Maria av Egyptens söndag

Nästa liturgi som vi firar i vår församling äger rum lördagen 1:a April med anledning av Maria av Egyptens söndag (läs hennes levnadsskildring här). Denna söndag undervisar oss kristna om att omvändelse aldrig är försent och att omvändelse alltid är nyttig oavsett vilka synder man begått. I en hymn som sjunges vid aftongudstjänsten står följande:

Med avhållsamhetens svärd högg du av själens snaror och skilde lidelserna från kroppen, du rättfärdiga Maria. Genom den asketiska tystnaden kvävde du tankens synder. Genom dina tårars strömmar vattnade du hela ödemarken och gav oss ångerns frukter.

Hon som levde som prostituerad under lång tid mötte Herren Jesus och omvände sig för att sträva efter gemenskap med honom. Låt oss lära av henne och ta efter hennes exempel, oavsett vilka synder och felsteg vi har i vår personliga historia.

Välkommen till den Gudomliga Liturgin lördagen 1:a April kl. 11:00 i Grekiska Kyrkan på Sehlstedtsgatan 10, Hisingen.

Protomartyren Nithard av Birka

Den helige protomartyren Nithard firas den 4 februari, dagen efter S:t Ansgar.

Vi vet inte mycket om den helige Nithard. Enligt Rimerts Vita Ansgari (Ansgars levnad) var han en munk från Corbi som följt med S:t Ansgar på dennes mission i Sverige. Från ärkestiftet Hamburg beslöts att skapa ett missionsstift med säte i Birka. Den förste biskopen där hette Gautbert, men tog sig det kristna namnet Simon vid sin vigning. Detta skedde år 845, och ungefär samtidigt ska en våldsam hednisk reaktion mot den kristna missionen ha brutit ut. Anledningen är oklar, men biskop Simon och hans medhjälpare utsattes för förföljelser av de hedniska invånarna i Birka. Den kyrka som hövitsmannen Häriger (eller Hergeir) låtit uppföra på sin mark blev nedriven. I ett våldsamt angrepp mot kyrkan dödades prästen Nithard av hedningarna, och han blev därmed den första till namnet kända martyren på svensk mark – alltså en protomartyr.

Trots att S:t Ansgars mission i Birka aldrig slog rot ordentligt levde ett fåtal kristna kvar i staden i flera år. Bland dessa kan särskilt nämnas kvinnorna Frideborg och hennes dotter Katla, samt eremiten Ardgar. Säkert fanns fler som vi inte känner namnet på.

Protomartyren Nithard har inga liturgiska hymner skrivna till sig och ingen ikon finns med hans motiv. Det finns dock standardtroparier för martyrer, varför vi kunde sjunga följande denna dag:

Din martyr Nithard tog genom sitt lidande emot en oförgänglig krans av dig, Herre, vår Gud, ty med din styrka nedlade han bödlarna och sönderkrossade demonernas vanmäktiga djärvhet. Genom hans förböner, fräls våra själar.

Antonios den store

På lördag 16/1 firar vi liturgi kl. 10 i Vasakyrkans församlingshem. Välkommen att delta. Läs om helgonet här:

Antonios den store

Den Helige Antonios, munkarnas fader, föddes i Egypten år 251. Han föräldrar, fromma kristna, dog när han var ung och lämnade ett stort arv till honom. En söndag hörde han följande ord ur evangeliet: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga” (Matt 19:21). Genast skred han till verket och gav ut allt han ägde till de fattiga, och sedan flydde han världens oro ut i öknen. De många frestelser han där fick uthärda under 20 år är otroliga. Hans asketiska kamp, både om dagen och om natten, genom vilken han korsfäste lidelsernas kraft inom sig och så nådde lidelsefrihetens högsta höjder, övergår naturens gränser. Vittnesbörden om hans dygdefulla gärningar lockade så många att följa honom att öknen förvandlades till en stad i vilken han, så att säga, blev borgmästare, domare och mästare för alla dess invånare.

Världens städer fick också njuta frukten av hans dygd. När de kristna förföljdes och dödades under kejsar Maximinus år 312 skyndade han till deras hjälp och tröst. När Kyrkan oroades av Arianerna reste han ivrigt till Alexandria år 335 för att kämpa mot dem för den sanna läran. Under denna resa förde han många till Kristus genom sina ords skönhet.

Den helige Antonios började sitt asketiska liv utanför staden Coma i övre Egypten. Där studerade han asketerna och de heliga männen, men snart överträffade han dem alla i dygd. Eftersom han ville öka sin ansträngning begav han sig ut i öknen och hittade en övergiven vaktborg i bergen. Där bodde han i ensamhet och tränade sig i extrem fasta, oupphörlig bön och intensiv kamp mot demonerna. Där förblev han, som vi nämnt tidigare, i 20 år. Den helige Athanasios den store, som kände honom personligen och som skrev hans levnad, sa att han kom ut ur vaktborgen ”invigd i hemligheter och uppfylld av Guds Ande.” Eftersom många sökte upp honom och på så vis berövade honom hans ensamhet visade Gud honom hur han skulle resa med några beduiner till dess han kom till ett berg i öknen nära Röda havet. Där förblev han under resten av sin levnadstid.

