska helgon, Sunniva och Hallvard, bedjande inför Kristus.

I skaran av heliga från Skandinavien finns den helige Hallvard, Bohusläns skyddshelgon (festdag 15:e maj). Den helige Hallvard föddes någon gång kring år 1020. Han sägs ha varit släkt med kung Olov den helige. Bohuslän hörde under senare delen av 1000-talet till Oslos stift, varför hl. Hallvard kom att kallas Bohusläns skyddshelgon.

Adam av Bremen skriver om den helige Hallvard kring år 1070-1080, och en utförligare levnadsskildring skrevs mot slutet av 1100-talet. Där berättas det att helgonet arbetade som köpman tillsammans med sin bror. För att inte sko sig på sin brors bekostnad vägde Hallvard sina varor med en mindre vikt, broderns med en större. Om Hallvards död berättas följande:

En vårdag när Hallvard var ute i ett ärende i sin hemtrakt. Han kom till Dramsfjorden vilken han skulle ta sig över. Precis innan han skulle lägga ut kom en gravid kvinna rusande i vassen och ropade på hjälp. Hon var rädd och darrade och bad Hallvard att ta med henne över vattnet. Hallvard frågade vad hon hette och varför hon behövde hjälp, varpå hon svarade och sade att hon sett honom gå denna vägen och snabbt skyndat efter för att inte förlora livet. Hallvard bad henne sätta sig i båten och började ro ut i fjorden.

Strax såg han tre män på stranden. De tog en annan båt och började ro efter dem. Då frågade Hallvard om kvinnan kände männen, och vad de ville henne. Hon svarade att hon kände dem och att de anklagade henne för stöld. Hallvard och männen ropade till varandra om varför de jagade kvinnan, och de menade att hon brutit sig in i deras broders hus genom att rycka loss den slå som höll fast låset i dörren. “Det är inte ett arbete för en kvinna”, sade Hallvard då, “utan för den starkaste man. Finns det ens något ögonvittne?” De kunde inte svara, och Hallvard fortsatte: “Om det är ovisst, det hon gjort, måste hon då dö? Och om hon är straffbar inför lagarna, då vill jag betala böterna för henne. Hon är ju havande, och ni får inte döda barnet i hennes sköte. Ni bör lugna er och inte handla oöverlagt.”

Vid dessa ord blev de tre männen rasande. En av männen grep sin pilbåge och sköt en pil som träffade Hallvard i bröstet. Sedan dräpte de även kvinnan som de begravde på stranden. Kring Hallvards hals band de en kvarnsten och sedan kastade de honom i djupet, men genom Guds nåd och martyrens förtjänster återfanns hans kropp långt därefter flytande med stenen på böljorna.

st_hallvard_oslo

Oslo stads sigill.

Kroppen kunde senare bärgas och martyren begravdes i Oslo, där kvarlevorna skrinlades i den förnämsta kyrkan. Den helige Hallvards martyrium ska ha ägt rum år 1042 eller 1043. Oslo stad sigill bär ännu hans bild, med pilarna och kvarnstenen. Relikerna förstördes vid reformationen, som så ofta var fallet med våra Skandinaviska helgons reliker.

Många kyrkor helgades till martyren Hallvard, bl.a. den gamla kyrkan i Ytterby väster om Kungälv. Idag finns bara ruiner kvar av denna kyrka.

by

Helige Ansgar, Nordens Apostel

AnsgarIdag den 3:e februari firar Kyrkan den helige Ansgar (801-865), Nordens Apostel. Han var munk, missionär, predikant och ärkebisop av Hamburg-Bremen, ett av de nordligaste stiften under den tid då bl.a. Sverige började kristnas.

Den helige Ansgar tillhörde klostret Corvey i Westfalen. Han är den förste till namnet kände missionär som kommit till det område som idag är Sverige. Vid Karl den Stores död inleddes en intensiv missionstid i norra Europa av hans son Ludvig den Fromme. Ansgar ingick i en skara som först reste med den nykristne danske kungen Harald tillbaka till Danmark för att sprida evangeliet där. Detta var år 826. Året därpå fördrevs Harald igen, och missionen förlorade sitt politiska stöd. Autbert insjuknade och dog så småningom, och Ansgar for tillbaka till Korvey 829 utan att missionen hade fått fäste.

Samma år kom sändebud från Sverige till kejsar Ludvig den Fromme och bad om missionärer: ”Landet var redo att ta emot den nya läran”, sade man, ”och dess konung var vänligt inställd.” Efter att ha rådgjort med Ansgars abbot skickade kejsaren Ansgar till Sverige år 830. Missionen riktades in på staden Birka där kung Björn tog emot missionärerna. Man lyckades omvända en del människor i staden och en kyrka uppfördes på den omvände hövitsmannen Hergeirs mark.

Ansgar reste år 831 tillbaka till Korvey och rapporterade om sin framgång. Från stiftet i Hamburg utnämndes en Simon till missionsbiskop över Sverige. Han reste tillsammans med sin släkting Nithard till Birka för att fortsätta missionen, men snart bröt en våldsam hedninsk reaktion ut mot dem. Simon fördrevs, kyrkan man byggt revs, och Nithard led martyrdöden, den förste kända martyren i vårt land.

