Paulos Bekännaren:

På söndag firar vi minnet av den Helige Paulos Bekännaren, patriark av Konstantinopel.

Den Helige Paulos, ärkebiskop av Konstantinopel, valdes till patriark efter att företrädaren Alexander hade dött (år 340), och då Arios kätteri åter hade flammat upp. Många av arianerna närvarade vid det sammanträde som valde Konstantinopels nya patriark. De revolterade i opposition mot valet av den Helige Paulos, men de ortodoxa vid mötet var i majoritet. Kejsar Konstantius, som regerade över den östra halvan av det romerska riket, var en Arian. Då patriarken valdes var han inte i Konstantinopel. När han återvände sammankallade han ett nytt sammanträde som, mot all ordning, ogiltigförklarade den Helige Paulos som patriark, och kejsaren förvisade honom från huvudstaden. I stället för helgonet valde man Eusebios av Nikomedia. Patriarken Paulus drog sig tillbaka till Rom, där också andra Ortodoxa biskopar befann sig, som förvisats av Eusebios.
Eusebios styrde inte länge i Konstantinopels kyrka. När han dog återvände Paulus till Konstantinopel. Han möttes av kärlek av sin flock. Konstantius skickade dock helgonet i exil en andra gång, och han återvände till Rom igen. Den västra Kejsaren Konstans skrev då ett hårt formulerat brev till sin östra medregent. Det skickades till Konstantinopel tillsammans med den Heliga Biskopen som befann sig i exil. Hoten fungerade, och den Helige Paulos sattes åter på patriarkala tronen.

 

Den Helige Paulos Bekännarens martyrium.

Den fromme kejsaren Konstans, en försvarare av Ortodoxin, blev dock snart förrädiskt mördad i en kupp. Arianerna förvisade åter den Helige Paulos från Konstantinopel: den här gången skickade de honom i exil till Armenien, till staden Kukuz, där han accepterade martyrdöden. När patriarken firade den gudomliga liturgin där, rusade arianer på honom med våld och ströp honom med hans egna biskops-omoforion (en slags stola som biskopen bär i den Ortodoxa Kyrkan). Detta skedde år 350. År 381 överförde den Helige kejsar Theodosius den Store högtidligt den Helige Paulos Bekännarens reliker från Kukuz till Konstantinopel. År 1326 överfördes den Helige Paulos reliker till Venedig.
Den Helige Athanasias den Store, en samtida med den Helige Paulos, skriver kortfattat om hans exil: ”Den Helige Paulos sändes första gången av Konstantius till Pontus, andra gången fjättrades han i kedjor av Konstantius, och sedan var han inlåst i det mesopotamiska Syngara och flyttades därifrån till Emesus, och fjärde gången till kappadokiska Kukuz i den Taurianska vildmarken.”

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Martyrerna Zenobios och Zenobia:

Välkomna på söndag. Vi firar gudstjänst i kryptan i Vasakyrkan kl. 17:00. Söndagens festhögtid är med anledning av martyrerna Zenobios och hans syster Zenobia. Här kan du läsa lite om dem:

Martyrerna Zenobios och Zenobia tillsammans med apostlarna Kleopas och Artemas av de 70, vars minne också firas den 30:e oktober.

Biskopsmartyren Zenobios av Egeia och hans syster Zenobia led martyrdöden år 285 i Kilikien. Som barn uppfostrades de i den heliga kristna tron ​​av sina föräldrar, och de levde fromma och kyska liv. När de blivit äldre flydde de kärleken till pengar, och gav bort hela sin förmögenhet (ett arv) till de fattiga. För sin välgörenhet och sitt heliga liv belönade Herren Zenobios med gåvan att bota olika sjukdomar. Han valdes till biskop i en kristen församling i Kilikien.
I sitt biskopsämbete spred den Helige Zenobios nitiskt den kristna tron ​​bland hedningarna. När kejsar Diocletianus (284-305) inledde en förföljelse mot kristna, var biskop Zenobios den första att arresteras och ställas inför rätta inför guvernören Licius. ”Jag skall tala med dig, men kort,” sade Licius till helgonet, ”och jag föreslår följande alternativ till dig: liv – om du tillber våra gudar, eller död – om du vägrar.” Helgonet svarade då: ”Detta livet utan Kristus är döden. Då uthärdar jag hellre en kort plåga för min Skapare, för att sedan leva med Honom för evigt, än att avstå från Honom på grund av detta korta livet, och sedan plågas för evigt i Dödsriket.”
Licius beslöt då att spika fast honom på ett kors och inledde så tortyren. Biskopens syster såg hennes brors lidande och ville då följa honom. Hon erkände modigt sin egen tro på Kristus inför guvernören, och fick så också lida tortyr.
I Herrens kraft förblev de vid liv efter tortyr på en glödhet bädd och i en kokande gryta. Helgonen halshöggs sedan. Prästen Hermogenes begravde martyrernas kroppar i hemlighet.