Den helige Athanasios säger om honom att ”hans yttre hade en underlig och fantastisk skönhet. Detta var också en gåva från Frälsaren. Ty om han var bland många munkar, och någon som aldrig träffat honom tidigare önskade möta honom, så steg han genast fram förbi alla andra till Antonios, som om han vore dragen av hans utseende. Dock var han varken längre eller bredare än någon annan, men hans fridsamma levnad och rena själ utmärkte sig.” Genom att leva så blev han ett exempel och en måttstock för munkar och nunnor. Han dog den 17 Januari år 356 efter att ha levt i 105 år.

Årets två sista liturgier

Välkommen till årets två sista liturgier:

  • 19:e December – S:t Ignatios av Antiokia, Liturgi med myrrasmörjelse av katekumener
  • 25:e December – Juldagsliturgi
Den Helige Ignatios av Antiokia.

Den Helige Ignatios av Antiokia.

Lördagen den 19/12 kl. 10 firar vi den Gudomliga Liturgin med extra glädje då vi vid detta tillfälle också tar emot personer i församlingen med myrrasmörjelsens sakrament (Gr: χρίσμα, Ar: الميرونr)

Det är den helige Ignatios av Antiokias festdag. Ignatios kallades också Theoforos vilket betyder ”Gudsbäraren” eftersom han var ett så troget vittne till vår Herres Jesu heliga evangelium. Ignatios skrev sju brev till olika församlingar i mindre Asien (dagens västra Turkiet) under sin resa till Rom där han led martyrdöden år 107. Dessa brev finns bevarade idag och översatta till en rad olika språk – även svenska! I dem finns mycket god undervisning för de kristna som levde då och som lever idag.

Efter liturgin äter vi mat tillsammans som alla har bidragit med. Ta med en rätt till bordet du också!

Kristi födelse.

Kristi födelse.

Fredagen den 25/12 kl. 10 firar vi Juldagens heliga Liturgi.

Juldagen är den dag då Kyrkan firar vår Herres Jesu Kristi födelse på jorden genom jungfru Maria och den Helige Ande. Det är en av Kyrkans största högtider eftersom Gud i Jesus blev människa för att vi skulle kunna bli gudomliggjorda (Gr: Θέωσις Ar: تأليه ), för att tala med den helige Athanasios av Alexandrias ord.

Denna dag sjunger vi: ”Din födelse, Kristus vår Gud, har låtit kunskapens ljus stiga över världen, ty genom den blev stjärnornas dyrkare av en stjärna lärda att tillbe dig, du rättfärdighetens sol, och att känna dig såsom soluppgången från höjden. Herre ära vare dig!” och ”Jungfrun föder idag honom, som är över allt väsen, och jorden erbjuder en klippgrotta åt den Otillgänglige. Änglarna lovsjunger med herdarna och de vise färdas med stjärnan. Ty oss är fött ett litet barn, han som före evigheten är Gud.

Ta med dig god mat till julbordet efter liturgin. Ta gärna med något från ditt lands jultradition!

INFO: Båda liturgierna äger rum i Vasakyrkans församlingshem. Adress: Vasa kyrkoplan 1, centrala Göteborg. Präst: Fader Demetrios. Diakon: Fader Mikael. Kör från församlingen.

Varmt välkommen!

Nikolaos av Myra

På söndag firar vi den helige Nikolaos av Myra.

Nikolaus av Myra 2Den helige Nikolaos levde under kejsar Konstantin den stores regeringstid och dog år 330. Som yngling önskade han leva som munk. Han reste på pilgrimsresa till det heliga staden Jerusalem där han hittade en plats att dra sig undan på och ägna sig åt bön. Snart stod det dock klart för honom att detta inte var Guds väg för honom, utan att han skulle återvända till sitt hemland och bli mångas räddning. Han återvände till Myra och vigdes till biskop.

Den helige Nikolaos blev känd för sin överväldigande barmhärtighet, i det att han försåg de fattiga med det de behövde, och i att han befriade de som anklagats på falska grunder. Han var lika känd för sin iver för sanningen. Han var närvarande vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325. Det berättas att när han hörde Arios hädelser yttras mot Guds Son slog Nikolaos till honom i ansiktet. Eftersom Kyrkans kyrkorätt förbjuder någon ur prästerskapet att slå någon människa blev hans biskopskollegor förvirrade över vilken disciplinär åtgärd man skulle vidta mot denne hierark som man vördade så mycket. Under natten uppenbarade sig vår Herre Jesus Kristus och Guds Moder för somliga av biskoparna och lät dem förstå att biskop Nikolaos handlande inte kommit sig av synd och lidelse, utan av stark kärlek och fromhet, och därför skulle inga disciplinära åtgärder följa.

