Babylas av Antiokia:

På söndag firar vi minnet av Biskopsmartyren Babylas av Antiokia, och fyra andra martyrer med honom. Gudstjänsten är kl. 17:00 och helt på svenska.

Dessutom firar vi den Gudomliga Liturgin på onsdag nästa vecka, i Vasakyrkans “Lilla Kapell” (Ingång som till stora gudstjänstrummet). Lär mer om det här. Välkommen då också!

Här kan du läsa om Babylas och hans vänner:

Biskopsmartyren Babylas och de tre pojkarna Urban, Prilidian, Eppolonias och deras mor Christodoula dog som martyrer under kejsaren Decius (249-251). Då han vistades i deras stad Antiokia arrangerade kejsaren en stor festival för att hedra de hedniska gudarna. Samtidigt firade den heliga och gudfruktiga biskopen i Antiokia, Babylas, den Gudomliga Liturgin i kyrkan, där han bad för sin flock och lärde den att modigt genomgå alla slags vedermödor för tron ​​på Kristus. Efter sin vedervärdiga avgudadyrkan ville Decius se firandet av de gudomliga mysterierna, och beslutade att gå in i kyrkan och genom sitt besök orena Herrens helgedom. Nyheten om detta nådde biskopen, och han, som inte ville tillåta ogudaktighet i Guds tempel, gick ut för att möta kejsaren och blockera vägen till kyrkan för honom. När kejsaren försökte komma närmare kyrkan dörrar knuffade den helige Babylas bort honom med händerna, så att kejsaren var tvungen att avstå från sitt uppsåt. Han ville hämnas på helgonet direkt, men såg den stora skaran av kristna och fruktade att det skulle bli upplopp då.
Nästa dag gav den arga kejsaren order att sätta eld på den kristna templet, och att föra biskop Babylas inför honom. På frågan om varför han skulle förolämpa den kejserliga värdigheten, och inte låta kejsaren gå in i kyrkan eller ge honom den respekt som kom av hans position, svarade den helige biskopen: ”Den som skulle resa sig upp mot Gud och vill vanhelga hans helgedom – en sådan man är inte bara värd ingen respekt alls, men har blivit en fiende till Herren.”
Kejsaren krävde att den helige biskopen skulle tillbe avgudar och på så sätt lösa in sina brott gentemot kejsaren, annars skulle han möta avrättning. Men då kejsaren blivit övertygad om att martyren skulle förbli orubblig i sin tro, befallde han sin militära befälhavare Victorinus att sätta honom i tunga kedjor och leda honom genom staden i förnedring. Till detta svarade den helige martyren: ”Kejsare; för mig är dessa kedjor så vördade, som din kejsarkrona är för dig, och lidandet för Kristus är acceptabelt för mig, på samma sätt som den kejserliga makten är det för dig, döden för den odödliga kungen för mig är lika önskvärd som ditt liv är för dig.”
Vid biskop Babylas rättegång var tre unga bröder, som inte ville överge honom även i denna svåraste stund. Då kejsaren såg dem frågade han: ”Vilka är dessa barn?” ”Det här är mina andliga barn,” svarade helgonet, ”och jag har uppfostrat dem i fromhet, närt dem med en utbildning, odlat dem med vägledning, och här i små kroppar inför dig är dessa stora unga män och perfekta kristna. Testa och se.”
Kejsaren försökte på alla möjliga sätt att locka ungdomarna och deras mor Christodoula till att förneka Kristus, men förgäves. I raseri gav han sedan order om att piska dem var och en enligt det antal som motsvarade deras år. Den första piskade de med tolv slag, den andra tio, och den tredje sju. Efter att ha sänt iväg mor och barn tillkallade bödlarna åter biskopen och berätta för honom att barnen hade förnekat Kristus. Men lögnen avslöjades snabbt och blev utan framgång. I raseri befallde bödeln sen att alla martyrer skulle bindas fast på ett träd och brännas med eld. Men helgonen visade ett orubbligt mod, och kejsaren fördömde dem slutligen till död och martyrskap genom halshuggning med svärd. Detta var ca. år 251.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkommen!

Den helige Moses Etiopiern:

På söndag firar vi minnet av Moses Etiopiern, eller Moses den svarte.  Så här skriver Palladios (ca. 363-431) om honom:

En man vid namn Mose, svart och till härstamningen Etiopier, hade varit slav hos en ämbetsman, men hans herre hade avskedat honom på grund av hans mycket dåliga uppförande och för stöld. Det sades också att han rent av begått mord. Jag måste tala om hans ogärningar för att kunna visa hur god han blev då han ångrade sig. Man berättade att han varit ledare för ett rövarband, och följande dåd hör uppenbart hemma bland rövares gärningar.