Den kristna missionen låg nere i Sverige under 20 år, tills Ansgar, nu ärkebiskop av Hamburg-Bremen, beslutade sig att företa en resa dit igen. Stämningen var förvisso hätsk mot den nya läran, men Ansgars diplomatiska färdigheter gjorde att man fick tillstånd att predika och döpa. Efter en tid i Birka for Ansgar tillbaka till sitt stift där han dog i frid den 3:e Februari år 865. Denna dag firas av både Ortodoxa och romerska katoliker till hans minne.

Även om de flesta historiker är överrens om att Ansgars mission inte burit någon bestående frukt är det ändå intressant att se honom och hans missionärers pionjärverksamhet i det hedniska Sverige. Den helige Ansgar är den förste till namnet kände missionären med mål att kristna folket i det sm idag heter Sverige. Hans arbete bar liten frukt, men det frö han sådde kunde sedan odlas och växa till genom män som Sigfrid av Växjö, Eskil av Tuna och David av Munktorp m.fl.

Om den helige Ansgar diktar den katolske biskopen Nikolaus Hermansson av Linköping (död 1391):

Under vantrons tunga band
vilar ännu Sveriges land,
landet ytterst uti Nord.
Men till denna hednatrakt
har den bäste fader bragt
frälsningens och nådens ord.
by

Sackeus i trädet

På söndag firar vi Sackeus’ söndag med typika kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Söndagens evangelieläsning är hämtad från den helige evangelisten Lukas 19:1-10.

Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: “Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: “Han tog in hos en syndare.”
 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen .” Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.”


Sackeus publikanen

Varmt välkommen!

by

Söndagen efter Theofania

Välkommen att på söndag fira bönegudstjänst (typika) med oss kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan. Vi firar söndagen efter Theofania, alltså söndagen efter Kristi dop i floden Jordan. Under predikan ställs frågan: “Vad är egentligen Guds rike?”

Söndagens evangelietext är från hl. evangelisten Matteus kap. 4:12-17

När Jesus fick höra att Johannes hade blivit fängslad, drog han sig undan till Galileen. Han lämnade Nasaret och bosatte sig i Kapernaum, som ligger vid sjön på Sebulons och Naftalis område, för att det som var sagt genom profeten Jesaja skulle uppfyllas:
 Sebulons och Naftalis land,
havsvägen ,
landet på andra sidan Jordan,
hedningarnas Galileen – det folk som sitter i mörker
ska se ett stort ljus,
och för dem som bor
i dödens land och skugga
ska ett ljus gå upp. Från den tiden började Jesus predika och säga: “Omvänd er! Himmelriket är här.” 

Kristi dop

 

by

Juldagsliturgi 25:e December

På torsdagen den 25:e December kl. 10:00 firar vår församling juldagsliturgin för Kristi födelse tillsammans med Heliga Maria Magdalenas Ortodoxa församling i Serbiska Kyrkan i Kortedala (Runstavsgatan 9 – f.d. Vårfrukyrkan). Alla är välkomna!

Efter liturgin delar vi en gemensam måltid där var och en har tagit med sig något gott att äta.

Kristi födelse

Kristi födelse

by

Aposteln Andreas den förstkallade

Aposteln AndreasAposteln Andreas kom från Betsaida i Galliléen. Han var son till Jona och bror till Petrus, apostlarnas ledare. Andreas hade först varit lärjunge till Johannes Döparen. När han fick höra Döparens vittnesbörd om Jesus, då han såg Jesus komma till honom och sade: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29, 36), då gick han omedelbart att följa Kristus och blev så den förste lärjungen (varför han kallas “den förstkallade” bland apostlarna).

Efter Kristi himmelsfärd förkunnade han det glada budskapet i många länder. Han fick lida mycket för Kristi namns skull, och till slut dog han i Patras i Akacien. Där korsfästes han på ett kors som såg ut som ett “X”, den första bokstaven i “Kristus” på grekiska (Xristos). Detta är också symbolen för den helige Andreas (se ikonen till vänster).

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Johannes första kapitel, vers 35-51:

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma sade han: “Se Guds lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: “Rabbi” – det betyder lärare – “var bor du?” Han sade till dem: “Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: “Följ mig!” Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippus fann Natanael och sade till honom: “Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: “Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: “Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: “Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: “Amen, amen. säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

—

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

by

Gudaföderskans införande i templet

Denna fest är en av kyrkoårets 12 stora högtider. Den firas till minnet av av jungfru Marias inträde i templet som treåring. Joakim och Anna, Herrens morföräldrar och Marias föräldrar, kunde inte få barn. De bad till Gud om ett under, och gav ett löfte: om de fick ett barn skulle de helga det barnet till Guds tjänst. Gud hörde deras bön och de fick jungfru Maria.

När barnet var tre år gammalt överlämnades hon till Sackarias, Johannes döparens blivande far, i templet. Hon gick gladeligen dit, och levde där fram till dess hon var tolv år gammal då Sackarias trolovade henne med Josef.

Festens innebörd är i all korthet att visa på Gudsmoderns fullkomliga hängivelse till Gud, vilket var förutsättningen för att hon skulle blir Herren Jesu Kristi moder.

Klicka på denna länken för att lyssna till ett 39 minuter långt föredrag om festens innebörd i Kyrkan.

 

Gudsmoderns införande i templet

—

Välkommen till typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

by

Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

—

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.