Avskedshymnen för heliga biskopar skrevs ursprungligen för den helige Nikolaos. Han är alla resandes skyddshelgon, speciellt för sjöfarare. Han är också ett av de mest kända helgonen och mest älskade.

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

 

Ärkeänglarnas festdag

Liturgin i Vasakyrkans församlingshem den 7/11 är med anledning av Ärkeänglarnas högtidsdag i kyrkoåret. Läs om det här:

Änglarna är, enligt aposteln Paulus, andar i Guds tjänst – utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen (Heb 1:14). Gud sände ut dem för att bevaka varje land och folk, och för att vägleda i allt gott (5 Mos 32:8). En ängel har som uppdrag att vaka över ett land, och samtidigt har varje kristen en egen skyddsängel. Gud befaller änglarna att skydda dem som hoppas på honom, så att inget ska skada dem och inget ont drabba dem (Ps 91:10-12). I himmelen skådar de alltid Guds ansikte och sjunger den trefalt heliga hymnen och ber för oss inför honom. De gläds över en enda syndare som omvänder sig (Jes 6:2-3; Matt 18:10; Luk 15:7). Kort sagt, de tjänar Gud på så många olika sätt att Bibelns sidor är fulla av det. Det är av denna anledning som den Ortodoxa Kyrkan, som ärar dessa gudomliga tjänare, våra beskyddare, idag firar denna samlingsfest – dvs. att vi kommer samman i kyrkan för deras gemensamma högtid när vi sjunger deras lov, speciellt för ärkeänglarna Mikael och Gabriel som nämns vid namn i Skriften. Mikael betyder ”Vem är väl som Gud?” och Gabriel betyder ”Gud är mäktig”. Änglarnas antal står det inget om i Skriften. Profeten Daniel säger att ”tusen gånger tusen tjänade Honom och tiotusen gånger tiotusen stod inför Honom” (Dan 7:10). Änglarna är dock indelade i nio grader vilka benämns Serafer, Keruber, Troner, Herradömen, Furstar, Makter, Herrar, Ärkeänglar och Änglar.

Ärkeänglarnas namn, förutom de två som nämns i Skriften, är av gammal Tradition Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Selafiel, Jehudiel, Barachiel och Jeremiel. Dessa fastslogs i början av 300-talet vid konciliet i Laodikeia (vilket sammankallades relativt långt före det första ekumeniska konciliet år 325). Laodikeiakonciliets 35:e kánon förkastar och fördömer såsom heretiskt att tillbe änglarna som gudar och härskare i denna världen, men bejakar en sund vördnad för dem.

Mikael och Gabriel torde vara kända av de flesta som läst Bibeln. Men var kommer de andra namnen ifrån? Rafael (”Gud läker”) kan vi läsa om i Tobit 3:16; 12:15. Uriel (”Guds eld/ljus”) står omnämnd i 3 Esra 5:20). Selafiel (”Guds bön”) står också omnämnd i 3 Esra 5:16). Jehudiel betyder ”Guds ära”, och Barachiel förlänar Guds välsignelser. Jeremiel ”Upphöj Gud” nämns i 3 Esra 4:36).

  

Välkommen till liturgin på lördag 7/11 kl. 10:00 i Vasakyrkans församlingshem.

Invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag:

På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag. På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan (i väst känd som gravkyrkan) som byggdes av de heliga Konstantin den store och hans mor, kejsarinnan Helena.

Efter vår Herre och Frälsare Jesus Kristi frivilliga lidande och död på korset hade den heliga platsen för hans lidande länge trampas på av hedningar. När den romerske kejsaren Titus erövrade Jerusalem år 70, raserade han staden och förstörde Salomos tempel på berget Moria, där det inte lämnades sten på sten, som även Frälsaren förutsade (Matt 13:1-2).

Senare byggde den nitisk hedniska kejsaren Hadrianus (117-138) en ny stad vid namn Aelia Capitolina till sin egen ära (Hadrianus Aelius), på platsen där Jerusalem låg. Det var förbjudet att kalla staden vid dess gamla namn.

Han gav order om att täcka Herrens heliga grav med jord och stenar, och att på samma plats upprätta inrätta ett avgudatempel. På Golgata, där Frälsaren korsfästes, byggde han ett hedniskt tempel tillägnat gudinnan Venus år 119. Inför statyerna frambar man offer till demoner och utförde hedniska riter, ackompanjerade av hänsynslösa handlingar.

I Betlehem, på den plats Frälsaren föddes av den rena jungfrun, reste den hedniske kejsaren upp en avbild av Adonis. Han gjorde allt detta avsiktligt, så att folk helt skulle glömma Kristus Frälsaren och att de inte längre skulle minnas de platser där han bodde, undervisade, led och uppstod i härlighet.

Korsets upphöjelse

Korsets upphöjelse

Under kejsar Konstantins (306-337) regering, den första av de romerska kejsarna att erkänna den kristna tron, beslutade han och hans mor kejsarinnan Helena, att återuppbygga staden Jerusalem. De planerade också att bygga en kyrka på platsen för Herrens lidande och uppståndelse, i syfte att återhelga och rena platserna där man mindes Frälsaren och glömma de hedniska kulternas orenhet.

