Thomassöndagen:

På söndag firar vi första söndagen efter Påsk. I dagens texter minns Kyrkan aposteln Thomas, som inte ville tro förrän han fick ”se hålen efter spikarna i hans händer” och sticka sin ”hand i hans sida” (Joh 20:25). Thomas hade inte varit med vid det första tillfället som den uppståndne Jesus visade sig för lärjungarna, och när de berättade för honom om det, kunde han inte tro nyheten. Det var för bra för att vara sant! ”Om jag inte får röra vid såren kan jag inte tro det ni säger” utbrast Thomas, och Herren hörde hans bön:

Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” (Joh 20:26-28).

Gud, som vill alla människors frälsning (Hes 18:23, 32), visade sin stora barmhärtighet mot aposteln Thomas, och besvarade hans bön mycket konkret. Thomas var en apostel, och hade vandrat med Jesus under tre års tid. Han, om någon, borde tro på Jesus Kristus som Herre över död och liv. Ändå kunde han inte fatta det mirakel som uppståndelsen är. Aldrig hade världen skådat ett sådant mirakel! Vi kristna idag, som har facit i hand, kan nästan ibland räkna med det som en självklarhet. Men tänk att stå inför detta radikalt nya! I mötet mellan den uppståndne Kristus och aposteln Thomas sker en uppenbarelse för aposteln, som får honom att bekänna Kristus som ”Min Herre och min Gud:” Genom Kristi död och uppståndelse får människan del av den arvedel hon en gång förlorade. Vägen är öppen – KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN! Låt oss tillsammans med aposteln Thomas bekänna Kristus som vår Herre och vår Gud.

Vesper på söndag kl. 17 i “Kryptan” i Vasakyrkan, Göteborg.

Kom gärna en kvart tidigare, så övar vi påskens troparion tillsammans. Det är en glädjehymn över Kristi uppståndelse!

Herrens påsk:

Natten mellan den 23:e och den 24:e April, precis efter kl. 00:00 firar Kyrkan Herrens påsk. I Kristi Uppståndelses församling har vi ingen präst, och hänvisar därför till de andra ortodoxa församlingarna i Göteborg. Först och främst hl. Maria Magdalenas församling, som firar stora delar av liturgin på svenska. Här finns ett schema för deras gudstjänster, adress, samt tider inför påsken.

Vi vill verkligen rekommendera den som har möjlighet att besöka ett ortodoxt påskfirande, att ta tillfället i akt! Som en ortodox munk skrev: “Den Ortodoxa Kyrkan som kan besjunga påskens glädje som ingen annan!” Snart kan vi sjunga det som hl. Serafim av Sarov hälsade sina medmänniskor med varje dag: Kristus är uppstånden! Han är sannerligen uppstånden! Al-Massig Qam! Hakkan Qam!

Den heliga Maria av Egyptens söndag:

På söndag firar vi femte söndagen i stora fastan, och minnet av den heliga Maria av Egypten. Traditionen kring den heliga Maria av Egypten säger så här:

Den egyptiska Maria , även kallad ”synderskan,” levde under 47 år ett strängt asketiskt liv i öknen under 300-talet. En gammal abbot, Zosima, färdades över floden Jordan och in i öknen för att beska en gammal helig fader. Plötsligt såg han en gestalt som vandrade i öknen alldeles naken och svartbränd av solen. Detta var Maria av Egypten. De två samtalade, och Maria berättade för fader Zosima om sitt liv:

”Jag är född i Egypten. När jag var tolv år gammal kom jag till Alexandria. Där förde jag under sjutton år fritt och öppet ett liderligt leverne – ingen nekade jag att njuta min kropp. När sedermera människorna där i trakten allmänt började fara upp till Jerusalem för att där tillbedja det heliga korset, bad jag några sjömän ta mig med på resan. Då det blev fråga om färdpenningen, sade jag: Någon anna färdpenning kan jag inte erlägga än denna; att ni må förfoga över min kropp.’ Så blev det. Vi anlände i Jerusalem, och tillsammans med andra pilgrimer skulle vi gå in genom kyrkporten för att tillbe det heliga korset. Då kände jag mig plötsligt stött tillbaka av en osynlig makt, och fann mig alldeles ur stånd att träda in i kyrkan. Gång på gång försökte jag gå över tröskeln, men jag kom inte längre än så trots att alla andra inte verkade hindras på något sätt. Då gick jag in i mig själv och genast stod den tanken klar för mig att det berodde på mina gruvliga synders skull. Jag började slå mig för mitt bröst, gråta bittert och sucka från djupet av mitt hjärta. Jag vände mig om och såg en ikon av Gudaföderskan Maria. Då bad jag till henne om hjälp att få träda in i kyrkan. Samtidigt lovade jag henne att avsäga mig världen och leva i kyskhet från och med nu. Efter denna bön provade jag att träda in i kyrkan igen, och denna gång gick det. I djup andakt tillbad jag det heliga korset. Sedan hörde jag en röst som sade till mig: ‘Gå över Jordan, så ska du bli frälst.’ Alltså gick jag över Jordan och kom till denna öken. Här har jag nu levt i 47 år utan att träffa en enda människa. I sjutton år var jag hårt ansatt av köttets anfäktelser, men nu har jag med Guds hjälp besegrat dem. Detta är min historia. Bed nu för mig!”

Nu föll den gamle Zosima ned och prisade Gud för vad han fått höra, och hur Gud hade verkat i sin tjänarinna. Maria bad honom komma tillbaka till floden Jordan med Herrens heliga Kropp och Blod nästa gång han skulle fira den heliga Eukaristin. Så gjorde han, och såg henne då på andra sidan stranden, och sedan hon gjort korstecknet gick hon över floden. Ho tog emot gåvorna, och bad honom komma tillbaka ett år senare igen. Sagt och gjort, Zosima kom tillbaka nästa år, och fann då Maria död på platsen där de skulle ses. Han begravde henne i öknen och återvände sedan till sitt kloster och prisade Gud.