Joannikios, Nikander och Hermas

Munken Joannikios den store föddes i Bithynien år 752 i byn Marikat. Hans föräldrar var fattiga och kunde inte ge honom ens grunderna till en utbildning. Från barndomen var han tvungen att vakta familjens boskap – deras enda inkomställa. Kärleken till Gud och bönen var alltid närvarande i den unge Joannikios själ. Ofta skyddade han boskapen med korstecknet, och gick till en avskild plats där han spenderade hela dagen i bön. Varken tjuvar eller vilda djur kom nära boskapen.
Kejsar Leo IV (775-780) beslutade att en mängd tjänstemän skulle fördelas på alla städer för att utbilda unga män till militärtjänst. Den unge Joannikios blev också inkallad till den kejserliga armén. Han erhöll respekt från sina medsoldater för sitt goda lynne, men också som en modig soldat och stark inför fienderna. Den helige Joannikios tjänade i den kejserliga armén i sex år. Mer än en gång blev han belönad av sina befälhavare och kejsaren. Men värnplikten vägde tungt på honom, och hans själ törstade efter andlig träning och ensamhet. Herren kallade sin tjänare till sig för tjänst.
Munken Joannikios skulle ha försakat världen, och hans avsikt var att gå ut med en gång till vildmarken. Men på inrådan av en äldre erfaren munk tillbringade han ytterligare två år i klostret. Här blev helgonet van vid klosterlydnaden och klostrets praxis. Han studerade mycket, och lärde sig 30 psalmer av David utantill. Efter detta, på Guds uppmaning, drog munken ut i öknen. Under tre år stannade han i ensamhet i öknen. En herde gav honom lite bröd och vatten en gång i månaden. Asketen spenderade dag och natt i bön och psaltarläsning. Efter varje vers i psalmerna bad munken Joannikios en bön, som den ortodoxa kyrkan ber än i dag, i något förändrad form: ”Mitt hopp är Fadern, min tillflykt är Kristus, och mitt skydd är den Helige Ande”. Av en slump mötte han sina tidigare kamrater från armén, varför helgonet lämnade öknen och for till Berget Konturea. Först efter 12 år av asketiskt liv som eremit acceptera han att vigas till musnk. Helgonet tillbringade sina tre första år som munk i avskildhet, insvept i kedjor, varefter han for iväg till Chelidon, till den stora fastaren George. De båda asketerna bodde tillsammans i tre år. Under denna tid lärde sig Joannikios hela Psaltaren utantill. När han nått en hög ålder bosatte sig Joannikios i Antidievklostret och bodde där i avskildhet till sitt slut.
Munken Joannikios spenderade 70 år i asketisk träning och uppnådde en hög andlig fulländning. Genom Guds nåd fick helgonet profetians gåva, efter vad hans lärjunge Pachomios har berättat. Det berättas att denne åldring svävade över marken när han bad. En gång torskodd över en starkt strömmande flod. Helgonet kunde göra sig osynlig för människor och även göra andra osynliga: en gång ledde munken Joannikios ut grekiska fångar från fängelset under vakternas pass. Gift och eld, som de avundsjuka ville döda helgonet med, gjorde honom ingen skada, och rovgiriga djur kunde inte röra honom. Det är känt att han befriade ön Thassos från en mängd ormar. Munken Joannikios räddade också en ung nunna som förberedde sig för träda ur klostret på ett infall att gifta sig. Han tog på sig den förtvivlade jungfruns smärta under lidelsen, och genom fasta och bön förintades detta förföriska angrepp från djävulen. Den helige Joannikios for hem till Herren den 4 november 846, i en ålder av 94 år.

