Schema för hösten äntligen färdigt!

Nu har vi äntligen kunnat sätta vårt schema för höstterminen 2017.

Liturgier är följande lördagar kl. 10:00 i S:t Matteus kapell (karta här), Västra kyrkogården, Majorna (rumänska församlingens lokaler):

  • 9 och 23 september
  • 7 och 21 oktober
  • 11 och 18 november
  • 2 och 16 december

Dessutom anordnar vi vår introduktionskurs i Ortodox tro. Läs mer om den här. Den äger rum följande lördagar efter liturgin ca. 11:30-13:00 i samma lokal:

  • 9 september
  • 7 oktober
  • 11 november
  • 2 december
  • (datum för vårterminen kommer senare)

Anmälan till kristiuppstandelse(a)gmail.com

Samtal och frågestund om den ortodoxa tron efter följande datums liturgier:

  • 23 september
  • 18 november
  • 16 december

Övriga särskilda tema- och församlingsdagar annonseras här på hemsidan.

Varmt välkommen till vår församling!

Rumänska församlingens kyrka, S:t Matteus kapell på Västra Kyrkogården, Göteborg.

Fader Mikael vigs till präst!

Med stor glädje har vi fått ta emot beskedet att fader diakon Mikael Fälthammar kommer att vigas till präst. Detta med hans salighet patriark Johannes X välsignelse. Prästvigningen utförs av hans eminens metropolit Ignatus av Frankrike och västra Europa.

Prästvigningen kommer att äga rum under den gudomliga liturgin söndagen 21 maj.

Plats: Serbiska kyrkan i kortedala, runstavsgatan 9.

Tid: klockan 14:00 börjar den gudomliga liturgin.

 

Varmt välkommen att dela denna glädje med oss!

Metropolit Ignatius

Maria av Egyptens söndag

Nästa liturgi som vi firar i vår församling äger rum lördagen 1:a April med anledning av Maria av Egyptens söndag (läs hennes levnadsskildring här). Denna söndag undervisar oss kristna om att omvändelse aldrig är försent och att omvändelse alltid är nyttig oavsett vilka synder man begått. I en hymn som sjunges vid aftongudstjänsten står följande:

Med avhållsamhetens svärd högg du av själens snaror och skilde lidelserna från kroppen, du rättfärdiga Maria. Genom den asketiska tystnaden kvävde du tankens synder. Genom dina tårars strömmar vattnade du hela ödemarken och gav oss ångerns frukter.

Hon som levde som prostituerad under lång tid mötte Herren Jesus och omvände sig för att sträva efter gemenskap med honom. Låt oss lära av henne och ta efter hennes exempel, oavsett vilka synder och felsteg vi har i vår personliga historia.

Välkommen till den Gudomliga Liturgin lördagen 1:a April kl. 11:00 i Grekiska Kyrkan på Sehlstedtsgatan 10, Hisingen.

Kristi födelse – juldagen!

Välkommen att fira Kristi födelsejuldagen kl. 11:00 i Vasakyrkans församlingshem. Vi kommer samman och prisar Gud för att han blev människa så att vi skulle kunna bli gudar – för att citera S:t Athanasios den store. Gud blev människa för att rädda människan. Det är julens evangelium. Kristus föds! Lovsjung honom!

Under predikan är det kyrkskola för barnen.

Efter liturgin är det knytkalas som vanligt. Ta med dig något gott och festligt!

juldagen

 

Terminens första liturgi 6/8

Kristus på förklaringsbergetEfter ett litet sommaruppehåll önskar vi nu bjuda in till höstterminens första Gudomliga Liturgi. Den äger rum i Vasakyrkans församlingshem lördagen den 6 augusti kl. 11:00. Vi firar då Kristi förklaring. Fader Dimitrios Elias tjänstgör tillsammans med fader diakon Mikael.

Efter gudstjänsten äter vi mat tillsammans. Tänk på att det är fastetid den lördagen (fastan före Gudsmoderns avsomnande), men fisk och vin är tillåtet med anledning av festen.

Höstens schema hittar du under fliken “Kalender” ovan, eller via denna länk.

Påskens Gudomliga Liturgi

Söndagen den 1:a maj kl. 10:00 firar vi påskens gudomliga liturgi i Vasakyrkans församlingshem. Fader Dimitrios Elias och fader diakon Mikael Fälthammar tjänstgör tillsammans med kören och församlingen.

Efter liturgin blir det extra festlig måltid. Alla uppmuntras att ta med något gott till knytkalaset!

Varmt välkommen!

