Om förfastan:

Omvändelse är den dörr genom vilken vi träder in i fastetiden, början på vår resa till Påsk. Att omvända sig innebär betydligt mer än självömkan eller en fåfäng ånger över handlingar gjorda i det förflutna. Det grekiska ordet metanoia betyder ‘sinnesändring’: att omvända sig är att låta sig förnyas, att förvandlas i vårt inre synsätt, att se vår relation till Gud och andra på ett nytt sätt. Fariséens fel består i att han inte önskar ändra sitt synsätt. Han är självbelåten, självgod och hindrar på så vi Gud från att handla i honom. Publikanen längtar å andra sidan verkligen efter en sinnesändring. Han är missnöjd med sig själv – ”fattig i anden”.

Liknelsen om den förlorade sonen bildar en exakt ikon av omvändelsen i dess olika stadier. Synden är exil, att vara slav under främlingar och hunger. Omvändelsen är att återvända från exilen till vårt sanna hem. Den är att återfå arvet och friheten i vår Faders hus. Omvändelse innebär dock också att agera: ”Jag vill stå upp och gå”. Dessa två söndagar [Publikanens och Fariséens, samt den Förlorade Sonens söndagar] talade till oss om Guds tålamod och gränslösa barmhärtighet, om hans villighet att godta varje syndare som omvänder sig till honom.

På den tredje söndagen, [Domsöndagen / Köttfastans söndag] blir vi påminda om en kompletterande sanning: ingen är så tålmodig och barmhärtig som Gud, men inte ens han förlåter dem som inte omvänder sig. Kärlekens Gud är också rättvisans Gud, och när Kristus kommer igen i härlighet kommer han som vår Domare. Den Stora Fastan är en förberedelse för Frälsarens andra tillkommelse, för den eviga Påsken i den kommande tidsåldern. Domen är inte något som blott är förlagd till framtiden. Här och nu, varje dag och timma, i det att vi förhärdar våra hjärtan mot andra och misslyckas med att gensvara på de tillfällen vi får att hjälpa dem, drar vi domen över oss själva.

Innan vi träder in i fastetiden blir vi påminda om att det inte kan finnas någon sann fasta, någon uppriktig omvändelse eller försoning med Gud om vi inte samtidigt försonas med varandra. En fasta utan ömsesidig kärlek är demonernas fasta. Vi vandrar inte på fastans stig som isolerade individer men som medlemmar av en familj.

– Metropolit Kallistos Ware.

Prostration

Välkommen till Aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Theodoros av Tyros:

Välkomna att på söndag fira minnet av den helige stormartyren Theodoros soldaten. Den heliga martyren Theodoros av Tyros var soldat i staden Alasium i distriktet Pontine  (en provins i nordöstra Mindre Asien som sträcker sig längs kusten av Pontus Euxine, dvs. Svarta havet), under ledning av en viss Brincus. Då de fick reda på att han var kristen befallde de honom att offra till avgudar. Den helige Theodoros bekände då stadigt och med hög röst sin tro på Kristus Frälsaren. Befälhavaren gav honom flera dagar att tänka över det, under vilka den helige Theodoros bad intensivt. De anklagade honom för att anlägga en brand i ett hedniskt tempel och kastade honom i fängelse till att dö av svält. Herren Jesus Kristus visade sig för honom och tröstande och uppmuntrande honom. Då han ånyo ställdes inför guvernören bekände den helige Theodoros ännu en gång djärvt och oförskräckt sin tro, varpå han utsattes för nya plågor och dömdes till att brännas i elden. Martyren Theodoros klättrade utan tvekan upp i brasan och gav upp  sin heliga själ till Gud i bön och lovsång.

Image

Stormartyren Theodoros av Tyros

Detta skedde omkring år 306 under den romerska kejsaren Gallerius (305-311). Oskadd av branden blev den helige Theodoros kropp begravd i staden Eukhaitakheia, inte långt från Amasium. Hans reliker överfördes efteråt till Tsar’grad, till en kyrka tillägnad hans namn. Hans huvud vilar i Italien, i staden Gaeto.

50 år efter den helige Theodoros martyrium ville kejsaren Julianus Avfällingen (361-363) ställa till en skandal för de kristna och befallde Konstantinopels befälhavare att under stora fastans första vecka bestänka alla livsmedel på marknadsplatsen med blod från avgudaoffer. Den helige Theodoros uppenbarade sig i en dröm för ärkebiskop Eudoxios och beordrade honom att informera alla de kristna att ingen skulle köpa något på marknadsplatsen, utan man skulle istället äta kokt vete med honung – kolivo (kut’ya eller sochivo). Till minne av denna händelse firar den Ortodoxa Kyrkan årligen minnet av den helige stormartyren Theodoros av Tyros på lördagen den första veckan i stora fastan. Dagen före denna lördag ​​i de förutinvigda gåvornas liturgi efter “bönen bakom amvon”  läses en åminnelse-kánon till den heliga stormartyren Theodoros, skriven av munken Johannes av Damaskus. Efter detta välsignas kolivo och distribueras till de troende. Firandet av stormartyren Theodoros på lördagen i den första veckan i stora fastan fastställdes av patriarken av Konstantinopel Nektarios (381-397).

