Den helige Kyriakos av Palestina

Kyriakos av PalestinaPå söndag firar vi den helige Kyriakos av Palestina. HAn föddes i Korint 448 och flyttade in som munk i Euthymios den Stores Lavra i Palestina. På grund av sin unga ålder skickades han av den helige Euthymios till den helige Gerasimos. När den sistnämnde dog återvände Kyriakos till Euthymios lavra.

Senare i sitt liv arbetade han ännu hårdare i asketism än vad han gjort tidigare genom att flytta ut i Natoufas ödemarker. Där fanns inget att äta annat än den mycket bittra örten blåstjärna (scilla), vilk blev ätbara för honom genom Guds omsorg för sin lärjunge. Han levde i 107 år och dog år 555.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Den helige Fokas av Sinope

ImageBiskopsmartyren Fokas som vi firar på söndag föddes i staden Sinope. Redan i sin ungdom levde han en fromt kristet liv och som vuxen blev han biskop i sin hemstad. Den helige Fokas omvände många hedningar till tron på Kristus. Under en förföljelse mot de kristna under kejsar Trajanus (98-117) befallde guvernören att helgonet skulle avsäga sig sin tro på Kristus. Han vägrade och efter ihärdig tortyr stängde man in honom i ett uppvärmt bad där han dog martyrdöden. Detta skedde år 117 e.Kr.

År 404 överfördes helgonets reliker till Konstantinopel och den helige Johannes Chrysostomos, stadens ärkebiskop, höll då en predikan med anledning av denna högtid.

Biskopsmartyren Fokas vördas särskilt som en beskyddare mot brand, samt som en hjälp för den som håller på att drunkna.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Ett budskap från Patriarken med anledning av den 15:e September, en dag i solidaritet med de lidande i Syrien.

Nu på söndag den 15:e september kommer Antiokias grekisk-ortodoxa kyrka över hela världen att under sina gudstjänster hjälpas åt för att samla in medel att undsätta de lidande i Syrien. Initiativet kommer från den heliga synoden vilken kom samman den 20:e juni och beslutade detta. Kyrkan i Syrien lider mycket under striderna där. En sammanfattning av läget finns att läsa på Svenska Dagbladet där vår församlings diakon Fr. Mikael tillsammans med Syrisk-Ortodoxa Kyrkans ungdomsförbund (SOKU), Ungdomsinitiativet inom det syrisk-ortodoxa ärkestiftet i Sverige och övriga Skandinavien (UI) och Sveriges Unga Katoliker (SUK) förklarar läget för Syriens kristna minoritet.

Nedan är Hans Salighet Patriark Johannes X herdabrev om denna solidaritetens dag (den officiella engelska översättningen). Detta brev är skrivet i Aposteln Johannes anda av överflödande kärlek. Läs och sprid vidare:

Pastoral Letter

On the Occasion of the Antiochian Day of Solidarity

Scheduled for September 15, 2013

In Support of Humanitarian and Relief Work

By the mercy of God

John X

Patriarch of Antioch and All the East

Giving is the Criterion of our Belonging to the Reign of God

“Inasmuch as ye have done it unto one of the least of these my brethren, ye have done it unto me” (Matt. 25: 40)

The Holy Antiochian Synod has set the 15th of September of this year as a day of solidarity for all local and international parishes in order to support the humanitarian and relief work, which the Patriarchate of Antioch and the All the East has undertaken in the collaboration of national, governmental, ecclesiastic, and civil entities. The amount of pain and suffering endured by our sons and brothers in Syria until today is beyond any description. Moreover, the available resources are limited and can only cover a small part of the basic and essential needs of life, such as food, water, clothing, medicine, medical treatment, and shelter.

We believe that God created us, gave us life and asked nothing in return for this precious gift. He was generous with us in a way that is proper to the Creator. He granted us the blessings which allow us to have a royal life in every sense. Yet we drifted away from the truth and willingly chose to go astray from his grace; thus, our lives were filled with pain, sickness, evil, and death.

God Himself did not remain distant from this new reality for He sent His only Son to live among us as one of us in order to return us to the right path again, enlighten our darkness, lead us to life, show us the Truth, teach us how to use our freedom, heal our wounds, give life to our souls, forgive our sins, and grant us His heavenly happiness.

He humbly shared human life with us; He accompanied the widow of Nain at the funeral of her only son and brought him to life; he searched for the bleeding woman and healed her soul and body; He taught His disciples to share their bread and fish with the people who marched after Him and how to feed them with their hands; He tested the faith of the Canaanite woman and granted her what she desired after having strengthened her faith; He healed the centurion’s servant; He did not arrive on time to the house of His sick friend Lazarus, but He brought him back to life and for his sisters Mary and Martha; He approached and touched the eyes of the blind man, the possessed, the leper, and the man with the withered hand, and dismissed them all healed both in soul and body.

He gave us the best of all commandments, a solution to all our suffering: to love God through loving our brother and neighbor. Humanity is subject to evil and miseries we bring onto ourselves, knowingly or out of ignorance, because of our egoism and our own interests, whether we are individuals, groups, or countries.

