Den heliga Maria av Egypten, Marilyn & Anna Nicole

På söndag firar vi den heliga Maria av Egyptens söndag. Den Heliga Maria av Egypten levde i stor botfärdighet i ödemarken efter ett liv i lidelser. Hela hennes levnadsskildring kan ni läsa här. I en betraktelse över den Heliga Maria skriver ärkeprästen Vladimir Berzonsky så här:

Från att ha varit en syndig kvinna blev du en Kristi brud, o allra mest ärofulla Maria, du är en Gudsrikets brud (Från högtidens kontakion).

Den Heliga Maria av Egypten

Tre kvinnor, den första flera sekler från de andra två, mellan de senare två skiljer blott en generation. De delar sin promiskuitet, den uråldriga vanan att sälja sina kroppar för att uppnå vad de önskar i en värld styrd av män. Var och en av dem blev beryktade för sin skönhet och berömmelse: Den heliga Maria i Alexandria – sin tids Las Vegas – våra båda samtida i Amerikas löpsedlar, där de ständigt var i händelsernas centrum.

Vad som skiljer dessa tre åt är på det sätt vilket deras liv slutade. Den första dog i öknen, de båda andra på vanligt vis i sina sängar. Den Heliga Maria vördas som en förebild för alla som fått sina liv radikalt förändrade genom tron på Jesus Kristus. Den är ingen slump att Kyrkan minns hennes levnad på den söndag i Stora Fastan som föregår Palmsöndagen. Hon visade hur radikalt en människas liv kan förändras genom den Helige Andes nåd när man överlämnar sig helt åt Kristus. Hon berättade sin levnads historia för den Helige Zosima, en munk från Palestina. Herren måste ha sänt en ängel som sade åt henne att ansluta sig till den pilgrimsskara från Egypten som skulle till Jerusalem för att delta på Korsupphöjelsens högtid. Hon betalade resan på det enda sätt hon kunde, “genom att erbjuda sin kropp.” En kraft (var det samma ängel?) hindrade henne från att träda in i kyrkan med folkhopen, och hon insåg då hur syndigt hon levat. Hon tillhörde inte de sant troendes skara. Vad hon delgav den Helige Zosima förklarade hur han fann henne “ensam, rynkig, bränd av solen,” men ändå full av Andens eld.

De andra två, Marilyn Monroe och Anna Nicole Smith skiljdes nyligen från detta livet, och var inte lika lyckligt lottade som den Heliga Maria. Inget så livsomvandlande hände någon av dem. Båda fick avsluta sin levnadsbana för tidigt, båda beroende av lugnande medel av något slag så att de kunde somna, vilket är föga förvånande. Ingen av dem lärde sig någonsin vad den Heliga Maria upptäckte, att det bara är Jesus Kristus som kan mätta själens längtan. Kristus är den störste älskaren, ingen annan, och han allena kan mätta våra kroppars, själars och sinnens längtan. Att som kvinna ta en man till sig i sitt liv utan att de får växa tillsammans bortom sängkammaren och genom livets alla erfarenheter är att bli lämnad ofullkomnad och ensam. Sådana kvinnor måste gå ensamma till sängs, men när sömnen inte infinner sig vände de sig till apotekaren för att få något som kunde befria själen från skuld, och ge dem frid i sinnet.

Att leva i våra dagar är att få dessa och liknande “kändisars” liv kastade i ansiktet vare sig vi vill det eller inte. Jag kan inte dra mig till minnes någon formell religion vad gäller Marilyn, men Anna Nicole brukade bära ett stort kors i ett halsband ibland. Hade det någon andlig innebörd, eller var det bara bling-bling? Oavsett vilket verkade det inte finnas någon i hennes närhet som kunde förklara för henne vilka effekter en hejdlös promiskuitet hade, eller hur det skulle sluta om någon levde så. Ingen pastor förklarade för henne att hon aldrig skulle finna sann kärlek i olika mäns famnar. Eller att hon var ett ämne för kvällens komiker. Eller att nu, till och med efter hennes död, de som gör anspråk på hennes barn gör det för att lägga vantarna på de pengar som kommer med barnet.

Anna Nicole hade Marilyn som förebild, och hon fick sluta sin levnad precis som henne. De gav sina kroppar till män som de trodde kunde förverkliga deras drömmar om rikedom och berömmelse. De använde sina kroppar men försmådde sina själar. I vår tid vill vi att våra berättelser ska sluta lyckligt, men så blev det inte för dessa symboler för “det goda livet.” Nu undrar jag hur många av våra kvinnor som skulle anse den Heliga Maria av Egypten vara en vinnare?