يسرنا مشاركتكم معنا في قداس عيد الفصح الواقع في ١_٥_٢٠١٦
الساعة العاشرة صباحا في بيت الرعية في ال vasakyrkan
يتراس القداس الاب ايليا ديمتروس
ويلي القداس غداء في قاعة الكنيسة
ملاحظة نرجو من المشاركين الكرام ان يصطحبوا معهم بعض الاطعمة .
وشكرا

Uppståndelsen 3

Program för fastan

Program för stora fastan:

Lördag 19/3 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Ortodoxins seger. Styrelsemöte efteråt.

Söndag 27/3 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Gregorios Palamas söndag.

Lördag 2/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Korsärandets söndag.

Lördag 9/4 – Liturgi i Kortedala 10:00, S:t Johannes Klimakos söndag.

Söndag 17/4 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Maria av Egyptens söndag.

Lördag 23/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Palmsöndagen.

Söndagarna i stora fastan

Söndagarna i stora fastan

En hjälp inför bikten

biktSnart befinner vi oss i stora och heliga fastan inför Herrens påsk. Fastan är ett utmärkt tillfälle att gå till bikt. En del tycker det är svårt att veta vad man ska säga i bikten. Fader Thomas Hopko skrev en nyttig biktspegel med frågor att ställa till sig själv inför att man går till bikt. Kanske kan den vara till hjälp även för dig? Kom ihåg att det kan vara skrämmande att gå fram till bikt, men efteråt uppmuntrar de flesta som själva biktat sig andra att också gå fram. Det är en stor glädje och nåd i biktens sakrament.

BIKTSPEGEL:

Saliga är de i anden fattiga

Är jag fattig inför Gud och människor? Odlar jag ett sinnelag av fattigdom? Inser jag verkligen att allt hör till Gud och kommer från Gud? Använder jag mitt liv och allt jag har som om det hör till Gud? Delar jag med mig av mina jordiska ägodelar med andra i vishet om att det är Guds? Hämtar jag mina åsikter och idéer från Gud? Erkänner jag min andliga och intellektuella fattigdom inför Gud? Accepterar jag hans visdom och sanning? Håller jag hårt i mina ägodelar, är jag självisk, självgod, självrättfärdig, självtjänande? Dyrkar jag mina åsikter, idéer och ägodelar som avgudar? Längtar jag efter status, makt, inflytande, rikedomar eller anseende? Älskar och värdesätter jag verkligen fattigdom som det perfekta idealet?

Saliga är de som sörjer

Är jag en som sörjer? Är jag ledsen när människor lider? Gråter jag över kyrkans bekymmer, statens, familjens, samhällets? Lider jag tillsammans med de lidande, de fattiga, arma, de som lever i misär och synd? Gråter jag över sjukdom olycka och döden? Eller är jag likgiltig? Är det som jag betraktar hos mig själv som mod i själva verket hjärtlöshet och en avsaknad av medkänsla? Förbarmar jag mig över dem som verkar vara patetiska, dem som verkar vara besatta av lust, missbrukare, själviska, världens onda och syndiga? Kan jag göra detta utan att fördöma dem? Är jag ledsen över andras synder och tillkortakommanden? Eller hånskrattar jag istället åt det som en sann kristen, efter Kristi exempel, borde bara kunna sörja?

Saliga är de saktmodiga

Är jag saktmodig som Jesus är saktmodig? Är jag saktmodig i den bemärkelsen att jag kämpar mot ondska med godhet. Accepterar jag, praktiserar jag det faktum att ödmjuk kärlek, sanningen och godhetens mod är de enda vapnen som finns i striden mot synd och syndiga människor? Är jag långsint mot andra – hemma, på arbetet, i kyrkan? Älskar jag makt, skäller jag order och befallningar mot andra? Älskar jag att ha ensamrätt att bestämma över andra? Är jag auktoritär? Vill jag att andra skall frukta mig? Använder jag manipulation eller tvång för att köra över andra och genomföra min vilja? Välsignar jag dem som förbannar mig, ber jag för dem som misshandlar mig, gör jag gott mot dem som hatar mig, tjänar jag dem som utnyttjar mig, talar jag med dem som utesluter mig? Älskar jag mina fiender och förlåter jag dem som kränkt mig? Tror jag verkligen att saktmod efter Kristi exempel är det enda sättet att nå framgång?

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet

Hungrar jag och törstar jag efter Gud? Längtar jag efter att vara rättfärdig? Arbetar jag, anstränger jag mig för att bli helig? Läser jag, studerar jag, anstränger jag mig kontinuerligt för att uppnå kärlek och sanning, för Guds Ande? Ber jag? Fastar jag? Utövar jag några ”andliga övningar” som syftar till att stärka mig i godhet? Går jag till kyrkan? Deltar jag i kyrkans sakrament? Bemödar jag mig för att hjälpa, lära ut, tjäna på något sätt? Gör jag de sakerna som jag vet främjar rättfärdighet?

