Aposteln Andreas den förstkallade

Aposteln AndreasAposteln Andreas kom från Betsaida i Galliléen. Han var son till Jona och bror till Petrus, apostlarnas ledare. Andreas hade först varit lärjunge till Johannes Döparen. När han fick höra Döparens vittnesbörd om Jesus, då han såg Jesus komma till honom och sade: “Se Guds Lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29, 36), då gick han omedelbart att följa Kristus och blev så den förste lärjungen (varför han kallas “den förstkallade” bland apostlarna).

Efter Kristi himmelsfärd förkunnade han det glada budskapet i många länder. Han fick lida mycket för Kristi namns skull, och till slut dog han i Patras i Akacien. Där korsfästes han på ett kors som såg ut som ett “X”, den första bokstaven i “Kristus” på grekiska (Xristos). Detta är också symbolen för den helige Andreas (se ikonen till vänster).

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Johannes första kapitel, vers 35-51:

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. När han såg Jesus komma sade han: “Se Guds lamm!” De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde Jesus. Jesus vände sig om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem vad de ville. De svarade: “Rabbi” – det betyder lärare – “var bor du?” Han sade till dem: “Kom och se!” Då gick de med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen.

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört vad Johannes sade och som hade följt Jesus. Han fann först sin bror Simon och sade till honom: “Vi har funnit Messias” – det betyder Kristus. Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: “Du är Simon, Johannes son, du skall heta Kefas” – det betyder Petrus.

Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Han fann då Filippus och sade till honom: “Följ mig!” Filippus var från Betsaida, från samma stad som Andreas och Petrus. Filippus fann Natanael och sade till honom: “Den som Mose har skrivit om i lagen och som profeterna har skrivit om, honom har vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” Natanael sade till honom: “Kan något gott komma från Nasaret?” Filippus svarade: “Kom och se!” När Jesus såg Natanael komma sade han om honom: “Se, han är en verklig israelit. I honom finns inget svek.” Natanael frågade honom: “Hur kan du känna mig?” Jesus svarade: “Innan Filippus kallade på dig, såg jag dig där du var under fikonträdet.” Natanael svarade: “Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” Jesus svarade honom: “Därför att jag sade att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Det som är större än detta skall du få se.” Sedan sade han till honom: “Amen, amen. säger jag er: Ni kommer att få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

En modern “starets” – en äldste i kyrkan

FADER JOHANNES

-ur ”Everyday Saints”

Detta är en samling berättelser om en munkpräst, Fader Johannes Krestiankin, som levde större delen av sitt liv på Pskov Grottkloster nära Pechory i västra Ryssland. Den som berättar är Fader Tikhon (också munkpräst), som var ett av Fader Johannes andliga barn.

Ladda ner artikeln som PDF

o-ioann13Den första gången jag såg Ärkimandrit[1] Johannes Krestiankin 1982 var när jag besökte klostret i Pechory. Den gången gjorde han inte något större intryck på mig: en sympatisk äldre man i ganska gott fysiskt tillstånd (han var redan 72 år) som alltid skyndade sig hit eller dit, lite stressad till och med … fast alltid med en stor skara pilgrimer omkring sig. I jämförelse med honom verkade de andra boende på klostret att vara mycket striktare, mer asketiska, och på något sätt mer korrekta.

Vanligtvis innan aftongudstjänsten skulle börja sprang en underlig procession ut ur brödernas bostäder. Fader Filaret, den unga administratören på klostret, tog Fader Johannes i armen och, nästan i springande fart, drog med honom någonstans så fort att han knappt hängde med. Efter dessa två följde omedelbart en skara pilgrimer som väntade på sin chans att prata med Fader Johannes, där på gatan. Och alla sprang rakt fram genom hela innergården – kapparna fladdrade i vinden – Fader Johannes snubblade på sina egna fötter då och då, andfådd, han försökte att välsigna några pilgrimer och samtidigt svara på teologiska spörsmål! Fader Filaret blev alltid arg och skällde – ibland på Fader Johannes ibland på pilgrimerna, som han ibland drev undan med sitt paraply. Till slut drog han in Fader Johannes i kyrkan och ledde honom raskt fram till altaret.

Jag måste tillägga att vår unga administratör inte agerade på detta sätt av illvilja, utan därför att han var rädd att Fader Johannes skulle bli förkyld av vinterns kyla. När vädret blev bättre fanns det på allvar en risk att Fader Johannes inte skulle komma fram till kyrkan alls, därför att han ibland omringades av så många människor som sökte hans välsignelse i flera timmar.

Läs hela artikeln

Gudaföderskans införande i templet

Denna fest är en av kyrkoårets 12 stora högtider. Den firas till minnet av av jungfru Marias inträde i templet som treåring. Joakim och Anna, Herrens morföräldrar och Marias föräldrar, kunde inte få barn. De bad till Gud om ett under, och gav ett löfte: om de fick ett barn skulle de helga det barnet till Guds tjänst. Gud hörde deras bön och de fick jungfru Maria.

När barnet var tre år gammalt överlämnades hon till Sackarias, Johannes döparens blivande far, i templet. Hon gick gladeligen dit, och levde där fram till dess hon var tolv år gammal då Sackarias trolovade henne med Josef.

Festens innebörd är i all korthet att visa på Gudsmoderns fullkomliga hängivelse till Gud, vilket var förutsättningen för att hon skulle blir Herren Jesu Kristi moder.