Välkommen till Aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Mikael vigs till diakon!

ImageI stor glädje fick vi ta emot beskedet att Mikael kommer att vigas till diakon i den Ortodoxa Kyrkan vid den Gudomliga Liturgin på söndag 31:a Mars kl. 10:30 i St. Helen’s Antiokenska ortodoxa församling, Paris. Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), patriarkens ställföreträdare i det Europeiska Ärkestiftet, kommer att förrätta vigningen. De som vill är välkomna att delta på ceremonin, även om resan förvisso är i längsta laget.

Må Herren hjälpa honom och bistå honom till allt gott verk!

Biskopsmartyren Charalampos

På söndag firar vi minnet av den helige martyren Charalampos, biskop av Magnesia, martyrerna Porfyrios och Baptos samt tre kvinnor led martyrdöden år 202.

Image

Biskopsmartyren Charalampos

Den helige Charalampos spred den kristna tron med framgång i mindre Asien och ledde människor på frälsningens väg. Vetskap om biskopens förkunnelse nådde distriktets guvernör Lucianus och befälhavaren Lucius. Helgonet arresterades och ställdes inför rätta där han bekände sin tro på Kristus och vägrade offra till avgudarna. Trots biskopens höga ålder (han var 113 år gammal) utsattes han för omänsklig tortyr. De lät genomborra hans kropp med järnkrokar och skrapade bort huden från hans kropp. Under tiden vände sig helgonet till de som torterade honom och sade: ”Jag tackar er, bröder, för att ni förnyat min ande som längtar efter att få fara hädan till det nya och eviga livet!”

Då två soldater, Porfyrios och Baptos, såg åldringens uthållighet och totala avsaknad av illvilja bekände de öppet Kristus. För detta blev de omedelbart halshuggna. Tre kvinnor som stod och såg den helige Charalampos lidande började också förhärliga Kristus och fick snabbt möta martyrernas öde.

Den vredgade Lucius tog själv tortyrredskapen och började utsätta den helige martyren för tortyr, men plötsligt föll hans armar av som om de vore huggna av svärd. Då spottade guvernören helgonet i ansiktet varpå hans huvud vändes baklänges så att hans ansikte var vänt bakåt.

Då bad Lucius helgonet att ha förbarmande med honom, och både han och tortyrmästaren helades genom Charalampos förböner. Då kom en stor skara av de närvarande till tro på Kristus. Bland dessa fanns Lucius som föll ner vid biskopens fötter och bad om att få bli döpt.

Lucianus rapporterade allt detta till kejsaren Septimus Severus (193-211) som då befann sig i Antiokia i Pisidien (dvs. västra indre Asien). Kejsaren gav order om att den helige Charalampos skulle föras till honom i Antiokia. Soldaterna tvinnade då hans skägg till ett rep, slog det om hans nacke och använde det för att dra med sig honom. De slog också en järnspik genom hans kropp. Sedan beordrade kejsaren dem att tortera honom ytterligare mer, varpå de började bränna honom med eld, lite grand i taget. Gud beskyddade dock sitt helgon, och han förblev oskadd.

Genom Charalampos förböner skedde många mirakel. Han reste en yngligt från de döda och helade en man som plågats av demoner i 35 år. Många kom till tro på grund av dessa och andra mirakel.

Till och med Galina, kejsarens dotter, kom till tro på Kristus och krossade avgudabilderna i de hedninska templen två gånger. PÅ kejsarens order slog de helgonet över hans mun med stenar. De ville också tända eld på hans skägg, men flammorna vände tillbaka över tortyrmästaren.

Septimus Severus som var full av ondska, samt en ämbetsman vid namn Crispus hädade Herren och bad honom föraktfullt att komma ner till jorden, under det att de skröt om sin egen makt och styrka. Herren lät en jordbävning drabba området och en stor fruktan kom över alla. De båda ogudaktiga hölls som av osynliga band i luften och kunde bara släppas ner genom helgonets förböner. Den vimmelkantige kejsaren rubbades in sin ogudaktighet men föll snart tillbaka igen. Han gav order om ytterligare tortyr, och slutligen beordrade han att man skulle hugga huvudet av Charalampos.

Image

Den helige Charalampos kranium i Sankt Stefansklostret, Meteora.

Under sina sista böner öppnade sig himmelen och helgonet såg Frälsaren och en stor skara änglar. Helgonet bad att den plats där hans reliker skulle vila aldrig skulle lida svält eller sjukdom. Han bad också att där skulle råda frid, välstånd och ett överflöd av frukt, säd och vin på den platsen, och att detta folks själar skulle räddas. Herren lovade att uppfylla hans önskan och steg så till himmelen. Helgonet Charalampos själ följde efter honom. Genom Guds nåd dog helgonet innan han kunde avrättas. Galina begravde martyren med stor heder. Den helige Charalampos kranium vilar i Sankt Stefansklostret, Meteora.

Läs om flera moderna mirakel utförda av den helige Charalampos här och här.

Välkommen till Aftongudstjänst på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.