Saliga är de barmhärtiga

Är jag barmhärtig mot andra? Förlåter jag dem som kränker mig? Försöker jag att förstå dem som är annorlunda än jag? Gillar jag att döma och fördöma? Pratar jag om andra? Njuter jag av skvaller? Säger jag saker som, fastän de kanske är sanna, inte behöver sägas och som bara kan såra andra? Jublar jag när någon annan råkar ut för olycka? Är jag missunnsam? Är jag en paragrafryttare, älskar jag lagen mer än Anden? Försöker jag att samsas, att ha överseende med dem som kränker mig eller tar jag ständigt upp gamla oförrätter för att provocera och fördöma andra? Är jag småsint? Förtalar jag andra, skämmer jag ut andra? Är jag fördomsfull, drar jag slutsatser och dömer utan att egentligen veta tillräckligt mycket fakta? Föredrar jag egentligen strikt kategorisk dom framför kärlek och förbarmande?

Saliga är de renhjärtade

Älskar jag renhet, kyskhet, helhet? Förorenas jag av nedsmutsade tankar, ord eller gärningar? Är mitt sinne färgade av demoniska rationaliseringar och fördomar? Har jag en ren öppenhet för allt som är gott? Har min kropp korrumperats av djurisk sensualitet och lust? Är mina tankar och gärningar rena eller finns det alltid baktankar och dolda avsikter? Litar jag på andra, och är jag själv att lita på? Har jag en fast beslutsamhet att allt jag gör skall vara konsekvent med mina värderingar? Lurar jag, bedrar jag, fuskar jag, ljuger jag? Är jag en hycklare? Är jag pretentiös? Finns det någon lidelse som har fångat mig: mat, alkohol, rökning, arbetsnarkomani, spel, sömn eller något annat som styr mig istället för att jag styr? Finns det något mörker eller någon orenhet som gör mig blind och förhindrar mig från Guds frihet och helhet.

Saliga är de fridsamma

Älskar jag frid och sluter jag frid? Hemma, på arbetet, i kyrkan, i samhället och i hela världen? Är jag arg och otålig? Söker jag bråk och osämja? Provocerar jag andra avsiktligen så att de blir arga? Tror jag verkligen på principen att vända andra kinden till? Eller är fysisk makt min trygghet? Älskar jag våld? Dyrkar jag aggression och makt? Söker jag inre fred och stillhet som ju är en förutsättning för världsfred?

Saliga är de som lider förföljelse för rättfärdighets skull

Blir jag någonsin förföljd för det som är rätt? Är jag beredd att bli det? Är jag beredd att utan att hämnas offra mitt liv för det som är sant? Deltar jag i värdiga aktiviteter som ändå kritiseras av andra? Eller väljer jag de lätta vägen? Förblir jag oengagerad i det som rör mänskliga angelägenheter? Är jag likgiltig hemma i familjen, på arbetet, i kyrkan eller i samhället? Går jag med på det som uppenbarligen är fel, av feghet eller lathet? Undviker jag ansvarstagande? Dyrkar jag säkerhet? Försvarar jag mitt eget lilla liv i motsägelse till Guds rättfärdighet? Skäms jag egentligen för Kristus?

Glädjas och fröjda er ty er lön är stor i himmelen

Är Gud min sanne glädje? Eller utgör världen med sina lidelser, krafter, ägodelar och beröm min egentliga glädje? Är jag elak, trumpen, avundsjuk eller lynnig? Klagar jag, sprider jag mörker och irritation till andra? Påverkas mitt agerande och mina attityder mot livets händelser av min tro? Tänker jag verkligen på ”liljorna på marken…” och litar jag verkligen på Gud, är jag verkligen beroende av Gud? Jublar jag i mitt beroende av Gud? Ligger mina förhoppningar mest hos mig själv eller hos Gud? Är mitt liv ”dolt med Kristus i Gud i himmelen” eller hör jag först och främst till denna tidsålder i min kropp, mitt sinne och min ande? Tror jag och har jag verkligen ”trons glädje”?

Gudomlig Liturgi 5/3 kl. 9:30

Det blir liturgi nu på lördag 5:e mars i Vasakyrkans församlingshem. Observera att vi börjar 9:30 denna gång eftersom prästen måste vidare efter gudstjänsten.

