De tre Hierarkerna:

På söndag firar vi minnet av tre av Kyrkans stora lärare. Det är Basileios den Store, Gregorios Teologen samt Johannes Chrysostomos. Undrar du varför vi tror som vi tror idag, och varför vår trosbekännelse lyder som den lyder? Det är bl.a. för att dessa tre kämpat och formulerat den Sanning som apostlarna tagit emot från Herren Jesus Kristus, och som de sedan förmedlat vidare genom generationerna. Kyrkans lära har inte alltid varit helt formulerad, och den kommer kanske aldrig bli fullkomligt utlagd heller, men i tider då villoläror hotat Kyrkans tro och människors frälsning har Gud också sänt herdar, lärare och teologer att leda hjorden på rätta vägar. Dessa tre är bland de främsta som trätt fram i Kyrkans historia, och de formulerade inte bara läran, utan grundlade sjukhus och skolor, och tog sig an de fattiga (inte minst Johannes Chrysostomos är känd för sin skarpa kritik av de rika och etablissemanget). Bland folket i Byzans uppkom en strid på 1000-talet om vem av dem man skulle anse vara den främste: somliga menade Basileios, andra Gregorios, och ytterligare andra Johannes. Då stridigheter inte anstår Kyrkan uppenbarade de tre helgonen sig för en metropolit, enligt Guds vilja, och förklarade sig vara jämlika inför Gud: därmed skulle stridigheterna ta slut! De gjorde de också, och sedan den dagen firar man deras minne som de tre stora Hierarkerna.

Läsningsvesper i Kryptan i vasakyrkan på söndag kl. 17 – Välkomna!

Söndagens vesper:

På söndag firar vi vår första vesper i kryptan i Vasakyrkan, Göteborg. Kl. 16:30 berättar Mikael kortfattat om vespern, och vi börjar gudstjänsten kl. 17. Efteråt stannar vi kvar för lite samtal och frågor. Välkomna!

På söndag firar vi minnet av biskopsmartyren Klemens av Ankyra:

Prästmartyren Klemens föddes i Galatien i staden Ancyra år 258. Han var son till en hednisk far och en kristen mor. I barndomen förlorade han sin far, och vid tolv års ålder också sin mor, som förutspådde för honom att han skulle lida martyrdöden för sin tro på Kristus. En kvinna vid namn Sofia tog sig an honom och uppväckte i honom fruktan för Gud. Under en fruktansvärd hungersnöd i Galatien kastade flera hedningar ut sina egna barn, då de inte hade råd att ge dem mat. Sofia förbarmade sig även över dessa olyckliga, hon matade och klädde dem och den helige Klemens hjälpte henne i detta. Han undervisade barnen och förberedde dem för det heliga dopet. Många av dem dog som martyrer för sin tro på Kristus.
För sitt dygdigt leverne gjordes Klemens till läsare, och senare diakon, och vid arton års ålder fick han prästämbetets värdighet, och vid tjugo års ålder vigdes han till biskop av Ancyra. Strax därefter blossade det upp en förföljelsen av de kristna under Diocletianus (284-305). Biskop Klemens greps. Guvernören i Galatien, Dometian, försökte få helgonet att dyrka de hedniska gudarna, men den helige Klemens bekände bestämt sin tro och uthärdade tappert alla de kval, som den grymma tjänstemannen utsatt honom för. De hängde upp honom i ett träd, och slet i hans kropp så att den nakna benen syntes, de slog honom hårt med klubbor och stenar, och de snurrade honom på ett hjul och brände honom med svag eld. Herren bevarade honom i hans lidande och botade hans sargade kropp. Då sände Dometian helgonet till Rom till kejsar Diocletianus själv, med en rapport om att biskop Klemens hade torterats våldsamt, men hade visat sig vara orubblig. Diocletianus hade sett martyren helt frisk, och ansåg inte att rapporten vara sann, och utsatt honom således för ännu grymmare tortyr, och låste sedan in honom i fängelse.
Många av hedningarna som såg det tappra helgonet och den mirakulösa läkning av hans sår, kom till tro på Kristus. Folk strömmade till den heliga Klemens fängelse för vägledning, helande och dop, så att fängelset bokstavligen förvandlades till en kyrka. Många av dessa människor, när detta rapporterades om, avrättades av kejsaren. Diocletianus, som irriterades av den helige Klemens fantastiska uthållighet, skickade iväg honom till Nicomedia till hans medkejsare Maximianus.
På fartyget längs vägen, hade helgonet sällskap av sin lärjunge Agathangelos, som hade undvikit att bortföras med de andra bekännarna, och som nu ville lida och dö för Kristus, tillsammans med biskop Clement.
Kejsaren Maximianus skickade i sin tur iväg den helige Klemens och Agathangelos till guvernören Agrippina, som utsatte dem för en sådan omänsklig tortyr, att även somliga av de hedniska åskådarna kände medlidande för martyrerna, så de började kasta stenar på torterarna.
Efter att ha blivit fri helade helgonen en invånare i staden med handpåläggning, och de döpte och undervisade personer, och folket trängdes i mängder hos dem. På order av Maximianus arresterades de på nytt, och i Ancyra lät prinsen Cyrenius tortera dem, och sedan skickades de till staden Amasia och den Dometius, som var känd för sin speciella grymhet.
I Amasia kastades martyrerna i smält kalk och fick tillbringa en hel dag där utan att bli skadade. De flådde deras hud och slog dem med järnrör, satte dem på glödande bäddar och hällde svavel över dem. Inget av detta skadade de heliga och de skickades iväg till Tarsis för nya tortyrmetoder. I öknen längs vägen såg den heliga Klemens i bön en uppenbarelse, att han skulle lida i ytterligare 28 år för Kristi namn. Efter att de fått utstå en mängd plågor, blev helgonen inlåsta i fängelse.
Efter Maximianus död blev den heliga Agathangelos halshuggen. Ancyras kristna befriade den helige Klemens från fängelset och tog honom till en grottkyrka. Efter att ha firat Gudstjänst där, meddelade helgonet de trogna att det var ett snart förestående slut på förföljelsen och att hans egen död närmade sig. Den helige martyren dödades också snart av soldater från staden som stormade kyrkan. De halshögg helgonet när han bar fram det oblodiga Offret (+ c. 312).