(Från Death to the World No. 16, s. 19-20)

Korsärandets söndag:

På söndag påbörjar vi mid-fastan. Det är den mittersta veckan i Stora Fastan innan Herrens Påsk. Tidigare söndagar har vi firat Ortodoxins seger, samt Gregorios Palamas. Vi har kommit en liten bit på vår vandring genom fastan, och vår strävan och kamp har kanhända förlorat något av den första ivern och inspirationen. Vi behöver uppmuntran. Just nu behöver vi åter skåda och påminna oss om den seger vi vandrar mot, och meningen med fastan. Vi måste få skåda uppståndelsens ljus på vår strävans horisont.

Korsärandets söndag firas i mitten av fastan som en påminnelse om Kristi seger över synden och döden. Denna söndags hymner handlar inte så mycket om Kristi lidande, utan mer om hans seger och triumf över döden. Den Helige Aposteln Paulus skriver kortfattat och kärnfullt om Kristi seger och vårt gensvar (1 Kor 15:54-58):

Döden är uppslukad och segern vunnen. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus. Var därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren, eftersom ni vet att ert arbete i Herren inte är förgäves.

Kristi Kors är fundamentalt för den kristna tron på två sätt, vilka blir tydliga i bibelstället ovan: 1.) Genom Kristi offer för vår skull, och 2.) genom vårt offer för Kristi skull. Kristi seger har “uppslukat” döden, men därmed inte sagt att allt är klappat och klart så fort vi “bekännt Jesus som vår personlige Herre och Frälsare.” Nej, Kristi seger måste bli verklig också i våra liv, genom Kristi kors’ kraft och vår samverkan. Paulus skriver ju också att vi ska “stå fasta” och “arbeta hängivet” i Herren. Om någon misstror Aposteln Paulus som auktoritet i tron kan vi lyssna till Frälsarens egna ord om vår kamp och strävan:

Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig (Mark 8:34).

Och på ett annat ställe gör han det klart och tydligt att

Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det (Matt 10:38).

Kristi kors i vår mitt är både ett träd under vilket vi finner skugga och ny kraft, och det avrättningsredskap som det var designat att vara. Det ger oss styrka i kampen att se på det, och det påminner oss om att döda lidelserna, synden och döden i våra kroppar, med hjälp av Guds kraft. I synaxarion för söndagen står det så här:

Kristus tröstar [genom korset] oss som är i öknen, så att säga, tills han kommer att leda oss upp till det andliga Jerusalem genom sin uppståndelse. Ty korset kallas för livets träd, det träd som var planterat i paradiset, och av den anledningen har våra fäder planterat det mitt i den heliga fastan. Så minns vi både Adams saliga tillstånd, och hur han förlorade det, men också att ett deltagande i detta träd håller oss levande så att vi inte längre dör.

Fragment av Kristi kors, som förvaras på klostret Vatopedi på berget Athos.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Den Helige Gregorios Palamas’ Söndag:

Välkomna att fira aftongudstjänst med oss på söndag. Söndagens högtid är med anledning av den Helige Gregorios Palamas, som lär Kyrkan att de kristna kan gudomliggöras genom Guds nåd i den Helige Ande. Det är ett till firande av föregående söndags tema: Ortodoxins seger.

Den Helige Gregorios Palamas

Den Helige Gregorios Palamas, ärkebiskop av Thessaloniki, föddes 1296 i Mindre Asien. När turkarna invaderade flydde familjen till Konstantinopel, där Gregorios fick sin tids bästa utbildning. När han var 20 år flydde han från staden till det heliga berget Athos, och blev novis i Vatopedi-klostret där. Som andlig fader tilldelades han munken Nikodemos av Vatopedi. Senare vigdes Gregorios till munk och inledde sin asketiska bana. Ett år senare uppenbarade sig den Helige Johannes Teologen för honom och lovade honom sitt andliga skydd.

Efter en tid flyttades Gregorios till ett litet eremitage som kallades Glossia. Igumenen där undervisade den unge Gregorios hur man bad riktigt koncentrerad andlig bön. Sådan bön som fäderna lärt ut: Evagrios av Pontos, Makarios av Egypten, Symeon den nye Teologen m.fl. Denna bön upplyser bedjaren med oskapat ljus, och kräver stor stillhet och tystnad. Därför kom den att kallas ”Hesychastisk bön” (från Grekiskans ”hesychia” som betyder lugn, stillhet). De som praktiserade denna bön kallades ”hesychaster.” Gregorios omfamnade denna form av bön helhjärtat och gjorde den till ett fundament i sitt liv.

