Fader Irenaeus till Göteborg.

Fader Irenaeus kommer till Göteborg. Fader Irenaeus är den präst som tog upp oss i den Ortodoxa Kyrkan i januari 2010. Han är präst i “Saint Ignatios of Antioch Orthodox Church” i Belfast, Nordirland.

Han och hans fru Genevieve kommer hit från den 30:e november och reser hem igen den 3:e december. Fader Irenaeus jobbar med mission och evangelism inom den Ortodoxa Kyrkan, och kommer hit för att stödja och vägleda vår församling samt hålla föredrag och samtala med dem som söker efter ett större djup i sin tro. Följande kommer äga rum under hans vistelse här:

  • Ett föredrag med titeln “Why Orthodoxy?” (“Varför Ortodoxa Kyrkan?”) kommer att hållas på engelska i vårt vardagsrum onsdagen den 1:a december kl. 18:00. Adressen finner du under “kontakt.” Kl. 18 fikar vi tillsammans, och föredraget börjar ca. 18:30. Efteråt finns tillfälle för frågor och svar. Alla är välkomna, men man får gärna anmäla sig så vi vet ungefär hur många vi blir.
  • Fader Irenaeus kommer att fira den Gudomliga Liturgintillsammans med oss torsdagen den 2:a december kl. 18:30. Vi har fått låna Vasakyrkan av Svenska Kyrkan för ändamålet. Gudstjänsten kommer att hållas på engelska och svenska.

De sjuttio:

På söndag firar vi minnet av några av de sjuttio apostlarna som Herren utvalde i Luk 10:1-17. Även om de inte innehar samma hedersplats som de tolv apostlarna i Kyrkans Tradition, så är de goda förebilder för oss än idag. Med stor entusiasm gav de sig ut i världen och predikade evangeliet och omvände folk till Kristus.

Alla “de sjuttio” åminns den 4:e Januari, men på söndag firar vi minnet av de följande ur deras skara: Stachus (Rom 16:9), Ampliatus (Rom 16:8), Urban (Rom 16:9), Narkissos (Rom 16:11), Apelles (Rom 16:10) och Aristoboulos (Rom 16:10).

Den helige aposteln Andreas ordinerade Stachus till biskop över Byzantium där han var biskop i sexton år och predikade Kristus och omvände många hedningar till den sanna tron. Den helige Ampliatus var biskop i staden Diospolis, och den helige Urban var biskop i Makedonien, alla vigda av aposteln Andreas. För sitt predikande led de martyrdöden. Narkissos var biskop i Athen, och Apelles var biskop i Heraclium.

Den helige Aristoboulos, som också firas den 16:e Mars, var biskop i Britannien.Han blev vigd till biskop av aposteln Paulus som också skickade honom till rikets avlägsnaste delar på de brittiska öarna. Han dog martyrdöden där.

Martyren Arethas och de med honom:

På Söndag firar vi åminnelsen av martyren Arethas (al-Haarith), och de med honom. Vespern börjar kl. 17. Här följer en kort redogörelse för hl. Arethas som var guvernör i en stad i Arabien:

Martyren Arethas och tillsammans med honom 4.299 martyrer led för Herren Jesus Kristus på 500-talet. Arethas var guvernör i staden Negran i Arabien, vars invånare var kristna. Den arabiska (eller Omiritiske) kungen, Dunaan, som var judisk, beslöt att utrota kristendomen ur landet, och han utfärdade ett påbud att alla Kristi efterföljare skulle dödas. Invånarna i Negran förblev trogna Herren och Dunaan kom med en stor armé för att förstöra staden. På stadens Negrans murar tillkännagav kungens budbärare att Dunaan enbart skulle låta de leva, som avsagt sig den korsfäste Galiléern och korset, som ett ”tecken på förbannelsen.” Då han inte vågade angripa den kristna staden med våld tillgrep Dunaan ett knep: Han avlade en ed att han inte skulle tvinga de kristna att konvertera till judendomen, utan han skulle nöja sig med att kräva en extra skatt av staden Negran. Invånarna i staden lyssnade inte till den helige Arethas råd (hans namn betyder ”dygd” på grekiska, som här bokstavligen tyder på att folk ”inte ville lyssna till rösten av dygden”), och då de kände förtroende för Dunaan, öppnade de stadens portar.
Redan nästa dag gav Dunaan order om att starta ett ofantlig bål och i det kasta hela prästerskapet i stadens kyrka, för att skrämma resten av de kristna. Sålunda brändes 427 män. Guvernören Arethas och de andra ledande männen kastades i fängelse. Förtryckaren skickade då ut sina budbärare i staden för att försöka omvända de kristna till judendomen. Dunaan själv samtalade med fångarna som han lät hämta ur fängelset, och sade: ”Jag kräver inte av er att ni skall avsvära er tron på himmelens och jordens Gud, inte heller vill jag att ni skall tillbe avgudar, men jag vill bara att ni inte skulle tro på Jesus Kristus, eftersom den korsfäste var en man, och inte Gud.” De heliga martyrerna svarade på detta, att ”Jesus är Gud, Ordet, den andra personen i den heliga Treenigheten, som för mänsklighetens frälsning antagit kött av den Helige Ande och Jungfru Maria.” ”Vi skall icke förneka Kristus, eftersom hans liv och död är vårt liv,” förklarade de drabbade för kung Dunaan, och mer än fyra tusen kristna – män, kvinnor, både äldre och barn – från staden Negran och omgivande byar accepterade martyrdöden för Kristus.

Martyrerna Eulampios & Eulampia.

På söndag minns vi de heliga martyrerna Eulampios och Eulampia på aftongudstjänsten kl. 17. Här följer en kort redogörelse över deras martyrium:

De heliga martyrerna Eulampios och Eulampia, en bror och syster, levde i början av 300-talet i staden Nikomedia. Efter att ha läst ett dekret av kejsar Maximianus (284-305) att varje kristen var under en dödsdom genom avrättning blev Eulampios upprörd över att kejsaren, snarare än att gå iväg för att bekämpa fienderna till hans fosterland, istället tog till vapen mot hans egna undersåtar. De förde ynglingen inför rätta och krävde att han skulle avsäga sig den kristna tron. Då han vägrade rev de honom först med järnkrokar, och sedan satte de honom på en glödande bädd. Plötsligt uttryckte den lidande ett önskemål om att besöka ett hedniskt tempel. Domarna blev glada, och man antog att de hade omvänt ynglingen från kristendomen. I det hedniska templet till Mars ropade helgonet: “I Herrens Jesu Kristi namn bjuder jag dig, avgud, stum och utan själ, att falla ned på marken och bli till damm!” Avguden föll ned på marken och krossades med ett brak. Folket ropade: “Den högste guden är de kristnas Gud, stor och mäktigt!” Helgonet togs åter igen bort för att torteras. Den här gången kom också hans syster Eulampia till lidandet. Hon trädde fram inför domarna och förklarade att hon också var kristen. Eulampios uppmuntrade sin syster: “Syster, frukta inte för dem som väl kunna dräpa kroppen, men inte har makt att dräpa själen” (Matt 10:28). Efter tortyren kastade de martyrerna i en glödhet ugn, men Herren skyddade dem från elden. Slutligen halshögg de brodern, och systern dog av tortyren.