The Lord did not request anything for Himself. He did not ask us to honor Him, nor to express gratitude or acknowledgment. On the contrary He accepted suffering from our hands; and, from us, He heard curses, encountered blame and aggression, bore neglect and betrayal, and accepted flagellation, mockery, and crucifixion.

He firmly commanded us, to love our neighbor, for He made this love the criterion of our belonging to the Reign of heaven. He commanded that our worship be associated with serving our neighbor, and He made loving and helping the weak and the needy equal in dignity to serving Him. He placed us between two charges: on one hand the parable of the Samaritan enlightens our minds and stimulates our solidarity with our needy brothers, taking care of them and standing by their side; on the other hand the parable of the last judgment, which confronts us with determining our eternal life starting now, by choosing for instance to be deaf to the voice of the needy, to remain blind to their suffering, to keep our hands tied instead of reaching out to help our neighbors, to shut our hearts to the pains of our brothers, or distract our minds with other than helping others.

Today the perseverance of most of our children who are affected, in need, homeless, sick, wounded, unemployed, and facing adversity cannot continue without the support of all brothers, whether wealthy or not, and not only financially speaking, but also through the effective love given, and factually expressed in the consideration provided to he who lost a job, a home, a loved one, a provider, or others. God never stops stretching His hand towards us in our misery; He helps us, heals us and saves us instead. Ought we not stretch our hands towards our brothers in return?

Some are doing so daily on the ground. But today those who live geographically afar from this reality, their tangible help is needed, as is their participation through a donation graciously given to their Church, which would be sent to the Patriarchate to support the efforts it is undertaking in this field.

The Church today invites you, with all the love, zeal, and gratitude it has received, to honor your brother so that God honors you. The wounded heart calls your generous, loving and giving heart, wherever you are, it asks you to stretch the hand of brotherhood, support and solidarity. Grant graciously as God graciously granted you the countless generosities and the bounties beyond description. Seek to fulfill the needs of your people, and be their consolation. They are your fathers in the most precious of what you possess: faith. Give what is less in return: your contribution and generosity.

May God bless your deeds and multiply the fruits of your charities in His heavenly Reign. Amen.

Issued from our Patriarchal Residence in Damascus

Dated the 6th of August, 2013

John X

Patriarch of Antioch and All the East

De officiella dokumenten finns här på engelska, arabiska, franskaoch tyska.

Välkommen till aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

 

Heliga Fursten Rostislav av Mähren

Image
Helgonförklarade 1994 av Tjeckiens Ortodoxa Kyrka

När vi tänker på den bysantinska missionen som Hl. Kyrilos och Hl. Metodios ledde i Stora Mähren*, bör vi ihågkomma Heliga Fursten Rostislav som står tillsamman med dem i början på de slaviska nationernas andliga, kulturella och politiska liv. Vi bör komma ihåg den belysta regenten som ville ha ”en sådan lärare som kunde förklara de Kristna lärdomarna på ett förståeligt sätt” hos landsmännen. Det var han som tog initiativet och bad den bysantinska kejsaren Michaelos III och patriarken i Konstantinopel, Hl. Fotios, att skicka den lärda ”filosofen” Hl. Kyrilos och den kapabla organisatören Hl. Metodios till Mähren.

Hl. Rostislav kom förmodligen att regera över Stora Mähren ca år 846 och snart insåg att förutsättningarna för att Kristendomen skulle bli accepterad av mährerna var dels att Kristendomen måste predikas av missionärer som inte använde missionen i politiskt syfte, och dels att de som predikade måste bli förstådda av folket. Efter misslyckade försök till att hitta lämpliga lärare från Rom, bad han om lärare från Konstantinopel 862. De heliga bröder som skickades av den bysantinska kejsaren var lärda förebedjare som besatt rika erfarenheter, och som var fullt införstådda i Hl. Rostislavs avsikter. De uppfann en alfabet och översatt merparten av bibeln och liturgierna till det slaviska språket. Man förstår ju varför deras mission lyckades så bra med tanke på allt arbete, och på hur de levde som ett föredöme.

Dock komplicerades deras missionsarbete av det att missionärer också kom ifrån det frankiska* kungariket. De insåg att Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete skulle kunna bli till en grund för Stora Mährens självständighet både politiskt och andligt. Det uppfattades om ett hot. De anklagade bröderna falskt, och påstådd att det slaviska språket var ”ohelgat” eller ”oauktoriserat”. De försökte dessutom att vid sidan av Hl. Kyrilos och Hl. Metodios arbete sprida fillioque-doktrinen.

Hl. Metodios van en känd dispyt med de latinska prästerna i Venedig, år 867, när han var på väg till Konstantinopel. Han och brodern Hl. Kyrilos ville nämligen få några av sina lärjungar utsedda till positioner av hierarkin i Konstantinopel, som en förstärkning för missionen. Från Venedig bjöds dem in av Påven Nikolaus I. Bröderna fick återigen försvara sitt missionsarbete. Hl. Kyrilos dog i Rom den 14:e februari, 868 efter det att han avlagt löften för att bli munk. Men han bad sin bror Hl. Metodius att fortsätta arbetet bland slaverna.