Kejsarinnan Helena färdades till Jerusalem med en stor mängd guld och den helige Konstantin den store skrev ett brev till patriarken Makarios I (313-323) där han bad honom hjälpa henne på alla tänkbara sätt med sin uppgift att förnya de kristna heliga platserna.

Efter hennes ankomst i Jerusalem förstörde den heliga kejsarinnan Helena alla de hedniska templen och återhelgade platserna som skändats av hedningar. Hon var ivrig att hitta vår Herre Jesus Kristi kors, och hon ordnade med en utgrävning av den plats där Venustemplet stod. Där fann man Herrens grav och Golgata. De hittade också tre kors och några spikar.

För att avgöra på vilken av de tre korsen Frälsaren korsfästes, gav patriarken Makarios order om att lägga en död person, som bars till kyrkogården, på varje kors i tur och ordning. När den döde lades på Kristi kors kom han genast till liv igen. Med största glädje lyfte kejsarinnan Helena och patriarken Makarios upp det livgivande korset och visade det för alla de människor som stod runt omkring dem.

Den heliga kejsarinnan började snabbt bygga en stor kyrka vilken inneslöt inom dess väggar Golgata, platsen för Frälsarens korsfästelse, och Herrens grav, som båda ligger nära varandra. Den heliga Aposteln och evangelisten Johannes skrev om detta: “Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära”(Joh 19:41-42). Uppståndelsekyrkan tog tio år att bygga, och den heliga kejsarinnan Helen levde inte så länge att hon fick se den är klar. Hon återvände till Konstantinopel och dog år 327. Efter sin ankomst i Jerusalem byggde den heliga kejsarinnan kyrkor i Betlehem, på Olivberget, i Getsemane och på många andra ställen med anknytning till Frälsarens liv och andra händelser i Nya Testamentet.

Byggandet av Uppståndelsekyrkan, som kallades “Martyrion” till minne av Frälsarens lidande, avslutades samma år som konciliet i Tyros och det trettionde året av hl. Konstantin den stores regering. Därför, vid sammankomsten den 13 september år 335, var invigningen av kyrkan särskilt högtidlig. Biskopar från kristna kyrkor i många länder närvarade: från Bythnien, Thrakien, Kilikien, Kappadokien, Syrien, Mesopotamien, Fenicien, Arabien, Palestina och Egypten. Alla deltog de i invigningen av kyrkan. De biskopar som deltog i konciliet i Tyros, samt många andra, närvarade vid invigningen i Jerusalem. På denna dag invigdes också hela staden Jerusalem. Kyrkans fäder beslutade att den 13:e september skulle firas till minne av denna fantastiska händelse.

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

På söndag firar vi den heliga himmelska härföraren och ärkeängeln Mikaels mirakel vid Kolosse.

I Frygien, inte långt från staden Hieropolis, på en plats som kallas Cheretopos, fanns det en kyrka helgad åt ärkeängeln Mikael. Den var byggd över en helig källa.

Denna kyrka var byggd av en invånare från staden Laodikeia i tacksamhet till Gud som helat has stumma dotter. Den himmelska härföraren Mikael visade sig för denne man i en dröm och talade om för honom att hans dotter skulle få talets gåva efter att hon druckit ur källan. Så skedde också, när hon drack kunde hon tala igen. Efter detta mirakel lät fadern, dottern och hela familjen döpa sig. I stor och ivrig tacksamhet byggde fadern kyrkan till ärkeängeln Mikaels ära. Så småningom kom inte bara kristna till källan för att söka läkedom, men även hedningar. På detta sätt vände många om från avgudadyrkan och kom till tro på Kristus.

En from man, Arkippos hette han, hade varit vaktmästare i denna kyrka i 60 år. Genom sitt vittnesbörd och sin heliga levnad omvände han många hedningar till Kristus. På grund av den allmänna illviljan mot kristna vid den här tiden, och mot Arkippos i synnerhet, försökte hedningarna förstöra kyrkan för att på så vis hindra folk att ta sig till denna läkedomens plats. I samma veva skulle de även döda Arkippos.

Med detta som mål förde de samman de båda floderna Lykokaperos och Kufos och riktade deras gemensamma flöde mot kyrkan. Den helige Arkippos bad ivrigt till ärkeängeln Mikael att han skulle avvärja faran. Genom dessa böner visade sig ärkeängeln Mikael vid helgedomen, och med ett slag med sin stav öppnade han en bred klyfta i berget och befallde de forsande strömmarna att rinna ner där. Kyrkan förblev oskadd. När hedningarna såg ett sådant förfärande mirakel flydde de i panik. Arkippos och de kristna samlades i kyrkan och prisade Gud och tackade den heliga ärkeängeln Mikael för hjälpen. Platsen där floderna störtade ner i klyftan fick namnet “Chonae” som betyder “att störta.”