Klicka på denna länken för att lyssna till ett 39 minuter långt föredrag om festens innebörd i Kyrkan.

 

Gudsmoderns införande i templet

Välkommen till typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

Nektarios av Aegina

På söndag firar vi minnet av ett av vår tids största helgon: Nektarios av Aegina och Pentapolis.

Nektarios av AeginaDen helige Nektarios föddes i Selyvria i Trakien den 1:a oktober 1846. Efter att med stor möda genomfört sin skolutbildning i Konstantinopel blev han munk på Chios år 1876 och fick då det monastiska namnet Lasarus. På grund av sin dygd blev han vigd till diakon ett år senare och fick då namnet Nektarios. Med välsignelse av patriark Sofronios av Alexandria reste Nektarios till Athen för att studera år 1882. Han avslutade sina teologiska studier år 1885 och reste till Alexandria där patriark Sofronios vigde honom till präst den 23:e mars 1886 i den helige Sabbas katedral. I augusti samma år vigdes han till Arkimandrit i den helige Nikolaus kyrka i Kairo. Arkimandrit Nektarios uppvisade en sådan iver att predika Guds Ord och för skönheten i Guds hus. Han lade mycket kraft på att smycka den helige Nikolaus kyrka i Kairo, och många år senare, när Nektarios var i Athen, visade sig den helige Nikolaus för honom i en dröm där han omfamnade honom och talade om för honom att han skulle förhärliga honom mycket.

Den 15:e januari 1889, i samma helige Nikolaus kyrka, vigdes Nektarios till Metropolit av Pentapolis i östra Libyen, vilket faller under Alexandrias jurisdiktion. Trots Nektarios snabba kyrkliga karriär påverkades inte hans ödmjukhet och barnslika oskuld. Dock gjorde den att mindre dygdiga människor blev avundsjuka på honom, och de övertygade patriark Sofronios att Nektarios hyste en strävan att själv bli patriark. Eftersom folket älskade Nektarios blev patriarken orolig av förtalet. Den 3:e maj 1890 löste Sofronios metropolit Nektarios från hans ansvar. I juli samma år befallde han att Nektarios skulle lämna Egypten.

Nektarios fotografiUtan att försöka rentvå eller försvara sig reste den oskyldige metropoliten till Athen där han upptäckte att ryktena om osedlighet nått fram före han själv. Eftersom hans goda namn besudlats kunde han inte hitta en tjänst värdig en biskop, och i februari 1891 antog han platsen som provinspredikant i Euboia. Senare, år 1894, blev han rektor på Rizarios Kyrkliga Seminarium i Athen. Genom sina skickliga predikningar, sitt okuvliga arbete att utbilda lämpliga män till prästämbetet, sina generösa allmosor trots sin egen fattigdom, sin helighet, mildhet och faderliga kärlek som var uppenbar i honom blev han ett strålande ljus och en andlig vägledare för många.

På några fromma kvinnors förfrågan började han bygga ett konvent år 1904. Det blev den heliga Treenighetens konvent på ön Aegina, och han påbörjade bygget medan han fortfarande var rektor. När han senare förstod att hans närvaro behövdes på konventet flyttade han till Aegina 1908, där han levde återstoden av sitt liv och hängav sig åt konventet och intensiv bön. Ibland sågs han sväva ovanför marken då han förlorat sig i djup bön. Han blev hela Aeginas beskyddare och befriade ön från torka, läkte sjuka och kastade ut demoner. Han genomled även orättfärdigt förtal med orubbligt tålamod och förlät sina förtalare utan att försöka rättfärdiga sig själv. Han hade redan verkat mirakel i livet, och oräkneliga mirakel skedde efter hans död 1920 genom hans heliga reliker vilka förblev opåverkade av förruttnelse många år efter hans död. Det finns knappt någon åkomma som inte kunnat läkas genom hans förböner, men den helige Nektarios är särskilt känd för att kunna läka cancer hos fok från hela världen som lider av det. (Källa: goarch.org, översatt av fr. Mikael)

Läs ett ångerfullt uttalande av Alexandrias Kyrka här.

Njut av en hymn till Guds Moder skriven av den helige Nektarios av Aegina. Agni Parthene:

Söndagens Evangelietext är från evangelisten Lukas åttonde kapitel, vers 41-56:

Då kom det fram en man som hette Jairus, och han var föreståndare för synagogan. Han föll ner för Jesu fötter och bad att Jesus skulle komma hem till honom. Han hade en enda dotter som var i tolvårsåldern, och hon låg för döden.

Jesus gick då med och folkskaran trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och som ingen hade kunnat bota. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen* på hans mantel, och genast stannade blödningen. Jesus frågade: “Vem var det som rörde vid mig?” Då alla nekade, sade Petrus: “Mästare, folkmassan trycker och tränger sig inpå dig.” Men Jesus sade: “Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan såg att hon var upptäckt, kom hon darrande fram och föll ner för honom och förklarade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och hur hon genast hade blivit botad. Jesus sade till henne: “Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Medan han ännu talade, kom någon från synagogföreståndarens hus och sade: “Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: “Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.” När han kom fram till huset, lät han ingen följa med in utom Petrus, Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: “Gråt inte. Hon är inte död, hon sover.” Då hånskrattade de åt honom, för de visste att hon var död. Men han tog flickans hand och ropade: “Flicka, stå upp!” Hennes livsande återvände, och hon reste sig genast, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar blev utom sig av häpnad. Men Jesus förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.