Vi firar tredje söndagen i förfastan och den handlar om den yttersta domen. Evangelietexten är hämtad ur S:t Matteus evangelium, kapitel 25:

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

IMG_1656.JPG

Publikanen & Farisén, samt årsmöte

Liknelsen om publikanen och fariseenPå lördag firar vi publikanens och fariséns söndag, då vi åter får höra om det första nödvändiga för att närma sig Gud: ödmjukhet. Farisén levde ett fromt liv och följde sin religions föreskrifter mycket noga, men det var inte till hjälp för honom eftersom han inte hade lärt sig ödmjukhet. Istället tackade han Gud för att han inte “var som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som publikanen” som stod bredvid honom i templet.

Publikanen däremot stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot Gud när han bad. Istället slog han sig för bröstet och bad: “Gud, var nådig mot mig syndare.” Han visste att han inte levde ett fromt liv, och att han kunde föra en bättre vandel. Men hans ånger och botfärdighet var äkta, och hans ödmjukhet var stor.

Trots att farisén alltså fastade och bad regelbundet var det ändå den uppenbara syndare, publikanen, som gick rättfärdig från templet. Av detta lär vi oss att ödmjukhet är grunden för varje dygd, och att ödmjukheten vida överstiger alla andra kristna bruk i fråga om människans gudomliggörelse. Det är oerhört viktigt att bära med sig denna lärdom när vi nu förbereder oss för stora och heliga fastan innan påsken.

Årsmöte:

På lördag efter gudstjänsten kommer församlingens förening att hålla sitt årsmöte. Alla medlemmar är välkomna att delta. Medlem är du om du någon gång betalat in 100 kr. eller mer till församlingen.

Du är en viktig del i Kyrkan!

Du är en viktig del i Kyrkan!

Utöver att välja ny styrelse inför kommande år kommer vi också att samtal om hur vi alla kan hjälpa till på konkreta sätt med det arbete som finns i vår församling. Många är redan engagerade, och det arbete som de utför r vi mycket tacksamma för. Vi vill också välkomna fler att bidra med sina förmågor och gåvor. Kanske skulle just du vilja engagera dig i kören; med arbete på hemsidan och sociala medier; med att plocka fram inför gudstjänsterna (både i kyrksalen och i köket); eller vill du hjälpa till med söndagsskolan? Eller har du kanske tänkt på något annat du vill hjälpa till med? Kom till årsmötet på lördag så hittar vi en plats för dig och dina gåvor!

Antonios den store

På lördag 16/1 firar vi liturgi kl. 10 i Vasakyrkans församlingshem. Välkommen att delta. Läs om helgonet här:

Antonios den store

Den Helige Antonios, munkarnas fader, föddes i Egypten år 251. Han föräldrar, fromma kristna, dog när han var ung och lämnade ett stort arv till honom. En söndag hörde han följande ord ur evangeliet: ”Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga” (Matt 19:21). Genast skred han till verket och gav ut allt han ägde till de fattiga, och sedan flydde han världens oro ut i öknen. De många frestelser han där fick uthärda under 20 år är otroliga. Hans asketiska kamp, både om dagen och om natten, genom vilken han korsfäste lidelsernas kraft inom sig och så nådde lidelsefrihetens högsta höjder, övergår naturens gränser. Vittnesbörden om hans dygdefulla gärningar lockade så många att följa honom att öknen förvandlades till en stad i vilken han, så att säga, blev borgmästare, domare och mästare för alla dess invånare.

Världens städer fick också njuta frukten av hans dygd. När de kristna förföljdes och dödades under kejsar Maximinus år 312 skyndade han till deras hjälp och tröst. När Kyrkan oroades av Arianerna reste han ivrigt till Alexandria år 335 för att kämpa mot dem för den sanna läran. Under denna resa förde han många till Kristus genom sina ords skönhet.

Den helige Antonios började sitt asketiska liv utanför staden Coma i övre Egypten. Där studerade han asketerna och de heliga männen, men snart överträffade han dem alla i dygd. Eftersom han ville öka sin ansträngning begav han sig ut i öknen och hittade en övergiven vaktborg i bergen. Där bodde han i ensamhet och tränade sig i extrem fasta, oupphörlig bön och intensiv kamp mot demonerna. Där förblev han, som vi nämnt tidigare, i 20 år. Den helige Athanasios den store, som kände honom personligen och som skrev hans levnad, sa att han kom ut ur vaktborgen ”invigd i hemligheter och uppfylld av Guds Ande.” Eftersom många sökte upp honom och på så vis berövade honom hans ensamhet visade Gud honom hur han skulle resa med några beduiner till dess han kom till ett berg i öknen nära Röda havet. Där förblev han under resten av sin levnadstid.