Den heliga biskopsmartyren Nikander, biskop av Myra, och prästen Hermes, var lärjungar till den helige aposteln Pauli lärjunge, den helige Titus. De vigdes av honom till prästerlig värdighet. De heligas hårda andliga regel mitt i det ständiga pastorala arbetet attraherade många hedningar som konverterade till Kristus. På grund av detta greps de och ställdes inför stadens guvernör, vid namn Libanius. Varken smicker eller hot fick de heliga martyrerna att avsäga sig Kristus. Då gav Libanius order om att de skulle torteras. De heliga uthärdade hårda och omänskliga plågor: de bands vid hästar och drogs över stenar, deras kroppar sargades med järnkrokar och de kastades in i en varm ugn. Herren hjälpte dem uthärda allt, vilket människan i sig själv inte kunde uthärda. Mot slutet genomborrades martyrerna i huvudet och hjärtat av spjut, och kastades i en grop som täcktes över med jord.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Biskopsvisitation:

Hans Nåd Biskop Ignatius.

(Läs på arabiska här.)

Torsdagen den 8:e November får vår församling högtidligt besök av Hans Nåd Biskop Ignatius (Alhoshi), hjälpbiskop under Metropolit Johannes i det Antiokenska Ärkestiftet av  Europa. Hans Nåd kommer att träffa församlingen och presidera över den Gudomliga Liturgin som kommer att firas samma kväll. Med Biskop Ignatius reser också Fader Jean (Mansour), präst i  Sankta Marias antiokenska församling i Södertälje.

Vi vill bjuda in er alla till denna högtid.

Den Gudomliga Liturgin firas kl. 18:00 i Bifrostkyrkan (se karta och vägbeskrivning nedan). Den firas på Svenska, Engelska och Arabiska. Efter gudstjänsten inbjuds alla närvarande att delta i en måltid tillsammans, där Hans Nåd Ignatius kommer att dela något om vårt Ärkestift och Metropolit Johannes omsorg om sina barn.

Vid frågor, kontakta oss via kontaktsidan.

Varmt välkommen!

Vägbeskrivning: Adressen är Lantbruksgatan 2, i Bifrostområdet i Mölndal. Buss 19 mot Mönldal station går till hållplats “Bifrost” precis där kyrkan ligger. Det finns parkeringsplatser vid kyrkan för den som kommer med bil. Se denna karta för närmare beskrivning.

[googlemaps https://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=Lantbruksgatan+2,+M%C3%B6lndal&aq=0&oq=lantbruksgatan+2&sll=58.201057,12.839673&sspn=2.848837,7.800293&t=h&ie=UTF8&hq=&hnear=Lantbruksgatan+2,+431+47+M%C3%B6lndal&z=14&ll=57.6619,11.997517&output=embed&w=425&h=350]

Vår mission uppmärksammas i USA:

Vår församlingsplantering uppmärksammades av det Amerikanska Ärkestiftet i vår Kyrka för inte så länge sedan. Man skriver om Hermans och Mikaels resa till the Antiochian Village där de bl.a. fick träffa Hans Nåd Biskop Thomas av Charleston och många fäder, bröder och systrar som delade glädjen över att Ortodoxins ljus sprids även i Norden, bl.a. genom vår församlings verksamhet. Hela texten finns att läsa här.

Terentios & Neonilla med familj:

Vi har inte mycket kunskap om de heliga martyrerna Terence och Neonilla och deras barn: Sarbilus, Fotus, Theodulus, Hierax, Nitus, Vilus och Eunicius. Vi vet att de led martyrdöden under en tid av förföljelse av kristendomen under kejsar Decius (249-250). De bekände nitiskt Kristus och fördömde avgudadyrkan och hedendom. Som straff för detta utsatte hedningarna hela den kristna familjen för fruktansvärd tortyr och plåga, men misslyckades med att få dem att avstå från den sanna tron. Slutligen halshöggs de heliga martyrerna, och Kyrkan firar deras minne den 28:e Oktober.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Hilarion den Store av Palestina:

Hl. Hilarion den Store, av Palestina.