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Liturgi på Gudsmoderns avsomnande

Lördag den 15:e Augusti firar vi liturgi i Vasakyrkans församlingshem kl. 10:00. Dagens högtid är Gudsmoderns avsomnande som du kan läsa om här och här.

Festens epistel, Fil 2:5-11: Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
 Han var till i Guds gestalt 
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv
 och tog en tjänares gestalt
 och blev människan lik.
 När han till det yttre 
hade blivit som en människa,
 ödmjukade han sig
 och blev lydig ända till döden – 
döden på korset.
 Därför har Gud också upphöjt honom över allting
 och gett honom namnet
 över alla namn, 
för att i Jesu namn 
alla knän ska böjas,
 i himlen och på jorden
 och under jorden,
 och alla tungor bekänna 
att Jesus Kristus är Herren,
 Gud Fadern till ära.


 

Festens Evangelium, Luk 10:38-42, 11:27-28: Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem . Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: “Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” Herren svarade henne: “Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.” När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

Gudsmoderns avsomnande

Den helige Hallvard av Bohuslän

Sunniva och Hallvard

Två norska helgon, Sunniva och Hallvard, bedjande inför Kristus.

I skaran av heliga från Skandinavien finns den helige Hallvard, Bohusläns skyddshelgon (festdag 15:e maj). Den helige Hallvard föddes någon gång kring år 1020. Han sägs ha varit släkt med kung Olov den helige. Bohuslän hörde under senare delen av 1000-talet till Oslos stift, varför hl. Hallvard kom att kallas Bohusläns skyddshelgon.

Adam av Bremen skriver om den helige Hallvard kring år 1070-1080, och en utförligare levnadsskildring skrevs mot slutet av 1100-talet. Där berättas det att helgonet arbetade som köpman tillsammans med sin bror. För att inte sko sig på sin brors bekostnad vägde Hallvard sina varor med en mindre vikt, broderns med en större. Om Hallvards död berättas följande:

En vårdag när Hallvard var ute i ett ärende i sin hemtrakt. Han kom till Dramsfjorden vilken han skulle ta sig över. Precis innan han skulle lägga ut kom en gravid kvinna rusande i vassen och ropade på hjälp. Hon var rädd och darrade och bad Hallvard att ta med henne över vattnet. Hallvard frågade vad hon hette och varför hon behövde hjälp, varpå hon svarade och sade att hon sett honom gå denna vägen och snabbt skyndat efter för att inte förlora livet. Hallvard bad henne sätta sig i båten och började ro ut i fjorden.

Strax såg han tre män på stranden. De tog en annan båt och började ro efter dem. Då frågade Hallvard om kvinnan kände männen, och vad de ville henne. Hon svarade att hon kände dem och att de anklagade henne för stöld. Hallvard och männen ropade till varandra om varför de jagade kvinnan, och de menade att hon brutit sig in i deras broders hus genom att rycka loss den slå som höll fast låset i dörren. “Det är inte ett arbete för en kvinna”, sade Hallvard då, “utan för den starkaste man. Finns det ens något ögonvittne?” De kunde inte svara, och Hallvard fortsatte: “Om det är ovisst, det hon gjort, måste hon då dö? Och om hon är straffbar inför lagarna, då vill jag betala böterna för henne. Hon är ju havande, och ni får inte döda barnet i hennes sköte. Ni bör lugna er och inte handla oöverlagt.”

Vid dessa ord blev de tre männen rasande. En av männen grep sin pilbåge och sköt en pil som träffade Hallvard i bröstet. Sedan dräpte de även kvinnan som de begravde på stranden. Kring Hallvards hals band de en kvarnsten och sedan kastade de honom i djupet, men genom Guds nåd och martyrens förtjänster återfanns hans kropp långt därefter flytande med stenen på böljorna.

st_hallvard_oslo

Oslo stads sigill.

Kroppen kunde senare bärgas och martyren begravdes i Oslo, där kvarlevorna skrinlades i den förnämsta kyrkan. Den helige Hallvards martyrium ska ha ägt rum år 1042 eller 1043. Oslo stad sigill bär ännu hans bild, med pilarna och kvarnstenen. Relikerna förstördes vid reformationen, som så ofta var fallet med våra Skandinaviska helgons reliker.

Många kyrkor helgades till martyren Hallvard, bl.a. den gamla kyrkan i Ytterby väster om Kungälv. Idag finns bara ruiner kvar av denna kyrka.

Helige Polycarpos av Smyrna, 23 februari

polycarpos, martyr, smyrna, ikonHelige Polycarpos, biskop i Smyrna, som var “fruktbar i alla goda gärningar” (Kol. 1:10), föddes innan 100-talet efter Kristus, och bodde i Smyrna i Mindre Asien. Han blev föräldralös tidigt men en from änka, Kallista, fick en uppenbarelse av en ängel att hon skulle ta in Polycarpos och uppfostra honom. Efter hans adoptiva moder dog skänkte Polycarpos alla sina ägodelar till fattiga, och började leva ett kyskt liv. Han sörjde för sjuka och döende. Han var god vän med Helige Bucolus, biskop av Smyrna (firas 6/2). Denne vigde Polycarpos till diakon och gav honom i uppgift att predika Guds Ord i kyrkan. Han vigde Polycarpos även till präst senare. Aposteln Johannes levde ännu vid denna tid. Polycarpos var mycket nära vän med Aposteln och ibland åkte med aposteln på apostoliska resor.