Aposteln Jakob, “Herrens broder”

På söndag firar vi minnet av Aposteln Jakob, ”Herrens broder.” Han var son till den rättfärdige Josef den trolovade. I sin ungdom var Jakob en Nasir, en man som vigt sitt liv till Gud. Nasirerna gav löfte om att leva i kyskhet, att avstå från vin, att avstå från att äta kött, och att aldrig klippa håret. Nasirlöftet symboliserade ett liv i helighet och renhet, något som Herren tidigare hade befallt för hela Israel. När Frälsaren började undervisa i landet om Guds rike, trodde den Helige Jakob på Kristus och blev hans apostel. Han valdes till Jerusalems första biskop på grund av sitt helgade liv. Den Helige Jakob var ordförande över det första apostlamötet i Jerusalem, och hans ord var avgörande (Apg 15). Under sina trettio år som biskop omvände aposteln Jakob många judar till kristendomen. Fariséerna och de skriftlärda irriterade sig över detta, och de planerade tillsammans att döda den Helige Jakob. Efter att ha lett helgonet upp på taket till Jerusalems tempel, krävde de att han skulle avsäga sig världens Frälsare. Men den Helige Aposteln Jakob började i stället att vittna, att Kristus är den sanne Messias. Då knuffade hans motståndare ned honom. Helgonet dog dock inte omedelbart utan samlade sina sista krafter, bad till Herren för sina fiender, som samtidigt stenade honom. Den helige Jakobs martyrdöd inträffade omkring år 63.
Den Helige Aposteln Jakob komponerade enligt den kyrkliga traditionen en gudomlig liturgi, som har legat till grund för andra liturgier, t.ex. den Helige Basileios den Stores samt Johannes Chrysostomos. Kyrkan har bevarat ett brev av Aposteln Jakob, som finns med under hans namn bland böckerna i Nya Testamentet. År 1853 skickade Hierotheos, Patriarken av Alexandria en del av den Helige Aposteln Jakobs reliker till Moskva. Kyrkan gör en åtskillnad mellan den Helige Aposteln Jakob ”Herrens broder”, Jakob, Sebedeus son (festdag den 30 april), och Jakob Alfeus son (festdag 9 oktober).

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Fäderna vid de sju koncilierna:

På söndag firar vi de heliga fäderna vid de sju Ekumeniska Koncilierna. Aftongudstjänsten börjar kl. 17:00 i vanlig ordning. På Kristi Förklarings Ortodoxa församlings (överkalix) hemsida skriver fr. Benedikt följande om koncilierna (2011-10-12):

Kyrkan är, enligt ortodox tro, skapad i begynnelsen som en av Guds främsta skapelser. Hon fanns före det gamla testamentet och före Kristi tid som en gemenskap av de rättfärdiga i alla tider. Adam och Eva var levande lemmar i Kyrkan som dagligen firade nattvard genom att frambära lov och tack för det som Gud gett dem att äta. Måltiden är Paradiskyrkans altare.

På den första pingstdagen fick Kyrkan gestalt i tiden som Kristi kropp. Kyrkan har en mänsklig och en gudomlig sida och natur. Som en organism (obs! Ej organisation!) i tiden är hon underställd dess villkor. Hon är i världen men icke av världen.

Kristi rike är icke av denna världen. Den kan inte identifieras med något politiskt parti, inte med någon jordisk ideologi.

Om vi uppstått med Kristus då finns vårt hjärta hos Honom. “Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” (Kolosserbrevet 3:2).

Kyrkan har mött många frestelser genom tiderna. Kursen har ständigt behövt korrigering. Hon är född till jorden på den första pingstdagen. Hon var ett barn, hon var ung, hon var stark, hon gick fel som tonåringar gör. Men hon växte i ålder och visdom.

Hon blev fostrad av Anden vid de stora kyrkomötena och koncilierna, vars betydelse inte kan överskattas. Den ortodoxa kyrkan är konciliernas kyrka. Därför är hon Kyrkan. Den finske ärkebiskopen Paavali, salig i åminnelse, skriver i sin bok Vår tro att den ortodoxa kyrkan inte debatterar vad kyrkan är. Hon är kyrkan.