Välkommen att fira gudstjänst på söndag. Munken Hilarion den Store föddes år 291 i den palestinska byn Tabath. Han skickades att studera i Alexandria, där han kom i kontakt med kristendomen och lät döpa sig. Då han hört om Antonios den Stores änglalika liv begav sig Hilarion ut till honom för att lära sig om det som behagar Gud. Hilarion återvände snart till sitt hemland. Hans föräldrar hade redan dött. Efter att ha skänkt bort sitt arv till de fattiga begav sig Hilarion ut i vildmarken som omgav staden Maium. Munken kämpade intensivt med orena tankar, förtretligheter i sinnet och köttets brinnande lågor, och besegrade dem med stor möda, fasta och innerlig bön. Djävulen försökte terrorisera helgonet med visioner och uppenbarelser. Vid bönetimmarna hörde den helige Hilarion barn gråta, kvinnor klagade, och lejon och andra vilda djur morrade. Munken förstod att det var demoner som orsakat denna fasa, med syfte att driva bort honom från öknen, och således övervann han sin rädsla med hjälp av bön.
En gång överföll rånare munken Hilarion, men genom kraften i hans ord övertalades de att överge livet som brottslingar.
Snart kände hela Palestina till den helige asketen. Herren gav befogenhet till munken Hilarion att driva ut orena andar. Med denna gåva löste han många från sjukdom. De sjuka kom för helande och munken botade dem gratis, och sade att Guds nåd inte är till salu. Genom lukten hade helgonet lärt sig vilken lidelse den eller den människan led av. Folk kom till munken Hilarion för att rädda sin själ under hans ledning. Med munken Hilarions välsignelse började kloster växa upp i hela Palestina. Själv gick han från ett kloster till ett annat, och undervisade dem i ett strikt asketiskt levnadssätt. Ungefär sju år före sin död (+ 371-372) flyttade munken Hilarion till Cypern, där han fortsatte sitt asketiska liv på en enslig plats, tills Herren kallade honom till sig.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Konciliefäderna och Sveriges Ortodoxa arv:

Välkomna att på söndag fira fäderna från de sju Ekumeniska koncilierna med oss. Gudstjänsten börjar kl. 17.

En timme innan inbjuder vi till en öppen föreläsning om Sveriges Ortodoxa arv: en kyrkohistorisk genomgång med fokus på Sveriges Ortodoxa missionärer, kyrkogrundare och kontakter. Välkomna kl. 16 för att höra vilka mer än den Helige Ansgar som förde Evangeliet till vårt land.

20121011-121952.jpg

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Martyrerna Sergios och Bacchos av Syrien:

De Heliga Sergios & Bacchos. Uråldrig ikon från Katarinaklostret på berget Sinai.

På söndag firar vi minnet av de heliga soldatmartyrerna Sergios och Bacchos. De utsågs till höga positioner i armén av kejsar Maximianus (284-305), som inte visste att de var kristna. Illvilliga personer avslöjade dem för Maximianus, och sade att hans två officerare inte tillbad de hedniska gudarna, vilket betraktas som ett brott mot staten.

Kejsaren, som vill övertyga sig om sanningshalten i avslöjandet, beordrade Sergios och Bacchos att de skulle offra till avgudarna. De svarade att de endast tillbad den Ende Guden, och enbart honom ville de dyrka.

Maximianus befallde att martyrerna skulle fråntas sina militära insignier och rang. Sedan kläddes de i kvinnokläder och leddes genom staden med en järnkedja om halsen, för att hånas av allt folket. Sedan kallade han på Sergios och Bacchos igen och rådde dem med vänlig röst att inte styras av kristna fabler utan istället återvända till de romerska gudarna. De heliga förblev dock orubbliga.

Då befallde kejsaren att de skulle skickas till guvernören i den östra delen av Syrien, Antiokus, som hatade de kristna. Antiokus hade nått sin position med Sergios och Bacchos hjälp. ”Min fäder och välgörare” sade han till de heliga, ”var inte bara barmhärtiga mot er själva, men också mot mig: Jag vill inte döma ed till martyrskap”. De heliga martyrerna svarade att för dem är Kristus livet, och att dö för honom vore en vinning. I ursinne beodrade Antiochos att Bacchos skulle misshandlas skoningslöst, och den heliga martyren for så till Herren. De skodde Sergios med järnskor med infällda spikar och skickade honom till en annan stad, där han halshöggs med svärd ca. år 300.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.