Nyhetsbrev Januari 2011:

Guds frid och gott nytt år!

Hoppas helgerna varit goda. Med anledning av julen skrev vår biskop Johannes ett julbrev till det europeiska ärkestiftet som finns att läsa här.

Jag skriver för att berätta om höstens händelser, och vårens planer. Vi hade ett fantastiskt besök i början av December, då fader Irenaeus och khouria (prästfru) Genevieve var här i Göteborg. Han höll ett föredrag om den Ortodoxa tron, och vi firade den Gudomliga Liturgin i Vasakyrkan. Läs om det här. Under hösten har vi haft vår aftongudstjänst nästan varje söndagskväll, och vi har glatt oss över att flera besökare hittat oss. Efter varje gudstjänst har vi fikat i all enkelhet, och samtalat om varjehanda. Vi har övat mycket i vår liturgiska tradition, och översättningen av gudstjänster och musik går långsamt framåt. Jag vill mena, att vi nu får somligt att låta riktigt vackert på aftongudstjänsterna, och vi börjar förstå hur den bysantinska sången “ska låta.” Det är mycket glädjande att se att vi är på rätt spår, och att arbetet går framåt! Fader Irenaeus och khouria Genevieve, som båda är våra vägledare i vårt arbete under biskop Johannes, uppmuntrade oss mycket i vårt arbete och gav oss mer inspiration.

Vi har firat vår sista aftongudstjänst i vårt vardagsrum i Krokslätt. Till våren kommer vi att hålla till i Vasakyrkans “krypta” på söndagskvällarna. Den första gudstjänsten där blir den 23:e Januari 2011 kl. 17:00 som vanligt. Kyrkoherde Björn Bäckersten och kyrkorådet i Vasa församling har varit mycket generösa och tillmötesgående mot oss, för vilket vi är mycket tacksamma. Jag och Frida flyttade till en gård utanför Alingsås vid årsskiftet, men församlingen och dess verksamhet kommer att förbli i Göteborg. Vi kommer att resa in till stan för gudstjänster och annat, och om allt går väl kanske vi kommer att kunna ha vissa speciella dagar ute på gården!

Vi tackar Herren för allt gott han ger, samt hans stora omsorg om oss.
Med önskan om ett gott Herrens år 2011.

/ Mikael Fälthammar, Kristi uppståndelses Ortodoxa församling