Innan Bucolus dog uttryckte han en önskan om att Polycarpos skulle bli biskop i Smyrna. När Polycarpos blev biskop kom Herren Jesus Kristus till honom i en syn. Polycarpos ledde sin församling med apostolisk iver, och han älskades mycket av prästerskapet. Helige Ignatios, Gudbäraren av Antiokia (20/12) hade också stor respekt för Polycarpos. Då Ignatios skulle resa till Rom för att lida martyrdöd, skrev han till Polycarpos att, ”du behövs nu i denna tidsålder om vi skall nå Gud, precis som en lots behöver vind, och precis som en sjöman i stormande hav behöver en hamn.”

Kejsaren Markus Aurelius (161-180) började en fruktansvärd förföljelse mot kristna. Hedningarna krävde att en domare skulle söka upp Helige Polycarpos eftersom han ansågs vara ”alla kristnas fader” och ”Asiens förförare”.

Vid den bodde Polycarpos utanför staden i en liten by, då hans församling var rädda för hans säkerhet. När soldaterna kom för att arrestera honom gick han ut till dem, bjöd in dem och gav dem mat. Han bad om att få en stund över för att be, för att förbereda sig inför sin martyrdöd. Berättelsen om hans lidande och död har nedtecknats i ”Brevet från Smyrnakyrkans kristna till andra kyrkor” – en av de äldste åminnelsetexter i kristendomen.

Då han ställdes inför rätten bekände Polycarpos öppet att han trodde å Kristus, och han dömdes till att bli bränd. Bödeln skulle spika fast honom vid bålen men Polycarpos hävdade att Gud skulle ge honom styrka att stå ut med lågorna, så att det räckte med att de band fast honom. Lågorna kom upp runtomkring helgonet, men brände honom inte. Lågorna kom tillsammans igen ovanför hans huvud i formen av ett valv. Hedningarna märkte att elden inte kunde skada honom, därför stack de honom med en kniv. Det kom så mycket blod ur såret att elden släktes. Biskopsmartyren Polycarpos kremerades sedan. De kristna i Smyrna tog emot hans heliga reliker med vördnad, och de firar hans martyrdöd varje år ännu.

Troparion (Ton 4)

Då du delat Apostlarnas livsstil ärvde du deras tron. Och du hittade vägen till gudomlig kontemplation genom att utöva dygder.
O du som av Gud är inspirerad, genom att undervisa sanningens ord felfritthar du försvarat vår Tro, till och med genom att utgjuta blod.
Biskopsmartyr Polycarpos, bed till Kristus Gud att våra själar må frälsas!

Kontakion (Ton 1)

Genom dygder offrade du upp en andlig frukt åt Herren,därför förhärligades du som en värdig ärkepräst, kloke Polycarpos.
Idag upphöjer vi ditt ärbara minne med sång som har blivit upplysta av dina ord,
och ger därmed ära åt Herren.

Helige Ansgar, Nordens Apostel

AnsgarIdag den 3:e februari firar Kyrkan den helige Ansgar (801-865), Nordens Apostel. Han var munk, missionär, predikant och ärkebisop av Hamburg-Bremen, ett av de nordligaste stiften under den tid då bl.a. Sverige började kristnas.

Den helige Ansgar tillhörde klostret Corvey i Westfalen. Han är den förste till namnet kände missionär som kommit till det område som idag är Sverige. Vid Karl den Stores död inleddes en intensiv missionstid i norra Europa av hans son Ludvig den Fromme. Ansgar ingick i en skara som först reste med den nykristne danske kungen Harald tillbaka till Danmark för att sprida evangeliet där. Detta var år 826. Året därpå fördrevs Harald igen, och missionen förlorade sitt politiska stöd. Autbert insjuknade och dog så småningom, och Ansgar for tillbaka till Korvey 829 utan att missionen hade fått fäste.

Samma år kom sändebud från Sverige till kejsar Ludvig den Fromme och bad om missionärer: ”Landet var redo att ta emot den nya läran”, sade man, ”och dess konung var vänligt inställd.” Efter att ha rådgjort med Ansgars abbot skickade kejsaren Ansgar till Sverige år 830. Missionen riktades in på staden Birka där kung Björn tog emot missionärerna. Man lyckades omvända en del människor i staden och en kyrka uppfördes på den omvände hövitsmannen Hergeirs mark.