Det första kyrkomötet hölls redan under apostlarnas tid. (Apg. 15) Varför? Jo, därför att det fanns svårigheter, det fanns stora problem. Vad skulle Kyrkan göra med hedningarna? Skulle de omskäras? Vilka maträtter var passande? Petrus talade först, därefter Paulus och Barnabas. Jakob citerade Simon. Sedan fattade man ett beslut i frågan. Man sände besluten ut i församlingarna. Detta gällde.

Apostlaämbetet bars vidare av biskoparna. Vid det första kyrkomötet var apostlarna eniga. Men inte förrän alla talat. Visserligen talade Petrus först, men han beslutade inte ensam.

Efter apostlarnas tid har Kyrkan hållit sju ekumeniska koncilier eller kyrkomöten. Det första hölls 325 i Nicea och det sista i Nicea 787. Efter kyrkans splittring 1054 har inget ekumeniskt kyrkomöte kunnat hållas eftersom alla biskopar inte kunnat mötas för beslut som gäller hela Kyrkan. Enligt ortodox tro, betyder inte detta att kyrkan skulle vara delad. Kyrkan kan inte delas. Hon har all fullhet. Hon är fullhetens kyrka. Organismen Kyrkan är odelad, medan organisationen är splittrad.

De sju ekumeniska konciliernas beslut i dogmatiska frågor och kanoniska regler är den helige Andes verk. Apostlarna meddelade: “Den helige Ande och vi har beslutat!” Koncilierna bygger på samma frimodiga bekännelse.

Utöver de sju ekumeniska koncilierna finns många lokala mötesbeslut som under tidens gång accepterats av Kyrkan. Tiden tand har prövat dem och befunnit dem vara hållbara och gångbara för hela Kyrkan.

Fäderna vid det första Ekumeniska Konciliet i Nicea 325 e.Kr.

De sju ekumeniska koncilierna är följande:

1. Nicea I år 325
Nicenska trosbekännelsens första del:
att Jesus är av samma väsen som Fadern,
att Han är Gud, född och icke skapad.

2. Konstantinopel I år 381

Nicenska trosbekännelsens andra del:
Att den helige Ande är den tredje gudomspersonen som utgår av Fadern

3. Efesos år 431

Kristus är det inkarnerade (=kommit som människa) Ordet. Maria är Theotokos,
Gudaföderska.

4. Chalcedon år 451

Kristus är fullkomlig Gud och fullkomlig människa i en person.

5. Konstantinopel II år 553

Befäste läran om treenigheten och läran om Kristus som Gud och människa.

6. Konstantinopel III år 680

Befäste läran om Kristi sanna mänskliga natur med avseende på hans mänskliga
vilja och handling.

7. Nicea II år 787

Erkände ikonen som ett genuint uttryck för den kristna tron. Ikonen skall
ej tillbedjas utan vördas.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Aposteln Jakob den rättfärdige

På söndag kl. 17 firar vi minnet av aposteln Jakob Alfeus son, också känd som “den rättfärdige”, eller “den mindre” (Mark 15:40, för att skilja honom från aposteln Jakob den större, som var bror till aposteln Johannes). Enligt somliga var aposteln Jakob son till Josef, Marias trolovade. Han skulle då vara född av en tidigare fru till Josef, från tiden innan han var trolovad med den ständiga jungfrun. Således var Jakob Herrens bror, om vilken man också sade att även han var Josefs son (Matt 13:55). Andra säger att han var Josefs brorson, son till Josefs bror Kleopas som också kallades Alfeus och dennes fru Maria som var kusin till Gudaföderskan Maria. Också med dessa släktled kallades han, enligt Skriftens uttryckssätt, för Herrens bror, på grund av deras släktskap.

Jakob blev den första biskopen i Jerusalem, upphöjd till biskopens ämbete av apostlarna enligt Eusebios (Eccl. Hist., Book II: 23). Han kom att kallas “Obliah”, vilket betyder “den rättfärdige”, på grund av sin stora helighet och rättfärdighet, och han anses vara författare till Jakobsbrevet i Bibeln. Enligt Joesfus historiska krönika (Antiquities, xx.9) stenades Jakob till döds av judarna i Jerusalem år 62 e.Kr. pga. att han, enligt det judiska Rådet, brutit lagen.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.