Den helige Athanasios säger om honom att ”hans yttre hade en underlig och fantastisk skönhet. Detta var också en gåva från Frälsaren. Ty om han var bland många munkar, och någon som aldrig träffat honom tidigare önskade möta honom, så steg han genast fram förbi alla andra till Antonios, som om han vore dragen av hans utseende. Dock var han varken längre eller bredare än någon annan, men hans fridsamma levnad och rena själ utmärkte sig.” Genom att leva så blev han ett exempel och en måttstock för munkar och nunnor. Han dog den 17 Januari år 356 efter att ha levt i 105 år.

Årets två sista liturgier

Välkommen till årets två sista liturgier:

  • 19:e December – S:t Ignatios av Antiokia, Liturgi med myrrasmörjelse av katekumener
  • 25:e December – Juldagsliturgi
Den Helige Ignatios av Antiokia.

Den Helige Ignatios av Antiokia.

Lördagen den 19/12 kl. 10 firar vi den Gudomliga Liturgin med extra glädje då vi vid detta tillfälle också tar emot personer i församlingen med myrrasmörjelsens sakrament (Gr: χρίσμα, Ar: الميرونr)

Det är den helige Ignatios av Antiokias festdag. Ignatios kallades också Theoforos vilket betyder ”Gudsbäraren” eftersom han var ett så troget vittne till vår Herres Jesu heliga evangelium. Ignatios skrev sju brev till olika församlingar i mindre Asien (dagens västra Turkiet) under sin resa till Rom där han led martyrdöden år 107. Dessa brev finns bevarade idag och översatta till en rad olika språk – även svenska! I dem finns mycket god undervisning för de kristna som levde då och som lever idag.

Efter liturgin äter vi mat tillsammans som alla har bidragit med. Ta med en rätt till bordet du också!

Kristi födelse.

Kristi födelse.

Fredagen den 25/12 kl. 10 firar vi Juldagens heliga Liturgi.

Juldagen är den dag då Kyrkan firar vår Herres Jesu Kristi födelse på jorden genom jungfru Maria och den Helige Ande. Det är en av Kyrkans största högtider eftersom Gud i Jesus blev människa för att vi skulle kunna bli gudomliggjorda (Gr: Θέωσις Ar: تأليه ), för att tala med den helige Athanasios av Alexandrias ord.

Denna dag sjunger vi: ”Din födelse, Kristus vår Gud, har låtit kunskapens ljus stiga över världen, ty genom den blev stjärnornas dyrkare av en stjärna lärda att tillbe dig, du rättfärdighetens sol, och att känna dig såsom soluppgången från höjden. Herre ära vare dig!” och ”Jungfrun föder idag honom, som är över allt väsen, och jorden erbjuder en klippgrotta åt den Otillgänglige. Änglarna lovsjunger med herdarna och de vise färdas med stjärnan. Ty oss är fött ett litet barn, han som före evigheten är Gud.

Ta med dig god mat till julbordet efter liturgin. Ta gärna med något från ditt lands jultradition!

INFO: Båda liturgierna äger rum i Vasakyrkans församlingshem. Adress: Vasa kyrkoplan 1, centrala Göteborg. Präst: Fader Demetrios. Diakon: Fader Mikael. Kör från församlingen.

Varmt välkommen!

Nikolaos av Myra

På söndag firar vi den helige Nikolaos av Myra.

Nikolaus av Myra 2Den helige Nikolaos levde under kejsar Konstantin den stores regeringstid och dog år 330. Som yngling önskade han leva som munk. Han reste på pilgrimsresa till det heliga staden Jerusalem där han hittade en plats att dra sig undan på och ägna sig åt bön. Snart stod det dock klart för honom att detta inte var Guds väg för honom, utan att han skulle återvända till sitt hemland och bli mångas räddning. Han återvände till Myra och vigdes till biskop.

Den helige Nikolaos blev känd för sin överväldigande barmhärtighet, i det att han försåg de fattiga med det de behövde, och i att han befriade de som anklagats på falska grunder. Han var lika känd för sin iver för sanningen. Han var närvarande vid det första ekumeniska konciliet i Nicaea år 325. Det berättas att när han hörde Arios hädelser yttras mot Guds Son slog Nikolaos till honom i ansiktet. Eftersom Kyrkans kyrkorätt förbjuder någon ur prästerskapet att slå någon människa blev hans biskopskollegor förvirrade över vilken disciplinär åtgärd man skulle vidta mot denne hierark som man vördade så mycket. Under natten uppenbarade sig vår Herre Jesus Kristus och Guds Moder för somliga av biskoparna och lät dem förstå att biskop Nikolaos handlande inte kommit sig av synd och lidelse, utan av stark kärlek och fromhet, och därför skulle inga disciplinära åtgärder följa.