Ansgar reste år 831 tillbaka till Korvey och rapporterade om sin framgång. Från stiftet i Hamburg utnämndes en Simon till missionsbiskop över Sverige. Han reste tillsammans med sin släkting Nithard till Birka för att fortsätta missionen, men snart bröt en våldsam hedninsk reaktion ut mot dem. Simon fördrevs, kyrkan man byggt revs, och Nithard led martyrdöden, den förste kända martyren i vårt land.

Den kristna missionen låg nere i Sverige under 20 år, tills Ansgar, nu ärkebiskop av Hamburg-Bremen, beslutade sig att företa en resa dit igen. Stämningen var förvisso hätsk mot den nya läran, men Ansgars diplomatiska färdigheter gjorde att man fick tillstånd att predika och döpa. Efter en tid i Birka for Ansgar tillbaka till sitt stift där han dog i frid den 3:e Februari år 865. Denna dag firas av både Ortodoxa och romerska katoliker till hans minne.

Även om de flesta historiker är överrens om att Ansgars mission inte burit någon bestående frukt är det ändå intressant att se honom och hans missionärers pionjärverksamhet i det hedniska Sverige. Den helige Ansgar är den förste till namnet kände missionären med mål att kristna folket i det sm idag heter Sverige. Hans arbete bar liten frukt, men det frö han sådde kunde sedan odlas och växa till genom män som Sigfrid av Växjö, Eskil av Tuna och David av Munktorp m.fl.

Om den helige Ansgar diktar den katolske biskopen Nikolaus Hermansson av Linköping (död 1391):

Under vantrons tunga band
vilar ännu Sveriges land,
landet ytterst uti Nord.
Men till denna hednatrakt
har den bäste fader bragt
frälsningens och nådens ord.

Sackeus i trädet

På söndag firar vi Sackeus’ söndag med typika kl. 10:00 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Söndagens evangelieläsning är hämtad från den helige evangelisten Lukas 19:1-10.

Jesus kom in i Jeriko och vandrade genom staden. Där fanns en man som hette Sackeus. Han var förman vid tullen , och han var rik. Han ville se vem Jesus var men kunde inte för folkets skull, eftersom han var liten till växten. Då sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsfikonträd för att se honom, eftersom Jesus skulle komma den vägen.
 När Jesus kom till det stället, såg han upp och sade till honom: “Sackeus, skynda dig ner, för i dag måste jag gästa ditt hem.” Sackeus skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: “Han tog in hos en syndare.”
 Men Sackeus stod där och sade till Herren: “Hälften av det jag har, Herre, ger jag till de fattiga. Och har jag lurat någon på något, betalar jag fyrdubbelt igen .” Jesus sade till honom: “I dag har frälsning kommit till det här huset, för också han är en Abrahams son. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat.”


Sackeus publikanen

Varmt välkommen!

Aposteln Andreas den förstkallade

Aposteln AndreasAposteln Andreas kom från Betsaida i Galliléen. Han var son till Jona och bror till Petrus, apostlarnas ledare. Andreas hade först varit lärjunge till Johannes Döparen. När han fick höra Döparens vittnesbörd om Jesus, då han såg Jesus komma till honom och sade: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29, 36), då gick han omedelbart att följa Kristus och blev så den förste lärjungen (varför han kallas “den förstkallade” bland apostlarna).

Efter Kristi himmelsfärd förkunnade han det glada budskapet i många länder. Han fick lida mycket för Kristi namns skull, och till slut dog han i Patras i Akacien. Där korsfästes han på ett kors som såg ut som ett “X”, den första bokstaven i “Kristus” på grekiska (Xristos). Detta är också symbolen för den helige Andreas (se ikonen till vänster).

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Johannes första kapitel, vers 35-51:

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma sade han: “Se Guds lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: “Rabbi” – det betyder lärare – “var bor du?” Han sade till dem: “Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: “Följ mig!” Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippus fann Natanael och sade till honom: “Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: “Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: “Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: “Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: “Amen, amen. säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

En modern “starets” – en äldste i kyrkan

FADER JOHANNES

-ur ”Everyday Saints”

Detta är en samling berättelser om en munkpräst, Fader Johannes Krestiankin, som levde större delen av sitt liv på Pskov Grottkloster nära Pechory i västra Ryssland. Den som berättar är Fader Tikhon (också munkpräst), som var ett av Fader Johannes andliga barn.

Ladda ner artikeln som PDF

o-ioann13Den första gången jag såg Ärkimandrit[1] Johannes Krestiankin 1982 var när jag besökte klostret i Pechory. Den gången gjorde han inte något större intryck på mig: en sympatisk äldre man i ganska gott fysiskt tillstånd (han var redan 72 år) som alltid skyndade sig hit eller dit, lite stressad till och med … fast alltid med en stor skara pilgrimer omkring sig. I jämförelse med honom verkade de andra boende på klostret att vara mycket striktare, mer asketiska, och på något sätt mer korrekta.