Han bar agg mot en herde som en natt med sina hundar hade hindrat honom i ett av hans förehavanden. Han ville därför döda honom och strövade omkring i den trakt där denne höll till med sin boskap och fick reda på att mannen befann sig på andra sidan Nilen. Som det var högvatten och floden blivit ungefär en mil bred simmade han över den, med sin kniv mellan tänderna och tunikan på huvudet. Men medan hans simmade över kunde herden gömma sig för honom genom att gräva ned sig i sanden. Då dödade Mose de fyra bästa bockarna, band ihop dem med ett rep och simmade tillbaka. När han kom till en liten gård flådde han dem, åt de bästa styckena och sålde sedan fällarna för att köpa vin. Han tömde en saitisk kruka på ungefär 18 romerska sextarier [9 liter – övers. anm.] och drog vidare femtio mil till den plats där han hade sitt rövarband.

Denne store syndare fick sent om sider samvetskval av någon anledning och gick i kloster,och så intensivt ångrade han sig att han till och med fick den demon som från ungdomen deltagit i hans ogärningar och varit hans medbrottsling till att öppet erkänna Kristus. Man berättar exempelvis att rövare en gång överföll honom när han satt i sin cell, utan att veta vem han var. De var fyra men han band dem allesamman, lade dem på ryggen som en säck halm, bar dem till brödernas kyrka och sade: ”Eftersom jag inte får göra någon illa – vad vill ni ska hända med de här?” Då erkände rövarna sig skyldiga, och när de fick veta att han var den Mose som en gång var känd och omtalad bland rövare, prisade också de Gud och tog avsked av världen, inspirerade av hans omvändelse. De tänkte nämligen: ”Om han som var en så duktig och mäktig rövare har kommit att frukta Gud, varför uppskjuter vi då vår frälsning?”

Denne Mose anfölls av demoner som sökte driva honom till hans tidigare tygellöshet och otukt. Han berättade själv att han blev så starkt frestad att han nästan rubbades i sin föresats. Han sökte då upp den store Isidoros i Sketis och berättade för honom om sin strid. Denne sade till honom: ”Var inte bedrövad! Det här är början, och därför har de ansatt dig så hårt; de söker vad de är vana vid. Ty liksom en hund på en köttmarknad inte lämnar den, eftersom han är van vid den, men inte längre kommer dit när den stängs och ingen ger den något så kommer också demonen att tappa modet och lämna dig om du håller stånd.”

Då återvände Mose och levde från den stunden i ännu strängare askes, särskilt i fråga om maten: Han åt ingenting utom tolv uns [ca. 3 hg – övers. anm.] torrt bröd, arbetade oupphörligt och bad femtio böner. Trots att han plågade sin stackars kropp fortsatte han att brinna och oroas av drömmar. Han uppsökte en annan av de heliga männen och sade till honom: ”Vad skall jag göra? Drömmar fördunklar mitt sinne, som vant sig vid lusten.” Denne svarade: ”Du har ännu inte kunnat vända bort din tanke från sådana syner, och därför måste du utstå allt detta. Vaka, be och fasta så blir du snart befriad därifrån.” När han hört detta råd gick han till sin cell och lovade att inte sova på hela natten och att inte sätta sig. Han stannade kvar i cellen sex år, stod hela natten i dess mitt och bad utan att sluta ögonen, men ändå lyckades han inte bemästra sina anfäktelser.

Då pålade han sig en annan sorts askes, gick ut på natten, sökte upp de gamlas och de strängare asketernas celler, tog deras krus och fyllde dem med vatten, utan att de lade märke till det. De har nämligen långt till vattnet, några av dem två mil, andra fem, andra en halv. En natt lurade demonen på honom, tappade tålamodet, slog honom med en knölpåk över länderna när han böjde sig ned över brunnen och lät honom ligga där som död, utan att Mose förstod vad eller vem han råkat ut för. Dagen därpå kom någon för att hämta vatten och fann honom då ligga där, och han berättade det för den store Isidoros, prästen i Sketis. Denne tog upp honom och förde honom till kyrkan; ett helt år var han sjuk, och det var knappt hans kropp och själ återvann krafterna.

Den store Isidoros sade till honom: ”Sluta att kämpa mot demonerna, Mose, och skymfa dem inte mer – det finns gränser även för en askets mod.” Men denne sade till honom: ”Jag slutar inte förrän demonerna slutar att sända mig syner.” Då sade den andre: ”I Jesu Kristi namn, det är slut på dina drömmar; delta nu med tillförsikt i nattvarden. Du kuvades på detta sätt till ditt eget bästa för att du inte skulle skryta med att du blivit herre över dina lidelser.” Mose gick åter hem till sin cell. På Isidoros fråga två månader senare svarade han att han inte mer var ansatt av lidelser. Och han förunnades en sådan makt mot demonerna att han fruktade demonerna mindre än vi fruktar flugorna.

Så levde Etiopiern Mose; även han räknades till de stora fäderna. Han dog som präst sjuttiofem år gammal i Sketis och efterlämnade sjuttio lärjungar.

Kommentar: Mose verkade i Sketis ca. 395. Några av hans tänkespråk finns bevarade. Han mördades av maziker (en Libyisk krigarstam som förhärjade Sketisdalen 407-408).

Ur Palladios’ Ökenfäderna, Artos 1998, s. 76-78.

Välkommen på Vesper nu på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkommen!

28/8 – Vesper kl. 17:00.