Men situationen i Stora Mähren hade förändrats under tiden. Fastän Rostislav hade lyckats försvara sitt rike mot frankiska attacker blev han förrådd av sin brorson Svatopluk, hertigen i Nitra*. Svatopluk fängslade Hl. Rostislav och överlämnade honom till frankerna. Hl. Rostislav drogs inför rätten och torterades i Regensburg för kärleken till sitt land, till Kristus och till de sanna apostoliska lärdomarna. Han dömdes av frankerna till döden, men efteråt bara förblindades och fängslades. Han dog mot slutet av 870 på okänd ort efter att ha lidit fruktansvärt. Hl. Metodios blev också fängslad på väg tillbaka till Stora Mähren. Han blev dömd och slagen av de franska biskparna, och Stora Mähren erövrades och plundrades av frankerna. Svatopluk, som tidigare stött frankiska intressen i Mähren, förrådde nu frankerna och återinförde självständighet för Stora Mähren. Men de latinska och frankiska intressen som fick förespråkare i hovet och bland prästerna, påverkade honom ändå starkt. När Svatopluk hade åstadkommit sina politiska mål år 873 kom påven ihåg den fängslade Metodios och bad Svatopluk att låta Metodios återgå till sin hjord för att fullfölja det apostoliska arbetet som hade påbörjats under Hl. Rostislavs tid.

Helige Fursten Rostislav arbetade med Hl. Kyrilos och led med Hl. Metodios. Han dog för sitt land och för Kristi sanna lära. Senare blev hans heliga liv och de heliga brödernas apostoliska arbete helt underminerade av utländska inflytanden i Mähren. Hl. Metodios lärjungar blev landsförvisade eller sålda i slaveri efter deras lärare dog, men Guds försyn räddade deras liv för att de skulle få fortsätta det apostoliska arbete i de södra och östra slaviska nationerna. Hl. Rostislavs ansträngning gav frukt i den florerande slaviska kyrkorna bland bulgarerna, ryssarna och serberna m.fl.

*Förklaringar:

Mähren: (engelska: Moravia) är en historisk region som idag utgör den östra delen av Tjeckien. Dess historiska huvudstad var Olomouc, som ligger utmed floden Morava, men allt sedan trettioåriga kriget är Brno (tyska Brünn) regionens centralort. Landet är uppkallat efter dess viktigaste flod Morava (tyska March).

Nitra: regionen öster om Mähren som kan ha ingått i ”Stora Mähren”. Idag utgör området västra delen av Slovakien. Uppkallad efter floden Nitra. Dagens stad Nitra ligger i området.

Franker var en grupp av samlade germanska stammar som utgick från ett område kring floden Rhen vid början av vår tideräkning och utvidgade under tusen år sitt maktområde till att periodvis omfatta stora delar av Europa. Namnet franker har givit Frankrike dess svenska namn och betydde förmodligen ”fri” på frankiska. Frankerna skilde sig från andra germaner på två viktiga sätt: De släppte aldrig kontakten med sin ursprungliga hemvist, bredde ut sig snarare än att vandra till nya områden. Och de blev katoliker i motsats till de flesta andra germanska stammar som bekände sig till den arianska kristendomen. I Rom refererade Romersk-katolska kyrkan till Frankrike som ”Roms äldsta syster”. (källa för alla tre termer: wikipedia)

Gudomliga Liturgin + insamling till Syrien

Välkommen att närvara vid den Gudomliga Liturgin tillsammans med Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling. Vi kommer samman kl. 10 nu på lördag 7:e September i Vasakyrkans församlingshem. Fader Jean och fader diakon Mikael celebrerar på arabiska och svenska. Kör från församlingen. Vi firar “förfesten till Gudsmoders födelse.”

Efter gudstjänsten anordnar vi knytkalas tillsammans. Var och en tar med sig något gott att äta eller dricka så får vi en god fest!

Patriark Johannes X

Patriark Johannes X

Dessutom: Hans Salighet Patriark Johannes X och den heliga Antiokenska synoden har utlyst den 15:e September som en internationell dag i solidaritet med de lidande i Syrien. Därför kommer vi under knytkalaset att samla in en gåva från vår församling till patriarkatets välgörande ändamål. Läs mer om detta projekt och om denna dag här: http://www.antiochian-orthodox.co.uk/statement-holy-june-2013.pdf

Speciellt punkt fyra från protokollet den 20:e Juni: “The Synod declared Sunday the 15:th September 2013 as a day of Antiochian Solidarity in the support of philanthropic work of the Holy See. The Synod invited all Antiochians in the mother countries and outside to contribute generously as an expression of their love for the little ones of Christ who need help.

Läs patriarkens herdabrev med anledning av dagen här.

Se foto nedan för beskrivning av var vi skall vara under gudstjänsten.

Image