Avskedshymnen för heliga biskopar skrevs ursprungligen för den helige Nikolaos. Han är alla resandes skyddshelgon, speciellt för sjöfarare. Han är också ett av de mest kända helgonen och mest älskade.

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Nikolaos av Myra, sjöfararnas skyddshelgon

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

 

Ärkeänglarnas festdag

Liturgin i Vasakyrkans församlingshem den 7/11 är med anledning av Ärkeänglarnas högtidsdag i kyrkoåret. Läs om det här:

Änglarna är, enligt aposteln Paulus, andar i Guds tjänst – utsända för att hjälpa dem som ska ärva frälsningen (Heb 1:14). Gud sände ut dem för att bevaka varje land och folk, och för att vägleda i allt gott (5 Mos 32:8). En ängel har som uppdrag att vaka över ett land, och samtidigt har varje kristen en egen skyddsängel. Gud befaller änglarna att skydda dem som hoppas på honom, så att inget ska skada dem och inget ont drabba dem (Ps 91:10-12). I himmelen skådar de alltid Guds ansikte och sjunger den trefalt heliga hymnen och ber för oss inför honom. De gläds över en enda syndare som omvänder sig (Jes 6:2-3; Matt 18:10; Luk 15:7). Kort sagt, de tjänar Gud på så många olika sätt att Bibelns sidor är fulla av det. Det är av denna anledning som den Ortodoxa Kyrkan, som ärar dessa gudomliga tjänare, våra beskyddare, idag firar denna samlingsfest – dvs. att vi kommer samman i kyrkan för deras gemensamma högtid när vi sjunger deras lov, speciellt för ärkeänglarna Mikael och Gabriel som nämns vid namn i Skriften. Mikael betyder ”Vem är väl som Gud?” och Gabriel betyder ”Gud är mäktig”. Änglarnas antal står det inget om i Skriften. Profeten Daniel säger att ”tusen gånger tusen tjänade Honom och tiotusen gånger tiotusen stod inför Honom” (Dan 7:10). Änglarna är dock indelade i nio grader vilka benämns Serafer, Keruber, Troner, Herradömen, Furstar, Makter, Herrar, Ärkeänglar och Änglar.

Ärkeänglarnas namn, förutom de två som nämns i Skriften, är av gammal Tradition Mikael, Gabriel, Rafael, Uriel, Selafiel, Jehudiel, Barachiel och Jeremiel. Dessa fastslogs i början av 300-talet vid konciliet i Laodikeia (vilket sammankallades relativt långt före det första ekumeniska konciliet år 325). Laodikeiakonciliets 35:e kánon förkastar och fördömer såsom heretiskt att tillbe änglarna som gudar och härskare i denna världen, men bejakar en sund vördnad för dem.

Mikael och Gabriel torde vara kända av de flesta som läst Bibeln. Men var kommer de andra namnen ifrån? Rafael (”Gud läker”) kan vi läsa om i Tobit 3:16; 12:15. Uriel (”Guds eld/ljus”) står omnämnd i 3 Esra 5:20). Selafiel (”Guds bön”) står också omnämnd i 3 Esra 5:16). Jehudiel betyder ”Guds ära”, och Barachiel förlänar Guds välsignelser. Jeremiel ”Upphöj Gud” nämns i 3 Esra 4:36).

  

Välkommen till liturgin på lördag 7/11 kl. 10:00 i Vasakyrkans församlingshem.

Biskopsliturgi 1/11 Landala kapell

Kära bröder och systrar.
Söndagen den 1:a November bjuder vi in er alla till den Gudomliga Liturgin. Metropolit Ignatios (Al-Hoshi) och fader Jean (Mansour) kommer att fira gudstjänsten.
Dag & tid: Söndag 1/11 kl. 14:30
Plats: Landala kapell, Kapellgången 14, Göteborg.
Efteråt blir det kaffe och bulle.
Alla är varmt välkomna!
I Kristus, fader diakon Mikael Fälthammar
Översättning inbjudan

Vad är en typika?

Många kanske frågar sig vad en typika är för något? Ibland kallar vi det för typikagudstjänst eller bönegudstjänst också (gr. τυπικα ; sl. Обедница [Obednitsa eller Obednitza] eller Изобразительны). Här ger vi en enkel förklaring till vad det är och varför vi firar denna gudstjänsten ibland.

En typika är en gudstjänst som kan firas när ingen präst är närvarande. Den innehåller alltså inte firande av Eukaristin (nattvarden), men den typika vi ber i församlingen innehåller många delar från den Gudomliga Liturgin. På så vis får vi dels ta del av somligt ur liturgins ordning, dels träna oss på delar ur liturgin inför de gånger då en präst är hos oss.

