Program för fastan

Program för stora fastan:

Lördag 19/3 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Ortodoxins seger. Styrelsemöte efteråt.

Söndag 27/3 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Gregorios Palamas söndag.

Lördag 2/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Korsärandets söndag.

Lördag 9/4 – Liturgi i Kortedala 10:00, S:t Johannes Klimakos söndag.

Söndag 17/4 – Typika & samtalsgrupp 10:00, S:t Maria av Egyptens söndag.

Lördag 23/4 – Liturgi med söndagsskola 10:00, Palmsöndagen.

Söndagarna i stora fastan

Söndagarna i stora fastan

En hjälp inför bikten

biktSnart befinner vi oss i stora och heliga fastan inför Herrens påsk. Fastan är ett utmärkt tillfälle att gå till bikt. En del tycker det är svårt att veta vad man ska säga i bikten. Fader Thomas Hopko skrev en nyttig biktspegel med frågor att ställa till sig själv inför att man går till bikt. Kanske kan den vara till hjälp även för dig? Kom ihåg att det kan vara skrämmande att gå fram till bikt, men efteråt uppmuntrar de flesta som själva biktat sig andra att också gå fram. Det är en stor glädje och nåd i biktens sakrament.

BIKTSPEGEL:

Saliga är de i anden fattiga

Är jag fattig inför Gud och människor? Odlar jag ett sinnelag av fattigdom? Inser jag verkligen att allt hör till Gud och kommer från Gud? Använder jag mitt liv och allt jag har som om det hör till Gud? Delar jag med mig av mina jordiska ägodelar med andra i vishet om att det är Guds? Hämtar jag mina åsikter och idéer från Gud? Erkänner jag min andliga och intellektuella fattigdom inför Gud? Accepterar jag hans visdom och sanning? Håller jag hårt i mina ägodelar, är jag självisk, självgod, självrättfärdig, självtjänande? Dyrkar jag mina åsikter, idéer och ägodelar som avgudar? Längtar jag efter status, makt, inflytande, rikedomar eller anseende? Älskar och värdesätter jag verkligen fattigdom som det perfekta idealet?

Saliga är de som sörjer

Är jag en som sörjer? Är jag ledsen när människor lider? Gråter jag över kyrkans bekymmer, statens, familjens, samhällets? Lider jag tillsammans med de lidande, de fattiga, arma, de som lever i misär och synd? Gråter jag över sjukdom olycka och döden? Eller är jag likgiltig? Är det som jag betraktar hos mig själv som mod i själva verket hjärtlöshet och en avsaknad av medkänsla? Förbarmar jag mig över dem som verkar vara patetiska, dem som verkar vara besatta av lust, missbrukare, själviska, världens onda och syndiga? Kan jag göra detta utan att fördöma dem? Är jag ledsen över andras synder och tillkortakommanden? Eller hånskrattar jag istället åt det som en sann kristen, efter Kristi exempel, borde bara kunna sörja?

Saliga är de saktmodiga

Är jag saktmodig som Jesus är saktmodig? Är jag saktmodig i den bemärkelsen att jag kämpar mot ondska med godhet. Accepterar jag, praktiserar jag det faktum att ödmjuk kärlek, sanningen och godhetens mod är de enda vapnen som finns i striden mot synd och syndiga människor? Är jag långsint mot andra – hemma, på arbetet, i kyrkan? Älskar jag makt, skäller jag order och befallningar mot andra? Älskar jag att ha ensamrätt att bestämma över andra? Är jag auktoritär? Vill jag att andra skall frukta mig? Använder jag manipulation eller tvång för att köra över andra och genomföra min vilja? Välsignar jag dem som förbannar mig, ber jag för dem som misshandlar mig, gör jag gott mot dem som hatar mig, tjänar jag dem som utnyttjar mig, talar jag med dem som utesluter mig? Älskar jag mina fiender och förlåter jag dem som kränkt mig? Tror jag verkligen att saktmod efter Kristi exempel är det enda sättet att nå framgång?

Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet

Hungrar jag och törstar jag efter Gud? Längtar jag efter att vara rättfärdig? Arbetar jag, anstränger jag mig för att bli helig? Läser jag, studerar jag, anstränger jag mig kontinuerligt för att uppnå kärlek och sanning, för Guds Ande? Ber jag? Fastar jag? Utövar jag några ”andliga övningar” som syftar till att stärka mig i godhet? Går jag till kyrkan? Deltar jag i kyrkans sakrament? Bemödar jag mig för att hjälpa, lära ut, tjäna på något sätt? Gör jag de sakerna som jag vet främjar rättfärdighet?