Den Gudomliga Liturgin

Välkommen till att fira den Gudomliga Liturgin med vår församling!

Den Gudomliga Liturgin firas den 7:e september kl. 18 i Vasakyrkan i Göteborg. Det kommer ske delvis på svenska, delvis på engelska.

Dessutom kommer vi att ta emot katekumener samma dag och plats kl. 17:30, vilket är en stor glädje för vår församling. En katekumen är en person som tas upp i Kyrkans hägn och skydd för att senare fullt ut inneslutas i Kyrkans gemenskap. Vi har 6 stycken som önskar bli Ortodoxa under hösten, och fader Irenaeus kommer att ta emot dem som katekumener i vår församling. Missa inte denna glädjefulla gudstjänst en halvtimma innan den Gudomliga Liturgin!

Varmt välkommen på onsdagen den 7:e September!

Kristi Uppståndelses Ortodoxa Församlings Förening

Organisationsnummer 802461-2056

Vi har nyligen grundat en ideel förening som heter just så – även om namnet kan verka vara lite tårta på tårta. Men det finns en förklaring: kortfattat är det så att alla intresserade – oavsett om man är Ortodox eller katekumen eller bara vill vara med – kan vara med i föreningen.

Församlingen kan man dock vara medlem i bara när man är myrrasmord Ortodox Kristen. Alltså: föreningen innefattar alla, församlingen innefattar Ortodoxa.

Vi skapade en förening som är separat av många skäl, men framförallt vill vi vara tydliga med att vi tar allas engagemang på allvar, och att vi tycker att alla bidrar med sin närvaro och sina förböner.

Ett annat syfte med att skapa en sådan förening är att vi vill inbjuda till ansvarsdelning. Den som betalar in medlemsavgift är medlem i föreningen. Medlemsavgiften är antingen tionde (10% av din inkomst) eller så nära tionde som du har råd med. Vi förhör dig inte angående om du verkligen bidragit med din gåva – du ansvarar själv för att stödja föreningen efter förmåga.

Medlem i församlingen är man ifall man är föreningsmedlem (dvs. stödjer föreningen ekonomiskt) och är myrrasmord. Vi vill vara tydliga med att församlingen är ett ansvar som alla dess medlemmar har gemensamt, och “man har så kul som man gör sig.” Dvs. ju mer engagemang och tid man lägger på något, desto bättre brukar det i allmänhet bli.

Föreningens stadgar och protokoll för styrelsens första möte finns bifogade här:

KUOfstadgar.doc

Styrelsemöte 110517

Guds Moders avsomnande:

På söndag firar vi gudstjänst med anledning av Guds Moders avsomnande. Så här skriver två Ortodoxa teologer om festens innebörd:

Festen till Gud Moders avsomnande omfattar två tydliga men oskiljaktiga moment i Kyrkans tro: för det första döden och begravningen och för det andra Guds Moders uppståndelse och upptagande i himlen. Ortodoxa Kyrkan vet hur man ska respektera denna händelses hemlighetsfulla karaktär som inte utgjorde något tema för apostolisk förkunnelse. Egentligen är det här ett mysterium, inte ämnat att höras av “dem utanför” men uppenbarat för Kyrkans inre medvetande. För dem som är fasta i tron på Herrens uppståpndelse och himmelsförd är det tidigt att om Guds Son antog sin mänskliga natur i Jungfruns sköte, måste hon som tjänade inkarnationen i sin tur bli upptagen till härligheten hos sin Son som är uppstånden och uppstigen till himmelen. “Stå upp, o Herre, till din vila; du och din helighets ark.” Graven och döden kunde inte hålla kvar “Livets Moder,” ty hennes Son hade överfört henne till den tillkommande tidsålderns liv.

Förhärligandet av Modern är ett direkt resultat av Sonens frivilliga förödmjukelse: Guds Son blir människa och blir “människosonen,” i stånd att dö, under det att Maria som blir Guds Moder, tar emot den “härlighet som tillhör Gud” och är den första bland männskliga varelser att delta i skapelsens gudomliggörelse. “Gud blev människa för att människan skulle bli Gud.” Ordets människoblivande visar sig således vid slutet av Marias liv på jorden.

Den tillkommande tidsålderns härlighet, människans sista mål, är redan förverkligad, inte bara i en av de gudomliga hypostaserna som blev kött utan även i en mänsklig person som blev gud. Denna övergång från död till liv, från tid till evighet, från jordiskt förhållande till himmelskl salighet, placerar Guds Moder bortom den allmänna uppståndelsen och yttersta domen, bortom den Andra tillkommelsen som kommer att avsluta världens i historia. Festen den 15:e Augusti är en andra hemlighetsfull Påsk, eftersom Kyrkan i denna firar, före tidens slut, den hemliga förstlingsfrukten av dess esklatologiska fulländning.

– ur boken “the Meaning of Icons” av L. Ouspenskij & V. Lossky (hämtat ur Ortodox Tidning nr. 8 (471) årg. 49, s. 16.)

Typika på söndag kl. 10 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg. Välkommen!