Delar som är med i typikan är bl.a. läsningar ur episteln och evangeliet, antifonerna, troparier och kontakier samt många förböner.

Vi firar typikan de söndagar då vi inte har en präst hos oss. Det gör vi för att samlas som församling ändå, och knyta ihop vår gemenskap som församling. Typikan kan ledas av en diakon, en subdiakon, en läsare eller av en ortodox lekman. Den beds utanför ikonostasen. Man kan också be typikan i sitt hem om man inte har möjlighet att ta sig till kyrkan.

Ordningen för typikan finner du här: Typika / Bönegudstjänst.

Schemat för församlingen finner du här: Gudstjänster & Kalender.

typikabön

Invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag:

På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan i Jerusalem, församlingens festdag. På söndag firar vi invigningen av Uppståndelsekyrkan (i väst känd som gravkyrkan) som byggdes av de heliga Konstantin den store och hans mor, kejsarinnan Helena.

Efter vår Herre och Frälsare Jesus Kristi frivilliga lidande och död på korset hade den heliga platsen för hans lidande länge trampas på av hedningar. När den romerske kejsaren Titus erövrade Jerusalem år 70, raserade han staden och förstörde Salomos tempel på berget Moria, där det inte lämnades sten på sten, som även Frälsaren förutsade (Matt 13:1-2).

Senare byggde den nitisk hedniska kejsaren Hadrianus (117-138) en ny stad vid namn Aelia Capitolina till sin egen ära (Hadrianus Aelius), på platsen där Jerusalem låg. Det var förbjudet att kalla staden vid dess gamla namn.

Han gav order om att täcka Herrens heliga grav med jord och stenar, och att på samma plats upprätta inrätta ett avgudatempel. På Golgata, där Frälsaren korsfästes, byggde han ett hedniskt tempel tillägnat gudinnan Venus år 119. Inför statyerna frambar man offer till demoner och utförde hedniska riter, ackompanjerade av hänsynslösa handlingar.

I Betlehem, på den plats Frälsaren föddes av den rena jungfrun, reste den hedniske kejsaren upp en avbild av Adonis. Han gjorde allt detta avsiktligt, så att folk helt skulle glömma Kristus Frälsaren och att de inte längre skulle minnas de platser där han bodde, undervisade, led och uppstod i härlighet.

Korsets upphöjelse

Korsets upphöjelse

Under kejsar Konstantins (306-337) regering, den första av de romerska kejsarna att erkänna den kristna tron, beslutade han och hans mor kejsarinnan Helena, att återuppbygga staden Jerusalem. De planerade också att bygga en kyrka på platsen för Herrens lidande och uppståndelse, i syfte att återhelga och rena platserna där man mindes Frälsaren och glömma de hedniska kulternas orenhet.

Kejsarinnan Helena färdades till Jerusalem med en stor mängd guld och den helige Konstantin den store skrev ett brev till patriarken Makarios I (313-323) där han bad honom hjälpa henne på alla tänkbara sätt med sin uppgift att förnya de kristna heliga platserna.

Efter hennes ankomst i Jerusalem förstörde den heliga kejsarinnan Helena alla de hedniska templen och återhelgade platserna som skändats av hedningar. Hon var ivrig att hitta vår Herre Jesus Kristi kors, och hon ordnade med en utgrävning av den plats där Venustemplet stod. Där fann man Herrens grav och Golgata. De hittade också tre kors och några spikar.

För att avgöra på vilken av de tre korsen Frälsaren korsfästes, gav patriarken Makarios order om att lägga en död person, som bars till kyrkogården, på varje kors i tur och ordning. När den döde lades på Kristi kors kom han genast till liv igen. Med största glädje lyfte kejsarinnan Helena och patriarken Makarios upp det livgivande korset och visade det för alla de människor som stod runt omkring dem.

Den heliga kejsarinnan började snabbt bygga en stor kyrka vilken inneslöt inom dess väggar Golgata, platsen för Frälsarens korsfästelse, och Herrens grav, som båda ligger nära varandra. Den heliga Aposteln och evangelisten Johannes skrev om detta: “Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära”(Joh 19:41-42). Uppståndelsekyrkan tog tio år att bygga, och den heliga kejsarinnan Helen levde inte så länge att hon fick se den är klar. Hon återvände till Konstantinopel och dog år 327. Efter sin ankomst i Jerusalem byggde den heliga kejsarinnan kyrkor i Betlehem, på Olivberget, i Getsemane och på många andra ställen med anknytning till Frälsarens liv och andra händelser i Nya Testamentet.