År 1326 vigdes Gregorios till präst i Thessaloniki. Han kombinerade sin prästtjänst med sitt eremitliv: Fem dagar i veckan spenderade han i tystnad och stilla bön. På lördag och söndag var han hos sin församling i staden. Då firade han den Gudomliga Liturgin, andra gudstjänster, samt predikade och undervisade. Så småningom startade han en liten kommunitet utanför staden för bön, dit en del munkar kom. Efter några år flyttade han dock tillbaka till Athos igen och levde i avskildhet på St. Savvas skete. 1333 blev han igumen på klostret Esthygmena på norra Athos, men tre år senare återvände han till sin skete för att arbeta med teologiska verk, vilket han fortsatte med till sitt livs slut.

Under sin levnad fick den Helige Gregorios stå i centrum för en av de viktigaste händelserna i den Ortodoxa Kyrkans historia. Genom den sk. Hesychastiska striden fick han visa sig vara en sann försvarare av den Ortodoxa tron.

Den mycket lärde munken Varlaam hade kommit till Konstantinopel från Calabria i Italian 1330. Han hade författat traktater om logik och astronomi, var en skicklig talare, och fick en stol i huvudstadens universitet. Där började han förklara den Helige Dionysios Areopagitens skrifter, vars apofatiska teologi var lika erkänd i öst som i väst. Efter att ha träffat de hesychastiska munkarna på berget Athos anklagade han dem för heresi, eftersom de menade sig skåda Guds ljus i sin bön. Ingen kan skåda Gud, menade Varlaam, i sann apofatisk anda. I dispyter med munkar på olika ställen försökte han förklara att ljuset vid Kristi förklaring på berget Tabor var skapat, och ibland gick han så långt att han förminskade den hesychastiska bönen och skådandet av det oskapade ljuset till ett skämt.

Den Helige Gregorios gjorde först motstånd, efter bön om hjälp från munkarna på Athos, genom att tala om saken i predikningar och andra tal. När han såg att det var gagnlöst skrev han om det i sina teologiska verk. Så författades ”Ett trefaldigt försvar av de Heliga Hesychasterna” (1338). Vid Konciliet i Konstantinopel 1341 fick den Helige Gregorios Palamas möta Varlaam i en debatt i den Heliga Vishetens Kyrka. Debatten skulle handla om berget Tabors ljus och dess natur. Konciliet accepterade Gregorios mening den 27:e Maj 1341, att Gud, onåbar till sitt väsen, uppenbarar sig själv i sina energier, som riktas mot världen och går att uppfatta, likt ljuset på berget Tabor, men som ändå inte är materiellt eller skapat. Varlaams lära förkastades som heresi, och han själv blev förkastad och drog sig tillbaka till Calabria.

Striden mellan Palamiterna och Varlaamiterna var dock inte över än på länge. Flera lärjungar till Varlaam – däribland patriarken Joahannes XIV Kalekos och Kejsaren Andronikos III Paleologos – anklagade Gregorios Palamas för att skapa oreda i Kyrkan. Patriarken exkommunicerade Helgonet efter att han skrivit ett försvar på anklagelserna, och han blev satt i fängelse i tre år. När den gamle patriarken dött och ersatts av Isidoros blev den Helige Gregorios frisläppt och upphöjd till ärkebiskop av Thessaloniki. Efter en turbulent tid vid biskopstronen i Thessaloniki led också Gregorios tid på jorden mot sitt slut. Kvällen innan han dog uppenbarade sig den Helige Johannes Chrysostomos för honom och sade: ”Till himmelen! Till himmelen!” Den Helige Gregorios dog i frid den 14:e November 1359. Han blev helgonförklarad år 1368 av ett Koncilium i Konstantinopel, lett av patriarken Filotheos, som också skrev hans levnadsskildring och helgongudstjänster.

För ett långt föredrag av biskop KALLISTOS (Ware) om den Helige Gregorios Palamas, Guds väsen och energier, och om den hesychastiska bönen, klicka på denna länk.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Gregorios Palamas katedral i Thessaloniki, där helgonets reliker vilar.