Vanligtvis innan aftongudstjänsten skulle börja sprang en underlig procession ut ur brödernas bostäder. Fader Filaret, den unga administratören på klostret, tog Fader Johannes i armen och, nästan i springande fart, drog med honom någonstans så fort att han knappt hängde med. Efter dessa två följde omedelbart en skara pilgrimer som väntade på sin chans att prata med Fader Johannes, där på gatan. Och alla sprang rakt fram genom hela innergården – kapparna fladdrade i vinden – Fader Johannes snubblade på sina egna fötter då och då, andfådd, han försökte att välsigna några pilgrimer och samtidigt svara på teologiska spörsmål! Fader Filaret blev alltid arg och skällde – ibland på Fader Johannes ibland på pilgrimerna, som han ibland drev undan med sitt paraply. Till slut drog han in Fader Johannes i kyrkan och ledde honom raskt fram till altaret.

Jag måste tillägga att vår unga administratör inte agerade på detta sätt av illvilja, utan därför att han var rädd att Fader Johannes skulle bli förkyld av vinterns kyla. När vädret blev bättre fanns det på allvar en risk att Fader Johannes inte skulle komma fram till kyrkan alls, därför att han ibland omringades av så många människor som sökte hans välsignelse i flera timmar.

Läs hela artikeln

Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Stormartyren Demetrios

Demetrios av ThessalonikiPå söndag firar vi den helige stormartyren Demetrios.

Den helige Demetrios kom från Thessaloniki och var son till fromma föräldrar från samhällets toppskikt. När Maximianus kom till Thessaloniki första gången år 290 befodrade han helgonet till hertig av staden. När det uppdagades att helgonet var en kristen blev han arresterad och bands fast i ett badhus. När det var tävling i staden var Maximianus en av åskådarna, och en av hans vänner – en barbar som var en duktig brottare vid namn Lyaeus – som hade ett tilltagande högmod för sin storlek och styrka, började skryta på stadion och utmana innvånarna att kämpa mot honom. Alla som gjorde så blev besegrade. En yngling vid namn Nestor, en bekant till Demetrios, såg detta och kom till helgonet i badhuset och bad om hans välsignelse att kämpa mot Lyaeus ensam. Då han fått denna välsignelse och tecknat sig med korsets tecken ställde han sig mitt i stadion och sade: “Demetrios Gud, hjälp mig!” och sedan började han genast kämpa mot Lyaeus och slog honom med ett dödligt slag mot hjärtat. Han som skrytit så mycket låg nu livlös på marken. Maximianus blev djupt bedrövad över detta och när han fått veta vem som orsakat denna förlust befallde han genast att Demetrios skulle genomborras av spjut medan han var i badhuset. Så skedde också. Maximianus befallde också att Nestor skulle dödas med sitt eget svärd. Så vann Kyrkan två nya martyrer för Kristi skull.

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 26-39:

De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”,* eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.

När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Profeten Joel

imagePå söndag firar vi profeten Joels festdag. Joel betyder “Herren är Gud”, och profeten var av Rubens stam, son till Bathuel, och levde på 700-talet f.Kr. (somliga säger 600-talet). Joels bok är bara tre kapitel lång och är den andra i ordningen bland de mindre profeternas. Han förutsade den Helige Andes nedstigande på Pingstdagen (Joel 2:28, citerat av Petrus i Apg 2:17), och även vår Herre Jesus Kristus frälsande namn i Joel 2:32: “Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.

 

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas sjunde kapitel, vers 11-16:

Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: “Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: “Unge man, jag säger dig: Stå upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: “En stor profet har trätt fram ibland oss”, och: “Gud har besökt sitt folk.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Fäderna vid det sjunde Ekumeniska Konciliet

Ikonernas återställandePå den söndag som infaller efter den 11:e oktober firar vi minnet av de 350 heliga fäderna som samlades till det sjunde ekumeniska konciliet. Det ägde rum i staden Nicea år 787 under den helige patriarken Tarasios, då kejsarinnan Irene och hennes son Konstantin Porphyrogenitus regerade. Man samlades för att vederlägga den ikonoklastiska villoläran, alltså läran om att ikoner inte hade någon plats i Kyrkans liv. Denna villolära hade fått kejserligt stöd i och med det edikt som kejsaren Leo Isauriern lät utfärda år 726.

Många av de heliga fäder som fördömde ikonoklasmen vid detta heliga koncilium dog senare som bekännare och martyrer för de heliga ikonerna under ikonoklasmens andra stora angreppet under 800-talet, speciellt under kejsar Leo Armenierns styre.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Chariton Bekännaren

Chariton BekännarenPå söndag firar vi minnet av den helige Chariton Bekännaren, klosterföreståndare i Palestina. Den helige Chariton föddes i staden Ikonium under kejsar Aurelius regeringstid, runt år 274. Han blev arresterad, torterad och dömd till döden för sin kristna tro, men blev till slut frisläppt genom ett kejserligt edikt. Han kom till Palestina där han levde ett asketiskt liv. Han förde många judar och hedningar till tro på Kristus. Efter att ha levt i Juda öken under lång tid och där grundat flera kloster i området somnade han in i frid.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.