Byggandet av Uppståndelsekyrkan, som kallades “Martyrion” till minne av Frälsarens lidande, avslutades samma år som konciliet i Tyros och det trettionde året av hl. Konstantin den stores regering. Därför, vid sammankomsten den 13 september år 335, var invigningen av kyrkan särskilt högtidlig. Biskopar från kristna kyrkor i många länder närvarade: från Bythnien, Thrakien, Kilikien, Kappadokien, Syrien, Mesopotamien, Fenicien, Arabien, Palestina och Egypten. Alla deltog de i invigningen av kyrkan. De biskopar som deltog i konciliet i Tyros, samt många andra, närvarade vid invigningen i Jerusalem. På denna dag invigdes också hela staden Jerusalem. Kyrkans fäder beslutade att den 13:e september skulle firas till minne av denna fantastiska händelse.

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Heliga Elden i Uppståndelsekyrkan

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

På söndag firar vi den heliga himmelska härföraren och ärkeängeln Mikaels mirakel vid Kolosse.

I Frygien, inte långt från staden Hieropolis, på en plats som kallas Cheretopos, fanns det en kyrka helgad åt ärkeängeln Mikael. Den var byggd över en helig källa.

Denna kyrka var byggd av en invånare från staden Laodikeia i tacksamhet till Gud som helat has stumma dotter. Den himmelska härföraren Mikael visade sig för denne man i en dröm och talade om för honom att hans dotter skulle få talets gåva efter att hon druckit ur källan. Så skedde också, när hon drack kunde hon tala igen. Efter detta mirakel lät fadern, dottern och hela familjen döpa sig. I stor och ivrig tacksamhet byggde fadern kyrkan till ärkeängeln Mikaels ära. Så småningom kom inte bara kristna till källan för att söka läkedom, men även hedningar. På detta sätt vände många om från avgudadyrkan och kom till tro på Kristus.

En from man, Arkippos hette han, hade varit vaktmästare i denna kyrka i 60 år. Genom sitt vittnesbörd och sin heliga levnad omvände han många hedningar till Kristus. På grund av den allmänna illviljan mot kristna vid den här tiden, och mot Arkippos i synnerhet, försökte hedningarna förstöra kyrkan för att på så vis hindra folk att ta sig till denna läkedomens plats. I samma veva skulle de även döda Arkippos.

Med detta som mål förde de samman de båda floderna Lykokaperos och Kufos och riktade deras gemensamma flöde mot kyrkan. Den helige Arkippos bad ivrigt till ärkeängeln Mikael att han skulle avvärja faran. Genom dessa böner visade sig ärkeängeln Mikael vid helgedomen, och med ett slag med sin stav öppnade han en bred klyfta i berget och befallde de forsande strömmarna att rinna ner där. Kyrkan förblev oskadd. När hedningarna såg ett sådant förfärande mirakel flydde de i panik. Arkippos och de kristna samlades i kyrkan och prisade Gud och tackade den heliga ärkeängeln Mikael för hjälpen. Platsen där floderna störtade ner i klyftan fick namnet “Chonae” som betyder “att störta.”

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Ärkeängeln Mikaels under vid Kolosse

Välkommen till typikagudstjänst kl. 10:00 i “kryptan” i Vasakyrkan, centrala Göteborg.

Liturgi på Gudsmoderns avsomnande

Lördag den 15:e Augusti firar vi liturgi i Vasakyrkans församlingshem kl. 10:00. Dagens högtid är Gudsmoderns avsomnande som du kan läsa om här och här.

Festens epistel, Fil 2:5-11: Var så till sinnes som Kristus Jesus var:
 Han var till i Guds gestalt 
men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv
 och tog en tjänares gestalt
 och blev människan lik.
 När han till det yttre 
hade blivit som en människa,
 ödmjukade han sig
 och blev lydig ända till döden – 
döden på korset.
 Därför har Gud också upphöjt honom över allting
 och gett honom namnet
 över alla namn, 
för att i Jesu namn 
alla knän ska böjas,
 i himlen och på jorden
 och under jorden,
 och alla tungor bekänna 
att Jesus Kristus är Herren,
 Gud Fadern till ära.


 

Festens Evangelium, Luk 10:38-42, 11:27-28: Medan de var på väg kom Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem . Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var upptagen med alla förberedelser, och hon kom fram och sade: “Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig att sköta allting själv? Säg nu till henne att hon hjälper mig.” Herren svarade henne: “Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.” När Jesus sade detta ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som burit dig och de bröst du har diat!” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

Gudsmoderns avsomnande