Saliga är de barmhärtiga

Är jag barmhärtig mot andra? Förlåter jag dem som kränker mig? Försöker jag att förstå dem som är annorlunda än jag? Gillar jag att döma och fördöma? Pratar jag om andra? Njuter jag av skvaller? Säger jag saker som, fastän de kanske är sanna, inte behöver sägas och som bara kan såra andra? Jublar jag när någon annan råkar ut för olycka? Är jag missunnsam? Är jag en paragrafryttare, älskar jag lagen mer än Anden? Försöker jag att samsas, att ha överseende med dem som kränker mig eller tar jag ständigt upp gamla oförrätter för att provocera och fördöma andra? Är jag småsint? Förtalar jag andra, skämmer jag ut andra? Är jag fördomsfull, drar jag slutsatser och dömer utan att egentligen veta tillräckligt mycket fakta? Föredrar jag egentligen strikt kategorisk dom framför kärlek och förbarmande?

Saliga är de renhjärtade

Älskar jag renhet, kyskhet, helhet? Förorenas jag av nedsmutsade tankar, ord eller gärningar? Är mitt sinne färgade av demoniska rationaliseringar och fördomar? Har jag en ren öppenhet för allt som är gott? Har min kropp korrumperats av djurisk sensualitet och lust? Är mina tankar och gärningar rena eller finns det alltid baktankar och dolda avsikter? Litar jag på andra, och är jag själv att lita på? Har jag en fast beslutsamhet att allt jag gör skall vara konsekvent med mina värderingar? Lurar jag, bedrar jag, fuskar jag, ljuger jag? Är jag en hycklare? Är jag pretentiös? Finns det någon lidelse som har fångat mig: mat, alkohol, rökning, arbetsnarkomani, spel, sömn eller något annat som styr mig istället för att jag styr? Finns det något mörker eller någon orenhet som gör mig blind och förhindrar mig från Guds frihet och helhet.

Saliga är de fridsamma

Älskar jag frid och sluter jag frid? Hemma, på arbetet, i kyrkan, i samhället och i hela världen? Är jag arg och otålig? Söker jag bråk och osämja? Provocerar jag andra avsiktligen så att de blir arga? Tror jag verkligen på principen att vända andra kinden till? Eller är fysisk makt min trygghet? Älskar jag våld? Dyrkar jag aggression och makt? Söker jag inre fred och stillhet som ju är en förutsättning för världsfred?

Saliga är de som lider förföljelse för rättfärdighets skull

Blir jag någonsin förföljd för det som är rätt? Är jag beredd att bli det? Är jag beredd att utan att hämnas offra mitt liv för det som är sant? Deltar jag i värdiga aktiviteter som ändå kritiseras av andra? Eller väljer jag de lätta vägen? Förblir jag oengagerad i det som rör mänskliga angelägenheter? Är jag likgiltig hemma i familjen, på arbetet, i kyrkan eller i samhället? Går jag med på det som uppenbarligen är fel, av feghet eller lathet? Undviker jag ansvarstagande? Dyrkar jag säkerhet? Försvarar jag mitt eget lilla liv i motsägelse till Guds rättfärdighet? Skäms jag egentligen för Kristus?

Glädjas och fröjda er ty er lön är stor i himmelen

Är Gud min sanne glädje? Eller utgör världen med sina lidelser, krafter, ägodelar och beröm min egentliga glädje? Är jag elak, trumpen, avundsjuk eller lynnig? Klagar jag, sprider jag mörker och irritation till andra? Påverkas mitt agerande och mina attityder mot livets händelser av min tro? Tänker jag verkligen på ”liljorna på marken…” och litar jag verkligen på Gud, är jag verkligen beroende av Gud? Jublar jag i mitt beroende av Gud? Ligger mina förhoppningar mest hos mig själv eller hos Gud? Är mitt liv ”dolt med Kristus i Gud i himmelen” eller hör jag först och främst till denna tidsålder i min kropp, mitt sinne och min ande? Tror jag och har jag verkligen ”trons glädje”?

Gudomlig Liturgi 5/3 kl. 9:30

Det blir liturgi nu på lördag 5:e mars i Vasakyrkans församlingshem. Observera att vi börjar 9:30 denna gång eftersom prästen måste vidare efter gudstjänsten.

Vi firar tredje söndagen i förfastan och den handlar om den yttersta domen. Evangelietexten är hämtad ur S:t Matteus evangelium, kapitel 25:

När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna. Och han ska ställa fåren på sin högra sida och getterna på den vänstra.
Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.
Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.
Då ska de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och hjälpte dig inte? Då ska han svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

IMG_1656.JPG